Att svenskar emigrerade till Amerika under slutet av 1800-talet brukar omskrivas som ”den stora utvandringen” och har skildrats i filmer och böcker. Men den största utvandringen pågår i dag. Medier och myndigheter använder detta för att få invandringen att verka mindre genom att prata om ”nettoinvandring”, alltså invandrare minus utvandrare. Statistik visar dock att det är etniska svenskar som lämnar landet medan dörrarna står öppna för invandring från Afrika och Mellanöstern.
Redan år 2015 slogs det tidigare rekordet från 1887, som var kulmen av den stora emigrationen av svenskar till Amerika. Det året lämnade ungefär 50 000 svenskar landet, vilket kommit att bli en av våra mest omskrivna historiska händelser.
Men 2015 lämnade 55 000 människor skutan. Visserligen är befolkningen större i dag, men å andra sidan var utvandringen i slutet av 1800-talet koncentrerad till en period runt sekelskiftet, medan den utflyttning som pågår nu inte visar några tecken på att avstanna.
En annan skillnad är uppmärksamheten kring de båda vågorna av utvandring. Den första massflykten var mycket omskriven och man analyserade olika orsaker såsom missväxt, fattigdom och ofrihet. Något som staten genom Amerikautredningen försökte åtgärda för att stoppa flykten. Den massutvandring som pågår i dag är närmast okänd.
Några utredningar för att hitta orsakerna för varför svenskarna är så missnöjda med sitt fädernesland att de inte längre vill stanna kvar har inte heller gjorts. Istället har myndigheterna intensifierat jakten på svenskar som klagar i sociala medier och menar att dessa ”skadar Sverigebilden”.
Nyligen beviljade regeringen, genom myndigheten MUCF, 600 000 kronor till ”Näthatsgranskaren”, en organisation med uppgift att leta reda på svenskar som på Facebook klagat över hur invandringen förändrat Sverige och anmäla dessa svenskar till polisen.
Regeringen har också låtit trycka upp en manual för svenska ambassader utomlands för hur de ska bemöta de allt vanligare reportagen i utländsk media om hur Sverige försämrats.
De förfärade reportagen från utlandet och de missnöjda inläggen på sociala medier påstås bara vara ”falska nyheter” från ”trollfabriker” i Ryssland för att destabilisera Sverige som i själva verket fungerar alldeles utmärkt, bortsett från vissa utmaningar. Ett budskap som regimen också får hjälp att sprida av regimvänlig media.
Förra året gick statsminister Stefan Löfven så långt att han offentligt skällde ut författarinnan Katerina Janouch för att hon i tjeckisk tv berättade om vad som händer i Sverige. Detta eftersom hon, enligt regeringen, var oansvarig och skadade Sverigebilden.
”JAG TRIVS JÄTTEBRA I MALMÖ”, säger Herr Lögn Fen. Medan allt fler svenskar vantrivs till den grad att de överger sitt hemland är det många nyanlända som stortrivs.
Svenskar flyttar ut – muslimer flyttar in
Den absolut största gruppen av utflyttare är infödda svenskar, som enligt siffror från Statistiska centralbyrån utgör närmare 37 procent av alla som lämnade Sverige förra året. Det vanligaste är att flytta till något annat nordiskt land och majoriteten flyttar inom Europa.
Efter svenskar är hemflyttande finländare den största utvandrargruppen. Också danskar, tyskar och polacker tillhör de stora utvandrargrupperna, liksom indier och kineser.
Personer från Somalia, Afrika och Mellanöstern trivs desto bättre i Sverige. Inte bara är nästan all invandring därifrån, personer födda där utvandrar även betydligt mindre från Sverige, och utvandringen bland dessa minskar dessutom. Exempelvis utvandrade bara runt 400 somalier från Sverige förra året, vilket är en minskning med runt 30 procent.
Varför svenskar flyr till grannländer och européer, indier, kineser och amerikaner flyttar hem, har inte utretts. Men den gemensamma nämnaren för de människor som tycks trivas bättre i Sverige är att de har ursprung i muslimska områden medan utflyttade är från kristna eller asiatiska länder.
