Text; Jens Ganman

Jullunch med Morgan den Förskräcklige och Stor-Stefan på Skrockande Svärjevähnnen i Gamla Stan.

På tallrikarna: Aladåb på grisfötter, pressylta, blodsoppa, lungmos, sprucken mjälte med skotthål och knäckta knäskålar.

I glasen: Skopolamin + Paret Bildts Hämbryghda Julmumma Della Casa Tabiano.

Musik: Mahalia Jacksons version av Busungarnas ”Tomten Jag Vill Ha En Riktig Jul”.

”Vilket år, va?” säger jag och dunkar Morgan i ryggen. ”Inte en tråkig sekund! Igår på julafton skottskadades tre hederliga skattebetalare i Botkyrka! Och i Godmorgon Världen sa Greider som avslutningsreplik att brottsligheten går ner! Det är som att vara med i en Monty Python-film! Varje dag!”

Morgan ger mig en trött blick.

”Kan vi prata om nåt annat? Snälla…?”

”Äsch då”, säger jag uppmuntrande och tänder en E.P. Carrillo Encore Majestic med plasten på. “Ni i regeringen har ju fått massor gjort. Först högg ni huvudet av den otäcka Arbetsförmedlingen och nu ska ni väcka den till liv igen; mun-mot-mun-metoden på ett avhugget huvud…”

Morgan dricker moloket av julmumman.

”Vi var så illa tvungna.”

”Tusentals AF-anställda står där och gapar oförstående…”, fortsätter jag med hög och klar röst, “medan Centerpartisterna står och stammar i teve om att de måste ändra sig för att – get this – ”verkligheten” inträffat… makalöst underhållande, Morgan! M-a-k-a-l-ö-s-t…”

“Tsst! Inte så högt!”

“…rena bröderna Marx-nivån. Som en bättre smäll-i-dörrarna-fars på Intiman med en tok-koksig Dan Ekborg i huvudrollen – Kim Sulocki som hembiträde med tourettes och Pia Johansson som översexuell svärmor. Jag njuter i fulla drag!”

Morgan gör en vag gest; som för att besvärja min brunanstrukna svada.

”Arbetsförmedlingen var ett nödvändigt bondeoffer för att få igenom allt det andra i regeringsuppgörelsen…”, mumlar han med sin charmerande infantila Höganäskadens, “klassisk svensk, socialdemokratisk… hrm… välfärdspolitik…”

”…avskaffandet av värnskatten!” utbrister jag lyriskt. “Avskaffandet av arbetsrätten! Öppna gränser! En miljon nya anhöriginvandrare utan utbildning och med stora vårdbehov! Hej vad det går!”

”Snälla, tyst…”

“Nu tändas tusen juleljus! Men VEM tänder ljus för de som vandra i mörkaste Afrika? Dansa kring granen, hoppfarallala. Glädjens högtid….KALLT!… lyser julens stjärna på dem som icke hava något hem. Att ta från svenska fattigpensionärer och ge socialbidrag åt irakiska försvarsministrar och 25-åriga fullt, arbetsföra djiboutier och tanzanier, Morgan – DET är tidens melodi!”

Stor-Stefan rycker mig i ärmen.

”Ja fick pickadoll i julklapp!”

Han håller upp en naturtrogen, från serbien illegalt importerad Kalasjnikov.

Jag rufsar om hans hår.

”Men så trevligt. Inte laddad hoppas jag?”

”Knallpulvers!” flinar han glatt och snaskar i sig lite aladåb med en stor träslev. ”Ska knolla dig i hovodet hurrunge!”

Morgan rodnar besvärat.

Jag blinkar förtroligt.

”Monkey see, monkey do…”

”Du skaaaa inte tru de blir so-ho-maar… ifall inte ja knollardinmammaihovodet!” gnolar Stor-Stefan och dinglar med fötterna där han sitter.

”Mm… fast du ska nog se till att låsa in den där pickadollen i kassaskåpet på Rosenbad”, säger jag förmanande. “Där ligger de säkra…”

“HURRUNGE!!”

“Du förresten”, framkastar jag kongenialt till Morgan, ”det går bra med de nya polisutbildningarna hör jag? I Malmö har man lyckats fylla drygt 60% av platserna… medan landets alla fängelser och häkten är överfulla.”

https://www.aftonbladet.se/…/manga-stolar-gapar-tomma-pa-ma…

”Ett bevis på att vår kriminalpolitik… hrm… fungerar”, harklar sig Morgan och gömmer sig bakom menyn.

