Leo-Bloggen

OBS – jag visar på denna artikel – hur det står till, när krigshetsarjournaliser – får fullt utsläpp – av vakuum…

JAG håller absolut inte med om än mera indoktrinering via USA, NATO, NSA, NSC, NWO osv osv… SVERIGE – MÅSTE ÅTERGÅ TILL DET SOM BL.A PALME IVRADE FÖR – dvs ett kärnvapenfritt Norden, dvs att Norge, Danmark, Island och Finland och Sverijen – blir det som människor vill – dvs en FREDs ZON – inte en ny totalitär stat!

LÄS NU Johan Vesterbergs syn på vad vi ska och bör göra!… ->

Sverige är ett av världens mest avancerade länder – på alla sätt och vis. Vi har en av världens mest högutbildade befolkningar. Vi betalar några av världens högsta skatter. Vi har en rätt att förlita oss på att samhällskontraktet ska uppfyllas av våra statliga, regionala och kommunala myndigheter och instanser. Vi har en rätt att våra normer, vår etik och moral, ska reflekteras i lagstiftningen. Vi har en rätt att vara trygga i våra hem och på gator och torg. Var som helst i landet.

Men det är vi inte. Rubrikerna skriker om att det närmast råder kaos i vårt land – i synnerhet vad gäller lag och ordning. De rättsvårdande myndigheterna verkar ha tappat greppet om territoriet, för att inte nämna förmågan att lagföra. Vården går på knäna. Folk dör innan de får komma till livsviktiga operationer.

Såväl i staden som på landet driver hänsynslösa brottslingar omkring. De har noll respekt för samhället, för de vet att det är tandlöst. De stjäl, rånar, misshandlar, våldtar och mördar. Och vi låter dem göra det. Dessutom låter vi dem helt utan konsekvenser attackera dem som gjort den stora uppoffringen att skydda vårt land och våra medborgare till närmast förnedrande ersättningsnivåer.

Det är en helt absurd situation. En situation som aldrig hade behövt uppstå om det sunda förnuftet inte hade ställts helt på ända. För vi har kunnandet, pengarna och resurserna att styra upp det hela. För att ta hand om vår befolkning. Sverige skulle kunna vara världens bästa land att leva i. Det är helt inom räckhåll. Men kanske ligger problemet i att vissa inte vill att vi ska vara det?

Vi har sett att det finns krafter i Sverige – i synnerhet bland så kallade intellektuella – som helt och hållet vill bryta ner samhället till någon sorts nivå av primordial anarkism. Som vill döda välfärden bara på grund av det faktum att den inte omfattar hela världens befolkning.

Kanske är de romantiker som egentligen drivs av fina tankar och idéer. Drömmar om öppna gränser, blommor i gevärspipor och att sitta kring lägerelden och röka fredspipor. Våra politiker talar ofta om ”världssamfundet”. Men existerar det verkligen ett sådant, mer än i papperstigerformat?

Tragiskt nog så har ovannämnda välvilliga personer inte förstått människans natur. För människan flyttar alltid fram sina positioner. Människan är ett rent ut sagt för djävligt otyg av en varelse. Det finns en anledning till varför de flesta samhällen har lagar och rättsapparater. Hade människan varit genomgående god hade dessa inte behövts. Men det gör de. De behövs ännu mer i länder där befolkningen kanske inte delar grundläggande normer och värderingar.

Eftersom Sverige varit ett väldigt homogent samhälle med inslag av stark social kontroll har det vuxit fram en alternativ ontologi som gränsar till hybris – den om att det i varje människa bor en liten svensk. Så är det självfallet inte. Kulturella skillnader är reella. Annars hade världen sett ungefär likadan ut överallt. Och faktum är att de flesta länder i världen, även i Väst, av olika skäl har misslyckats med att bygga ett lika fredligt, framgångsrikt och rättvist samhälle som Sverige. Det bör vi faktiskt vara stolta över.

Men vi kan inte endast med hjälp av vår egen tankeförmåga och goda vilja skydda det som tidigare generationer har byggt upp. Från att ha varit en homogen anomali gäller nu även de urgamla spelreglerna även i vårt land. Äta eller ätas. Vinna eller förgås. Stå upp eller ligga ner, blödande på marken – med en motståndare som står över en och som kanske inte är beredd att visa någon som helst nåd.

Om normer, etik och moral förskjuts så får detta förstås effekter på samhällsbygget. Där befinner vi oss nu. Så vad kan då göras för att vända Sverige på rätt köl igen?

För det första måste vi byta ut våra romantiska idéer om människans inneboende godhet till en uppfattning som kanske mer präglas av sund skepticism. Dessutom finns det några konkreta förslag som i mångt och mycket handlar om att förstärka samhällets institutioner:

Det territorium som förlorats till gängkriminalitet måste återtas med våld. Vi måste visa för dem som hatar och saknar respekt för samhället att vi älskar varandra och att vi älskar vårt land – självklart oavsett vårt ursprung eller etnicitet.

