Blog Image

Leo-Bloggen

Näthatsgranskaren – bättre än kommunal ättestupa för S

Life in Balance, Rättssystemet Posted on Mon, October 07, 2019 09:40:59

Katerina Magasin kan idag avslöja den statligt avlönade Näthatsgranskaren Tomas Åbergs nya, lukrativa affärsidé: Att stämma gamla och sjuka människor på skadestånd i civilrättsliga processer. För en insats av 900 kronor får Åberg i snitt 10-15 000 per anmälan – pengar som är undantagna utmätning och är dessutom skattefria. Samtidigt har han beviljats över två miljoner av våra skattepengar för att jaga svenskar med “fel” åsikter – medan han själv har 800 000 kronor i skuld hos kronofogden. Ombudet för flera av Näthatsgranskarens offer, juristen Ola Bengtsson, ger ett skakande vittnesmål om ett skrupelfritt förfarande av en cynisk angivare i statens tjänst, som skor sig ekonomiskt på det lidande han orsakar.

Läs mer på Katerina Magasin. Dela gärna.



För varje tomhylsa som slamrar i gatan skjuts Sverige i sank.

Rättssystemet Posted on Sun, September 15, 2019 14:34:25

SAMHÄLLETS VÅLDSMONOPOL, SJÄLVA KÄNNETECKNET FÖR EN SUVERÄN FUNGERANDE STATSMAKT – HAR BIT FÖR BIT GRÖPTS UR OCH FINNS INTE LÄNGRE! DET VÄPNADE VÅLDET FÅR EFFEKTER SOM ALLTMER LIKNAR TERRORISM…. skriver seniorprofessor Wilhelm Agrell – vid Lunds Universitet.

Det är den inre väpnade konfliktens destruktiva dynamik som vi måste uppmärksamma och bekämpa, skriver Wilhelm Agrell.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Allvarliga samhällshot kan antingen ha formen av plötsliga och uppenbara händelser eller växa fram mer gradvis och smygande. De plötsliga förloppen kan komma överraskande och mer eller mindre ta samhället på sängen men också de gradvis framväxande hoten kan få samma effekt. Samhället varseblir här inte vad som är på väg, tittar bakåt i stället för framåt och tar alltför länge skydd bakom en känsla av fortsatt normalitet. För lite och för sent lyder det ordspråk som beskriver följderna. De bagatelliserade, svårgripbara eller alltför osannolika hoten blir inte föremål för skyddsåtgärder förrän i efterhand, då de redan kan vara överspelade, som med de alltför sena åtgärderna mot strömmen av frivilliga till IS.

Sverige har drabbats av ett ökande och allt grövre kriminellt våld. Denna utveckling är inte ny men betraktades länge som ett lokalt ordnings- och säkerhetsproblem. Det förändrade kriminella våldet kan beskrivas med statistik men återspeglas också i en ökad oro bland politiker, myndighetsföreträdare och stora medborgargrupper.

Läget i de våldsutsatta områdena beskrivs ibland som en krigszon och i de ögonblick som skjutningar och sprängningar inträffar är det krigszonens referensramar som osökt äger giltighet, de trasiga fasaderna, skjutna liggande på trottoaren. Hänvisningen till krig är kanske överdriven och alarmistisk men fenomenet inre väpnad konflikt kan bidra till att synliggöra dynamiken i ett skeende med stor destruktiv potential för ett samhälle.

I den typiska inre väpnade konflikten bekämpar olika grupper varandra och i varierande grad en statsmakt som helt eller delvis förlorat sitt våldsmonopol. Denna samhällshotande effekt är egentligen långt viktigare än antalet dödsoffer på årsbasis, något som terrorismen illustrerar. Dessa inre väpnade konflikter har, oberoende av hur deras drivkrafter ser ut, ett antal återkommande särdrag.

Ett första sådant särdrag är våldströskeln, eller snarare trösklarna. Det är mycket lättare för parterna i en konflikt att gripa till och eskalera våldet än att backa tillbaka till en lägre våldsnivå. De eventuella spärrar som funnits släpper, och våldet blir sedan sin egen mening och drivkraft och saboterar ofta försök att medla och på annat sätt dämpa konflikten. Detta är en observation från Libanon på 1970- och 80-talet, Balkankonflikterna på 1990-talet och Syrien efter den arabiska våren 2011, bara för att nämna några exempel.

Ett andra återkommande särdrag är att den inre väpnade konflikten påverkar och i förlängningen slår sönder elementära samhällsfunktioner och människors vardag och i extremfallen deras överlevnadsmöjligheter, något som förr eller senare resulterar i flykt, där de som i tid varseblir konfliktutvecklingen och har materiella och mentala förutsättningar är de som flyr först.

Vägen in i den inre väpnade konflikten och det upptrappade våldet är sällan entydig och kan innehålla episoder av mer eller mindre absurd normalitet, som när värnpliktiga ur den federala jugoslaviska armén som stred mot kroatiska styrkor köade på ett kroatiskt bankkontor för att lyfta sin dagpenning, som de brukade göra.