“Sverige har aldrig varit så tryggt!” skålar jag furstligt. “Betnér kan turnera på anstalterna ihop med Triad, Timbucktooth och Johnny Cashs uppstoppade lik – The Folsom Prison Österåker Socio Economic World Stand Up Priviligied Assholes Tour!”

”Det finns två sätt att se på DEN saken…”, säger Morgan och begraver sig i Douglas Murrays nya: “The Madness of Crowds: Gender, Race and Identity”… nej, jag bara skojar… han läser en gammal Bodström-deckare från 2008.

”Det var butlern”, säger jag och blåser ut ett rökmoln i ansiktet på Schulman när han går förbi med dödsångesten lysande ur de giriga små krämarögonen.

Morgan blänger irriterat men kan inte låta bli att bläddra fram till slutet.

”Butlern? Omöjligt…” Han falkar vetgirigt med blicken över de (nästan) rättstavade slutraderna… innan han sjunker ihop med besviken min. ”…det var som fan…”

”Vem TRODDE du att det var?”, säger jag. “Den ensamkommande afghanen? Den arbetslöse, analfabetiske, skuldsatte turkmenen? Den påtände, kulturellt fullständigt desorienterade aborginiern som kommit till Sverige för att sopa trottoaren utanför Centerns partikansli? Mon dieu…”

Morgan skjuter ifrån sig boken med tom blick.

”Jag såg det inte komma.”

Jag nickar medlidsamt och sniffar inkännande på den Bildtska julmumman; en mörk baston av onoterade konvertibler i primären… sekundären en blandning av Pfalzisk underläpp, insiderbrott, halländsk inavel och oxblodsfärgat Mercedesbaksäte S 500 med halvt intorkade spermafläckar… sedan som avslutning i tertiären: en väl insutten tiggartrosa… sexton timmars trött ”hejheeej”: ande i tolv minusgrader utanför Supergrossen i Hallunda… inkontinent kvinna i 35-årsåldern… subtil överton av Downs syndrom… tur att man inte kan förbjuda fattigdom… på min ära…

”Ett sådant majestätiskt mollackord”, säger jag och smuttar uppskattande på den brungrumliga vätskan. ”Mmm! Dessa frukter har Anna-Maria och Carl trampat med sina egna fötter… garanterat… det är KÄRLEK i den här brygden, kan jag lova! Man ser dem framför sig, stående i det stora träkaret… nakna… som två majestätiska strutsar… nere på det sparsmakade men elegant inredda fritidsslottet i Italien…”

https://www.expressen.se/…/carl-bildt-har-fyllt-70-firar-p…/

“…Carl formar varligt sina bleka disponentfingrar till anemiska korgar under hennes bröst… hans augmentativa struphuvud guppar upphetsat… de trampar rytmiskt tillsammans… till tonerna av Wagner… Anna-Maria ler extatiskt… som en H.R Gigersk xenomorf inför en rymdskeppsbesättning i intet ont anande hypersömn…”

https://www.hrgiger.com

Morgan ger mig en äcklad blick.

”Men kan du sluta…”

”Kolla kolla!” ropar Stor-Stefan och håller upp sin iPad. Han är inne på Pornhub: har hittat det läckta klippet på miljöpartiets riksdagsgrupp; efterfesten på Urkultfestivalen 2011.

Jag böjer mig fram och kikar.

”Så mycket pubeshår har jag inte sett sen Moodyssons Tillsammans.”

Morgan rycker åt sig iPaden.

”Han får inte titta på sånt där. Han kan bli traumatiserad.”

”Då tittar vi på Mäster Gees Stora Julpantomim istället”; säger jag och lyfter upp Stor-Stefan i knät så att han ska se bättre.

Därute på Torget är Mäster Gee i full färd med att återgestalta slutstridsscenen från Peter Jacksons “The Hobbit – Battle of the Five Armies” inför 5000 förväntansfulla japanska turister.

– Mäster Gee som Gandalf Röd.

– Dubbeltänk som älvkungen Thranduli.

– SSU Skåne som orcherna (HBTQ(r)-certifierade).

– Jomshof som Azog.

– Kristersson som Thorin.

Åh!

Det blir ett magnifikt skådespel.

Mäster Gee är i högform; han duellerar skickligt mot Jomshof som får se sig nesligen nedkämpad av socialistisk twitterlyrik av ädlaste valör.

