Blog Image

Leo-Bloggen

SKJUT FÖRSIKTIGT! Lekande barn… även i den politiska sandlådan !!!!

Life in Balance, Politik, Rättssystemet Posted on Tue, July 20, 2021 19:43:42

I samband med polismordet för en tid sedan frågade en reporter statsministern hur han tyckte att man skulle tala med barn om det som hänt.

Stefan Löfven svarade:

“Jag tror det är väldigt viktigt att barnen på något sätt känner sig bekväma. Det är ju inte så att de kommer bli skjutna snart..”

Möjligen hade han redan glömt tragedin för några år sedan när åttaårige Yuusuf Warsame dog när en handgranat kastades in genom familjens lägenhetsfönster i Biskopsgården i Göteborg:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BJmXWe/yuusuf-8-dodades-i-granatattacken

Möjligen hade han glömt det vidriga i att en tolvårig flicka för knappt två år sedan sköts ihjälpå en bensinmack i Botkyrka söder om Stockholm när hon rastade sin lilla hund.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/stockholmspolisen-om-dodsskjutningen-i-borkyrka-12-arig-flicka-miste-livet

Möjligen.

I så fall bör han antingen friska upp minnet eller – tillsammans med sin kaxige justitieminister – ta sitt ansvar och avgå. Det är nämligen dessa två herrar som är ytterst ansvariga för vad som sker.

Nu, i helgen som gick, har ytterligare två barn – en femåring och en sexåring – fått kulor i sig. Statsministern: “Jag tror det är väldigt viktigt att barnen på något sätt känner sig bekväma. Det är ju inte så att de kommer bli skjutna snart..”

Barn blir skjutna i Sverige, Löfven. På din vakt. Vakna, för helvete!

Jag tänker på pratet om alla människors lika värde. När 46-årige George Floyd blev dödad under ett polisingripande ledde det till våldsamma upplopp världen över samt debatter om polisbrutalitet och rasism. I Sverige demonstrerades det på gator och torg. Så småningom restes en staty över Floyd i USA och samtidigt spreds en del information om honom, som glömts bort tidigare:

Jag har inte sett en demonstration, inte en svensk protest, när åttaårige Yuusuf Warsame dog i Göteborg.

Inte en demonstration, inte en protest, när den tolvåriga flickan sköts ihjäl på bensinmacken i Botkyrka.

Inte en demonstration, inte en svensk protest, när den drygt trettioårige polismannen mördades i Göteborg och efterlämnade en gravid sambo.

Och hittills inte en demonstration, inte en protest, mot att en femåring och en sexåring fått kulor i sig av de grupperingar som anser sig ha rätt att styra landet med våld.

Betyder det att svenska barns – eller en svensk polismans – liv inte är lika mycket värda som George Floyds? Jag har svårt att tolka det på annat sätt.

Eller också är allt detta bara ett tecken på hur godhetsknarkande, mittfåresimmande och pk-smittade vi är i Sverige. För visst är det djupt tragiskt om allas liv inte är lika mycket värda? Vad tror du att föräldrarna till de dödade och skjutna barnen känner? Änkan efter den mördade polismannen?

Det är mycket nu, för herrar Löfven och Johansson.

Men tydligen inte när det gäller skjutningarna, eftersom ingen av dem, eller deras välbetalda kolleger, orkar masa sig ut till de berörda områdena, prata med människor där, skaka hand med dem som drabbats.

“Vi tar ansvar för Sverige.”

Nej. Det gör ni inte. Ni har nämligen viktigare saker för er:

Att till varje pris behålla makten. Lönen, Fringisarna och Pensionsvillkoren.

Jag kommer ihåg att jag var bekymrad för den här typen av våld i Sverige redan 1989 när jag flyttade hem efter några år som utrikeskorrespondent i Kalifornien. Jag hade besökt ett av världens hårdaste fängelser – San Quentin – i några dagar. Jag hade åkt med den amerikanska polisens specialstyrkor i ett halvår. Speciellt CRASH – Community Resources Against Street Hodlums – som är en speciell insatsstyrka mot kriminella gäng. Jag hade sett skjutna och dödade barn och vuxna, sett misären och orsaken till mycket av det dödliga våldet. Jag befarade att det skulle kunna bli likadant i Sverige om vi inte var vakna, såg upp och agerade.

Det tog lite längre tid än jag trott.

Men nu är vi sedan länge där.

Och våra politiker nöjer sig med att klippa ur sig några floskler för att sedan sticka huvudet i sanden och ta till alla möjliga och omöjliga tricks för att behålla makten.

Oavsett om barn, poliser eller andra oskyldiga skjuts, skadas eller dör.

Det har alltså ingenting med “naivitet” att göra från politikernas sida. Utan enbart rädsla, dumhet, inkompetens eller möjligen alltihop.

Skrämmande.

Vi står nu inför ett vägskäl sedan den 17-åring som anklagas för polismordet ska åtalas. För något halvår sedan dömdes han till tre månaders ungdomsvård efter att ha försökt mörda en annan människa med kniv.

Nu har åklagaren och domaren att ta ställning till vilket straff som kan anses lämpligt för någon som mördat en svensk polis på öppen gata.

Och vilken väg de än väljer att gå, kommer de att få en svidande kritik. Om 17-åringen klarar sig med något års fängelse så är det för milt. Om de dömande slår näven i bordet och ger honom tolv års fängelse, är det synd om den stackars “pojken”.

