DET GICK FORT ATT RIVA NER SVERIGE…. grymt fort…
På ett par decennier har man lyckats riva ned vårt Sverige. En gång ett av världens tryggaste och bäst fungerande länder. Ett föredöme och en förebild för omvärlden. Vi hade ett starkt försvar, en fungerande polismakt, en lagstiftning som var anpassad till verkligheten. Ett fungerande samhälle, helt enkelt.
Bilden av dagens Sverige är betydligt mer komplex. Frågar man ’mannen på gatan’ i ett annat land får man idag rätt blandade svar. Ännu många positiva – det svenska ryktet är starkt och mycket fungerar ännu väl – men också hånleenden och kritik. Förutom att Sverige i vissa delar av världen anses vara bidragsparadiset på jorden…
Exakt hur det blev såhär är väl svårt att ange. Många faktorer har samverkat, men några allvarlig anledningar är nog att politikerna har blivit allt mindre analytiker och allt sämre ledare, allt mer avkännare och medlöpare. Den en gång omutliga tjänstemannakåren har politiserats. Lagstiftningen har missat en anpassning till verkligheten. Granskande media har börjat ägna sig åt agendajournalistik och kampanjer.
Försvaret revs ned under två decennier – både av Socialdemokraterna och av Alliansen. Idag har vi knappt två utrustade brigader och anses av försvarsmakten själv, en numera rätt trög och ängslig organisation, ha en förmåga att stå emot ett fientligt angrepp under någon vecka.
Polisen blev överlastad när gränserna lämnades öppna och obevakade. Ringer man – som frilansjournalisten Joakim Lamotte anger i en självinspelad video – till polisen för att anmäla grova mordhot, får man inget svar. Och kåren håller nätt och jämnt näsan ovanför vattenytan och håller på att förlora kriget mot de kriminella gängen.
Utrikesdepartementet är fullt av politruker och politiska aktivister med specifika agendor. Stora delar av diplomatkåren tycks sakna den tyngd och det omdöme som en gång var UD:s kännetecken. Fallet med den nu Säpoutredda f d Kinaambassadören – en före detta folkhögskoleutbildad journalist – är ett tydligt exempel på en utrikesförvaltning i förfall.
Lagstiftningen klarar inte av de stora och överhängande hot mot vårt land som huseringen av tusentals aktiva och potentiella terrorister – islamister, nationalsocialister och den ’autonoma’ yttersta vänstern – utgör. Grundlagen likställer deltagande i en terrororganisation med medlemskap i en fotbollsklubb…
Det finns flera olika delar av grundlagen som borde ha ändrats. Det hade gått. Problemen har varit kända i många år och vi har haft två val – 2014 och 2018 – där man hade kunnat skapa majoritet för en skärpning av grundlagen vad t ex gäller terrorism.
Det gör att vi nu är så handfallna, att vi forcerat och skräckslaget sitter och diskuterar IS-terroristerna på sociala media. Allt medan ansvarige minister Morgan Johansson uppgivet konstaterar att lagrådet säger ’nej’ till nya terroristlagar.
Men detta skulle ha hanterats för flera år sedan!!!
Det är klart att lagrådet säger ’nej’. Lagrådet skall granska lagförslag och säga bu eller bä. Det är deras uppgift. Morgan Johanssons uppgift som minister är att lägga fram lagförslag till riksdagen i tid, så att de kan klubbas. Det har han missat. Att skylla på lagrådet duger alltså inte.
Som bekant sade lagrådet även ’nej’ till den så kallade gymnasieamnestin, vilken ändå röstades igenom av riksdagen i våras med Centerns hjälp. Så det går, om man vill. Låt vara att en grundlagsförändring behöver ett val emellan.
Detta sammantaget med att vård, skola och omsorg brakar samman gör att vi medborgare tröttnar och tar egna initiativ. Söker andra vägar, kanske tar våra barn från en skola som mer liknar ett slagfält än en läroanstalt. Eller söker vård utomlands. Eller helt enkelt flyttar från Sverige, eftersom vi inte längre förstår #vadfanfårjagförpengarna…
Och lokalt tar kommunerna egna initiativ. Lokalpolitikerna sitter sällan i elfenbenstorn fjärran från väljarna, inlåsta bakom säkerhetsanordningar. Moderate kommunstyrelseordföranden Christian Sonessons agerande i Staffanstorp är ett sådant eget initiativ. Där säger kommunstyret – Moderater och Sverigedemokrater – nej till att ta emot IS-terrorister. När staten inte kan sätta med foten, måste kommunerna göra det.
Därmed ser vi också den svenska statens förfall och vi väntar på nästa kommunala veto, där kommunerna numera – visar SKL:s granskning – går back på grund av en migrationsvåg som staten borde ha hejdat men inte förmådde hantera. Hultsfred var ute och fronderade redan 2017. Fler lär följa.
Det fick fort att riva ned Sverige, för inte så länge sedan en fungerande nationalstat. Framöver gäller det att – om man ens bor kvar i landet – noga välja rätt kommun att bo i. Staffanstorp lär nog växa betydligt…
Text: Chrustopher Jarnvall
Jag heter Christopher Jarnvall och har under många år fört offentliga samtal med stora delar av samhället. Under åren har jag hunnit med att vara politisk redaktör i dagspressen och har under ett par decennier givit ut nyhetsbrev kring olika ämnesområden. Sedan kom sociala media med alla dess möjligheter… Jag är intresserad av att läsa nyheter sådana de är och med alla fakta på bordet. Därför kommer jag att skriva om det som sker just utifrån den förutsättningen. Det skall handla mycket om samhälle – inte minst vård, omsorg och säkerhet. Mina värderingar väver jag inte in i nyhetsartiklarna. Dem sparar jag till de kommentarer jag skriver vid sidan av de rena nyhetsartiklarna. Jag kommer också att hålla mina värderingar till min sida ’Samtal med samhället’.