Mäster Gee sprutar ur sig en störtflod av sedelärande syllogismer! Notoriska non sequiturer! Adekvata aformismer! Marxistiska maximer! Selektivt snömos!

Det goda segrar!!

SSU-orcherna från Malmö vrider sig i plågor när Gandalf Röd håller upp The Arkenstone (här utbytt till en Davidsstjärna) och lyser det obarmhärtiga kunskapsljuset i deras förgrämda trollansikten.

”Skämt åsido”, säger jag till Morgan. ”Ni fattar att ni inte kan regera på Annies budget i tre år till, va? Samtidigt som det varje dag skjuts och smälls och bilbränns i varenda liten håla från Ystad till Haparanda. Ni kommer att åka ner på 10% innan det här är klart…”

Morgan hänger med huvudet.

”Vi kan inte släppa fram en nazistisk regering… det GÅR inte…”

”Så hellre spetsar ni er på ert eget blanka värdegrundssvärd?”

”Ja, vad ska vi göra?”

”En idé vore ju nyval… och sen sätta sig på läktaren och äta popcorn medan Thorin–… jag menar Milhou–… jag menar ULF i fårakläder… försöker slingra sig ur sin gamla utfästelse om att största parti tar statsministerposten. Jag menar… om det HÄR är en fars kan du ju tänka dig hur det skulle se ut när M ska börja kohandla ministerposter med SD…?”

”Knolla-hovod-axlar-knä-och-tå-knä-och-tå…”, gnolar Stor-Stefan för sig själv (han är ett mycket praktiskt barn att ha med sig på lokal – han sköter sig själv, sitter där i sin egen lilla värld och fabulerar om isterband och travhästar.)

Unge Werther-Liljestrand går förbi tillsammans med Peter Den Store från Dagens Nysheter och Amanda Sokolnickidocki.

De blänger på mig med avsmak.

Morgan rodnar – gör en urskuldande gest åt mitt håll.

”Vi är gamla kamrater från Kominter–… öh… jag menar… Bommersvik.”

Men trion är redan borta, lämnande efter sig en svag doft av unisexrakvatten, Celexasvett och dålig självkänsla.

De står i andra änden av lokalen och piper och kindpussas med Markåjonas (nej, inte DEN Markåjånas – den andra… det heterosexuella bilhandlarparet från Kramfors som gått in och sponsrat Bonnier med lite flis för att man ska kunna hålla liv i tidningarna i alla fall nåt halvår till).

”Nyval”, upprepar jag strängt, ”Morgan… du VET att du vill… tänk dig känslan att bara få dumpa den här stinkande sopcontainerbranden som är Sverige 2019 i knät på Ulf, Bjäbba och Jimmie…”

Morgan sitter tyst.

”Det ÄR frestande…, säger han med stel blick.

”Det är klart att den ’civila olydnad’ som kommer att utbryta hos 25% av alla statsanställda kommer att skapa kaos först…”, docerar jag stoiskt.

https://kvartal.se/…/opolitiska-tjansteman-i-politiskt-upp…/

”…men sen, när dammet lagt sig kommer saker att rätta till sig. Alla dessa samvetsömma människor från Bromma och Nacka och Lidingö kommer att säga upp sig och börja jobba ideellt i soppkök och på utländska spetälskekolonier. Vad som helst är ju bättre än att ta order från Ondskans Axelmakter.”

En ung svart utfallsstegs-kypare kommer fram med kaffe och avec.

”Jag kommer att rösta på Jimmie om det blir nyval!” säger han med ett soligt leende. ”Jimmie är The Man!”

”Varför är han så bra, då?” spörjer jag nyfiket.

”Han förstår verkligheten”, säger kyparen och dukar fram kaffekopparna. “Han vet att såna som jag behöver en diktator för att vi inte ska balla ur och starta klankrig.”

”Varifrån kommer du? Påskön? Inre Kongo?”

Kyparen skrattar glatt och blottar ett mörkvitt leende (som Bengt Grive skulle ha beskrivit saken).

”Arjeplog! Jag är adopterad. Men klanmentaliteten är stark i Lappland… vi gamla sossar därifrån behöver en stark ledare som pekar med hela handen. Som Göran Persson. Löfven är inte den mannen…”

Jag tar min avec och skålar med den präktige gossen.

”Skål, unge Queequeg!”

”Skål min kapten!”

”Död åt den stora röda vita valen!”

”Död åt folkhemmet!”