“Vad händer när vi inte längre får se sanningen hur vårt nya mångkulturella samhälle egentligen ser ut inifrån?”

Hört talas om Joakim Lamotte? Inte?

Han är dagens Sveriges i särklass modigaste och våghalsige journalist och reporter. Han gör ett jobb ingen annan journalist längre vågar göra!

Joakim är en rakryggad man med mod att våga ge sig ut i den svenska verkligheten med sin filmkamera och låta vanligt folk komma till tals hur de upplever det nya mångkulturella Sverige. Joakim tar sin bil och sin kamera och åker ut till en svensk stad och live-filmar verkligheten rakt upp och ned så som den faktiskt ser ut, låter folk berätta hur de upplever och känner sig i samhället! Vanlig hederlig journalistik…eller…?

För denna självklara (?) journalistik har nu Joakim och hela hans familj hotats till livet! Varför är det så provocerande att filma verkligheten och vilka ligger bakom dödshoten? Detta ska vi försöka reda ut!

Joakim Lamotte gör bra det som andra journalister BORDE göra men inte längre VÅGAR göra! 

Istället för att sitta bakom tangentbordet på en sunkig tidningsredaktion och försöka måla upp en förskönad bild av ett Sverige som inte längre existerar åker Joakim ut och filmar den, men för detta arbete har han nu under lång tid hotas till livet och nu har även hela hans familj också utsatts för den fruktansvärda hotbild Joakim tvingas leva med. Varför är det då knäpptyst i media när en svensk journalist hotas till livet? Varför är Joakim så provocerande för vissa individer och vilka är alla dessa hatare? Detta ska vi nu försöka reda ut!

-Ok, vi börjar med frågan; VARFÖR.

Är dagens nya Sverige så skrämmande att vi hellre skyller allt på en journalist som bara gör ett bra jobb och kallar honom ”rasist” -> än vågar erkänna hur sanningen ser ut i dagens nya Sverige?”

Vi måste gå bakåt i tiden för att förstå sammanhanget och sambandet. Vi svenskar har under decennier med socialistiskt styre blivit så indoktrinerade av våra makthavare att vi till slut tror på allt de säger. Om politiker och media tillräckligt många gånger upprepar att t.ex. kriminalitet och mångkultur är något bra, ja då tycker vi till slut det. Alla andra som inte trycker så har därmed fel.

Vi skulle under 50, 60 och 70-talet bygga upp ett rättvist, solidariskt och tryggt välfärdssamhälle – Det Svenska Folkhemmet.

Alla arbetsföra skulle arbeta och lägga skatt som skulle finansiera vår gemensamma välfärd. Vi byggde ett samhälle där vi tog hand om de svaga och sjuka. Vi bestraffade kriminella och laglösa. Vi skapade världens bästa skola för att utbilda nästa generation svenska medborgare och vi skapade världens bästa sjukvård. Vi levde i ett tryggt, säkert, homogent, solidariskt, jämställt och välmående land med en kristen historia, en kristen tradition och en kristen grundsyn. Ett land som vi själva skapat, byggt upp och förvandlat med hårt arbete från ett fattigt bondesamhälle till en rik industrination – och allt detta på mindre än hundra år!

…men så hände något!

Någon gång under 80–90-talet skulle vi plötsligt lägga om kursen radikalt för konungariket Sverige. (Ingen vet fortfarande varför)

Någon bestämde utan folks acceptans att Sverige skulle förvandlas till oigenkännlighet. Man påstod att vår välfärd snart skulle kollapsa om vi inte blev betydligt fler invånare väldigt, väldigt snabbt. Vi skulle råka ut för en total systemkollaps påstod politikerna. Lösningen på de fruktansvärda samhällsproblemen de påstod sig se i sin spåkula (men som ingen annan kunde se minsta tecken på) stavades; massinvandring!

Genom att ta hit extremt högutbildade och kvalificerade människor från tex Irak, Somalia, Eritrea och Afghanistan skulle de ta de jobb som politikerna påstod vi svenskar inte längre ville ha eller inte längre klarade av. Invandrarna skulle jobba i vår sjukvård, köra våra bussar, städa offentliga inrättningar och laga vår mat. Sverige var plötsligt i skriande behov av denna påstådda arbetskraft , trots att vi redan hade en arbetslöshet som var högre än på flera årtionden. Massinvandringen var lösningen på ett problem som aldrig fanns!

“Massinvandringen var lösningen på ett problem som aldrig fanns.”