Men vägskälet har också en annan sida. I värsta fall har 17-åringen satt en ny standard för de gängkriminella:

Skjut en snut!

I Biskopsgården dracks det champagne och skålades för att det nu var “en aina (polis) mindre”.

De skålade för att en polis hade mördats!

Jag befarar att 17-åringen – när han än kommer ut från Kriminalvårdens vackra rum i modern, skandinavisk design – kommer att hyllas som en hjälte i “orten”. En rappare kommer att skriva en hyllningstext till honom och han uppnår kultstatus.

Då, mina vänner, är vi lika illa ute som människorna i Los Angeles slumområden.

Inte minst på grund av oss själva. För att vi inte demonstrerar, gapar, skriker och vrålar ut vår protest mot det som sker. För att vi bara knyter näven i fickan och muttrar. För att vi inte ställer krav på dem som styr landet.

Dags att ändra taktik?

TEXT. Dag Öhrlund!



Tack gode Gud – för att fd Sverige har Stefan Löfven

Uncategorised Posted on Wed, July 14, 2021 09:39:07

Stefan Löfven personifierar maktfullkomligheten och arrogansen hos en socialdemokrati som överlevt sig själv. Bör vi kanske just därför vara tacksamma för att han så krampaktigt håller fast i statsministerklubban? frågar sig Nyheter Idags krönikör Robert Mathiasson.

Det är en sabla tur att vi svenskar har en man som Stefan Löfven. En landsfader som är så böjlig i ryggraden att han kan driva nästan vilken partipolitisk linje som helst – miljöpartistisk, centerpartistisk och ibland även socialdemokratisk. Han är samtidigt så principfast i sin vilja till makt att han befriar oss arma undersåtar från bördan att behöva gå till vallokalen mer än vart fjärde år. Tänk om vi oftare än var 1 460:e dag skulle vara tvungna att sätta oss in i de politiska frågorna och ta oss till vallokalen för att yttra vår mening?  

Och tänk vilken tur att Stefan Löfvens flexibla benstruktur räddade statskassan från kostnaden för ett extraval, som beräknas uppgå till hela 400 miljoner kronor. Det är lika mycket som kostnaden för 330 dörrbyten på Nya Karolinska sjukhuset. Eller en tredjedel av det årliga partistödet för att hålla igång de allt folktommare partiapparaterna. 400 miljoner är även en tredjedel av det statliga coronastödet till AB Volvo, som bland annat möjliggjorde för bolagsstyrelsen att plocka ut en bonus på 118 miljoner kronor i år. Med tanke på alla dessa utgifter bör vi vara tacksamma att Löfven inte slösar skattepengar på något så trivialt som att låta folket vara med och bestämma. 

Skämt åsido. Maktelitens arrogans under den så kallade ”regeringskrisen” har inte gått att ta miste på och arrogantast av alla är Stefan Löfven. Inte särskilt förvånande med tanke på att just toppstyrning och demokratiförakt löper som en tråd genom Löfvens livsgärning.

Innan Löfven blev partiledare var han ordförande i IF Metall. Strax efter finanskrisen 2008 skrev IF Metall under Löfvens ledning under ett avtal som gav företag möjlighet att lösa sina ekonomiska problem genom att sänka de anställdas löner. De anställda gavs möjligheten att rösta om att gå med på sänkta löner vid ekonomiska kriser. Däremot gavs de anställda givetvis ingen motsvarande möjlighet att rösta för höjda löner när vinsterna är höga. Så ska avtal göras upp högt över huvudet i slutna rum i Stockholm. De som ska arbeta under avtalen – fackpamparna arbetar givetvis under helt andra och mer generösa avtal – ska bara tyst och stilla foga sig och lydigt betala sin medlemsavgift.

Under Löfvens ordförandeskap i IF Metall infördes även en annan nymodighet på svensk arbetsmarknad, det så kallade lönetaket. Exportindustrins storföretag och IF Metall gav sig själva rätten att bestämma ett tak för samtliga löneavtal, alltså även för miljontals anställda som inte arbetade under deras egna avtal. Det knorrades på sina håll inom både fack- och företagsvärlden över denna maktfullkomlighet. Att medlemmarna inte skulle få bestämma var alla givetvis överens om, men nu skulle inte ens andra pampar inom fack och näringsliv få vara med och bestämma.

Det är även värt att påminna om att det var under Stefan Löfvens ordförandetid i IF Metall som detta fackförbund tog initiativ till att försämra lagen om anställningstrygghet. Sedan bytte Löfven stol och kunde i egenskap av partipolitruk förverkliga de försämringar som han tog initiativ till i egenskap av facklig. Den kollektiva glömskan om vem som kom med ursprungsförslaget gynnade den nyliberala isdrottningen Annie Lööf som kunde ta åt sig äran. Men även missnöjda socialdemokrater med guldfiskminne kunde skylla på Lööf för att fortsätta blunda för det faktum att det är socialdemokraterna som drivit igenom det mesta och det värsta av den nyliberala omvandlingen av Sverige – pensionssystem, EU, privatiseringar, massinvandring, ökad klassorättvisa i skattesystemet, svällande New Public Management-byråkrati och en skattekassa som läcker som ett såll. 

