Blog Image

Leo-Bloggen

HJÄRTATS VÄG att vägra…

Life in Balance Posted on Sat, April 09, 2022 10:21:18

Översatt från text av : LYNNE MCTAGGART

Dr Stephen Hussey, en amerikansk kiropraktor och författare till den kommande boken Understanding the Heart (Chelsea Green Publishing, 2022) har en radikal syn på hjärtats funktion. Det är inte en pump, hävdar han, så mycket som en regulator av blodaktivitet, som susar runt i kroppen, säger han, i huvudsak på egen hand.

Photo compilation. Photo and hand-drawing elements combined. The grain and texture added.

Det verkar kätterskt för alla oss som har vuxit upp med en uppfattning om att artäraktivitet börjar och slutar med hjärtats enträgna lub-dub.

Men enligt Hussey, och mer specifikt Dr Gerard Pollack, professor i bioteknik vid University of Washington, har hjärtats aktivitet helt att göra med vatten – vattnet i blodet – och en fjärde egenskap hos det efter flytande, fast och gas .

Det vanligaste ämnet på planeten, vatten fortsätter att lura forskare, även de som arbetar med det varje dag i laboratoriet.

Vatten är en kemisk anarkist som beter sig som ingen annan vätska i naturen, uppvisar inte mindre än 72 fysiska, materiella och termodynamiska anomalier, med många fler som tydligen fortfarande måste avslöjas.

Några gränsforskare har studerat vattenmolekyler och upptäckt att de har den speciella förmågan att fungera som ett team. Två italienska fysiker vid Milanos institut för kärnfysik, den avlidne Giuliano Preparata och hans kollega, den avlidne Emilio Del Giudice, visade att vatten har en extraordinär egenskap: när de är tätt packade uppvisar vattenmolekyler ett kollektivt beteende och bildar vad de” d kallas “koherenta domäner”, som ett kraftfullt laserljus.

Dessa kluster av vattenmolekyler tenderar att bli “informerade” i närvaro av andra molekyler, polarisera runt alla laddade molekyler och lagra och bära dess frekvens så att den kan avläsas på avstånd.

På sätt och vis är vatten som en bandspelare, som präglar och bär information om den ursprungliga molekylen fortfarande finns där eller inte. Som ryska forskare har observerat har vatten förmågan att behålla ett minne av applicerade elektromagnetiska fält i timmar, till och med dagar, och andra italienska forskare, från Sapienza University of Rome och Second University of Neapel, och mer nyligen, Luc Montagnier, den sena Nobelpristagare och medupptäckare av HIV, har bekräftat Preparata och Del Giudices fynd: vissa elektroniska resonanssignaler skapar permanenta förändringar i vattnets olika egenskaper.

Det italienska teamet bekräftade också att vattenmolekyler organiserar sig för att bilda ett mönster på vilket våginformation kan tryckas. Vatten verkar både för att skicka signalen och även för att förstärka den.

Den avlidne Rustum Roy, en materialvetare vid Pennsylvania State University och utan tvekan en av världens experter på vatten, skrev en nyskriven artikel som sammanställde all aktuell forskning på den tiden om vad som kallas vattens struktur, och drog slutsatsen att dessa små H2O-molekyler är själva de främsta anstiftarna av vattnets anarki, på det sätt de väljer att klunga ihop sig.

När den appliceras på vatten hänvisar “struktur” till positionen i det tredimensionella rymden och de molekylära arrangemangen av individuella vattenmolekyler av H2O, som klungar ihop sig som oändligt varierande sammansättningar av Lego.

Dessa kluster förblir stabila i allt från en bråkdel av en sekund till flera veckor. Varma prover har en annan legoform än kalla prover, till exempel; en del vatten innehåller molekylära kluster på upp till flera hundra molekyler styck.

Det har upptäckts att små kluster kan klumpa sig ännu mer, skapa upp till 280-molekylära symmetriska kluster och sammanlänka med andra kluster för att bilda en intrikat subatomär mosaik.