Nu skjuts det på våra gator och sprängs i våra bostadsområden, men vi kan fortfarande köra och handla i shoppingcentret och om det funnits några öppna bankkontor skulle vi säkert kunnat ta ut pengar där. Är detta bara som vanligt, så som det sett ut i så många länder under så lång tid och ett utslag av att Sverige helt enkelt håller på att ”normaliseras”, här som på många andra områden?

Det är kanske så, men detta är i så fall också en viktig del av själva problemet. Sverige har varit. och har upplevts som, ett tryggt och säkert land. Medborgarna har länge tagit detta mer eller mindre för givet och det har staten också gjort. Våldsutvecklingen har därför kunnat pågå alltför länge och gå alltför långt innan varningssignalerna trängt igenom och motåtgärder börjat sättas in. Det dröjde länge innan ens den grova organiserade brottslighetens direkta attacker mot rättssystemet definierades som ett samhällshot.

Det finns efter de senaste skjutningarna en växande varseblivning av att det som pågår inte bara är ”de andras” våld, interna uppgörelser, utan något som i lika hög grad som de direkta attackerna på rättssystemet utgör ett hot mot hela samhället. Våldet blir inte bara allt brutalare och upptrappat, offren kan bli vem som helst som råkar komma i vägen eller vem som helst som uppfattas stå i vägen. För varje tomhylsa som slamrar i gatan skjuts Sverige i sank.

Det vi tvingas bevittna, är ett slags smygande lågintensiv väpnad konflikt som är mer än bara ett stegvis ökande våld. Samhällets våldsmonopol, själva kännetecknet för en suverän fungerande statsmakt, har bit för bit gröpts ur och finns inte längre. Samhällets institutioner har reducerats till en av många våldsutövande aktörer. Det väpnade kriminella våldet får i detta avseende effekter som alltmer liknar terrorismens och muterar i värsta fall i en sådan riktning där gränsen mellan de två suddas ut. Allt detta är djupt oroande och ohållbart, landet brister sönder i ett mycket fundamentalt avseende.

Det riktigt allvarliga handlar alltså inte om läget här och nu, som är illa nog, utan om vart vi är på väg. Det är den inre väpnade konfliktens destruktiva dynamik som vi måste uppmärksamma och bekämpa om landet, det land som vi vill leva i, skall kunna räddas. Allt detta är sådant som borde ha uppmärksammats och motverkats medan tid var.

Det som nu krävs nu är en krishantering där motåtgärderna är inriktade på den hoteskalation vi ännu inte upplevt och vill slippa behöva uppleva!

Wilhelm Agrell
seniorprofessor i underrättelseanalys vid Lunds Universitet



SKATTEVERKETS kommunikatörer

Rättssystemet Posted on Fri, June 08, 2018 07:54:19

DAGENS ÅTHUTNING från MYNDIGHETSMAKTHAVARE!

Jag blev uppringd härom morgonen från ett 010-nummer….

En kvinnas röst sa något som jag tolkade “ Jakk ringorr Frånn Skattjevarjkett åmm att Dooo skrivvitt åm “bullar”…

Jag trodde det var ett skämt, så jag la på…. Det dröjde ca 10 sekunder, sen var det det samma nummer igen…Jag valde att svara… Samma kvinna halvskrek nu…”Dooo skau svarre narr Skattjevarjkett ringorr“… Jag hade grymma problem att förstå kvinnan – som blev märkbart irriterad när jag inte fattade VARFÖR hon ringde om “bullar”…

Jag fick försöka koncentrera mig till mitt yttersta i att försöka förstå vad kvinnan ville…. Till slut kom jag på vad det var.. Jag hade skrivit i min Fastighetsdeklaration att jag önskade ett samtal med Skatteverket om bilar och dess buller (inte bullar) från den hårt trafikerade väg 19 som går 7 meter från min lilla gård. Jag har uppgifter från Trafikstyrelsen (och via byns byaråd) om att det passerar 6000-8000 fordon per dygn på vägen. Detta påstod kvinnan på sin brutna svenska (typ polsk-slaviska-romamisvenskrotvälska ) – att uppgiften gäller per år – inte per dygn. Jag försökte förstå henne och att HON körde förbi min gård 2 ggr per dag – och att det DÅ inte fanns några “bullar” på vägen!

NEJ – det ÄR inga “bullar” på vägen, sa jag – till slut irriterad – MEN att 5 mäklare menar att gården är mycket svårsåld pga bilar och buller… Hon sa – att de har fel…. Jag sa då att jag bör nog ge mäklarna hennes uppgifter, eftersom hon verkar vara mera insatt än 5 mäklare från området!
Då härsknade damen till ordentligt – och krängde ur sig något om att JAG vill ha många miljoner för en gård som var värd kanske 1 mille…. Ja sa – att jag lyssnat noga på mäklarna – och att jag var nöjd att få en affär kring plus/minus noll, dvs ingen vinst. Efter ha sagt att hon sett jag ljuger om bostadsytan – så bad jag henne VÄNLIGT att stanna och komma in, så kunde jag visa henne verkligheten…. DÅ svarade hon att hon har viktigare saker att göra på sin fritid – och la på ….

