I skuggan av Moderaternas stämma blir den svenska Potemkinkullisen smärtsamt tydlig. Sverige står nära vägs ände. När så många ropar att kejsaren är naken hjälper inte de vackraste bedrägerier och vi måste överge vår idé om att vi är bättre än alla andra. Vår överlägsenhet är en lögn och ju snabbare den försvinner desto fortare kan vi börja ta itu med människors verkliga problem istället för att vårda vår falska bild av verkligheten.

TEXT: Chris Forsne

x) Potemkinkulisser (egentligt uttal Potjomkinkulisser) eller Potëmkinbyar [patjå’mkin-] är bedrägliga skönmålningar som är avsedda att dölja en bedrövlig verklighet bakom vackra och förskönande kulisser. Begreppet sägs ha kommit från den ryska fursten Grigorij Potemkin som inför kejsarinnan Katarina II:s resa till Krim 1787 lät bygga teaterdekorationer utefter hennes resväg föreställande välmående byar för att ge intryck av det välstånd han snabbt åstadkommit på den nyerövrade halvön.

Vi har en sjukvård i världsklass. Vi har världens första feministiska regering. En procent av BNP går till uhjälp. Nobelpriset. Dag Hammarskjöld, Olof Palme – Greta. Volvo, Ikea, HM, SKF, Skype, Robin, Abba…

Public service i allmänhetens tjänst, en politikerklass obefläckad av korruption.

… eller har vi, hade vi…

Få svenskar känner idag igen sig i självbilden vi hade i slutet av nittonhundratalet och och tvåtusentalets första decennium. En självbild som det offentliga Sverige alltjämt basunerar ut men som det får allt svårare att övertyga inför ett exploderande våld, rapporter om illa fungerande sjukvård, pensionärer som likt deras egna mor och farföräldrar inte skulle klara sig utan ekonomiskt stöd från de egna barnen. Samma pensionärer som inte har råd att gå till tandläkaren medan människor som inte har rätt att vistas i landet får den tandvård våra äldsta så väl behövt för 50 kr.

En Potemkinkuliss visar upp idylliska hem i en blomstrande natur. Kulisserna döljer förödda marker. Priserna på villor och småhus i kranskommunerna till Stockholm, Göteborg och Malmö fortsätter att öka när familjer flyr våld och dåliga skolor i storstadsområdena för att få den ljusa trygghet som kulisserna utmålar. 

Bilden, som det mer eller mindre allenarådande socialdemokratiska folkhemsidealet, har hängt kvar uppspänd mellan björkar och granar – just likt en Potemkinkuliss. Men trots ett ihärdigt bekräftande av dess giltighet från såväl politiker som stora delar av massmedia har den nu fått allt större revor och allvarliga skavanker.

Facebook och twitter, några modiga ledarskribenter, några modiga kommunalpolitiker – och  flera nationalekonomer och författare har riskerat sitt goda namn och rykte för att protestera mot förljugenheten och faran med den riktning politikerna lett in Sverige i.

Just i dagarna har moderaterna stått i blickfånget med sin partistämma i Västerås. De har av helt egen förskyllan knappast fått några entusiastiska tillrop. I en tid då man varnar för ekonomisk nedgång, då våra gränser i princip står öppna, där sjukvården krisar, där skolan krisar, där sprängdåd, skjutningar, barns överfall på barn, våldtäkter, bedrägerier mot välfärdssystemen och så vidare fyller tidningarnas förstasidor väljer moderaterna på sin första dag att låta passera en motion om öl och vinförsäljning i matvarubutiker. Ett tecken på deras totala oförståelse av medborgarnas prioriteringar.

Slöseriombudsmannen, anställd av Skattebetalarnas förening och tidigare EU parlamentarikerns Christopher Fjellner(m) högra hand i Bryssel, släpper – lagom till Västeråsstämman – en rapport som visar på hur Moderaterna finansieras, vem som betalar deras omkostnader och löner:

Moderaternas riksorganisation tog 2018 emot 145 miljoner i bidrag från det allmänna. Totalt hade partiet intäkter på 184 miljoner, så nästan 80 procent av partiets inkomster är rena bidrag från skattebetalarna. Bara 3,9 miljoner kommer från medlemsavgifter. 

Men sedan får de bidrag från kommuner och regioner också. Stockholms stad och län, tog förra året tog emot 20,6 respektive 14,4 miljoner i bidrag från det offentliga. I medlemsavgifter drog de bara in 700 000 kronor.

 Om Moderaterna i Stockholm är representativa för hela landet får partiet 4 av 5 kronor i bidrag från det offentliga. Bara 2 procent kommer från medlemsavgifter. Inga bidragstak här direkt.

Moderaterna är inte ensamma om att leva på skattebetalarnas pengar, men är nog hårdast med att drivit linjen att minska bidragssverige.

Den som trodde att Moderaterna numera tagit avstånd från den partiledare som öppnade portarna för en invandring som blivit ohanterlig och den som öppet sagt sig vilja förändra det svenska välfärdssystemet hade fel. Tvärtom. Fredrik Reinfeldt var inbjuden talare på årets möte och log på bilder ihop med nuvarande partiledare Ulf Kristersson.

Och en olycka kommer sällan ensam. När Sifos mätning av väljarsympatierna kom på fredagen, lagom till stämman, var det knappast en bekräftelse på att den vingliga linje partiet hållit de senaste åren varit förtroendegivande eller lockande. Sverigedemokraterna är nu stadigt Sveriges näst största parti med Moderaterna på en förnedrande tredjeplats.