Som Roy förklarade det, har “limmet” som gör att dessa vattenmolekyler tillfälligt fäster vid varandra att göra med ett brett utbud av mycket svaga bindningar som finns mellan de olika legoformerna.

Dessa är kända som van der Waals-bindningar, så uppkallade efter den holländska fysikern Johannes Diderik van der Waals, som upptäckte att attraktions- och repulsionskrafter verkar mellan atomer och molekyler på grund av hur elektrisk laddning är fördelad, en egenskap som tillåter vissa gaser att förvandlas till vätskor.

“Det är detta utbud av mycket svaga bindningar som kan förklara den anmärkningsvärda lättheten att ändra vattenstrukturen, vilket i sin tur kan hjälpa till att förklara de halvdussin välkända anomalierna i dess egenskaper,” skrev Roy. “I sin mer subtila form skulle sådana svaga bindningar också möjliggöra strukturförändringar orsakade av elektriska och magnetiska fält och av alla slag av strålning.”

Enligt Roy har forskning visat att strukturerat vatten kan produceras genom olika former av energi: värme, ljus, ljud, strålning, inklusive det från solen – och energin från en tanke.

En dokumentär om vatten bjöd på en grafisk illustration av hur strukturerat vatten kan se ut. Vanligt vatten avbildades som separata asymmetriska kluster av molekyler som flyter ensamma, som hjul med några avblåsta ekrar, men i konstnärens representation av strukturerat vatten hade molekylerna bildat två perfekta koncentriska cirklar. Med strukturerat vatten betedde sig molekylerna som en grupp ordningsamma skolbarn som satt vid ett runt bord.

Dr Pollack har tagit upp manteln om strukturerat vatten och upptäckt att vattenmolekyler bildar en hexagonal struktur bredvid vilken hydrofil (vattenälskande) yta som helst – och en av dessa vattenattraherande råkar bara vara insidan av våra artärer.

Pollack hävdar att detta fenomen skapar flöde och framdrivning av blod, med hjärtat som fungerar lite som en polis som håller trafiken i en jämn hastighet.

Experiment utförda av Pollacks team vid University of Washington, bland annat, har visat att blodöversvämning kan fortsätta – allt på egen hand, även när det gäller djur, ett tag efter att det har dött.

Om Roy och Pollack (och Hussey) har rätt, förändrar detta inte bara allt vi för närvarande förstår om hjärtat och hur det fungerar, utan också allt vi gör för att behandla det när det börjar vackla.

LYNNE MCTAGGART

Lynne McTaggart är en prisbelönt journalist och författare till sju böcker, inklusive de världsomspännande internationella bästsäljarna The Power of Eight, The Field, The Intention Experiment och The Bond, alla betraktade som framstående böcker inom New Science och nu översatta till ett 30-tal språk .



Ukraina, sett från öster…

Life in Balance, Politik Posted on Sat, April 09, 2022 09:35:38

TEXT: Peter Krabbe

Jag trodde att min trilogi över Ukraina var tillräcklig, men efter närmare övervägande kan jag bara konstatera att det finns fler pusselbitar som behöver komma på plats. Dags därför för ännu ett avsnitt, som främst skall fördjupa den för västvärlden tydligen helt obekanta bakgrunden till att Rysslands tålamod med Ukraina tagit slut.

Trots att vi, som medlemmar i EU, borde ha insett att man inte lämnar den sortens organisation efter eget godtycke, tar vi tydligen för givet att det går bra i öst. Det bästa exemplet hos oss är väl Storbritanniens utträde efter många år av förhandlingar och hotfulla attityder. Räkningen är inte heller betald och kvitterad än på länge. Detta trots att EU består av på pappret suveräna stater, i likhet med vad vi kallar Ukraina.

Ukrainska ”demokrater” från Maidantorget 2014. Blev det bättre? Foto: Via TV

När Ukraina vill söka medlemskap i både EU och NATO innebär detta att man samtidigt vill lämna den organisation som man tillhört sedan 1991, OSS (Oberoende staters samvälde), eller på engelska CIS (Commonwealth of Independent States).

