En kantstött dag

stigarna rullar

i långa dyningar

längs Fyledalens kurvor

En Glada gör avtryck

på himlabågens horisontl

likt en magikers illusion

tyst, majestätiskt hyllad

En korp skrattar till

men jag ser den inte

i det obegripliga att

den är så intelligent

Mot kvällen en märkbar tystnad

molnen ger mig en tesked ljus

medan Universum ikläder sig

sin tuxedo – alternativ vit

Vid midnatt

rispas

natthimlen

i spår från

urtida journalfilmer

Omnia mirari etiam tritissima

“Förundra dig över allt, även det mest alldagliga” /Linné