Ryktet om vårt fantastiska samhälle med dess generösa bidragssystemet vi byggt upp för oss svenskar spreds som löpeld till fattiga länder och snart började tusentals människor välla in, leva och ta del av vår välfärd. För att klara den extrema anstormningen massproducerades stora förortsområden där de nyanlända kunde bo och slapp bli en del av det land de frivilligt valt flytta till. Det tog inte många år förrän kulturkrockarna blev uppenbara.

Vi hade bara flyttat hela Mellanösternkonflikten hit. Den konflikt mellan öst och västvärlden, mellan judendom och islam, mellan kristna och muslimer som vi tidigare bara sett på tv-nyheterna kunde vi nu se utanför vårt fönster. Nu började det ställas krav från de frivilligt hitkomna på moskéer, böneutrop, halalslaktat kött, koranskolor, slöjtvång och könsseparerad skolundervisning. Kriminaliteten i form av balkongkastning, könsstympning, gruppvåldtäkter och bilbränder blev också en bieffekt i dessa områden. Plötsligt hade vi skapat ett parallellsamhälle vi inte ville ha…eller rättare sagt, ett parallellsamhälle vi inte vågade kännas vid…

-Okey okey, men vad har allt detta med Joakim Lamotte att göra ? Bara lugn… vi kommer snart till det…och då förstår Du också sambandet!

…så när svenska folket under 90-talet började se den negativa och farliga utvecklingen i dessa utsatta områden var det redan för sent.

I stället för att erkänna sina politiska misslyckande skulle alla som protesterade mot den mångkulturella utvecklingen bli kallade för “rasister”, “nazister”, och “främlingsfientliga”. Sanningen blev plötsligt socialismens värsta fiende och hela det vänsterliberala media-etablissemanget följde blint med på tåget.

På tidningsredaktioner lång ifrån  förorten satt journalister som Åsa Linderborg, Anders Lindberg, Jan Guillou, Jan Helin och Thomas Mattsson och skrev spaltkilometer med hat och hot mot alla svenskar som inte såg massinvandringen som frälsningen på den påstådda samhällskollapsen. Alla som inte marscherade i takt med socialismens nya mångkulturella Sverige fick epitet som “rasister”, “nazister” eller “främlingsfientliga” av det politisk korrekta vänsteretablissemanget.

Media började medvetet förvränga, ljuga och smutskasta allt som inte var politiskt korrekt. På nätet började ”alternativ media” skriva om det media inte längre kändes vid och dessa sidor fick snabbt epitet som ”högerextremistiska rasistiska hatsajter”. Till och med på Facebook blev (och blir än idag!) personer som delar regimkritiskt innehåll blockerade och avstängda efter hårda påtryckningar från Socialdemokraterna på Facebook och Youtube!   (länk) (länk) (länk)

Det politiskt korrekta  vänsterliberala media-etablissemanget bestämde nu vilka som var de goda och vilka som var de onda. De goda var alltid vänster. De goda var alltid de som försvarade massinvandringen – även dess negativa effekter!

Våldet i förorten var ju naturligtvis den svenske vita mannens fel som inte anställde invandrare på sitt företag… Gruppvåldtäkter i förorten kunde ju precis lika gärna utförts av svenska killar… Våldtäkterna ökade inte, det var bara anmälningsbenägenheten bland invandrarkvinnor som ökat…  Vandalismen var inte större i ghettona det var bara de rasistiska hatsajterna som förstorade upp problemet…  Bilbränderna i förorten var egentligen samordnade attacker av sverigedemokraterna… kunde journalister på allvar skriva i sina krönikor.

Våld, hot och kriminalitet var plötsligt inte alls något dåligt, det var en nödvändig kulturberikning för oss svenskar så länge den kom från den goda sidan!

lamotte.jpg

Joakim Lamotte är en av alla dessa mycket modiga unga män som fortfarande vågar avslöja sanningen om det nya mångkulturella Sverige och därför är han ett direkt hot mot hela det socialistiska indoktrineringsmaskineri med media som främsta fanbärare, som med hot och trakasserier ska tysta ner massorna och räta in den i ledet!

“De goda var alltid vänster. De goda var alltid de som försvarade massinvandringen

även dess negativa effekter!”