Kanske ska vi ändå vara tacksamma för att Stefan Löfven lyckades klamra sig fast vid makten. Det enda han de facto räddade var riksdagsledamöternas väl tilltagna semesterledighet, här pratar vi inte några fem veckor, utan flera månaders sommarledigt. 

Så varför tacksamma? Därför att Löfven personifierar maktfullkomligheten och arrogansen hos en socialdemokrati som överlevt sig själv. En kropp utan själ som försöker trona på minnen från fornstora dagar. Så sent som under 1990- och 2000-talen låg flera av de socialdemokratiska partierna i Västeuropa på runt 30 procent av rösterna. Under 2010-talet dalade siffran ner mot 20 procent och i flera länder är S-partierna på väg att raderas ut. Löfvens krampaktiga grepp om statsministerklubban lär knappast rädda hans parti från att följa sina europeiska broderpartier i förfallet. 

Socialdemokratins sammanbrott är glädjande. Även – och inte minst – för alla oss som inte sätter vårt hopp till det konservativa blocket. Detta block sitter lika mycket i knät på de fyra B:na: Bryssel, banker, byråkrati, och broilers. Men för att något nytt och livskraftigt ska kunna spira och gro måste det gamla dö bort och en bättre dödsmask än Stefan Löfvens trumpna tryne går knappt att föreställa sig.

Läs även: Mathiasson: Mikael Damberg är ett hot mot demokratin




Landsförrädare !!!!

Politik, Rättssystemet, Relationer Posted on Fri, July 02, 2021 21:01:28

Landsförrädare… skriver Björn Ranelid om nedan…

Jag har blivit stenad med ord och trakasserad av falska och enfaldiga journalister för att jag är den förste och ende författaren som skrivit sanningen om tillståndet i Sverige.

Många svenska politiker har blod på sina händer och de förråder Sverige och bereder väg för mördare, parasiter och fiender till kärlek, godhet och alla som vill leva i tillit och respekt för medmänniskan.

Ja, jag menar exakt vad jag skriver här och jag är därmed inte elak och jag begår inte våld på just det svenska verbet att förråda. Jag har inte importerat detsamma, utan det är fött och brukat sedan länge i mitt fosterland som jag älskar och vördar i oräkneliga sammanhang.

Sverige behöver inga höghastighetståg som kostar två hundra miljarder kronor. Sverige behöver den snabbaste och bästa vägen till lag och ordning, fred och frid för barn och alla människor som sköter sig, studerar, arbetar, betalar skatt och som aktar sin nästa.

En politiker som förråder sitt land är skyldig till medvetna lögner, lömska ränker och handlingar och framför allt svek mot alla varelser som vill leva i fred och endräkt med sin medmänniska.

Ingen polis i tjänst skjuts av misstag. En individ som bär vapen och avsiktligt med berått mod skjuter en polis i tjänst kan aldrig göra det av misstag och det finns inga undantag i världen.

Den skjutne polisens gravida hustru är även hon polis och likaså hans broder. Jag skäms inte för att skriva att jag gråter när jag hör det från pappan till den mördade sonen. Den gravida hustruns pappa är också polis. Därmed torde den familjen tjänat den svenska allmänheten mer än någon annan familj i Sverige. Jag klarar knappt att skriva det. I går kväll sköts en tjugofemårig man till döds invid en skola i Huddinge. Således fortgår barbariet och kriget i Sverige. Det är ett mentalt och bokstavligt krig.

Jag har blivit stenad med ord och trakasserad av falska och enfaldiga journalister för att jag är den förste och ende författaren som skrivit sanningen om tillståndet i Sverige.

Jag lider och sörjer över vad som händer i landet medan de tjänar lögnen och förfalskningen av verkligheten. Jag är nationalist och kosmopolit i en och samma person och jag respekterar alla individer om vill leva i fred med sin medmänniska. Du och jag har inte bestämt var och när vi skulle födas och vem som skulle bli vår mamma och pappa. Vi har ursprungligen inte gjort oss förtjänta av att vara svenskar. Det är en gåva som vi skall förvalta på bästa sätt och vara tacksamma över.

Det räcker med en enda mördare och terrorist som härjar på Drottninggatan i Stockholm, Biskopsgården i Göteborg eller på Fersens väg i Malmö för att det skall beröra hela befolkningen i Sverige.

Barnen ser och hör, läser och tvingas att veta. Det är en skam för landet och en oförlåtlig synd. Alla brottslingar som är dömda till utvisning skall deporteras direkt med tvång. Det finns inga ömmande fall. En människa väljer att vara kriminell. Ingen behöver svälta och lida av hunger i Sverige. Här kan alla gå i skolan och dricka rent vatten och ha tak över huvudet i någon form. Det går alltid att söka hjälp och bistånd i olika avseenden. Människor som är födda i landet och som har arbetat och betalat skatt skall alltid få pensioner så att de klarar sitt uppehälle och åtminstone livets nödtorft. Allt annat är en skam för Sverige.

Ni bör sprida denna krönika till alla läskunniga människor i Sverige. Björn Ranelid, i sorg och helig vrede, den andra juli år 2021.



KORVGUBBEN i REPRIS !

Life in Balance, Politik Posted on Fri, July 02, 2021 09:37:35

Allt är bara för bedrövligt. ÄR detta vad som avses med demokrati ???

