Blog Image

Leo-Bloggen

Linda Snecker – guds gåva till högern – visar på Vänsterpartiets brain-drain

Feministiska initiativ, Life in Balance, Politik, Relationer Posted on Mon, May 25, 2020 12:14:30

Linda Snecker, rättstalesperson för Vänsterpartiet, får mig att känna mig som ett gråtande barn som tappats bort i ett köpcentrum. En gosse som till följd av skam vägrar hjälp. När ett par snälla främlingar vill leta upp min “trygga” hemmiljö, då ljuger jag om att jag inte alls är vilse. Att jag leker kurragömma med andra barn som därför inte syns till, tårarna kommer av allergi. Sedan vandrar jag tyst och ensam vidare tills jag hittar de alkisföräldrar jag skämdes för mycket för att namnge. Går vid deras sida och ber till gud att vi ska hem snart. Hukar mig när de skriker och dricker offentligt, hoppas att ingen ser att jag tillhör dom. 

Liknelsen må vara osmaklig, men den är träffande. När Snecker tas upp offentligt, då skäms jag för mitt parti. Det som utmärker riktigt dåliga föräldrar är deras oförmåga att se när de skämt ut sig via moraliska övertramp, då skam och självförbättring ofta utgör två sidor av samma mynt. Denna oförmågan till att se sig själv utifrån är ett drag som även delas av fördärvliga förtroendevalda.

Carolin Dahlman påpekade nyligen i KristiansstadsBladet att Snecker helt oblygt företräder en fullkomligt självmotsägande attityd till brott. Där hon vid ett tillfälle säger att: “Jag har inte sett någon korrelation mellan hårdare tag och mindre kriminalitet över huvud taget. Sambandet finns inte”. Vid ett annat tillfälle ropade hon på Twitter att: “Straff för sexköp måste höjas eftersom 1 av 10 svenska män köper sex. Högre straff = större benägenhet att inte begå brottet. I jämförelse med ex gängkriminell som inte berörs om straffet är ett, två eller fem år”.

Ett förhållningsätt som den antirasistiska aktivisten Henrik Johansson, känd för hemsidan Inte Rasist Men, kommenterade med orden: “Det här är faktiskt redigt jävla dumt. Erkänn som det är istället. Du brinner för frågan och känner extra för att sätta sexköpare i fängelset men låtsas inte om att det kommer leda till att färre personer köper sex.”

När jag först läste det Snecker skrivit på Twitter övervägde jag möjligheten att hennes konto hackats. Det framstod som om någon försökt driva med henne. Men sedan mindes jag vad hon tidigare sagt, vilket fick mig att inse det pinsamma faktum att tweeten var äkta. “Kriminella blir inte mindre brottsliga för att dom sitter i fängelse, precis som sjuka inte blir mindre sjuka bara för att dom är på sjukhus”, tweetade Snecker redan 2017.

När spegeln står tom

SD-företrädaren Katja Nyberg försökte nyligen uppmärksamma Snecker inför den ryckiga selektiviteten i hennes straffrättsliga retorik, genom att citera två av hennes tidigare uttalanden som inte rimmade med varandra. Snecker bemötte inte kritiken gällande inkonsekvent resonerande, utan mästrade istället över det faktum att SD delade hennes åsikt om att höja straffen för sexköp. Hon förstod till synes inte att Nyberg ville göra en poäng av att Snecker i själva verket stödde SD:s straffrättsliga politik men bara när det passade – där fängelser av oförklarlig anledning ansågs fungera mot torskar men inte mot yrkesmördare. I praktiken landade alltså rättstalespersonen i att håna sin meningsmotståndare för att vederbörande var konsekvent, och inte smart nog att hyckla som Snecker själv!

Det hela påminner mig om en anekdot som psykologen Paul Bloom tar upp i sin bok “Just Babies”. I boken rånar en ungdom med psykopati en blind äldre kvinna. Offret valdes ut för att hon inte kunde identifiera förövaren eller försvara sig. Ungdomen får den retoriska frågan om han inte skulle må dåligt om han stod i kvinnans skor, på vilket han svarar: “vad bryr jag mig, jag är inte hon”. Empati var ett så pass främmande koncept att han inte förstod frågans poäng, på samma sätt ligger bevisligen värdet av följdriktighet ljusår bort från Sneckers förståelsehorisont. 

Jag har ärligt talat aldrig i hela mitt liv sett någon missa poängen så fatalt som när Snecker möter kritik. Precis som de berusade föräldrarna i min inledande liknelse, förblir hon immun mot den effekt som speglar har på oss övriga dödliga.

Fler oskyddade mål än jag har fötter, men jag vill spela basket istället….

Det finns en hel del infallsvinklar man kan angripa Snecker från. Man skulle kunna kritisera dårskapen i att försöka bekämpa prostitution genom att enbart strama åt straffen för sexköpare, men samtidigt låta tunga kriminella mötas med en släpp-fångarna-loss-attityd. 

Kvinnor som fastnat i trafficking teleporteras inte in till Sverige av trollkarlar. De smugglas in av samma råskinn som skjuter varandra på gatorna och rånar butiker. Varje krona som tjänas in på barnrån eller säljande av dödsknark, riskerar att finansiera kidnappandet och smugglande av utsatta kvinnor. När vi väljer att låta våldsbrottslingar ges lägre fängelsestraff, då släpper vi inte sällan ut någon omotiverat tidigt som i hemlighet också är involverad i människosmuggling eller riskerar att bli det senare i den kriminella karriären. 

Annars kan man påpeka att hennes uttalande om att inte ha “sett någon korrelation” mellan längre fängelsestraff och lägre antal brott, antigen tyder på oärlighet eller okunskap i ämnet. För att citera en relevant sammanställning i tidningen Kvartal: “Tvärtemot vad tongivande kriminologer som professor Jerzy Sarnecki hävdar så tyder mycket forskning på att skärpta straff kan vara både bra och lönsamt för samhället och även sänka brottsligheten.”