Vilka är då dessa individer som går i socialismens skönmålade fotspår och är så indoktrinerade att de försvarar vårt nya Sverige med alla dess gruppvåldtäkter, gängkriminalitet, bilbränningar, sprängningar och dödsskjutningar? En sak är säker; de är inte de vanliga svenska skattebetalare som byggt upp detta land och förvandlat det från ett fattigt bondesamhälle till en världsledande industrination ! De är påfallande ofta människor som annars säger sig vara välsignat fördomsfria och representera “den goda sidan” som avskyr Joakim. Drevet mot honom är extremt osmakligt. Efter att tittat igenom några av Joakims alla live-videor som finns upplagda på Facebook och läst hans egna ord kan man kategorisera in hatet i tre olika grupper – som vi symboliserar med tre olika färger:

1 – De svarta: / enligt Regeringen så är de möjligen Alternativt vita… svart finns inte – längre… mer än hos SD och nazister!

Svartskäggiga invandrarpojkmän i förorten med minimalt ordförråd och analysförmåga som tycker alla svennar, poliser och svenska makthavare är främlingsfientliga rasister. Kräver att få allt de pekar på, men vägrar själva ställa upp för samhället och landet de tycks hata. De vill helst och gärna lösa konflikter med hot, våld, provokation, misshandel och bränder – precis som de gjorde i sina hemländer! De saknar all form av utbildning, uppfostran, empati och svenskhet. DE kommer aldrig bli den vinstmaskin för samhället som S- V-Mp politikerna utlovade i onani med populisten Alarma Love i partiet i Mitten! De tror att respekt är något man kan hota sig till från andra. De syns ofta i Tv-program som Efterlyst, Tunnelbanan eller Södertäljepolisen. Har ofta namn som Muhammed, Ismet, Ali, Rashid eller Musa… och har torterats i landet Långt-Bort-I Stan…

musa.jpg

2 – De Rosa:

Ofräscha, tatuerade och piercade tonårstjejer från den liberala gap & skrikvänstern som färgar håret grönt, blått eller rosa. Stylar sina schaskiga kläder med regnbågsfärger och vänsterextremistiska symboler, som de inte har en aning om vad dessa symboler står för. Gapar, skriker, skränar och svär på allt och alla i hemmagjorda videor de själva lägger ut på Facebook och tror sedan vanligt folk ska ta dem på allvar ! Hatar svenskar, hatar män, hatar gamla, hatar rika, hatar hetero, hatar höger, hatar politiker, hatar utbildade, hatar vädret, hatar mens, hatar barn – och särskilt, så hatar de personer med öppen förmåga till insikt och i mellanmänsklig kärlek. Dessa tjejer – de anser att de står för allas lika värde -> MEN hatar i själva verket allt och alla, som inte sympatiserar exakt just med deras egna vänstervridna Fi-åsikter. De försvarar allt våld, kriminalitet och våldtäkter när gärningsmännen är andra än etniska svenskar!!!  Dessa tjejer bär ofta namn som Zara, Fiona, Rebecka, Leila, eller Carolina… och skriker högljutt: How Dare You!

carolina1.png

3 – De grå (eminenserna) :

Vuxna och särsklit äldre män, som ser sig själva som lite bättre, lite mer sofistikerade, lite mer intellektuella och lite ”finare” än övriga folket. De titulerar sig gärna som: advokat, journalist, författare, artist, skådespelare eller komiker. Många av dem, är (ärr) i själva verket bara gamla bittra svennar som är frustrerade över Olof Palmes vision om ett tryggt socialistiskt, solidariskt och sammanhållet Sverige, som i stället blivit dess raka motsats. De skyller pfta socialismens totala misslyckanden på alla de människor som vågar avslöja sanningen och kritisera utvecklingen. Dessa grå eminenser, de kallar uppvaknande svenskar för ”rasister” och skyller allt på Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. De sitter hellre bakom tangentbordet på en förljugen tidningsredaktion, än vågar möta den sanna svenska verkligheten. De grå eminenserna har oftast också passande nog gamla grå svenska namn såsom Åsa, Jonas, Henrik, Malena, Filip, Fredrik, Jenny, Sven eller Magnus… och ibland Leo 🙂

En av de allra värsta Lamottehatarna är Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg. De senaste tio åren har hon suttit i de smala åsiktskorridorerna på Aftonblaskans trygga redaktion bakom tangentbordet och skrivit spaltkilometer med hat om de uppvaknande svenskarna som vågar kritisera samhällsutvecklingen. Hon har i årtionden beskyllt stora delar av befolkningen för att vara rasister, nazister, och främlingsfientliga. Hon har skönmålat en bild av det nya mångkulturella Sverige – en bild som ingen annan kan se. Hon har förminskat och förlöjligat människor som råkat ut för grov misshandel, våld och våldtäkter. Hon har ursäktat och viftat bort mord och gängskjutningar och skyllt allt negativt i samhället på ett SD och dess partiledare Jimmy Åkesson…. Snacka om tunnelseende… MEN, så är hon ju också verksam i Stcokholm!!!!