Så infernaliskt deprimerande, att riksidioten redan om en vecka gör comeback.

Den sällsynt sorglige sälle till bångstyresman, som så djupt och svårt vandaliserat och skövlat det som byggts upp -> HEN skall återigen baxas upp på taburetten, via korrumperad inavel i landets farligaste plats -> RISK Dags huset….

Svea rike skall tydligen inte undkomma träskallen till marodör. Det absoluta statsministerfiaskot. Den fulländade marionetten. De politiska rådgivarnas och de egentliga makthavarnas perfekta redskap.

Det är för tragiskt att den av MSM hjärntvättade massan INTE vågar se, att det svårt plågade landet är i händerna på en lika IQ-befriad som viljelös virrpanna – som en överkokt fläskkorv !

En rikets ledare, som är själva sinnebilden för en sopa och odugling.

En sluddrande pajas till taltratt, som inte kan beskrivas som någonting annat än en jubelåsna.

Hur skall allt det som tidigare generationer byggt upp skyddas mot vandalerna?

När är folkets tålamod slut?

När skall den sluddrande, svamlande och sällsynt osköna krumelur, som förstört och misshandlat Sverige till oigenkännlighet lyftas upp och bäras ut?

Moder Svea är djupt nedstämd, men hyser förtröstan i att Nemesis divina till slut skall nå de skändliga.



KRISTI BRUD = Kvast-Hilda

Life in Balance, Politik, RELIGION Posted on Thu, July 01, 2021 11:29:16

ANNIE LÖÖF ÄR POLITIKENS KRISTI BRUD

Sverige befinner sig mitt i den största politiska krisen på decennier, och kaoset i landet är monumentalt. Landets parlamentariska läge är i princip nästan omöjligt att kunna hantera för många av landets folkvalda.

Det kaos som socialdemokraterna och miljöpartiet med Stefan Löfven i spetsen har skapat, gör att sjukvården går på knäna, pensionärerna blir allt fattigare, skolan ligger i botten i västvärlden i tillägg till att integrationen och invandringen har kraschat. Och som om inte detta vore nog, så skjuts det nästan dagligen ihjäl människor medan bilar brinner, bomber sprängs och gängkriminaliteten exploderar. Aldrig någonsin har så många kvinnor varit rädda för att bli våldtagna, föräldrar varit så oroliga över sina barns trygghet och den ekonomiska ängsligheten för framtiden varit större.

På grund av sossarnas maniska maktbegär och miljömupparnas verklighetsfrånvända agenda, så har statsminister Löfven lyckats köra det anrika svenska folkhemmet och Sverige allt längre ner i ett avgrundsdjupt dike. Ivrigt påhejade av en Annie Lööf med hybris hoppandes på dörrmattan Vänsterpartiet. Tills nu.

Äntligen fick vänsterledaren Nooshi Dadgostar nog av socialdemokraternas politiska övergrepp. Heder till denna partiledare som fick nog av överförmynderiet.

Det en gång så stolta, konservativa och hederliga Centerpartiet, har med Annie Lööf vid rodret förvandlats till en rödgrön giftcoktail som kontaminerar allt i sin väg. I synnerhet Stockholms elitistiska centerpartister. Annies högfärdiga och självuttalade förakt för oliktänkande, hennes hatfyllda beskrivningar av politiska motståndare samt hennes kroniska lögner och fula spel, har gett det politiska och oförsonliga hatet ett ansikte.

Expressen krönikör Ann-Charlotte Marteus skrev nyligen en artikel med titeln ”Annie Lööf borde starta en frikyrka” Annie Lööf kommer visserligen från frikyrkans vagga, Värnamo, där jag redan som liten snorunge sprang runt mellan frikyrkornas bänkrader medan min far och hans kompis Jan-Erik Pettersen sjöng outtröttligt på stadens ekumeniska väckelsemöten. Annie var inte ens född då, men hon har uppenbarligen helt tappat det småländska sunda förnuftet och den moraliska kompassen, som mina vänner och bekanta i Värnamo med omnejd alltid så beundransvärt uppvisat

.Men det är något helt annat med Annie Lööf. Något obehagligt har hänt med henne. Borta är den hurtiga och charmiga tjejen från 2011 som kom in som en frisk fläkt i Centerpartiet. Vad hon nu uppvisar däremot, är ett otäckt och avslöjande hat och ett politiskt svek som är fullständigt motbjudande att bevittna. Och ingen sko har hon ätit upp än! Annie har inte enbart rött hår längre, utan de flesta av hennes värderingar har smittats av sossarnas mörkröda ideologi där hon ser rött så fort hon hör klassiska konservativa värderingar. När hon sen hör ordet Sverigedemokraterna eller Jimmie Åkesson, så blir hon omedelbart fullständigt svart i blicken. Då kokar hon över av förakt och brister ut i falska formuleringar och obehagliga lögner. Att politiker har olika uppfattningar, övertygelser, värderingar och åsikter är en självklarhet. Så måste det självklart vara, och så kommer det alltid förbli.