SÅ – min lärdom av det som skett ÄR:

INTEGRATION – går före KOMMUNIKATIONSFÖRMÅGA, dvs jag som lydig undersåte ska finna mig i att bli behandlad som en “alien” i det land som jag betraktar som mitt (eller var…) – och i så känsliga samtal som med Skatteverket!!!
VART – är landet på väg???

Jag skriver inte mer – men är allvarligt oroad att kvinnan kommer att använda sin “makt” att “hämnas” – för att jag inte förstod språket! – och hade “mage” att ifrågasätta hennes kompetens som “mäklare och statistiker” kring trafikvolymen på väg 19. Det utgår 200.000 lastbilar från Ystads hamn varje år… dvs 550 per dag från Ystad!!! Ställs dessa på en rad efter varandra når de till RiksGränsen – om de är 25 m långa/st. Räkna själv!

Jag vill förmoda att nästa samtal från Skatteverket kommer att ske via en sådan här snubbbe – som i alla fall pratar metallisk svenska och inte ett språk som inte finns…



Lagen – och Hets mot Folkgrupp (skåningar???)

Rättssystemet Posted on Wed, March 14, 2018 10:34:24

I skuggan av den stora diskussionen kring riksdagsomröstningen gällande Yttrandefrihetsgrundlagens och Tryckfrihetsförordningens framtid – och där man verkligen får hoppas att de borgerliga partierna tar sitt förnuft till fånga och dödar detta ogenomtänkta förslag – har det förekommit en viss diskussion kring Lagen om hets mot folkgrupp. Skälet är givetvis turerna kring det privata, men delvis statsunderstödda, initiativet Näthatsganskaren.

Text: Erik van der Heeg

Genom ett specialkonstruerat dataprogram har organisationen kunnat tråla sociala medier på jakt efter personer som uttryckt sig oförsiktigt eller nedlåtande mot de grupper som stipuleras vara berättigade till särskilt skydd enligt denna lag. Näthatsgranskaren har haft viss framgång, åtminstone enligt deras egna kriterier, och anmält närmare ett tusen personer för påstådd hets mot folkgrupp – och av dessa tycks det som drygt ett sjuttiotal fall befunnits vara så graverande att åklagarmyndigheten har funnit det mödan värt att väcka åtal. Det handlar alltså om mindre än 10 procent av anmälningarna som har gått vidare till åtal, trots att organisationen själv har ansett att det borde handla om mångdubbelt fler.

Av de som trillat dit, åtalats och dömts, tycks en stor del av ”gärningsmännen” bestå av kvinnor i pensionsåldern med ringa internetvana. Med tanke på hur små resurser polis och åklagare har till sitt förfogande när det gäller utredningar av grova vålds- och sexualbrott, tycks ett antal av de processer som drivits i kölvattnet på anmälningarna inte till ringa grad präglas av något som närmast liknar rena småaktigheter.

Det låter naturligtvis förfärande när Näthatsgranskaren uttalar sig i allmänna termer om att de upptäckt rasistisk hets på Facebook, eller vad det nu kan handla om, men om man tittar närmare på fallen förefaller de inte mig så särskilt upprörande alla gånger. En 79-årig man dömdes exempelvis för att ha klottrat ”Fuck Allah!” och att ”Araber” borde ”åka hem” på en offentlig toalett (skadegörelse och hädelsebrott i en muslimsk kontext, men knappast ett hatbrott); en 64-årig man anmäldes för att ha skrivit på Facebook att svenskar borde träna självförsvar för att kunna försvara sig mot utländska brottslingar; en 64-årig kvinna dömdes för att ha påpekat att många flyktingar kommer från länder med ett jämförelsevis lågt snitt-IQ i förhållande till den svenska ursprungsbefolkningen. Detta är ovedersägliga fakta, men hur de skall tolkas är givetvis öppet för debatt. Kvinnan dömdes för spridandet av själva uppgiften; en 56-åring åtalades för att ha skrivit att ”muslimer aldrig lär sig sluta med våld och våldtäkter”, etc.

Glorian kring Näthatsgranskaren har dock kommit på sned en smula sedan initiativtagaren visat sig vara en person med ett ytterst dubiöst förflutet med bland annat domar för djurplågeri bakom sig. Personen var bland annat nominerad till Aftonbladets stora jippo ”Svenska hjältar”, där personer som visat upp ett ansenligt mått av civilkurage belönas, men efter avslöjandet drogs hans kandidatur tillbaka av kvällstidningen och en av evenemangets huvudsponsorer – Agria djurförsäkringar – uttalade sig kategoriskt kritiskt mot mannens eventuella närvaro.

Det är möjligt att många länder behöver någon form av lagstiftning för att stävja brott av hatkaraktär för att reglera umgänget mellan människor i ett mångkulturellt präglat samhälle. I Sverige formuleras detta i Brottsbalkens 16 kapitels åttonde paragraf, på följande sätt: ”Hets mot folkgrupp är att uppsåtligen i uttalande eller annat meddelande som sprids, hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning”. Brottet skall dessutom ha begåtts med uppsåt och spridits utanför ”den helt privata sfären”. Frågor om hets mot folkgrupp hanteras av allmän åklagare, utom i yttrande- eller tryckfrihetsmål, då justitiekanslern fungerar som åklagare.