Enligt Wikipedia bildades OSS den 8 december 1991 som en fortsättning på det sovjetiska imperiet. Som grund skrevs det s.k. Belavezja-avtalet. I OSS ingick 11 f.d. sovjetrepubliker från kretsen kring Ryssland, inklusive Ukraina. Organisationen skulle vara en motsvarighet till EU. Den militära makten skulle övertas av den f.d. sovjetarmén och vara gemensam för republikerna.


2008 lämnade Georgien samarbetet, vilket fastställdes (raticifierades) 2009. Wikipedia hävdar i artikeln (som påpassligt reviderats den 9 mars 2022!!!) att Ukraina aldrig raticifierade stadgarna och därför inte var medlem, något som knappast är sannolikt efter 30 års medlemskap i en ryskdominerad organisation! Istället påstås att Porosjenko begärt utträde 2018, innan presidentvalet, något han ju knappast hade behövt göra om Ukraina aldrig varit medlem ”på riktigt”. Enligt OSS är detta beslut, som består av ett enkelt uttalande av Porosjenko, inte verkställt = godkänt av de övriga medlemmarna. Året efter beslöt parlamentet under Zelensky att Ukraina skulle söka medlemskap i EU och NATO.

Detta är bakgrunden till att Putins har en annan syn på Ukrainas rätt till självbestämmande om blocktillhörighet.

Dessutom har inte Minskavtalets beslut rörande självbestämmande för Donbass, Luhansk och Krim beaktats före denna ”flykt” till väst. Wikipedias ”revidering” av kartan över medlemsstaterna i OSS, gjord för två veckor sedan, visar med rött de före detta medlemsstaterna Georgien och Ukraina (inklusive Krim och utbrytarstaterna under rysk kontroll Donbass och Luhansk), ungefär som om denna information vore den viktigaste rörande OSS-imperiet!

Kanske kan vi snarare tala om revidering av historia? Kanske skulle också våra journalister väga in denna bakgrund innan de skriver om konfliktens bakgrund och orsaker?

Vilka förpliktelser som skrevs in i Belavezja-avtalet vet vi inte, men Putin vet med all säkerhet. Den intensiva påverkan för att få Ukraina att anslutas till EU/NATO har pågått sedan millenieskiftet och eskalerat genom de judiska oligarkerna Kolomoyskyi och Pinchuk, som arbetat aktivt för att få Ukraina att byta sida genom sitt arbete inom Atlantic Council. Genom att hårdlansera sin kandidat till presidentposten, Zelensky, tog man 2019 kontroll över statsmakten och kunde genomföra de formella besluten att söka anslutning till EU/NATO.

Det krävs inte så mycket fantasi att föreställa sig Putins reaktioner inför hotet att Rysslands största flottbas Sevastopol skulle hamna hos NATO, tillsammans med de ryskspråkiga provinserna i Östra Ukraina som enligt Minskavtalet skulle fått självstyre och stannat i OSS.

Vad gäller missnöjet med det ryska samarbetet beror detta naturligtvis på dels att man inte kan gå från sovjettidens kommunism till en västerländsk demokrati på de trettio år som passerat, det har fungerat hjälpligt med satellitstaterna i Östeuropa genom det enorma kapitalinflöde som EU har öst in för att bygga om och förnya ländernas infrastruktur, bostäder, företagsetableringar etc. Ryssland har saknat motsvarande resurser och har sina huvudsakliga inkomster från sädesslag, gas och olja. Dels på oligarkernas rovdrift på den i Sovjetstaterna (Ryssland, Ukraina, Vitryssland) befintliga industrin och främst råvaror, vilket knappast kommit folket tillgodo. De företag från väst som etablerat sig i Ryssland har som enda intresse att föra ut sina vinster ur landet istället för att bidra till en höjning av välståndet. Med ökad ”demokrati” hade landet tömts på nolltid på alla sina resurser. Tyvärr är en stark statlig styrning nödvändig under många år till för att få stadga på samhällsfunktionerna.