Det är nämligen demokratins skönhet. Att man får tycka olika. Man får ha fel. Och man måste låta tiden få skapa mognad och ge perspektiv hos olika människor. Vi lever i en tid av oerhörda polariseringar, ett oerhört utbrett utanförskap och enorma utmaningar, där enskilda individer helt håller på att tappa fotfästet och där viktiga samhällsstrukturer vittrar sönder därför att historielösa och militanta människor kräver att allt och alla ska förändras. Från ledande politiker talas det om att ”vara de vuxna i rummet” och hur ”samförstånd och tolerans” måste skapas för allas bästa.

Problemet är bara det, att de som gapar högst och vevar mest, är de som är de mest omogna och minst toleranta av alla.

Och packet leds av ingen mindre än Stefan Löfven och Annie Lööf. Lösningen på Sveriges problem är garanterat inte att Annie startar en frikyrka! Därför att hon blivit politikens ”Kristi brud” Lika obehaglig, otäck, beräknande och förförande som galningen i Knutby. Och lika äcklig och pervers i sin skepnad .Precis lika förledande, välformulerad och ven som Åsa Waldau, men också lika falsk, ohederlig och sekteristisk som Kristi Brud.

Ingen annan än HON är bra nog, bättre lämpad och mera förtjänad än henne att sätta agendan, avgöra vad som är rätt och fel samt bestämma vem eller vilka som är tillräckligt ”rena” att samtala med. För SD är i hennes värld orena, bruna och vidriga människor. Åsa Waldau vägrade prata och umgås med människor som tyckte, kände och trodde annorlunda än hon. För hon ansåg sig vara den utvalda bruden. Nu anser Annie själv att hon är lika ren, redo och förträfflig som den vitaste brud Annie Lööf har på fullaste allvar gått ut i Tv och tidningar och sagt att hon kan tänka sig bli statsminister för Sverige med enbart 8 % av landets röster. Hon avslöjar dagligen sin hybris och maktfullkomlighet genom att upprepa lögner och demonisera såväl vänsterpartiet som sverigedemokraterna medan hon upprepar sin egen ypperlighet och helighet.

Hennes sjuka och skruvade självbild är minst sagt tragisk, och hon har nu blivit själva symbolen för förakt och oförsonlighet för ett helt land. Annie Lööf påminner inte enbart om Åsa Waldau. Hon beter sig som henne, agerar likt henne och låter som henne Hon har utnämnt sig själv till landets frälsare, blivit politikens Kristi Brud och hon utnyttjar det parlamentariska läget enbart för sina själviska syften.

Enda skillnaden är att den sexuella makten bytts ut mot den politiska makten. Men mönstret är det samma. Hon utnyttjar allt från barnflickor till bönder och akademiker för att skapa sitt eget Knutby.

Låt oss alla be om ett mirakel, hoppas på en förändring och samtliga verka för en djupgående förändring. För det är precis vad Sverige behöver nu.

”Inled oss icke i frestelse, utan fräls oss från Annie Lööf.

Låt landets politiker försonas och åter igen samtala och respektera varandra oavsett åsikter och tidigare misstag, för att genom detta kunna hitta gemensamma och bestående lösningar för landets bästa.

”Amen” – skrev Runar Sögaard

Jag vill tillägga – att Kvast-Hilda är en varelse – inte en Homo Saphiens!

Framtiden kan och bör ägna åtskilliga år – genom forskning – för att beskriva varelser som Kvast-Hilda… Det finns idag böcker skriva av bl.a Lars-Olof Tunbrå, Thomas Eriksson och Axel Denke om PDT, dvs Psykiskt Tänjande Terrorister !



BREV TILL STATSMINISTERN

Compassion, Life in Balance, Politik, Rättssystemet Posted on Thu, June 10, 2021 16:17:41

Hej Stefan,

Har du tid i några minuter? Jag tänkte försöka förklara en grej – förklara varför du inte är min statsminister. Det struntar du sannolikt i, men kanske några av dina väljare (nuvarande och f.d) kan känna igen sig i det jag skriver. Kanske kan de slippa känna sig ensamma en stund.

Jag ska göra en lång historia kort: jag kommer ur arbetarklassen. Röd som en tomat. Röd sen barnsben. Båda mina föräldrar har röstat S hela sina liv. Pappa var – till och med när han låg och dog i kön till den cancerbehandling han hela livet betalat skatt för att få – uttalad socialdemokrat. Mormor och morfar var också röda. Morfar var fackordförande i Lärarförbundet i trettio års tid och innan det var det enkla arbetare så långt ögat når. ”Pigor och drängar”, som Ulf Lundell sjunger i den där låten.https://www.youtube.com/watch?v=eeAZoAsbqV0Allt i min bakgrund ger vid handen att jag borde vilja se dig som min statsminister. Jag borde respektera dig. Stötta dig. Lita på dig. Tyvärr gör jag inte det. Din intellektuella ohederlighet skaver mer och mer för varje dag som går. Djupt. Liksom alla de galenskaper jag ser omkring mig i samhället, på daglig basis, och som jag förväntas ignorera och/eller relativisera bort.https://nyheteridag.se/hotfull-man-skots-av-polis-i…/Det är alltifrån bilbränder och attacker på polisstationer till det växande antalet fattigpensionärer och kvinnors ökade otrygghet på offentlig plats. Vi ser det alla, men vi förväntas låtsas som det regnar. Vi ska titta på Aktuellt, vi ska läsa Aftonbladet, vi ska tugga och svälja och sen gå och lägga oss.

Betala skatt.