Men att göra mål mot Snecker är egentligen inte mitt huvudsakliga syfte med denna text. Hon fyller rollen som exempel för att kunna belysa partiets förluster i alternativkostnader. Om vi tittar i backspegeln ser vi två motbilder till Snecker. Amineh Kakabaveh drevs ur Vänsterpartiet efter en rad kontroverser, bland annat för att ha delat en film som utgav sig komma från SVT men i själva verket var en förfalskning producerad av nazister. Kakabaveh påstod att hon blivit lurad av nazisternas förfalskade SVT-logga. Hon hävdade att motiveringen till exkluderandet från partiet var ett svepskäl, att hon egentligen kastades ut till följd av hennes aktivism mot hedersförtryck.

Efter att ha lämnat V har hon fortsatt i sin roll som ordförande för organisationen “Varken Hora eller Kuvad”, som arbetar med att bekämpa hedersvåld och är tonsättande i den svenska debatten kring våld mot kvinnor. 

Malcom Kyeyune kan nog vara den debattör i Sverige som når störst publik med klassanalyser, något som annars ofta stannar i socialisttidningar. Han uteslöts ur Ung Vänster efter att ha uttalat sympati för våldbejakande vänsterextremister. Han och de övriga som tvingades ut vid tillfället anklagades även för kuppverksamhet mot partiledningen, vilket Kyeyune nekat till.

Efter att ha lämnat partiet såg Kyeyune till att bli känd i både Sverige och Danmark som debattör. Han har därefter anställts av en konservativ tankesmedja.

Det som bägge dessa individer har gemensamt, är att de varit obekväma och stängts ute. Därefter har de framgångsrikt drivit opinionsbildande verksamhet på egen hand. Bägge beskriver också att de mobbades inom V.

Tänk dig att jag startar en ny religion och börjar mobba och driva ut flera medlemmar. Avfällingar vilka därefter leder framgångsrika andliga verksamheter eller anställs till en dyr peng av konkurrerande religiösa stiftelser som idéproducenter, behöver du rådfråga en religionsforskare för att svara på om att jag lagt grunden till en ny världstro eller ej? Känns det som ett vinnande koncept för kyrkan att orsaka sin egen braindrain?

Skälet till att Snecker får chansen att göra bort sig, är att Vänsterpartiet inte har tillräckligt högt i tak för att benen ska kunna sträckas på. De längsta måste därför söka sig någon annanstans och de intellektuellt kortvuxna blir kvar samt ges roller de skämmer ut sig själva och partiet när de ska försöka fylla. I ett friskt parti måste man kunna göra misstag, säga provocerande saker, tycka olika i känsliga frågor. Vänsterpartiet har i praktiken ersatt meritokrati som värde med att belöna förmågan att bära upp plakatpolitik, där vinnaren blir den som är bäst på att inte märka när plakaten säger emot varandra.

Med tanke på Linda Sneckers ofta uttalade ord om att : “svenska, vita män – är alla våldsverkare” – då blir jag än mera fundersam: HUR och med VEM blev LS gravid???




Koranen = S nya Partibok!

Politik Posted on Sat, May 02, 2020 12:50:24

Muslimska brödraskapets nätverksorganisationer har i skuggan av Corona-krisen påbörjat en etablering av samarbeten med Försvarsmaktens civilsamhällesorganisationer. En etablering tillsammans med ABF och Svenska kyrkan som återigen tydliggör Brödraskapets höga organisatoriska nivå samt kommunikativa skicklighet. En kapacitet som byggts upp över lång tid.

Försvarsutbildarna är en rikstäckande frivillig försvarsorganisation och dess verksamhet omfattar från den enskildes säkerhet till samhällets försvar.  Försvarsutbildarna ansvarar för att rekrytera, utbilda och skriva frivilligavtal för både Försvarsmakten och krisberedskap:

  • Specialister som sjukvårdare, pionjärer, CBRN-soldater som hanterar farliga ämnen, fältkock och informationsbefäl till Hemvärnet
  • Avtal för krisberedskap för att öka uthållighet vid kriser inom exempelvis kommunikation, hälsoskydd, farliga ämnen eller kärntekniska olyckor. 

Försvarsutbildarna svarar för en omfattande verksamhet inom både Sveriges försvar och krisberedskap. 

Försvarsutbildarna arrangerar tillsammans med Huddinge kommun en gratis digital utbildning i krisberedskap – För din säkerhet.  Utbildningen består av tre 15 minuter långa filmer och finns textade på arabiska, kurdiska och turkiska och är teckenspråkstolkade på svenska. Utbildningen erbjuds i samarbete med ABF Huddinge och Svenska Kyrkan i Huddinge samt Ibn Rushd Studieförbund.

Studieförbundet Ibn Rushd är en av Muslimska brödraskapets nätverksorganisationer i Sverige. Genom personunioner och verksamhet som till exempel de numera nedlagda Muslimska familjedagarna finns det direkta band med den islamistiska nätverksorganisationen. Främst genom banden mellan Ibn Rushd, Sveriges Unga Muslimer och FIFS, Förenade Islamiska Föreningar i Sverige som utgör länken till bland annat Muslimska brödraskapets egyptiska organisation samt Brödraskapets ideologiske ledare Yussuf al Qaradawi.

Det är inte bara i Johan Westerholms ”Islamismen i Sverige” (Greycat 2020) som personunionerna mellan Muslimska brödraskapet och Ibn Rushd presenteras. Samt, inte minst, att Muslimska brödraskapet vilar på en totalitär och i grunden fascistisk ideologi.

Inom försvarssektorn finns kunskapen och Folkbildningsrådet slutit sig till samma sak. Folkbildningsrådets rapport över studieförbundet Ibn Rushd av professor Erik Amnå ”När tilliten prövas” sluter sig till samma sak. Amnå pekar på tidigare varningssignaler i form av den rapport som FOI tog fram åt myndigheten SST genom Rickard Lagervall. Denna studie kom fram till att studieförbundet redan vid grundandet av organisationen kom att vila på Brödraskapets ideologiska och teologiska uttolkning av Koranen.

Att Muslimska brödraskapet nu tar tillfället i akt att stärka sin position i civilsamhället tillsammans med Svenska kyrkan är något som inte är förvånande och som Ledarsidorna pekat på tidigare. Dels genom att regeringen nu påverkats att ta bort kraven på självfinansiering av biståndsprojekt men även genom samarbetet med Svenska kyrkan. Samarbetet med till Försvarsmakten kopplade civilsamhällesorganisationer kommer därmed inte heller den som någon överraskning. 