När rekyleffekten av allt hennes hat slog tillbaka fick “stackars Åsa” direkt ett eget Tv-program på bästa prime-time i SVT, där hon oemotsagt kunde sitta och gråta ut om det fruktansvärda näthat hon helt plötsligt och oförståeligt drabbats av. Gråtande kunde hon berätta om mail som innehöll såväl fula svordomar som kränkande könsord. Att Åsa Lindeborg själv i åratal skrivit spaltkilometer med hatpropaganda om alla svenskar som vågat kritisera världens mest oansvariga massinvandringspolitik, DET nämndes förstås inte! Något ifrågasättande från SVT varför detta näthat plötsligt uppstått eller vad Åsa själv skrivit under flera års tid om svenska befolkningen kom naturligtvis inte på tal i oberoende och opolitiska public service kanalen SVT. Allt var ju de onda högerextremistiska Sverigedemokraternas fel… [snyft]

Åsa tillsammans med kollegan, och Aftonblaskans politiske chefredaktör Anders Lindberg har också gjort narr av att Joakim Lamotte försöker finansiera en del av alla sina privata utlägg via frivilliga donationer och Swish, som de föraktfullt kallar ”tiggarjournalistik”.

Åsa och Anders (båda tillhörande hatkategoiri 3 – de Grå) får själva sina feta månadslöner betalda via det statliga presstödet. Utan detta statliga presstöd från alla oss tvångsbeskattade svenskar (som de kallar för rasister, nazister och främlingsfientliga) hade Åsa och Anders för länge sedan själva varit arbetslösa och kvällsblaskorna Aftonbladet och Expressen varit ett minne blott.​​

“Tiggarna var en positiv kulturberikning och en viktig samhällsfaktor

i det nya mångkulturella Sverige”, enligt Åsa och Anders !!!!

Aftonblaskan var tidningen som för bara något år sedan hyllade de då hitkomna tiggarna som satt som entrévärdar utanför varje svensk matbutik och ville tjäna pengar  att säga ”Häjj-häjj, Takk so micket” till butikskunderna. Tiggarna var en positiv kulturberikning och en viktig samhällsfaktor i det nya mångkulturella Sverige, menade de. Man hyllade alltså det organiserade zigenartiggeriet, men hånar Joakim Lamotte, som vill finansiera ett mycket viktigt och farligt journalistiskt arbete (som de själva inte  vågar göra) via frivillig donation!

Du har sett och hört reportage i nyheterna om journalister, reportrar, författare, bloggare eller andra kulturarbetare som hotas, trakasseras, förföljs eller fängslas i demokraturländer som t.ex. Venezuela, Etiopien, Eritrea, Kina, Ukraina eller Saudiarabien (opps.. att det 99% “råkar” vara vänster styrda länder är naturligtvis bara en olycklig slump media helst inte låtsas om) men hur många gånger har Du hört i svensk media om de hot som Joakim Lamotte -och hans familj. tvingas utstå i Sverige 2019?

Ska vi komma överens om en sak?

Varje gång vi hör ett reportage på SVT, på Sveriges Radio eller på TV4-Nyheterna om en förföljd, hotad journalist, reporter, författare eller annan kulturarbetare i världen så swishar vi Joakim Lamotte en femtiolapp! En femtiolapp till de media inte anser är värdiga journalister. En femtiolapp för det modiga och farliga arbete som bara EN journalist fortfarande vågar göra i dagens Sverige! En femtiolapp för att ge den svenska vänsterliberala demokraturen ett långfinger!

Är vadet taget?

En rättrogen journalist och reporter skulle skämmas för att kalla sig journalist, om hen mörkade hur samhällsutvecklingen ser ut, men när Joakim Lamottes hotas är det knäpptyst från etablerade medier. För vad händer den dagen Sveriges sista sanna modiga journalist släcker sin kamera för gott? Vad händer när kommunister och vänsterliberala ”journalister” på Aftonblaskan och Expressen helt kan styra vad DU ska tycka och tänka? Vad händer om vi inte längre får se den sanna sanningen hur vårt nya mångkulturella svenska samhälle egentligen ser ut inifrån?

Låt Joakim Lamotte kunna fortsätta låta oss vanliga svenskar få en sista chans att säga vår mening rakt in i hans kamera!

​TEXT:

// Blenda W Thor.