Ukraina vill inte delta i denna krävande process och väljer istället att flirta med EU för att få samma snålskjuts till väst som Polen m.fl. EU har vid ett flertal tillfällen konstaterat att vi (EU) inte har råd att ta oss an ett så genomkorrumperat land som Ukraina med 43 miljoner invånare.

Landet styrs av judiska oligarker, vilket innebär att stora delar av våra bidrag skulle hamna i Israel. Medborgare i Israel, med verksamhet utomlands, förväntas skicka generösa bidrag till moderlandet för att finansiera ”framtidsprojektet”. Parlamentet i Ukraina beslöt 2019 under Zelensky att söka anslutning till både EU och NATO. Detta beslut är nu gällande och måste enligt Putin upphävas formellt till förmån för strikt neutralitet, vilket man vägrat. Beslutet är i strid mot Krimavtalet och sannolikt också mot avtalen rörande OSS, som jag nämnde ovan.

Vad många missat i sammanhanget är att fullt krig pågått mellan Ukrainas militär och separatisternas motståndsgrupper i Donbass och Luhansk sedan 2015. Något val om självstyre eller inte genomfördes aldrig, istället försökte Ukraina ta tillbaks utbrytarprovinserna med våld och detta krig har en direkt fortsättning genom Rysslands pågående invasion. När man bedömer i vad mån Ryssland har skäl att se sig hotade av Ukrainas planering, skall man se hela Ukraina inklusive de östra delarna som NATO-land med full frihet att placera ut robotramper och missiler riktade mot Moskva. Dessutom på traditionellt rysk mark med en rysktalande befolkning. Detta borde framstå som en absurditet, även för sansade bedömare i väst, men så tycks inte vara fallet.

Kan då detta krig få ett snabbt slut? Ryssland och för övrigt resten av OSS också kan inte backa vad gäller Ukrainas neutralitet. Förutom det militära hotet från NATO är Ukraina en knutpunkt för Rysslands gasledningar till väst. Dessutom är jordbruket i Ukraina en viktig försörjningsresurs för ett stort antal länder. De amerikanska biolabben i Ukraina visar också att det finns planer på att slå ut det närliggande ryska jordbruket genom kontaminering. En framtida krigshärd på alla fronter, riktad mot OSS således.

Men visst kan det få ett slut! Mycket enkelt. Om EU och NATO avvisar alla Ukrainas önskemål om medlemskap omgående, tydligt och bestämt. Minskavtalet genomförs med erkännande av de provinser som inte vill tillhöra Ukraina. Men istället framhärdar både EU och NATO i att välkomna Ukraina, den utrikespolitiska situationen till trots.

Dessutom skickar ”den fria världen” enorma mängder vapen till de stackars soldaterna i Ukraina, vilket kommer att innebära en säker död för flertalet både soldater och befolkning. Förstår man inte att det leder till den största militära konflikten vi sett i Europa sedan andra världskriget?

Detta visar tydligt att Ukraina bara är en marionett i ett större spel, där USA och dess allierade EU vill provocera Ryssland till ett krig som lägger både Europa och halva Asien i aska. Vad vinner vi i Sverige på det? Vad vinner Europa?

Vad USA vinner såg vi redan efter det andra världskriget när återuppbyggnaden av det krossade Europa räddade den amerikanska ekonomin för det kommande halvseklet. Nu hägrar visionen att dela världen med ett Kina som man tror sig enkelt kunna behärska i nästa skede. När Ryssland är borta. Det är tydligen nu eller aldrig…

Peter Krabbe

Läs mer från Peter Krabbe -> https://peterkrabbe.wordpress.com/2022/03/21/ukraina-sett-fran-oster-del-4/?fbclid=IwAR09v6m3cflVkq3jHGg-QuVc5SB3bn3LTLpQSkKM6SMqL9hzGmlOcEE-7sg