ÅSIKTSHOMOGENITET ->
GRUNDPROBLEMET I DETTA ÄR DEN SVENSKA KONSENSUSKULTUREN !!!!
I SVT:s dokumentär ”Tvärvändningen” av journalisten Pontus Mattsson, går filmen igenom svensk flyktingdebatt från 1970-talet och framåt.
Dokumentären visar ett intressant drag i den svenska politiska kulturen. Sverige vill så mycket. Vi vill vara ett föregångsland. Vi ska vara bättre än alla andra.
Det finns konsensusförklarade onda krafter som bara och måste hållas tillbaka, och politiken måste göra allt för att inte legitimera dem som säger emot – konsensuspolitikens manipulatörer – dvs de som vi andra vill se som FOLK-valda!
Frågan om ”vilket land vi vill vara” är både central – och inte minst toppstyrd!!!
Just vikten av att värna en självbild som politikerna är bekväma med lyfts fram av många i programmet, däribland Vänsterpartiets riksdagsledamot Rosanna Dinamarca.
Resultatet: en politik som gick från öppna hjärtan > till en betydligt stramare linje.
Tidigare konsensus om att Sverige har råd att ta emot ett mycket stort antal flyktingar, byttes mot uppfattningen att invandringen för med sig allvarliga problem. Snacka om postmoderniserat handlande… dvs jag tar inte ansvar för mig själv – för hur jag var då… för idag vill jag inte se mig, som jag var då – för då var jag inte den jag är idag…. Devis – från vår Statsminister!!!
De migranter som lockats hit av generösa asylregler får ta smällen för att den svenska självbilden inte var anpassad efter verkligheten…. Huga och buga!
GRUNDPROBLEMET I DETTA ÄR DEN SVENSKA KONSENSUSKULTUREN !!!!
Vi svenskar tycker om att hålla med varandra. Åsiktshomogenitet blir en form av gemenskap. Den som inte håller med resten av gruppen betraktas med förtal, missaktning, mobbing och “hat” -> eftersom det förstör känslan av ett starkt ”vi”.
Att det är så blir extra tydligt i känsliga frågor som migration( och våld kopplats till detta) Just invandringsfrågan betraktades länge som någonting mer än ett politikområde. En generös flyktingpolitik skulle avspegla vilka ”vi svenskar är på världskartan – någon slags tävling i Humanitet”. Vinnare i Human World Cup!
Kritiserade vi/någon den förda migrationspolitiken tog vi/någon därmed avstånd från landet -> Sverige. (Swedunce numera för mig – utifrån denna text, där dunce är engelska för -> tönt!)
Detta kulturella särdrag har många positiva aspekter, som att det blir enklare att nå långsiktiga överenskommelser över partigränserna. Strävan efter konsensus gör att det blir lättare att fatta politiska beslut. Men en för stor intolerans mot avvikande åsikter leder också till en likriktning och att viktiga perspektiv inte får utrymme.
Detta har markerat visats mot SD – som visats ut i kylan i att vara nazzar..
”Men vadå, man får ju säga vad man vill”. Så lyder en vanlig invändning från personer som tycker att allt tal om en ”åsiktskorridor” är struntprat. Och självklart har det alltid varit möjligt att kritisera invandringspolitiken. Men – att vi rent legalt har rätt att yttra oss, säger ingenting om den politiska kulturen. Åsiktskorridoren handlar snarare om att vissa uppfattningar inte bemöts i sak, utan i stället recenseras.
Att fd Integrationsministern (Fp/L) Nyamko Sabuni blev anklagad för att fiska i grumliga vatten, i stället för att bli bemött i sak, när hon ville minska möjligheten för nyanlända att ta ut retroaktiv föräldraförsäkring är ett bra exempel på “åsiktskorridorens trånga utrymme med historien hängande som ok på väggarna”
Nu är hennes förslag socialdemokratisk regeringspolitik. Det svänger snabbt ibland – när det kommer från landets mest “vända-kappan-efter-???” rörelse i det som Statsministern – försvarar som Realpolitik – med ena handen på Partiboken och den andra på Zygmunt Baumans bok Skärvor och Fragment.
Zygmunt Bauman var sociolog och verksam som professor vid universiteten i Warszawa, Tel Aviv och Leeds. Han skrev i sitt verk Skärvor och fragment: essäer i postmodern moral (1994) att det moderna samhällets jakt efter tydliga mål och identiteter har ERSATTS av en rastlöshet där livet ses som tillfälliga förflyttningar inriktade mot stundens tillfredsställelse…. S i spegeln!
I sammanhanget kan vi påminna oss om Immanuel Kants resonemang i Grundläggning av sedernas metafysik : ( särskilt riktat till vår Statsminister)
”Handla endast så att du skulle vilja att din handling upphöjdes till universell lag”.
Det innebär att jag skulle vilja att min maxim, det vill säga den subjektiva princip som motiverar valet av handling, kan bli upphöjd till allmän lag. Enklare uttryckt – DET jag gör måste JAG anse vara rimligt och tillämpligt för andra (och givetvis för mig själv) att göra i alla andra liknande situationer, överallt och för all framtid.
En del nytänkare – som t.ex. Jörgen Tranberg, Bruce Lipton och Nassim Haramein – benämner detta som COMPASSION