I en tidigare artikel beskrev Ledarsidorna hur Svenska kyrkan inlett samarbete inom ramen för projektet ”En värld av grannar” med en annan av Muslimska brödraskapet nätverksorganisationer, Islamic Relief.

Mer läsning: Svenska kyrkan inleder samarbete med Muslimska brödraskapet

I samarbetet ingår även Muslim Cultural Heritage Center i Kensington, London. Centret är mer känt som al Manaar-moskén och bör betraktas som en av Storbrittaniens mer extrema islamistsiska miljöer. Al Manaar har bland sina tidigare församlingsmedlemmar IS-bödlarna ”Jihadi John” som blev känd för sina videoinspelade avrättningar av krigsfångar samt den minst lika brutala ”The hip-hop jihadist”. Det är första gången al Manaar öppet återfinns i en svensk kontext i Sverige men kopplingarna till Sverige är äldre än så. I al Manaars styrelse återfinns en svensk medborgare tidigare bosatt i norra Stockholms län.

Svenska kyrkan och studieförbundet Ibn Rushd är nu en  del av samarbetet med Försvarsutbildarna tillsammans med ABF. Inte heller detta bör föranleda någon större överraskning.

Muslimska brödraskapets nätverksorganisationer präglas av att de är kommunikativt skickliga. En skicklighet som de dels har förvärvat genom samarbete med mediehuset al Jazeera men i Sverige även genom egen kompetensuppbyggnad. 

Sara Gunnerud, idag på ABF, var tidigare komminikationsansvarig på Ibn Rushd samt redaktör för studieförbundets tidning Kupolen. Gunnerud är författare till ”Ordets makt i politiken” (Katalys 2014). Gunnerud bör betraktas som en av Sveriges skickligaste och mest erfarna politiska kommunikatörer även om hennes roll är främst rådgivarens och expertens.

Visa källbilden

Inom Socialdemokraterna sitter Gunnerud i styrelsen för Föreningen Hjärta, en del av Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. I längden av tidigare styrelseledamöter i Hjärta återfinns bland annat Omar Mustafa, Islamiska Förbundet i Sveriges tidigare ordförande och Ibn Rushd förre förbundschef samt Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer.

Islamiska Förbundet i Sverige bekänner sig enligt sina egna stadgar till Muslimska brödraskapets teologiska och politiska uttolkning. Sveriges Unga Muslimer förlorade hösten 2019 rätten till statsbidrag av MUCF i en dom i Stockholms kammarrätt då de inte ansågs leva upp till demokratikriterierna.

Corona-krisen ger en möjlighet att ta ett steg till i Brödraskapets bredare etablering i olika samhällsfunktioner. Det kan nu anses ha påbörjat en etablering i Försvarsmaktens civilsamhällesorganisationer och därmed i det svenska totalförsvaret.

Not: Eskilstuna kommun har nyligen stoppat alla utbetalningar till studieförbundet Ibn Rushd med hänvisning till att förbundet är en av Muslimska brödraskapets nätverksorganisationer i Sverige.

TEXT: Johan Westerholm. Greycat Publishing (2020)



Masspsykosen förflyttar sig från Ecoflykting->till Gretaklimat->till MSB-Coronahysterin !

Erotik, Life in Balance, Politik Posted on Wed, April 29, 2020 12:48:24
Is this Lock – down ?

Om landet INTE testar alla misstänkt smittade, så kan ansvariga omöjligt ha koll på hur många och vilka har symptom liksom själva spridningsförloppet.

Trots att Corona klassats av Staten som samhällsfarligt tillstånd, så bestämmer sig statsepidemiologen Anders Tegnell för att pausa digital datainsamling av Coronasymptom. HAN oroar sig mer över att frågorna om symptomen vi ställer om befolkningen -> kan skapa oro och panik än viruset i sig…. hos “Svenssons” !
Så empatiskt och kärleksfullt omtänksamt av landets statsepidemiolog med tanke på att äldre dör på löpande band och bortprioriteras i intensivvård…..

Intressant och märkligt verkar det vara att Folkhälsomyndigheten (FHM) går i samma fotspår som Brottsförebyggande rådet (BRÅ), när det gäller effektiva metoder att mörka statistiken -> för att inte skapa oro, panik, polarisering, hets och hat m.m.
Aldrig har sanningen och fakta varit så irrelevant och dessutom farlig!
Studier verkar utgöra större hot än det eskalerande våldet och det dödliga viruset och dess ödesdigra konsekvenser på vårt samhälle…..

Precis som Makten relativiserar och gör sitt yttersta att mörka den dramatiska ökningen av dödsskjutningar, bombattacker, brutalt våld, rån och våldtäkter -> gör Regimen samma sak med informationen om viruset … Information, som kan ge oss alla livsviktig och avgörande kunskap och större förståelse om viruset. MEN – makt utgår från LÖGN!

Enligt djupstudier och omfattande forskningsresultat som gjordes av forskarna på Linköpingsuniversitet, så viker sig Brottsförebyggande rådet “för politisk påverkan och har en utbredd tystnadskultur.” – Precis som det som Peter Springare – skriver om i sin bok om Polisen (dvs MSB.s Dan Eliassons fd poliskår)

MSB ska nämligen följa FHM:s indikationer, instruktioner liksom önskemål om Coronadata och statiskt – och tvärt om… det är MSB som styr via Dan E.


Frågan som ALLA ska ställa sig om FHM är: Gör FHM samma sak som BRÅ, dvs viker sig för politisk påverkan från Morr Guns J och via MSB generaldirektören Dan Eliasson? Dessa mytomaniska parhästar….

