En kantstött dag
stigarna rullar
i långa dyningar
längs Fyledalens kurvor
…
En Glada gör avtryck
på himlabågens horisontl
likt en magikers illusion
tyst, majestätiskt hyllad
…
En korp skrattar till
men jag ser den inte
i det obegripliga att
den är så intelligent
…
Mot kvällen en märkbar tystnad
molnen ger mig en tesked ljus
medan Universum ikläder sig
sin tuxedo – alternativ vit
…
Vid midnatt
rispas
natthimlen
i spår från
urtida journalfilmer
…
Omnia mirari etiam tritissima
“Förundra dig över allt, även det mest alldagliga” /Linné