Egen informationssökning, egna analyser, har i Sverige 2019 blivit en subversiv syssla. Rimligt ifrågasättande av vad du och dina kollegor håller på med klumpas ihop med ”populism”, ”alarmism” och en rad andra etiketter som bara syftar till att misskreditera den som opponerar sig. I det debattklimat du varit med att skapa finns numera ett absurt likhetstecken mellan att lufta sin oro för sprängningar och våldtäkter och att skratta skadeglatt när barn drunknar på Medelhavet.

Ingen skiljelinje medges. Allt ifrågasättande av den politiska makten – framför allt socialdemokratin – sorterar numera under rubriken ”hat och hot”. Och allt detta har, steg för steg, gjort att jag numera betraktar mig som politiskt hemlös. De senaste valen har jag hoppat mellan näckrosbladen som en förvirrad groda. Jag har röstat på personer – inte partier. På kompetens – inte ideologi. Min ideologi är f.ö ett ganska färgglatt lapptäcke numera (dock utan röda lappar).Socialdemokraterna har inte varit ett alternativ på ganska många år, inser jag när jag sätter mig ner och skriver den här texten. Kanske framför allt för att du och dina partikamrater tar alla chanser att vrida samtidsberättelsen – det politiska ”narrativet” – till att handla om kampen mot ”högerextremism”.

Det hedrar dig, på ett sätt, men det är intellektuellt ohederligt – fegt, oärligt – att låtsas att högerextremism skulle vara vanliga människors stora problem i vardagen 2019.Det är det inte. Visst, vi har problem med antisemitism i Sverige. Och problemet handlar till viss del om nynazism. Men alla vet var det stora problemet ligger och du vet det också. Du spelar bara dum. Det klär dig inte. Ditt samarbete med de ”hållbara” livsstilsexhibitionisterna i Miljöpartiet klär dig inte heller. Det är – ur ett arbetarperspektiv – farsartat. Ditt sätt att använda VPK som parlamentariskt stödhjul – skamligt.

Det sorgliga, Stefan, är att jag känner ett stort antal vanliga människor (varav många socialdemokrater) som håller med mig om det jag skriver här. De skulle gärna trycka gilla på inlägget och visa sitt stöd, men de vågar inte. De vet att det finns människor i din närhet, i ditt parti, som gärna skulle gola ner dem; människor som ägnar sig åt en paranoid, småaktig åsiktsregistrering. Nedsvärtning. Social utfrysning, inte sällan via ”guilt-by-association”.

Läser du Jens Ganman? Då har du kass värdegrund… Banalt kan man tycka – detta att sitta och räkna gilla-tummar på Facebook, eller att oroa sig över vem som ser eller inte… men det är ett symptom på nåt större och långt obehagligare. Vi har skapat ett sjukt debattklimat i Sverige de senaste 5-10 åren. Ett debattklimat där vanligt folk är rädda att det ska komma fram vad de egentligen tycker om samhällsutvecklingen. Det är förödande – särskilt om vi vill se en konstruktiv förändring i det offentliga samtalet. Men… den tunghäfta som fortfarande råder bland tjänstemän och sakkunniga – som SER, men som inte vågar berätta om sina iakttagelser från vård, skola, socialtjänst, rättsväsende – den har skapat ett falskt Sverige. Den politiska debatten har blivit en klassisk Potemkinkuliss, en grotesk grimas; ett lika delar räddhågset som inställsamt flin.

Man ska vara en ”varsomhelstare” idag. Wherever I lay my hat, som Paul Young sjöng på 1980-talet.Man ska vara en ”grön”, elcykelcyklande nomad som föraktar det land hon vuxit upp i. Det land som byggdes, strävsamt och med stora uppoffringar, under hundratals år. Av vanliga människor. Arbetare. Socialdemokrater. DINA kärnväljare är till 99% utpräglade ”någonstansare”, Stefan. De älskar sitt land, sina traditioner, sin kultur, sina byar, sina små samhällen.

Tyvärr har socialdemokratin gjort den kärleken till något skamligt. Och i den skammen föds – är jag rädd – en önskan om hämnd. En primitiv önskan att slå tillbaka mot den arroganta, förnumstiga, många gånger hycklande makten som konstant bankar ner vanligt folk i skorna med skenheliga argument om att man ska ”ha rätt värdegrund”. Tagelskjortan ”rätt värdegrund” som förgiftat den kritiskt granskande diskursen. Den ”rätta värdegrunden” som gör att du ena dagen kan åka till Iran och Saudiarabien och skaka hand med folkmördare – göra affärer med dem – och nästa stå i plenisalens talarstol och fördöma vissa av dina inhemska kritiker; vägra att tala med dem.

Ni undrar varför LO-kollektivet tappar medlemmar till SD? Det socialdemokratiska hyckleriet är magnifikt på den punkten. Men historien lär oss att det där inte går i längden; det går inte att motarbeta och skambelägga sitt eget folk. Det gick inte i Rumänien, det gick inte i Sovjet, inte i DDR, inte i Venezuela… Förr eller senare exploderar tryckkokaren och Sverige ÄR numera – tyvärr – en tryckkokare.