Dan Eliasson, vars bagage är fyllt med groteska skandaler . “tafsa-inte-på-mig-armbandskampanjer och andra misslyckanden, blir allt tyngre – utan reaktion från media och medborgarna. Få minns troligen att DE var ledare för punkbandet Bad Boo Band – som öppet hädade och smutskastade kvinnor – låten Knulla i Bangkuk… med text: “Vem vill ha en svensk tjej – en discofitta utan hjärna – ner de i Thailand – vill så gärna”. https://www.svd.se/rikspolischefens-kontroversiella-punklat . Kåtbocken – bortförklarar så klart – som den mytoman han är…. OCH
Svenskarnas minne (läs medvetenhet) är mestadels så kort om DE, men låt mig påminna dig om Eliassons långa och tragiska politiska karriär där flera myndigheter ödelades med honom i som boss!
Dan Eliasson sparkades som rikspolischef och de medvetnas farhågor besannades, när “belönades” DE med en högre position. Knappast ironiskt, men mera som en röd tråd för S-makten… inom narcissism. DE blev myndighetschef och ansvarig för samhällsskydd och beredskap på MSB.

Huga! Vilken narcissism – rena rama kommunist DDR och fd Sovjet!


Det svenska vården saknar material, beredskap och utrustning, vården går på knäna, vårdpersonal som saknar skydd blir smittade och i sin tur smittar andra patienter, dvs viruset härjar vilt på svenska ålderdomshem

MEN “Vi såg det inte komma”, säger landets landsfader – precis som de ville framstå att vara naiva med den massiva migrationsvågen 2015. Naiva? Skitsnack – SL och hans handgångne personer – de finns på Zoros belöningslista… och då menar jag inte hjälten med svärdet a la Banderas ! Utan en satanist – med “S” i början av sitt ungerska namn!

Trots massiva virusspridningen och faktum attöver 20 expertforskare kritiserat Tegnells politikerstyrda metoder OCH samtidigt anser och tycker att Sverige kan jämföras med Italien när det gäller antal dödsfall – så väljer Regimen att skjuta upp dataundersökningar och landets gränser hålls öppna. In i landet släpps in kreti-och pleti , sk FramTidsKapital från andra Coronadrabbade områden.
Dessa grupper, som spermabankirier – de särbehandlas trots smittorisken!


Vem vet idag, mer än att Regimen, säkert gör DET, som de som de alltid gjort i alla andra tidigare beslut som hotat och hotar svenskarnas säkerhet, frihet och hälsa. Regimen följer Den Djupa Statens direktiv – till punkt o pricka! Oavsett politisk färg! Makt och Pengar står alltid främst – för de elitkarriär opålitliga… Vi lever med Pest o Kolera – även utan corona!

Masspsykosen har förflyttat sig från invandring ->till klimat -> till coronakrisen där folkets, särskilt medelålder kvinnornas behov att avguda sina helgon och sexualisera ensamkommande män verkar spela den centrala rollen i vårt samhälle. Hur tänker dessa kvinnor????


Fokus ligger på “rockstjärnan Tegnell”, som kvinnor avgudat tatuerar bild på, på sina skinkor – när de medvetet borde rikta blickarna mot dem som ligger bakom showen och spektaklet, dvs landets Regim och den Djupa Staten! Fast det övergår dessa kvinnors medvetenhet….

Enligt undersökningar är Sverige Skandinaviens mest korrumperade land.

Viktig data undanhålls – MEN de manipulerade “Svenssons”, -> de fortsätter ha förtroende för dem som slugt och i tystnad förråder Folket ända till graven (via Skattemyndigheten…)



Hittills ovärderliga människoliv har plötsligt fått en prislapp

Politik Posted on Tue, April 28, 2020 11:42:55

Pandemin har försatt världens alla drabbade länder i en närmast omöjlig sits, där regeringar måste välja mellan pest och kolera (pun intended). Majoriteten länder har valt mer eller mindre långtgående restriktioner för att bekämpa viruset och minska antalet dödsoffer. Sverige har valt en annan väg och vad priset för vår öppenhet faktiskt blir, återstår att se. Officiella siffror gör gällande att mer än 2 100 personer har avlidit i covid -19 de senaste två månaderna, men folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson ser inte det som ett tecken på misslyckande. I en intervju med DN den 5 april sa Carlsson: ”Facit är inte antalet människor som dör av coronaviruset. Facit är vad vi ser efter fyra-fem år.” Även om han uttrycker sig krasst, så har ju Carlsson rätt i sak. Vilka beslut som var rätt att fatta kan vi bedöma först om ett antal år när det har utvärderats vad pandemin faktiskt ledde till, i Sverige och i omvärlden. Statsepidemiolog Anders Tegnell är inne på samma linje när han menar att dödlighet inte är det enda måttet som bör användas för att bedöma hur pandemin hanteras.

I mina öron ter sig dessa herrars uttalanden både provocerande och cyniska, men den trista verkligheten är att hur vi än vänder oss, så har vi ändan bak. Den svenska öppenheten medför dödsfall, men en lock down av samhället medför stora ekonomiska kostnader – företag går i konkurs, arbetslösheten ökar och individer ställs på bar backe. En högre psykisk ohälsa och fler självmord följer normalt i sådana spår. Alltså gör man en avvägning där allt ställs på sin spets med frågan: Hur mycket får det kosta att rädda ett liv?

Det är i sig ingen orimlig fråga att ställa. Tvärtom borde vi ha ställt den långt tidigare, ja faktiskt långt innan pandemin. Men det har vi inte gjort, och det är just det som är det stora problemet. Under decennier har vi i Sverige fått lära oss att vi lever i ett så rikt land, att det knappt funnits några begränsningar för vad vi kan kosta på oss. Allra mest tabu har det varit att tala om kopplingen mellan ekonomi och flyktingmottagande. De som önskat belysa invandringens kostnader eller som har förespråkat hjälp i närområden, har beskyllts för att vara allt ifrån allmänt empatilös till Ondskan personifierad. Redan 2010 hävdade representanter för Grön Ungdom och Centern att det inte är etiskt rätt att ifrågasätta hur mycket invandringen kostar, eftersom ett människoliv är ovärderligt. På den vägen har det fortsatt. Det har förklarats omöjligt att sätta en prislapp på vad det får kosta att rädda någon, och vi minns SR-intervjun från 2016 där Anne Ramberg slog fast att ”humanismen kräver att man får göra avkall på sin välfärd”.