Man kan notera att i den svenska lagen betraktas (ännu) inte ”könsuttryck” (som det heter i en lagändring som just nu är på ingång), såsom kvinnor eller män, som specifika ”folkgrupper”. Det är alltså (fortfarande) tillåtet att hävda att ”alla män är djur” eller att ”fruntimmer inte kan fickparkera på grund av de har fel i huvudet”, utan att riskera fängelse eller böter. Vidare kan man också slå fast att även funktionshindrade eller åldringar (ännu) inte har lagens skydd i detta avseende.

Man kan också konstatera att det smugit sig in ett antal obalanser i just den svenska lagstiftningens tillämpning, som gör den problematisk och på längre sikt till ett hot mot såväl yttrandefrihet, som mot ett normalt samhällsliv som vi har kommit att uppfatta det i västerlandet.

Jag vill inleda med ett specifikt förhållande som uppstått i vårt land vad gäller tillämpningen av hatbrott, som knappast har någon motsvarighet i andra kulturnationer. Frågan kanske kan tyckas banal, men jag anser den likväl som principiellt viktig. I Sverige bestraffar vi nämligen skämt, satir och roliga historier som vore de hets mot folkgrupp. Det är möjligt att jag själv blottställer mig för allmänt åtal enbart genom att redogöra för dessa exempel, men jag vågar ta risken för ett högre syfte.

Den 4 juli, 2013, dömdes en 17-årig pojke från småländska Vaggeryd i Jönköpings tingsrätt för hets mot folkgrupp efter att ha skrivit ett skämt om personer tillhöriga en viss nationalitet på Afrikas horn. Det finns en hel del skämt som cirkulerar om blondiner och norrmän, men enligt åklagaren Sebastian Nilhammer, utgjorde det ett brott att offentliggöra skämt som är ämnade att sprida ”missaktning” genom att ”förlöjliga [personer tillhöriga en viss nationalitet på Afrikas horn]”. Straffet för pojken blev 2.000 kronor i böter och hatbrottsskämtet löd enligt följande: ”Hur dödar man bäst 50 flugor i en smäll? – Slå en [person tillhörig en viss nationalitet på Afrikas horn] i ansiktet med en spade!”

Smaklöst? Absolut! Kränkande? Säkerligen för vissa… Borde det vara ett brott? Absolut inte! Skämt, hån, satir, roliga historier, och så vidare, bör aldrig komma i fråga för domstolsprövningar i en civiliserad rättsstat. Det är ovärdigt vårt land att överhuvudtaget befatta oss med det här inför skranket.

Man kan jämföra med en liknande process som inleddes i vårt grannland Danmark. Den danska motsvarigheten till vår Hets mot folkgrupp kallas gemenligen ”Racismeparagraffen” och ingår i den danska Straffelovens kapitel 27, paragraf 226 b. Formuleringen är närmast identisk med den svenska, liksom straffsatserna – men tillämpningen är annorlunda.

Den 17 augusti 2015 frikändes en 29-årig man och hans 19-åriga flickvän vid Odense rådstuga efter att ha åtalats för att ha ”förhånat” människor på grundval av deras tro i ett inlägg på Facebook. Den åtalade formuleringen såg ut så här: ”– Mamma, varför äter vi inte apor? – Jo, det beror på att vi är släkt med dem. – Är det därför som [personer med en religion vars ursprung står att finna på den arabiska halvön] inte äter grisar?”

Den danske domaren ansåg att detta åtal egentligen var slöseri med rättens tid och skattebetalarnas pengar, eftersom satir och roliga historier inte är något som faller under domstolens kompetens. Hade mannen och hans unga flickvän gått in i en moské och kastat ut fläskkorvar på bönemattorna i syfte att ”skämta” hade det givetvis blivit fråga om straff, men inte när det gällde sådana här saker.

Ett par andra fenomen som smugit sig in i tillämpningen av den svenska lagen om hets mot folkgrupp är att den inte omfattar alla människor som definitionsmässigt borde tillhöra en folkgrupp i lagens mening – och ursprunget till detta ligger i ett par olyckliga uttalanden av förre justitierådet Göran Lambertz, i hans dåvarande kapacitet som justitiekansler. Och här är det egentligen frågan om något betydligt allvarligare än vad som är att betrakta som satir eller inte. Det handlar här om formuleringar som gör lagen rättsosäker och svär mot såväl grundlagens, som regeringsformens underförstådda ideal om ”alla människors lika värde”, eller åtminstone att alla människor borde vara lika inför lagen.

2003 hävdade Lambertz att folkgruppen ”svenskar” överhuvudtaget inte var att betrakta som en ”folkgrupp” och därför inte kunde räkna med lagens skydd. Lambertz uttryckte sig med följande formulering: ” syftet vid tillkomsten av straffstadgandet om hets mot folkgrupp var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd. Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet”. Justitiekanslern uttryckte sig här inte kategoriskt, genom att skjuta in ordet ”torde” i sin formulering, vilket har kommit att påverka hur lagen har uppfattats och tillämpats sedan dess.