Vi har skapat ett samhälle där folk knyter näven i byxfickan. Där de svär och gormar i slutna Facebookgrupper. Eller hemma vid middagsbordet. Vi har skapat ett Sverige där allt måste trianguleras i förhållande till vårt onda genius – SD. Partiet som vuxit som ett skott ur den socialdemokratiska trädstammen. Och jo, Stefan. SD-röstarna ÄR till stor del dina gamla kamrater. Jag vet att det svider att erkänna men det är så. Kanske var de ”högerextrema” redan när de röstade på S? Kanske var det därför hoppet över till SD var så lätt…?Jag vet inte.

Men jag vet att det är ett stort misstag att ständigt skambelägga pensionärer, “vita män i glesbygd” och andra, diffusa, demografiska segment som ”rasister” och ”främlingsfientliga”. Det är en återvändsgränd. Ett sluttande plan. Så jag önskar att du kunde lyfta blicken – om så bara för en stund – och fundera på var allt det här kommer att sluta? Om nu ditt och ditt partis enda svar på människors oro över den bitvis helt vansinniga samhällsutvecklingen är: ”Ni är populister! Ni är främlingsfientliga!

Jag antar att du hörde smällen från Linköping i förra veckan? Smällarna från Malmö Centralstation idag? Ännu ett tecken på en kriminalitet som för länge sen slutat bry sig om konsekvenser. Polisen håller emot allt de kan, men de kommer att förlora den här kampen och – om jag ska tro de poliser jag med jämna mellanrum pratar med för att försöka förstå vart vi är på väg – kommer det att gå mycket fort om inte stora, effektiva, ideologiskt neutrala åtgärder sätts in. Antitesen till den eländiga advokatyr Dan Eliasson tilläts syssla med under sin tid som RP.

Nu ska jag inte skriva mer. Risken är att jag börjar ranta om just Dan. Och Morgan. Och Anders. Och Annika. Och Ylva. Jag ville egentligen bara säga att jag förväntar mig mer av dig. Som statsminister och konduktör på det långa Sverigetåget. Mycket, mycket mer.

Vänlig hälsning

Jens Ganman



TILL FRIHETENS FÖRSVAR !

Feministiska initiativ, Life in Balance, Relationer Posted on Mon, May 31, 2021 21:31:38

Ann Heberlein – biter till !

EN ANALYS AV DEN SVENSKA PROSTITUTIONSDEBATTEN

Paolo Robertos gästspel i podden ”Den sista måltiden” öppnade dammluckorna för den slumrande prostitutionsdebatten. Varenda moralistisk prussiluska i det här landet vädrar morgonluft och utnyttjar tillfället för att vräka ur sig det ena onyanserade argumentet efter det andra. Prostitutionsmotståndarnas argument kan grovt delas in i förenklade, moralistiska, känslomässiga och hobbypsykologiska.

Låt mig, innan jag går in på argumenten mot prostitution, definiera vad jag avser med begreppet: Prostitution innebär att en vuxen man eller kvinna, medvetet och frivilligt, säljer sexuella handlingar till andra vuxna män och kvinnor. Prostitution är således att förstå som en frivillig transaktion mellan två autonoma subjekt. Eftersom jag utgår ifrån att vuxna människor – också kvinnor – är autonoma menar jag att detta är giltigt även då en kvinna (eller man) väljer att sälja sex. Jag menar att vi måste respektera autonoma individers val också då vi finner valen dumma, omoraliska eller rentav obegripliga.

Notera att definitionen ovan utesluter alla situationer där tvång ingår, som vid trafficking. Det innebär att alla argument mot sexarbete som baserar sig på principen att det är fel att använda sin autonomi för att kränka andras autonomi, d v s tvinga den andre, faller. Om tvång är en komponent talar vi inte om sexarbete, utan om trafficking och människohandel.

Vilka argument finner vi då?

Jag börjar med 1) de förenklade:

a) ”Det är fel att köpa någons kropp”. Det här argumentet utgår ifrån en felaktig uppfattning om vad sexarbete är. Den som säljer sex, säljer inte sin kropp. Det är ett idiotiskt påstående. Hon eller han säljer en tjänst, på samma sätt som en frisör eller en terapeut. Sexarbetaren använder förvisso sin kropp i sitt arbete, men det gör byggjobbare, massörer och mannekänger också – utan att någon hävdar att de ”säljer sina kroppar”.

b) ”Ingen kvinna kan frivilligt välja att prostituera sig”. Varianter av det här argumentet finner vi i de flesta debatter som innehåller en moralisk dimension: Misstaget som görs här är att debattören förväxlar sin egen uppfattning om vad som är normalt med vad som bör vara normerande. Det vill säga, eftersom man själv anser det vara motbjudande att sälja sex/ha sex med någon av samma kön/äta hundar/ et cetera så utgår man ifrån att alla andra har samma preferenser som man själv har.