Föreställ dig att en myndighetschef under migrantkrisen 2015 hade bemött bilderna på den drunknade Alan Kurdi med samma inställning som Carlsson uppvisade i DN-intervjun: ”Facit är inte antalet människor som dör på Medelhavet. Facit är vad vi ser efter fyra-fem år.” Den personen hade varit avskedad och medialt kölhalad innan kvällningen, trots att det uttalandet är i princip lika korrekt. Facit gällande flyktingkrisen 2015 går inte att utläsa genom att studera antalet drunknade på Medelhavet samma år, utan genom att utvärdera situationen i hemländerna ett antal år längre fram.

Men sådant har vi alltså inte fått uttala högt, än mindre använda som ledstjärna i svensk myndighetsutövning. Så när samma politiker, tjänstemän och tyckonomer som under åren har propagerat för att rädda människoliv genom öppna gränser och amnestier, plötsligt är villiga att offra (främst) gamla, invandrare och multisjuka, så skaver det ordentligt. De känslomässigt baserade parollerna om ”allas lika värde” ersattes lite för snabbt av krassa och ekonomiskt motiverade direktiv, vilket nu exkluderar stora grupper av sjuka från att ta del av den vård som både finns tillgänglig och som hade kunnat rädda deras liv. Absurditeten förstärks av att vissa invandrargrupper av okända anledningar är överrepresenterade i statistiken över virusets offer. Samma människoliv som till varje pris skulle räddas till Sverige, offras alltså nu utifrån ekonomiska motiv när de väl befinner sig i Sverige. Hur någon kan få ihop den värdegrundsekvationen är mer än jag kan förstå, och post-corona väntar en intressant tid när orsakerna till överrepresentationen ska finnas och ansvar utkrävas.

Det brukar heta att det svänger snabbt i hockey, tydligen gäller desamma i pandemier. Helt plötsligt går det utmärkt att sätta prislappar på människoliv, och heter man Anders Tegnell går det till och med att tycka att ökningen av antalet sjuka och döda är ”lite spännande” utan att förlora sin status som nationell idol. Majoriteten anhöriga till de över tvåtusen döda svenskarna, tycker nog inte att situationen är särskilt spännande. Istället vill de nog veta hur mycket det får kosta att rädda ett människoliv, och varför just deras familjemedlem inte ansågs värdefull nog i statens ögon.

Jag kan som sagt var inte avgöra om Sveriges väg är rätt eller fel väg att gå under pandemin, det får framtiden utvisa. Men jag vet att den nya verkligheten har dragit ned byxorna på den Humanitära Stormakten. När det verkligen gällde, stod den där med rumpan bar. Det fanns inget absolut människovärde, ingen omsorg om de verkligt svaga och utsatta. Det har i själva verket alltid funnits prislappar på människors liv, och endast så länge som kostnaderna tjänade det egna syftet var de värda att betala. Allt fagert tal var bara egoistiskt skryt och potemkinkulisser – och det är, i sig, en mycket viktig insikt att bära med sig när pandemin har bedarrat.

TEXT: Helena Edlund



www.det ar allvar.se

Politik Posted on Sun, April 26, 2020 19:10:22

Det är allvar.nu – också!

Det här med pandemihysterin är på många sätt i hög grad förvirrande.

Å ena sidan är den förfärlig. Ingen vet med säkerhet när ett fungerande botemedel kan vara tillgängligt. Det finns botemedel – men att dessa funkar i andra länder – säger ju ingenting hur de verkar i Sverige – eller hur? Människor blir arbetslösa, sjuka och dör. Företag går i konkurs på löpande band. Gator ligger öde. I många länder är upplopp och plundring redan vardag utifrån pandahysterin. I Sverige har vi detta UTAN pandemi – som ett naturligt inslag i vår vardag inkl våldtäkter, bilbränder och barn som rånar andra barn – och politiker – som anser att det blir så – med en alltför stor åldrande befolkning !!!!

Å andra sidan kommer dödssiffrorna inte i närheten av dem som visar hur – under normala förhållanden – många som varje dag, året runt, dör i malaria, tyfus, svält, krig, hjärt- och kärlsjukdomar, trafikolyckor, självmord och annat elände.

Men våra statlig media gör sitt bästa för att piska upp paniken hos oss.

Varje dag.

De flesta länder har enats om stränga regler för att begränsa smittan.

Sverige, landet som alltid vet bättre, går en annan väg – S klart!

Jag är varken läkare, forskare eller epidemiolog, så jag ska egentligen inte yttra mig om vad som kan vara rätt och fel, eftersom de båda adjektiven har en tendens att byta plats… likt ett Flipperspel…

Men vissa saker upprör mig mer än annat…

För någon vecka sedan arrangerade Systembolaget (ägt och drivet av staten, för helvete!) en vinutförsäljning (hallå!) i butiken i PK-huset i Stockholm. Detta jippo orsakade hundratals meter köer där människor glatt stod för nära och hostade på varandra.

Om jag var ledare för dagens Regim: 100 miljoner kronor i böter för Systembolaget. Minst. Och företagets VD Magdalena Gerger ställs till svars i tv. I direktsändning. För att sedan få sparken. Utan avgångsvederlag.

Läs hennes uppenbart icke helt ärligt menande uttalande här:

https://www.omsystembolaget.se/vart-uppdrag/omtanke-viktigare-an-nagonsin/

Så ordnade klädföretaget MQ utförsäljning i sina butiker. Resultat: Likadana köer av hostande, lågbegåvade människor.

Jag funderar.

Enligt min gamla tes om att det bara finns två språk som alla vi människor på jorden förstår – pengar och smärta – så får hen ta till det andra när det första inte fungerar.

Till skillnad från i de flesta andra länder så har vi i Sverige hittills fått en frihet under ansvar. Bland annat:

*Vi får gå ut. Vi kan promenera på gator, torg och i skogar

*Vi kan rasta våra husdjur utan meter-restriktioner som i exempelvis Spanien

*Vi får köra bil utan restriktioner

*Vi bör inte, men kan om nödvändigt, resa inom landet

*Vi kan gå till de restauranger som följer rekommendationerna och ser till att gästerna håller avstånd

*Vi kan vandra runt i shoppingcentra

*Våra barn kan träffa sina kamrater

Och vad händer?