Antalet poliser måste fördubblas – och vi behöver riktiga poliser som inte backar undan för buset, inte mjäkiga genuspedagoger i uniform. Det är dags för pragmatism på detta område. Poliser behöver inga universitetsexamina eller treåriga utbildningar. Så ser det, mig veterligen, inte ut någon annanstans i världen. Det bör räcka med en ettårig polisskola, sedan kan man i så fall bygga på den med extra kurser, för dem som vill bli utredare eller liknande.

Jourdomstolar måste inrättas och fängelser byggas ut. Påföljder för brott måste läggas om för att motsvara folkets etik och moral – utan att det ska krävas åratal av utredningar. Utredningar av betydelse för nationens säkerhet och trygghet ska genomföras på högst sex månader. De får ta de resurser de kräver. Och de ska genomföras av forskare och experter – inte lata, korrumperade politruker.

När det gäller påföljder så måste nog de flesta fördubblas eller kanske till och med tredubblas. Obligatoriska minimistraff som domstolarna måste följa ska införas. Livstid måste vara livstid. Brott som rån, misshandel och våldtäkt kanske ett minimum av tio år. Två tredjedelsfrigivning, frigång och liknande program ska användas mycket restriktivt och endast för synnerligen gott uppförande.

Det är tråkigt, men vissa människor kan inte röra sig ute bland folk. Aldrig någonsin. Men en del kan rehabiliteras, och det ska vi fortsätta med. Fast under tiden det sker ska de skiljas från den laglydiga befolkningen. Och det ska svida ordentligt när man har begått ett brott – i synnerhet mot liv och person.

I Sverige finns det en övertro på utbildning. Men faktum är att de flesta människor kan lära sig när de väl kommit in på en arbetsplats och sitter i sadeln. Det måste bli ett stopp för namndiskriminering och liknande på arbetsmarknaden. Det har gått troll i HR-området som byggt murar runt vanliga jobb med batterier av psykologiska utvärderingar och personlighetstester bara för att stå vid en maskin. De privata bolagens mjölkning av statsbudgeten via resultatlösa program och värdelösa utbildningar måste strypas.

Vi ska kunna försvara vårt land, inte bara från inre utan även från yttre fiender. Försvaret måste byggas ut. Trots Gustav Fridolins önskningar så är världen tyvärr inte särskilt snäll. Och vi ska inte vara några offer som lägger oss platta för någon. Vi måste satsa kraftigt på högteknologiska vapen som kan avskräcka en möjlig angripare. Ett exempel är mobila och nedgrävda missilsystem längs hela vår långa kust, samt framtidsvapen som laser och liknande. Vi bör bygga något som påminner om Israels Iron Dome runt vårt land. Stora resurser och utveckling bör även läggas på elektronisk krigföring. Teknologin och kunnandet finns redan i landet, men vi bör fortsätta samarbeta med våra partners runt om i världen – särskilt USA och Nato.

Vi måste även ha ett permanent gränsskydd som kontrollerar vilka människor och vilken sorts varor som kommer in i Sverige. Problemen med kriminellas vapentillgång i landet kan enkelt strypas genom att tillföra tullen och gränspolisen mer resurser och utökade mandat. Man kan beklaga sig över att detta är obekvämt, till exempel som vissa Öresundspendlare har gjort, men rikets säkerhet går faktiskt före om pappa Petter kan komma hem i tid för att läsa saga för lilla Lotta. Privata bestyr och klagomål kommer alltid i andra hand – oavsett om detta gnäll kommer från företag eller individer.

När det gäller vården måste den skalas upp till att motsvara befolkningsmängden och patienttrycket. Sköterskornas och sjukvårdarnas löner måste höjas, precis som polisernas. Besparingskraven måste stoppas. Bemanningen ökas och stressnivåerna sänkas. Chefer ska inte tillsättas baserat på hur mycket pengar de kan spara, utan hur pass bra de kan tillvarata patienternas och de anställdas intressen. Vården ska vara lika tillgänglig i hela landet. Angrepp på ambulanspersonal och liknande ska bestraffas hårt – med fängelse som minimum.

Det här är bara några förslag som grundar sig på sunt förnuft. Men viktigast av allt. Vi måste också förändra vårt ”typiskt svenska” beteende och sluta vara tysta och fega. Vi måste börja tala rakt och rättframt med varandra. Vi måste bekämpa den där Jante som bor inom oss alla. Vi måste våga se människor vi möter på gatan i ögonen. Vi måste våga stanna upp och säga ifrån när vi ser att något är fel.

Om vi tänker efter en sekund så vet vi alla innerst inne att det är så här det ligger till. Även våra politiker och förvaltningsbyråkrater vet. Men ändå driver de landet åt fel håll. Ändå löser de inte problemen – trots att de har världens bästa resurser till sitt förfogande. I ett så litet land som Sverige så klarade de inte av att upprätthålla vårt försvar eller omorganisera vår poliskår. Varför? Det måste vi ta reda på. Vi måste klä av dem nakna och tvinga ur dem sanningen. Är det bara ren inkompetens, eller finns det någon sorts plan för att skjuta Sverige helt i sank? Eftersom jag avskyr konspirationsteorier vill jag helst tro att det handlar om det förstnämnda.

Sedan måste vi gå vidare med de åtgärder som krävs. Och det är bråttom. Men nu. Nu får det räcka. Nu får det fanimig vara nog.

Jonas Vesterberg är författare, översättare och journalist.