Jag bara MÅSTE dela raderna nedan...
DU – får såklart TRO vad du vill om innehållet. DET är ditt ANSVAR.
Jag tog mitt ansvar – genom att dela…

Text: Ann Heberlein

I tider som dessa är det på sin plats att påminna om Kurt Baiers begrepp ”the moral point of view”, vilket innebär att moralregler är avsedda för alla, inte bara för den grupp jag själv tillhör. Rättigheter kan inte bara gälla vissa: I en demokrati måste samma rättigheter (liksom skyldigheter) gälla för alla. Yttrandefriheten är ett utmärkt exempel på en rättighet som måste gälla alla om den ska vara möjlig att betrakta som giltig. Det ligger i sakens natur att en yttrandefrihet som bara gäller vissa, angående bestämda företeelser och fenomen, inte är mycket till yttrandefrihet.

Yttrandefriheten är en av de rättigheter som regleras av FN:s allmänna förklaring av mänskliga rättigheter. I artikel 19 kan vi läsa om envars rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet och frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser. Det sista påståendet – ”utan gränser” – är inte helt korrekt, eftersom yttrandefriheten begränsas av juridiska gränser gällande exempelvis hets mot folkgrupp. Men – så länge du håller dig inom ramen för lagstiftningen så äger du rätt att uttrycka dig, hysa vilka åsikter du vill, söka, ta emot och sprida information utan ingripande.

I teorin råder yttrandefrihet i Sverige. I praktiken haltar det betänkligt. Vi, som bittert fått erfara att det inte är möjligt att hysa och uttrycka vilka åsikter vi vill eller söka, ta emot och sprida information utan ingripande är en växande skara. Allt oftare hörs krav på att individer med misshagliga åsikter ska skiljas från sitt arbete och anmälningarna med åtföljande avstängning på sociala medier som Facebook står som spön i backen. Jag lägger nu till erfarenheten av att ha fått en crowdfundingkampanj via Kickstarter stoppad efter anmälningar på min lista över inskränkningar i min mänskliga rättighet att uttrycka mig, söka och sprida information utan ingripande.

Det projekt jag sökte bidrag till har titeln ”Våldtäkt och kultur” och är en kartläggning över våldtäkter i Sverige 2012 till 2017. I min projektbeskrivning hänvisade jag till tidigare studier från BRÅ som konstaterar en överrepresentation av män med ursprung i Mellanöstern, Nordafrika och Centralasien. Sannolikt var det vad som triggade anmälarna. En del fakta definieras i vår märkliga tid som ”hatfakta” och sanningar görs till ”hatespeech”.

Vi rör oss i en mycket farlig terräng när vi låter enskilda individer och deras preferenser bestämma vad som får sägas och vem som får yttra sig. Kickstarter hade godkänt mitt projekt – att det stoppades har inte med Kickstarters tolkning av sina egna regler att göra utan med anmälarnas illvilliga läsning av mitt projekt. Kickstarter är ett privat, kommersiellt företag och får naturligtvis avvisa vilket projekt de vill, med vilken motivering som helst. Mitt problem här är inte Kickstarter – utan de som anmälde, de som kränkte min mänskliga rättighet att hysa och uttrycka åsikter, söka och sprida information utan ingripande.

Jag tror på samtalet, dialogen, det öppna samtalet. Jag välkomnar kritik, diskussion och debatt – och jag föraktar varenda en som försöker tysta den vars åsikt man inte delar. Jag har under årens lopp varit kritisk till många och till mycket som sagts: men tanken att tysta någon, att förneka någon hennes rätt att uttrycka sig har inte föresvävat mig. Jag har argumenterat för att yttrandefriheten är en rättighet som bör hanteras varsamt och ansvarigt, men att belägga någon med munkavle? Nej.

De fega tangentbordskrigarna, anmälarna som går i flock, de anonyma hatarna vann inte den här gången heller. Jag är inte tystad. Jag tänker inte tystna. Jag kommer att göra min undersökning, skriva min bok och presentera resultatet. Att ge upp ligger inte för mig.

************* SLUT **************

NU när du läst klart . Vill jag tipsa dig om att läsa en bok av Anders Jallai – MÖRDARKOMMANDOT – om Sverige på 80-90 -talet – och om att få folk att sluta andas…