Naturligtvis bestämmer sig en alltför stor skara lågbegåvade individer att de vet bättre och gör som de vill.

De sitter tätt på uteserveringarna och skålar för sina permitteringspengar, för att det är ballt i city och för att solen skiner. De går nära andra i livsmedelsaffären och hostar på både dem och grönsakerna. Under påsken reste de mot bättre vetande till Skåne och Dalarna och fjällen och …

Kort sagt – de skiter i allt. Vilket naturligtvis ökar risken för en total lock-down för oss alla.

Det som bekymrar mig mest är egentligen inte just det -> utan mer, att dessa människor faktiskt får rösta, ta körkort och försöka föröka sig.

Det är allvarligt, och dessvärre inget att göra åt. Eller ?

Själv sitter jag hemma, isolerad sedan långt före pandemin av helt andra skäl.

Jag har inga problem med det. Jag har det bra. Jag har massor att göra, jag är omgiven av omtanke och kärlek.

Hur kan det bli bättre? Hur kan det vara svårt?

För övrigt skiljer det sig inte mycket från mitt vardagsliv före coronan.

Ensamhet, isolering, är inget straff. Det kan vara rätt nyttigt.

Tidigare har jag bekymrats mer över de kommande ekonomiska konsekvenserna av pandemin, än de rent sjukdomsmässiga. Att vi kanske är på väg in i det värsta tillståndet sedan depressionen. I ett Sverige som varit förskonat från – allt.

Men när verkligheten kommer nära, är det lätt att revidera sitt synsätt.

När rädslan tränger in, kastas vi alla närmare något högre vi vill tro på.

I kväll messade först några goda vänner att tre av deras vänner redan dött i den förfärliga verklighet vi nu lever i.

Sedan ringde Lena.

Hon är en vän som står mig nära. En på in- och utsidan mycket vacker människa. En kärleksfull människa, mor till fyra barn som behöver henne.

Lena grät och var fruktansvärt rädd. Hes, kunde knappt få fram några ord.

Hon har nyss tillbringat två veckor på sjukhus och svävat mellan liv och död, på grund av en kombination av olika tillstånd. Fyrtionio år och pigg, levnadsglad, framåt.

Nu livrädd och nyss införd med ambulans igen efter bara två dagar i hemmet. Livrädd.

Och i morgon?

Jag har, både förr och nyligen, legat tillräckligt mycket på sjukhus för att veta hur ångesten kan ta ett krampaktigt grepp runt halsen framåt natten, även när man inte är dödssjuk.

Men Lena har dessutom svårt att andas. Det är värre. Mycket, mycket värre.

Och hon vet hur mycket hennes fyra barn behöver henne.

De som hjälpte henne under dygnen hemma, men som nu inte får besöka henne.

Om jag trodde på Gud, skulle jag naturligtvis be för henne. Nu kan jag bara hoppas.

Hennes samtal blir ytterligare en påminnelse om mycket.

Om hur tacksam jag kan vara för min situation. Sjuk, ja, men långt, långt ifrån dem som nu lider på sjukhusen.

Om hur oerhört tacksam jag alltid har varit och är mot våra hjältar och hjältinnor inom vården. Jag låg inne på sjukhus långt före coronan, såg hur de gick på knäna redan då och jag törs knappt tänka på hur de har det nu. Så fuck youpolitiker (oavsett partifärg) som monterade ner vården under flera år.

Vakna nu, för helvete!

Om hur oerhört tacksam jag är för de andra hjältarna och hjältinnorna – hemtjänstpersonal, distriktssköterskor, brandmän, poliser, väktare med flera – som varje dag jobbar vidare i riskzon för att upprätthålla vårt samhälles allra, allra viktigaste funktioner.

Om hur viktiga de små, nära sakerna är. Om hur viktig vänskapen och kärleken är.

Om hur viktigt det är att ge och inte bara hoppas på att få.

Om hur viktigt det är att förstå vad som verkligen är viktigt i livet.

Möjligen låter det kommande som religiöst dravel för den icke-troende, men:

Vi svenskar är, generellt sett, några ohyggligt bortskämda jävlar. Vi vet inte hur man stavar till naturkatastrof och vi har inte sett skuggan av ett krig på många hundra år.

Vi är inte offer för något.

Förrän nu.

Naturligtvis är det hemskt. Men ur kaos och elände kommer förhoppningsvis också något gott. På sikt.

Insikt om hur förbannat bra vi har det. Och om hur viktigt det är att vårda det lilla i det stora.

Ta hand om dig nu – och sedan. Ta hand om dina nära på det sätt du klokast kan. Följ det sunda förnuftets rekommendationer.

Och snälla, bli inte en av de där översmarta som tycker att det är kul att resa till where-ever eller sitta tätt på en uteservering i solen.

Det kan bli det sista du gör. Eller de runt omkring dig.

Och det vore väl synd, ändå?

Det är allvar nu.

I telepatiska samtal med Dag Öhrlund



Tankar i svåra tider

Life in Balance, Politik, Relationer Posted on Sat, April 18, 2020 18:50:41

Postat 18 april, 2020

En tanke i Coronatider

Text. dag Öhrlund

Note: I texten nedan kan varje “billigt” läsas som “konsumtion“.

Det är en besvärlig tid. För världen, för de andra, är det långt ifrån den första.

Men för oss, i Det Lilla Landet Som Alltid Vet Bäst, tycks det vara värre än för de flesta andra, om man får tro nyhetsrapporteringen.

Utom möjligen för USA. För allt är i vanlig ordning Trumps fel och det är jätte-jätte-jätte-konstigt att dödstalen där är större än hos oss, i ett land med 330 miljoner invånare, och med ett väsensskilt skattesystem. Så låt oss tala om det, för då behöver vi inte tala lika mycket om det som händer här.

Och det är ju befriande. Bäst så. Puh.

Däremot är det inte alls konstigt att vi under pandemin har mycket större dödlighet per capita än Tyskland, med sina 70 miljoner. Eller Finland. Eller Norge. Eller Korea.

För vi vet ju bäst.

Alltid.

Så låt oss istället tala om det som händer hos de andra, där det alltid är värre.