Vidare finner vi en uppsjö av 2) moralistiska argument mot prostitution:

a) ”Ingen kvinna vill ha sex med så många män”. Det här argumentet är besläktat med argument 1b ovan och grundar sig på en syn på kvinnlig sexualitet som något ömtåligt, skört och skirt. Föreställningen innebär att kvinnor bara vill ha sex när de är förälskade, och att sex är synonymt med kärlek för kvinnor. Glöm det. Det är en essentialistisk syn på kvinnlig sexualitet som hör hemma i romaner av systrarna Brontë men har ytterst lite likheter med hur kvinnlig sexualitet de facto fungerar. Argumentet används nämligen aldrig i relation till manliga prostituerade, sannolikt eftersom manlig sexualitet uppfattas som rå, primitiv och omättlig.

b) ”Sex får inte kommodofieras och bli till en vara att köpa och sälja”. Det här argumentet bygger på uppfattningen att sex är en alldeles särskild form av aktivitet, som skiljer sig från andra aktiviteter som två eller flera människor kan ägna sig åt, som att spela tennis, äta middag tillsammans, samtala: Som om sex innebär direktkontakt med den andres själ. Som om sex skapar ett alldeles särskilt band mellan människor för att deras könsorgan vidrör varandra.

Sen har vi de 3) känslomässiga:

a) ”Men om din egen dotter sålde sex då?” alternativt ”skulle du själv vilja sälja sex kanske?”. Det finns en mängd yrken jag avråder min dotter från, som beridare (det är farligt), frilansskribent (det är osäkert), balettdansös (kroppen tar stryk och karriären är kort). Det innebär inte att jag vill yrka på förbud för dessa yrken. Det finns också en rad yrken jag inte vill utöva själv, som slaktare (det verkar äckligt) eller obducent (samma sak) – men inte vill jag förbjuda dem heller.

b) ”Det finns inga lyckliga horor. Det är bara en myt”. Det är ett löjligt påstående: Majoriteten av världens befolkning arbetar för att försörja sig, inte för att uppleva lycka. Hur många lyckliga mellanchefer känner du?

Slutligen finner vi argument av mer 4) hobbypsykologisk art:

a) ”Alla som prostituerar sig har någon form av trauma i bakgrunden”. Det här argumentet hänger ihop med både 1b och 2b, d v s subjektiva uppfattningar om vad som är normalt och en normal sexualitet. Den som utför något som går på tvärs med debattörens preferenser – uppfattningar om normalitet – patologiseras och etiketteras som ett offer som inte förstår sitt eget bästa. Det är direkt oförskämt mot de sexarbetare som med emfas hävdar att de medvetet och frivilligt valt att tjäna pengar genom att sälja sexuella tjänster.

Jag menar med bestämdhet att kvinnor är autonoma. Vuxna kvinnor kan själv bestämma hur de vill leva sina liv. Vuxna kvinnor kan välja att sälja sex. De kan också välja att bära slöja, vara hemmafruar eller gå i kloster. Tror vi på autonomiprincipen måste vi respektera andras val (så länge valen inte skadar andra) även om vi finner valen dumma eller rent av obegripliga.

Text: Ann Heberlein



FÖR VI LJUGER Sap BRA!

Politik, Rättssystemet, Relationer, RELIGION Posted on Wed, May 26, 2021 18:09:09
Kan vara en bild av 1 person och text

Ingen ska komma och anklaga den svenska modellen för dysfunktioner, tänker Lögnfen och tar en klunk bäska droppar till stångkorven.

Socialdemokraterna har skolat sina adepter duktigt i konsten att anpassa sanningen till nutidens perspektiv och det ska de ha all cred för!

Begreppet LÖGN är så relativt! Och OMODERNT.

För vad är det egentligen annat än fräsch, innovativ och flexibel verklighetsbeskrivning? Man kan se glaset halvtomt. Eller halvfullt. *

Ynkeman har ledningen i denna gren, hans kreativitet kring elförsörjningen kommer nog kamma hem priset för Årets Ljushuvud. Med god inspiration från Armbandet DE. * Och att svenska fängelser är överfulla beror ju på att More Garm J är så duktig på att jaga kriminella! Hur kan någon vilja ta ifrån honom det? * Och Ekströms huvudräkning i PISA-gate, är ett skolboksexempel på kreativ matematisk problemlösningsförmåga. Succé med andra ord!

Socialism går ut på att aldrig presentera dåliga siffror. * Svensk skola är utbildning i världsklass. Precis som vården. Det är fake news att Danmark ska ha erbjudit medicinsk assistans till Sverige. De vill bara hit för att studera framgångarna och sola sig i glansen. *

Och att 700.000 raketforskare aldrig kommer betala ett öre i skatt är ingen kamel i rapsfält, det löser man genom att införa bankskatt, så har Sverige snart råd att ställa upp regnbågsfärgade My Little Pony-statyer på varje torg i hela landet! * Och arbetslösheten. Sverige har INTE EU:s högsta arbetslöshet – men väl FLEST om SÖKER jobb! The more, the merrier.

* Som att kvinnors utsatthet för sexualbrott ökat med 176% sedan Lögnfen blev statsminister… ja men betänk de 824% som INTE blivit våldtagna! Och “kvinnor” finns ju inte… Lögnfen skrockar belåtet. *

Det är gött att spendera andra människors pengar. 17 miljarder raka vägen till Vietnam så stackars asiater får minska sin tuktuk-skam och bygga sig en ny flygplats. * Varje år betalas det ut 18 miljarder i felaktiga bidrag. Men bidrag blir det!

Så vad är problemet? Nä nu blir det baske mig påtår, tänker Lögnfen belåtet och torkar sig om hakan. Sverige går som snabbtåg med trasiga bromsar – och välfärden är en bankomat för alla utom svensken!

Vi är Superkrafterna – som ska besegra SVENSKA FOLKET ! Oavsett hur… bort ska de!


Next »