Frågan om vilka som är att betrakta som majoritet, respektive minoritet har av justitiekanslern gjorts minst sagt godtycklig. Svenskar må utgöra en majoritet i landet Sverige, men är sannerligen ingen dominerande ”folkgrupp” i globalt hänseende. Det finns heller ingen garanti för att svenskar skulle utgöra en majoritet i överallt i Sverige hela tiden. Den svenska flicka som går på en invandrardominerad skola och varje dag får höra att hon är en ”hora” just på grund av att hon är svenska och att hon därför kan våldtas närsomhelst utgör ingen ”majoritet” just på den plats där hon befinner sig, och upplever säkerligen hela tiden just det obehag som hatbrottsparagrafen var satt att stävja. Det svär mot såväl intuitionen som det allmänna rättsmedvetandet att vid ett replikskifte av denna typ, endast den andra frasen är att betrakta som brottslig: ” – Jävla svennehora! – Skall du säga, jävla blatte!” Men så fungerar lagen i praktiken.

Efter påstötningar från justitieombudsmannen gäller att även svenskar skall kunna betraktas som folkgrupp, ha lagens skydd och slippa kränkningar; men enda gången då detta har kommit att prövas rättsligt visar hur djupt arvet från 2003 faktiskt sitter. I mars, 2014, åtalades en bloggare vid Norrköpings tingsrätt för att ha hetsat mot svenskar. Bloggaren skrev att ”nästan varje svensk är en potentiell sexförbrytare”, svenskar ”beter sig som djur”, ”svenskar – såväl etniska som kulturella svenskar – jämförda med andra folk, är ohyra, vidrig ohyra” (pröva här att byta ut ordet ”svenskar” mot valfri folkgrupp från Afrikas horn och se vad som händer!).

Mannen friades i tingsrätten, som förvisso slog fast att svenskar är en folkgrupp som omfattas av lagens skydd gällande hets och hatbrott, men rätten torpederar likväl det likaberättigande som bör ligga till grund för varje lag genom formuleringen: “Behovet av att inskränka yttrandefriheten beträffande uttalanden som riktar sig mot majoritetsgrupper torde enligt tingsrättens mening inte göra sig gällande i lika stor utsträckning som i förhållande till minoritetsgrupper.” En svensk får alltså tåla mer eftersom han inte kan drabbas lika hårt, eftersom det finns flest svenskar i Sverige. Det påminner om synen på svarta i den amerikanska södern under slaveriets tid. ”Eftersom en svart man inte känner smärta på samma sätt som en vit måste man använda oxpiskan för att ta honom i upptuktelse. Med en vit person räcker det med en tillsägelse”.

Ett annat mycket olyckligt uttalande från Lambertz sida ägde rum 2006. Det var i samband med att ett antal kassetter med grovt antisemitiskt innehåll var till försäljning vid Stockholms stora moské vid Medborgarplatsen. Detta polisanmäldes hösten 2005 som hets mot folkgrupp. Åtalet lades ned av Lambertz med motiveringen att uppmaningar att exempelvis mörda alla judar måste tillåtas ”därför att de används av den ena sidan i en pågående djupgående konflikt där stridsrop och smädelser ingår som alldagliga inslag i den retorik som omger konflikten”. Det är alltså förbjudet att uppmana till mord på judar, utom om utsagan kan sägas utgöra ett inlägg i den pågående konflikten mellan Israel och Palestina, då är det plötsligt politik och har samma dignitet som om någon skulle säga att han vill höja skatten på fossila bränslen. Även detta uttalande har gjort svenskt rättsväsende stor skada. Även här går rättstillämpningen på kontrakurs mot föreställningen om ”alla människors lika värde”, trots att det är just detta ideal som hatbrottslagstiftningen är satt att försvara.

Den svenska hatbrottslagstiftningen befinner sig i obalans. På grund av politiska ställningstaganden som inte har med vare sig det allmänna rättsmedvetandet att göra eller traditionell juridisk oväld där var man eller kvinna skall förutsättas vara lika inför lagen, har vi fått en praxis som är ett “oting”. Och vad gör man då åt detta? Man kan antingen avskaffa hela lagen, som Australiens konservative premiärminister Abbott försökte göra för ett par år sedan. Man låter helt sonika bli att kvalificera olika smädelser eller hot – man låter dem bara falla under sedvanliga lagar om förtal, uppvigling, hot, etc., på samma sätt som det fungerade för ett par decennier sedan.

Den andra vägen är att man helt enkelt menar allvar med sitt tal om alla människors lika värde och låter lagen gälla till sin bokstav. Här skall inga kunna undantas eller straffas hårdare på grund av ett visst ursprung eller på grund av en viss tillfälligt rådande politisk kontext. Ett skämt om en person från Afrikas horn skall bedömas på samma vis som ett skämt om en person från den Skandinaviska halvön. Ett hot mot en viss folkgrupp, skall inte anses vara mindre allvarligt än ett hot mot någon annan.