Den obehagliga sanningen är att vi – i det stora perspektivet – är några bortskämda jävlar som har varit förskonade från riktiga naturkatastrofer, och från krig i hundratals år, medan våra grannländer och har lidit så sent som under andra världskriget. Andra länder, långt senare.

Den obehagliga sanningen är att vi har levt på lån och i överkonsumtion och med tanken på att allt ska vara billigt. Därför har vi fyllt våra hem med asiatiska varor, för det är ju trevligare att betala 79 kronor för en t-shirt eller att handla från skojsiga ”Wish”, eller hur? Därför har vi också tillåtit oss (skäms!) att beklaga oss för att vi under Thailandssemestern sett sjuåriga flickor sitta och sy på nätterna, medan vi på en dag har druckit för mer pengar än de tjänar på en månad. Guuuuud, så hemskt!

Dubbelmoral kallas det. Hyckleri, om du hellre vill.

När nu våra egna mindre butiker, större företag, barer, restauranger, hotell, reseföretag, flygbolag, småföretagare och gudvetvilka får klappa igen, så får vi stå där med långnäsan.

För att billigt vann.

Häromdagen sa min älskade:

”Det vore nog bäst om det kom ännu en pandemi, en ännu värre, som raderade ut mänskligheten så att djuren äntligen får leva ifred.”

En krass, svart syn?

Kanske har hon rätt. Just nu tycks jorden må bättre än på länge och naturen hjälpligt, om än haltande, försöka återhämta sig från vår brutala misshandel.

Billigt regerar inte för tillfället.

Kanske, förhoppningsvis, har vi något att lära på sikt, av det som nu sker.

Lära oss vad som egentligen är det viktiga i livet.

Gamla grundvärden som vänner, närhet, kärlek, omtanke, respekt.

Båda fötterna på jorden. En jord att respektera.

Inte billigt.

Möjligen kan det tolkas som en haltande jämförelse, men jag önskar att du nu tillämpar din bästa skoldanska och lyssnar på en av salig Kim Larsens absoluta mästerverk – ”Jutlandia”.

Det handlar om krigsskeppet med samma namn, som skickades till ett brinnande Koreakrig i slutet av 1940-talet, och där 16-åriga flickor fick agera sjuksköterskor för att ta hand om unga män, skickade i döden av de idioter som alltid styr krig.

Och här sitter vi och tycker synd om oss själva.

Med all rätt, när vi sörjer de nära och älskade som hastigt lämnar oss i den förfärliga pandemin.

Utan någon rätt, för att vi lät oss dras med i allt som strider mot naturens lagar.

Med kärlek och omtanke hoppas jag att du och dina närmaste kommer ur det här så bra som möjligt.

Och att jag själv lär mig något viktigt av det.



Vi formar hela generationer som blir fiender till fritt tänkande

Life in Balance, Politik Posted on Fri, March 27, 2020 11:31:32

Det är inte idéerna. Det är Makteliten som är problemet.

Universitet är socialisationsfabriker. De producerar personligheter, med värderingar, världsbilder och fördomar av ett visst slag.

Det är inget konstigt med det. Socialisation är en viktig uppgift för nästan alla institutioner. Den har sin praktiska sida, till exempel genom att spara en massa tid, eftersom man kan förutsätta en gemensam grund på en relativt hög nivå.

Den har också sidor som går utöver det i enkel mening praktiska. Människan behöver ingå i sammanhang, för att inte slitas sönder av tvivel och oro. Att socialiseras in i ett sammanhang av rätt och fel, intressen och ointressen, förakt och förundran, ->hjälper oss med det.

Inget av det här är nytt. Varken för människan eller universiteten. Men en del problem med den här ordningen har blivit akuta och stora.

Om man uppskattar eller inte uppskattar intersektionalitet, genusteori, postkolonialism, normkritik, rasifiering och allt det som nu hör till mittfåran i den akademiska världen, -> har inget att göra med socialisationsprocessens existens. Den finns där oavsett vilka idéer som för tillfället är på modet. Men, för att förstå hur universiteten har avlägsnat sig alltmer från idén om öppen och sakorienterad diskussion, måste vi förstå varför de här idéerna fått sådan genomslagskraft.

LÄS OCKSÅ: Hakelius: Vad kostar Samoaöarna? 600 miljoner dollar

Att tänka fritt och pröva nya sanningar var ett ideal på universiteten långt före 60-talet, men studentrevolten slipade tanken till ett svärd. Den fick en riktning. Svärdet lades mot det rådande samhällets hals. Vad som menades med kritiskt tänkande smalnade av. Det slutade egentligen att handla om idéer – vad som var rätt och fel slogs helt enkelt fast och sedan var det bra med det – och började i stället handla om makt.

Den fria tanken fick ett tydligt uppdrag: att utmana »Makten«.

Ich bin der Dritten Reich !

Så snart makten är huvudsaken ligger ärligheten risigt till. Om sanningen redan är uppenbarad och kampen mot »makten« det viktiga, är ärligheten inget stort offer.

Dessutom: så snart makten är huvudsak blir den också just det. Inte bara den makt som ska bekämpas, utan den makt man själv har. Lyckas man med att slå tillbaka »makten«, måste luckan fyllas med något. Vad skulle det vara, annat än den egna, goda makten?

Där makttänkandet går in, går helt enkelt idéer, ärlighet, prövande och öppen diskussion ut.

Det är här problemet med dagens modeteorier på universiteten finns. De är alla uttalade maktteorier. De är alla riktade -> mot vad som upplevs som rådande ordningar. Alla föreskriver de andra, goda maktordningar.

Det är ett missförstånd att se den här maktfixeringen som en idé. Den är snarare en praktik. Och det är den praktiken vi ser utspela sig på universiteten i dag. Att de starka rösterna på universiteten har gått från att pröva idéer till att utöva maktpraktik är förklaringen till mycket.

Till att lektorn Inga-Lill Aronsson vid Uppsala Universitet åthutas av sin institution, guidad av en »lika-villkors-specialist«, för att ha använt ett kränkande ord.

Till att psykologiprofessorn Johan Grant vid Lunds universitet avsatts, efter att ha upprört studenterna med sina tankar och idéer.