Vilka är vi och vart är vi på väg? I höst har vindarna rivit än större hål i Potemkinkulissen. Ett begrepp ofta använt i den populära podden Markus och Malcolm som också börjat spekulera i rent förrevolutionära stämningar i Sverige. De tillhör en betydligt yngre generation än min. Men analysen av vad som pågår i Sverige är nästan skrämmande lik.

För hur är det? Har vi varit det där perfekta samhället? Hur länge har kulisserna egentligen fört oss bakom ljuset? Har vi varit godtrogna, kanske rent av naiva..?

Var går gränsen för när vi måste sluta ljuga om oss själva? Jag undrar det när jag tar fram artiklar jag skrev på åttiotalet eller tittar på en valdebatt från samma decennium på öppet arkiv. Hur lång tid tar det innan vi till slut kommer fram till att det har aldrig varit så bra som vi förmåtts inbilla oss? 

Minns ni Fredrik Lindströms serie ” Världens modernaste land”?   Har ni tänkt på hur SVTs reportrar klätt sig i långa klänningar och smoking för att låta Nobelglansen skina över deras egna personer..?

Oavsett hur vi vrider och vänder på det har Sverige aldrig levt upp till den bild vi har velat ge. Våra rättsrötor under 1950-talet, våra steriliseringar och lobotomier, vårt ljugande om utrikespolitiken och vår vapenexport. Dagens skolbarn skulle inte få lära sig om Antiken. Lär de sig om Baltutlämningen?

Varför fick vi ens för oss att vi var bäst i världen? Vilket osunt kollektivt experiment att aktivt arbeta för att få ett folk att tro att de är överlägsna alla andra. Att homo sapiens har nått sin fulländning i homo svecus. Denna bisarra auto-propaganda fungerade länge. Stoltheten när man visade upp sitt svenska pass. Utländska dignitärers ständiga lovordande av  Sverige. Fjärran delegationer på besök för att lära av landet som nått denna fulländning… Inga kisstunga blöjor på våra äldsta, inga antidepressiva tabletter till tonåringar, inga yrkesarbetande mammor med utmattningssyndrom.

De senaste åren har denna Sverigebild tagit sig åtskilliga törnar. I Dröm- och propagandafabriken där man lappar och lagar på kulisserna är  skadorna orsakade av femtekolonnare och hotfulla yttre makter (se SD, Putin och Trump). Enligt andra börjar den chimär som lurats på oss av ett kompakt etablissemang nu helt krackelera. 

Visste de som började skapa denna bild av oss att det inte var på riktigt utan bara ett användbart politiskt spel? Kanske var det initialt ett spel för gallerierna men för varje generation av politiker, journalister och åsiktspersoner började allt fler anamma det som en sanning. 

En bekant till mig som upplevde krig som barn och tonåring sade att hennes bild av svenskar i alla sammanhang hon mött dem är att vi är “nazis in denial”.  Att vi beter oss som att vi är fulländade människor i en perfekt kultur men inte ser problemet med hur det påverkar våra relationer till andra. 

Svenskar var ett av västvärldens mest missionerande folk. Från vår piedestal skulle vi lyfta de fattiga, obildade, de hopplösa förlorarna till vår nivå. Till sist behövde vi inte ens åka utomlands för att frälsa dem. De kom hit så vi kunde ta hand om dem här med all vår rättfärdighet och gränslösa tillgångar. Mångkultur blev ett finare ord än assimilering. Integration är ett obegripligt begrepp när det synas.

Många av de lögner vi intalat oss själva börjar nu avslöjas. Att vi inte ifrågasatte de apatiska flyktingbarnen ledde till att barn psykiskt misshandlades av sina föräldrar. Gymnasieamnestin kritiseras idag öppet för det lidande den medfört av höga instanser som SKL. Att vi trodde att afghanerna var minderåriga har lett till omfattande gängbildningar och knarkhandel samt att resurser som behövde gå till verkligt utsatta barn istället fick läggas på bedragare.

Vi har bytt ut delar av vår Potemkinkuliss. De nymålade bitarna beskrev hur vi skulle rädda alla de som tagit sig hit vare sig de ville acceptera den av oss så omhuldade ”gemensamma värdegrunden” eller inte. Men mycket av den religiösa fanatism som rått runt den massiva invandringen från 2015 har bleknat inför de sociala och ekonomiska konsekvenser den medfört. Så den nya kulissen – åter med Sverige som världsfrälsare – pryds av en ny guldkalv: Greta.

Naturligtvis kommer Greta och hela hennes affärsmässiga entourage inte att rädda vare sig världen eller hindra en påstådd klimatkatastrof. Lika lite som Palmes kärnvapenfria zon genom Europa eller andra hemmasnickrade frälsaridéer gjort. Men Gretas personliga framtid börjar  ta formen av ett antikt drama – det skolbarnen inte skulle lära sig något om enligt skolverket.

När vår självbild blir viktigare än människor och att ta ansvar för den verklighet vi lever i så målar vi ständigt nya Potemkinkulisser.

Sverige står nära vägs ände. När så många ropar att kejsaren är naken hjälper inte de vackraste bedrägerier och vi måste överge vår idé om att vi är bättre än alla andra. Vår överlägsenhet är en lögn och ju snabbare den försvinner desto fortare kan vi börja ta itu med människors verkliga problem istället för att vårda vår falska bild av verkligheten.

Chris Forsne