Just nu utreds om de slagord om mord på judar, som ropades den 8 december förra året på Möllevångstorget i Malmö, då cirka 200 personer av arabisk proveniens hade samlats för att protestera mot att USA:s president Donald Trump planerat att flytta den amerikanska beskickningen från Tel Aviv till Jerusalem, är att betrakta som hets mot folkgrupp. Det vore mycket bra om så blev fallet. Den olycksaliga obalans som introducerades i det svenska rättssystemet via den dåvarande justitiekanslern måste rättas till.

Vårt land måste vara en rättsstat i samtliga detta ords betydelser.



Centern och Rättssamhälle

Rättssystemet Posted on Wed, March 07, 2018 19:20:33

Text. Ann Heberlein – mars 2018
Bilder: Inlagda av Leo

Jag tillhör dem som betraktat identitetspolitikens och kvoteringsideologin med lika delar fasa och förundran. I akademien, media, kultur och politik – ja, i alla de världar jag har någon form av insyn i har jag sett hur kompetens åsidosatts för att essentiella egenskaper som kön, etnicitet, ålder, religiös åskådning och sexuell tillhörighet premierats. Det är djupt deprimerande av två skäl.

För det första blir verksamhetens kvalitet lidande om man åsidosätter sådana faktorer som utbildning, erfarenhet, kunskap och lämplighet. För det andra fråntar det människor möjligheten att påverka sina liv – om inte hårt arbete, utbildning och erfarenhet lönar sig, hur ska man då kunna påverka sin situation och sitt öde? De egenskaper som identitetspolitiska ideologer efterfrågar går ju inte att ändra. Jag är en blond, etniskt svensk medelålders kvinna hur mycket jag än anstränger mig. Inte många mångfaldspoäng där. Inga universitetsstudier eller kompetenshöjande kurser i världen kan ändra på det.

Identitetspolitiken och representationsvansinnet har varit förödande. I jakten på medarbetare som förväntas representera en eller annan egenskap snarare än att prestera har kunnande och lämplighet åsidosatts. Skandalen i Solna tingsrätt med en nämndeman som lät sina kulturella föreställningar och värderingar väga tyngre än Svea rikes lag i sin bedömning av ett misshandelsmål är ett chockerande exempel på detta. Kvinnan var fram till igår medlem i Centerpartiet och har även stått på deras riksdagslista. Hennes resonemang i termer av att komma från ”bra” och ”dåliga” familjer, idéer om att polis bör hållas utanför sådant som kan lösas av släkten och uppfattningen att kvinnor ofta ljuger om att de blivit misshandlade är minst sagt främmande för en svensk rättstradition. Hennes inträde i politiken och hennes insats som nämndeman är en direkt konsekvens av ett identitetspolitiskt tänkande. Trots att hon vid flera tillfällen gett uttryck för anmärkningsvärda övertygelser som rimmar ytterst illa med Centerpartiets liberala hållning har hon fått förnyat förtroende. Centerpartiet “har behövt henne” för att de vill visa upp en svensk kvinna i hijab och få applåder från media.

Den djupt osunda fixeringen vid färg och ”ras” måste upphöra. Mångfald är inte detsamma som gubbar och gummor med olika färger och huvudbonader. Mångfald handlar om andra egenskaper, om ideologi, erfarenhet, kunskap. Det är hög tid att släppa den banala idén att mångfald handlar om essentiella egenskaper hos olika individer. Identitetspolitiken har ju inte lett till mindre rasism, utan mer – eftersom den betraktar individen som en representant för en hudfärg eller en religion, snarare än som en individ med unika egenskaper och kvaliteter.

Mer än en av mina bekanta med ett annat ursprung än etniskt svenskt berättar irriterat om hur de ombeds delta i debatter och samtal för att ”det behövs en rasifierad tjej” eller ”en man med ett annat ursprung”. Det är naturligtvis kränkande att reducera en människa till en hudfärg eller ett kön.

Vi bör sträva efter ett samhälle där förtjänstprincipen råder. Den som har bäst kvalifikationer och är mest lämpad för en position, ett arbete eller ett uppdrag ska också få det. Vilken hudfärg du har, vilket kön, ålder, religiös tro eller sexuell läggning ska vara oväsentligt. Dit bör vi sträva – efter ett samhälle som behandlar alla lika och bedömer var och en rättvist, efter hans eller hennes prestationer, inte med utgångspunkt i medfödda egenskaper.

Mitt tillägg 7 mars 2018 om Leif GW:s ord om själva domen: Se och lyssna här:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/hor-leif-gw-kommentera-kritiserad-dom-i-solnatingsratt.

Det ÄR mer än hårresande fördjävligt…. rent ut sagt fördummande om en DOMARE!



