Min nära fine vän Peter Elmberg – på Mundekulla Retreat Center – skriver så här på sin sida – och jag vill för allt smör i Småland – inte missa dessa otroligt fina och välformulerade rader – så jag sparar dem här i min blogg och hjärta… Så att även DU kan läsa dem..

“THERE’S A CRACK IN EVERYTHING, THAT’S WHERE THE LIGHT GETS IN…”

För ett år sedan valde jag och Anne Solveig Elmberg att hitta en ny form för vår relation. Vi kände att våra liv längtade efter en förändring som ledde till att vi valde att “dela på oss”..
..Men ord som att “skiljas”, “dela på sig”, “separera” låter som att man går från något som är “helt” till något som blir “halvt”.

På ett sätt känner jag att vi gått från något som blivit “mer av en helhet”. Det är svårt att förklara men det är en känsla av att låta vänskapen och ärligheten segra. Att vara så sant ärliga och kärleksfulla mot varandra så vi t.o.m. är redo att att just “dela på oss” för att inte stagnera utan låta oss fortsätta utvecklas som människor och .. samhällsmedborgare.
För visst är det så att ett hållbart samhälle skapas av människor som tillåter utveckling att ske och att vi ibland behöver ändra på saker även om de tycks fungera bra…

Det finns en människa på denna jord som jag tycker mycket om, som jag bryr mig om, vars glädje gör mig glad och vars sorg gör att jag vill finnas till hands. Den människan är Anne…
Jag uppskattar dig på ett sådant sätt att jag är beredd att “släppa dig”, för att vi båda ska få vandra vidare i livet och utvecklas och ta nästa steg på vår vandring…
Nu är du i Spanien hela vintern och jag gläds så med de steg du tar och att du efter en tid med sviktande hälsa nu mår så mycket bättre och ger dig ut i världen på nya äventyr. I vår kommer du tillbaka och vårt gemensamma projekt i Mundekulla som lever vidare och utvecklas.

Jag vet att din väg kommer att fortsätta korsa min väg många gånger igen och det gör mig glad att känna att vänskap kan finnas i så många olika former.
Även om vi människor har en tendens att vilja ge saker namn och förstå saker utifrån våra egna erfarenheter och upplevelser vilket inte alltid fungerar. Man kan inte vandra i någon annans skor och förstå denne, men man kan låta andra människor berika ens liv, och låta andra människors agerande, livsval och riktning även påminna en själv att leva det liv man är ämnad att leva…

För Mundekullas del känns det som verksamheten går från ett “Peter och Anne projekt” till något större, det kommer nytt ljus in och nya krafter som bidrar till dess utveckling, det finns sådan potential och vi står inför en spännande utveckling både för Mundekullas räkning men även för våra egna kreativa projekt som tagit nya former under året som gått…

Jag vill fortsätta utvecklas, leva, utforska, utmana och bli utmanad och jag vill fortsätta ge och ta emot…

Men vem sade att det bara skulle vara enkelt?
Det enkla kan tyckas svårt men saker och ting blir enkelt när vi lever inifrån och ut och inte tvärt om. När vi är ärliga och varsamma om varandra, när vi lyssnar till varandra och verkligen vill den andres bästa, även om det utåt sett ser som ut dess motsats…

Sannerligen är det så att “att i brustenheten har ljuset och insikterna en möjlighet att slå rot”

I vår brustenhet finns vår styrka, vårt växande, våra lärdomar.
Är det så att vi växer som människor genom utmaningar och förändringar vi går igenom .. Är det en möjlighet att öppna oss för nya insikter och möjligheter genom de förändringar vi möter?

Jag tror det det är så …till viss del…
I alla fall för mig…

Min brors bortgång för 25 år sedan, gav mitt liv en djupare dimension, ett sökande efter en mening och syfte, vilket gör att jag känner mig mer tillfreds med mig själv och det jag gör idag… Det blev en milstolpe i mitt liv, som jag försökt förvalta på bästa sätt även om det förstås varit smärtsamt..
Det hade inte behövt bli så, men jag valde att ge den händelsen en mening… Utmaningar skakar om och kan ge oss möjligheter att stanna upp och känna efter vad som är viktigt .. och då menar jag vad som verkligen är viktigt.. Det är ju så lätt att ta saker och ting för givet…

Leonard Cohen gick bort häromdagen och sedan någon vecka tillbaka har jag haft hans sångtext ringande i mitt öra…
There’s a crack in everything, thats where the light gets in”

Idag är det thanksgiving day så jag vill tacka…
-Leonard Cohen för din visdom…
-Livet för de insikter du ger…
-Ann för ditt ljus och styrka…

Våra blickar är fortsatt fästa mot horisonten och framtiden och en omvärld där ärlighet och omtanke råder ..
Nu och för alltid