Till att forskare som docent Erik Lindborg vid KTH avkrävs »köns- och genusperspektiv i forskningens innehåll« för att få finansiering till sin forskning om svaga stötvågor i akustiska fält.

LÄS OCKSÅ: Hakelius: Partipolitik är för galningar – i alla fall i början

Den organiserade maktkamp som inleddes på 60-talet har fått resultat: nu har de som upplever sig utmana makten i själva verket fått makten. De har sina allierade i myndigheter och politiska församlingar. De utnyttjar makten för att stärka sina egna idéer och driva bort alternativ. För så agerar den som först och främst är intresserad av makt, inte av att pröva idéer.

Problemet är alltså inte idéerna. Problemet är att det som kallas idéer i själva verket är döda farkoster för maktbegär.

Det här är ett problem. För universiteten. Men också för samhället i stort. Om universitet är socialisationsfabriker och andelen högskolestuderande är större än någonsin, innebär det att vi är på väg att forma hela generationer av maktfixerade fiender mot fritt tänkande.

Jag befarar att det inte kommer att sluta lyckligt, för den oundvikliga motreaktionen riskerar att komma från ytterkanter som vill politisera och beskära det fria tänkandet enligt andra idéer. Samhällets balanserade mitt har, i rädsla för att verka reaktionär, låtit universiteten ostört gräva det fria tänkandets grav.



Mal-el-Mena – en stad i förfall

Life in Balance, Politik, Rättssystemet, Relationer, RELIGION Posted on Mon, March 23, 2020 09:32:33

En kvinna med sin ettåriga bebis. Finns det någonting vårt samhälle betraktar som mer heligt skyddsvärt, utan att man ens ska behöva yttra det högt? Men inte i Mal-el-Mena, dvs fd Malmö, Sverige, nådens år 2020. Det handlar om ännu ett överfall, vid sextiden på lördagskvällen 2020-03-21 i en av stadens många invandrartäta statsdelar, dvs Bellevuegården, som tillsammans med Holma och Kroksbäck utgör ett av alla dessa ökända utanförskapsområden, de där som fungerar som importerade röstreservoarer för skurkregimen – och enorma nettoslukare av socialbidrag och andra skattemedel.

En misstänkt gärningsman, för en gångs skull redan gripen. Inga av de tidiga rapporterna i MSM innehöll signalement, såsom brukligt är, om det inte gäller etniska svenskar. Den här gången lyckades man tydligen få tag i honom ändå. Och hans offer? Kvinna, 40 år. Svårt knivhuggen med flera hugg. Livshotande skador. Vårdas på intensivvårdsavdelning. Även hennes bebis, ett litet flickebarn, har fått knivhugg. Gärningsmannen är anhållen för mordförsök, på dem båda.

Detta är alltså verklighet, i Sverige. Ingen osmaklig splatterfilm, med mordiska utomjordingar inblandade. En till det yttre, såsom mänsklig individ identifierbar varelse, har överfallit en kvinna och hennes ettåriga lilla flicka, och med upprepade knivhugg uppsåtligen försökt ta livet av dem båda.

DN antyds ingenting om att det skulle ha varit fråga om ‘ett familjegräl’, övergreppet beskrivs som ett ‘överfall’. Gärningsmannens motiv kan vi alltså bara spekulera i, men rån, hat eller hämnd är alla tänkbara det vet vi, för liknande förekommer ju titt som tätt i Sverige nu för tiden.

Jag är infödd svensk, med svenska föräldrar och har bott i det här landet i större delen av mitt liv. I den kultur jag är uppvuxen i, d v s den som Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin påstår inte ens finns, så gör man bara inte något sådant här.

ÖPPNA era hjärtan – för ISLAM och The New World Order – DET är min order!!!

De värderingar jag fått säger att detta är det fegaste, ynkligaste, mest avskyvärda man i stort sett kan hitta på. Det är moraliskt så tabu att man inte skulle komma på tanken. Och dessa värderingar vet jag delades av dem jag växte upp med – inte bara de skötsamma, utan även rötäggen. Dessa värderingar har jag, liksom alla andra som också har växt upp i Sverige och vars föräldrar också är svenska, sedan fört vidare till nästa generation. Detta är ingenting vi har behövt säga högt: du ska aldrig ge dig på en mor med sin lilla bebis. Det vet vi alla ändå. Det ligger nedärvt.

Ändå är detta långt ifrån det första övergrepp av detta slag jag hört talas om i närtid, i Sverige. Nej, det är långt ifrån något unikt undantag.

Vad jag säger? Att den som påstår att sådant här skulle vara en produkt av ‘socioekonomiska förhållanden’ och att det inte finns kulturella skillnader som förklarar tragedier som denna, den har så fel som det kan bli. Men de finns ju ändå. Sådana som Sarnecki et al. Och de har styrt vad som får sägas och tros om brott begångna av etniska icke-svenskar i trettio år nu. Regeringen har inte ens dragit sig för att skuldbelägga offren; allt för att undvika att peka ut en immigrant som mindre värd, en kultur som mindre attraktiv, en religion som annat än fredsälskande.

Men sanningen är att sådant här av somliga som nu befinner sig i vårt land betraktas som fullt möjligt och motiverat. Att sådana kulturer nu rotats här, i vilka den så kallade ‘hedern’ går före all form av empati. Och att den gemensamma nämnaren utgörs av en religion där vissa handlingar, som är fullt förenliga både med svensk lag och moral, betraktas som ‘synder’ som enligt ledande företrädare för denna religion kan och ska bestraffas på detta vis, och där trosutövaren utlovas belöning, inte straff, i livet efter detta, om han begår en sådan handling. I paradiset – så väntar ju 21 jungfrur!!!!

Om det nu inte är en etnisk svensk som utfört detta – som jag ju inte ska få säkert veta, DN vill ju inte berättar det – så har det faktiskt betydelse för läsaren. För vi har rätt att få klarhet i om åklagaren yrkar utvisning på livstid. Vilket hen borde, men vilket är långtifrån säkert. Än mindre vågar vi hoppas på att detta döms så – och att domen även verkställs.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft



Next »