CENCUR – igen IRL i Swedunce

Rättssystemet Posted on Sat, January 27, 2018 19:22:42

Jag bara MÅSTE dela raderna nedan...
DU – får såklart TRO vad du vill om innehållet. DET är ditt ANSVAR.
Jag tog mitt ansvar – genom att dela…

Text: Ann Heberlein

I tider som dessa är det på sin plats att påminna om Kurt Baiers begrepp ”the moral point of view”, vilket innebär att moralregler är avsedda för alla, inte bara för den grupp jag själv tillhör. Rättigheter kan inte bara gälla vissa: I en demokrati måste samma rättigheter (liksom skyldigheter) gälla för alla. Yttrandefriheten är ett utmärkt exempel på en rättighet som måste gälla alla om den ska vara möjlig att betrakta som giltig. Det ligger i sakens natur att en yttrandefrihet som bara gäller vissa, angående bestämda företeelser och fenomen, inte är mycket till yttrandefrihet.

Yttrandefriheten är en av de rättigheter som regleras av FN:s allmänna förklaring av mänskliga rättigheter. I artikel 19 kan vi läsa om envars rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet och frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser. Det sista påståendet – ”utan gränser” – är inte helt korrekt, eftersom yttrandefriheten begränsas av juridiska gränser gällande exempelvis hets mot folkgrupp. Men – så länge du håller dig inom ramen för lagstiftningen så äger du rätt att uttrycka dig, hysa vilka åsikter du vill, söka, ta emot och sprida information utan ingripande.

I teorin råder yttrandefrihet i Sverige. I praktiken haltar det betänkligt. Vi, som bittert fått erfara att det inte är möjligt att hysa och uttrycka vilka åsikter vi vill eller söka, ta emot och sprida information utan ingripande är en växande skara. Allt oftare hörs krav på att individer med misshagliga åsikter ska skiljas från sitt arbete och anmälningarna med åtföljande avstängning på sociala medier som Facebook står som spön i backen. Jag lägger nu till erfarenheten av att ha fått en crowdfundingkampanj via Kickstarter stoppad efter anmälningar på min lista över inskränkningar i min mänskliga rättighet att uttrycka mig, söka och sprida information utan ingripande.

Det projekt jag sökte bidrag till har titeln ”Våldtäkt och kultur” och är en kartläggning över våldtäkter i Sverige 2012 till 2017. I min projektbeskrivning hänvisade jag till tidigare studier från BRÅ som konstaterar en överrepresentation av män med ursprung i Mellanöstern, Nordafrika och Centralasien. Sannolikt var det vad som triggade anmälarna. En del fakta definieras i vår märkliga tid som ”hatfakta” och sanningar görs till ”hatespeech”.

Vi rör oss i en mycket farlig terräng när vi låter enskilda individer och deras preferenser bestämma vad som får sägas och vem som får yttra sig. Kickstarter hade godkänt mitt projekt – att det stoppades har inte med Kickstarters tolkning av sina egna regler att göra utan med anmälarnas illvilliga läsning av mitt projekt. Kickstarter är ett privat, kommersiellt företag och får naturligtvis avvisa vilket projekt de vill, med vilken motivering som helst. Mitt problem här är inte Kickstarter – utan de som anmälde, de som kränkte min mänskliga rättighet att hysa och uttrycka åsikter, söka och sprida information utan ingripande.

Jag tror på samtalet, dialogen, det öppna samtalet. Jag välkomnar kritik, diskussion och debatt – och jag föraktar varenda en som försöker tysta den vars åsikt man inte delar. Jag har under årens lopp varit kritisk till många och till mycket som sagts: men tanken att tysta någon, att förneka någon hennes rätt att uttrycka sig har inte föresvävat mig. Jag har argumenterat för att yttrandefriheten är en rättighet som bör hanteras varsamt och ansvarigt, men att belägga någon med munkavle? Nej.

De fega tangentbordskrigarna, anmälarna som går i flock, de anonyma hatarna vann inte den här gången heller. Jag är inte tystad. Jag tänker inte tystna. Jag kommer att göra min undersökning, skriva min bok och presentera resultatet. Att ge upp ligger inte för mig.

************* SLUT **************

NU när du läst klart . Vill jag tipsa dig om att läsa en bok av Anders Jallai – MÖRDARKOMMANDOT – om Sverige på 80-90 -talet – och om att få folk att sluta andas…



Är SWE Tryggt???

Rättssystemet Posted on Wed, November 22, 2017 18:36:00


VAD säger dessa Lagens beskyddare: Jo, som i bilden nedan:

Idag 2017-11-15 släppte Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) och Den reguljära Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) ny statistik angående det som benämns ”brott mot enskild person”. Det är ytterst dyster läsning. Brottskategorin ligger på den högsta nivån sedan mätningarna startade 2006. Allt fler privatpersoner utsätts alltså för brott, som misshandel, rån, hot, bedrägerier och trakasserier.