I ett inslag i SVT Rapport den 11 mars 2007 berättade en muslimsk kvinna varför hon trivdes. ”Det känns som Irak eller något annat arabland. Jag trivs jättebra i Malmö”, berättade hon.
En annan gemensam nämnare för de stora utvandrargrupperna är att de har en låg brottslighet och hög sysselsättning medan grupper som trivs bättre i Sverige i högre grad lever av bidrag och är överrepresenterade bland dömda.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att de så kallade ”utsatta” grupperna gillar Sverige bäst, medan de så kallade ”privilegierade” trivs sämst.
Lämnar våldet och otryggheten
En av de tiotusentals svenskar som lämnade Sverige förra året är Natalie Contessa af Sandeberg. Hon flyttade till Ungern, som valt att nästan helt stoppa den muslimska invandringen som landets premiärminister jämfört med en invasion. Natalie blev nyligen intervjuad i ungersk tv om sin utvandring, något som nättidningen Svegot varit först att skriva om:
”Flera ur min familj har redan utvandrat till USA och Australien och alla mina vänner planerar också att flytta utomlands”, säger hon och fortsätter med att berätta att situationen i Sverige har förändrats drastiskt de senaste två, tre åren. Hon har själv utsatts för ett sexuellt övergrepp i tunnelbanan utan att någon ens kom till hennes hjälp.
Hon berättar också att de flesta svenskar inte känner till vad som sker eftersom medierna mörkar det mesta. När reportern frågar varför media mörkar säger hon: ”För att länder som Ungern inte ska få veta hur illa det blir i ett land om man släpper in så många utlänningar”.
”Nettoinvandring” allt vanligare begrepp
Den stora utflyttningen av svenskar är inte något som väckt självkritik hos regimen. Istället används utvandringen för att få asylinvandringen att verka mindre genom att tala om ”nettoinvandring”, alltså antalet invandrare minus antalet utvandrade. Ett retoriskt grepp som medier, myndigheter, politiker och invandringsförespråkare allt oftare kommit att använda.
Exempelvis skrev Svenska Dagbladet den 21 oktober 2017 lugnande att ”enligt Statistiska centralbyråns prognos väntas nettoinvandringen, resultatet av all invandring minus all utvandring, från och med nästa år fram till 2030 minska från 68 900 till 42 300”.
Att 37 procent av dem som utvandrar är etniska svenskar meddelar SCB på sin hemsida genom att skriva att majoriteten av dem som utvandrar ”har tidigare invandrat till Sverige och flyttar nu utomlands igen, oftast till landet där de föddes”.
Det är formuleringar som får det att framstå som att asylinvandringen är betydligt lägre än vad den egentligen är och att en majoritet flyttar hem igen. Men i själva verket betyder siffrorna att befolkningsutbytet är ännu mer omfattande.
Två läger om utvandring
Det finns olika sätt att se på trenden med invandring från Afrika och Mellanöstern och utvandring av svenskar och andra europeiska folk. Ett argument som ofta framförs i media och av politiker är att invandringen ökar BNP, vilket följer av befolkningsökningen.
BNP säger emellertid inte mycket annat än att det blivit trängre – fler människor ska dela samma land. För välfärden är det däremot ett problem att det främst är svenskar i produktiv ålder som flyttar ut. Det är precis de människor som förväntas bära upp systemet genom att betala skatt.
Även bland invandringsmotståndare råder det delade meningar, där vissa anser att utvandringen snabbar på folkutbytet och att svenskar ska stanna kvar och kämpa för sitt land istället för att fly och låta det fyllas av andra folkgrupper.
Andra hävdar att utvandring i sig är en kamp eftersom man då inte stannar kvar och bekostar folkutbytet. Så länge det finns tillräckligt många skötsamma skattebetalare kan den nuvarande politiken fungera och därför menar de att utvandring är ett sätt att strejka.
”Av mig får det här landet inte en spänn mer”, som en av Nya Tiders läsare uttryckte det när han meddelade att han ville gå över från papperstidning till bara nätprenumeration på grund av utlandsflytt.
Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.nu) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.
TEXT: ANDREAS JONSSON