Ökningen är tydlig inte minst när det gäller sexualbrott: På elva år har utsattheten för sexualbrott ökat från 0,9 procent till 2,4 procent. Utsattheten för trakasserier har ökat från 4,1 procent till 5,5 procent. Mest utsatta är kvinnor mellan 16-24 år. 14 procent av de unga kvinnorna uppger att de blivit utsatta för någon form av sexualbrott. Detta är naturligtvis mycket allvarligt: aldrig förr har så många personer utsatts för brott i Sverige som nu. Ändå fortsätter delar av det politiska etablissemanget att blunda, och ett antal obotliga optimister fortsätter, med dårars envishet, likt papegojor upprepa lögnen att ”Sverige aldrig har varit tryggare”.

Att både otryggheten och utsattheten för brott ökat stadigt de senaste åren är inte någon nyhet för oss som bemödat oss om att ta reda på fakta, lusläsa BRÅ:s statistik, tala med poliser och jurister. Vi som inte förlitat oss på komikernas och Aftonbladetfeministernas försäkringar om att Sverige aldrig varit tryggare har under alltför lång tid talat för döva öron.

Det kollektiva förnekandet har gett oss mer otrygghet, inte mindre, fler offer, inte färre och större utsatthet, inte mindre. Jag har särskilt intresserat mig för sexualbrott och drabbats av samma chock för varje ny studie eller rapport från BRÅ: anmälningarna fortsätter att öka, fler kvinnor utsätts och de utsatta kvinnorna blir allt yngre.

Den här utvecklingen måste stävjas – och i det arbetet måste vi vända på varje sten, söka all information och pröva alla tillgängliga vägar. Det är lika problematiskt som skandalöst att BRÅ i en kommentar till dagens rapport angående ökningen av brott mot enskild person säger att de inte vet varför brotten har ökat. Varför vet ni inte det? Det är er uppgift att veta det.

BRÅ:s uppdrag är, enligt definitionen på bra.se ”en myndighet som verkar för att brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället.” BRÅ sviker sitt uppdrag när de inte tar fram all tillgänglig information angående ökningen av sexualbrott. Om vi, som samhälle, ska kunna besvara frågan ”varför” måste vi veta ”vem”.

Först när vi vet vem som utför sexualbrott kan vi resonera kring ”vad”, som i ”vad ska vi göra”. Kvinnor har rätt att vara trygga – och i arbetet för kvinnofrid och kvinnors trygghet får vi inte väja för fakta, även om dessa är obekväma. Jag har i flera texter de senaste två åren argumenterat för att uppdra åt BRÅ att utreda orsaker till ökningen av sexualbrott.

Eftersom tidigare forskning angående sexualbrott i Sverige indikerar att män från Mellanöstern och Nordafrika är överrepresenterade vid just sexualbrott är det angeläget att undersöka just den aspekten, alltså gärningsmannens ursprung. Därför välkomnar jag Moderaternas förslag att uppdra åt BRÅ att göra just detta. Moderaterna har flera förslag för att hejda den olyckliga utvecklingen av sexualbrottslighet, som längre straff, ökat stöd för den våldtagna kvinnan och längre preskriptionstid, men det är jus förslaget om att undersöka sambandet mellan etnicitet och sexualbrott som väckt uppmärksamhet. Kritikerna ifrågasätter värdet av sådan kunskap och undrar vad vi ska göra om det visar sig att en ny studie befäster resultaten från tidigare studier, alltså att män med ursprung i Nordafrika och Mellanöstern är kraftigt överrepresenterade vid denna typ av brott. Svaret är att sådan kunskap möjliggör för oss att arbeta med riktade insatser. Så gör man med framgång i både Norge, Danmark och Finland. Ett bra exempel är den så kallade Stavangermodellen. När Vestlandsmetropolen Stavanger, i Norge, drabbades av en påtagligt ökad frekvens av våldtäkter – 20 våldtäkter mellan 2009 och 2011 – undersökte NRK samtliga fällande domar. Det visade sig att 17 av de dömda våldtäktsmännen i Stavanger var av ett annat etniskt ursprung än norskt. En var polack, resten kom från olika länder i Afrika eller Mellanöstern. I en intervju med NRK sade Helge Björnestad, domare vid Stavanger tingsrätt, att han ansåg att det var viktigt att veta vem gärningsmannen var, vilka bevekelsegrunder han kunde ha, vilken bakgrund och vilka föreställningar han bar på, för att kunna komma tillrätta med problemen. Det kan ju handla om kulturella skillnader, om kvinnosyn, till exempel, menade Björnestad.

I Stavanger gav man organisationen ”Hero Kompetens” i uppdrag att utbilda de nyanlända i norsk lagstiftning, kvinnofrid och jämlikhet. Projektet var framgångsrikt, och man lyckades vända en olycklig utveckling och drastiskt minska antalet våldtäkter. Nu hålls liknande kurser för nyanlända överallt i Norge, i syfte att förebygga sexuellt våld. Kurserna informerar om vad som förväntas av alla som lever i vårt västra grannland, om vilka skyldigheter och vilka rättigheter som alla i Norge har. Man vill helt enkelt minska risken för att asylsökande ska begå eller själva bli utsatta för sexuella övergrepp.

Att identifiera gärningsmännen och förstå motivet bakom deras handlingar handlar inte om att stigmatisera: det handlar om att lösa ett problem. Först när vi identifierat problemets orsak kan vi lösa det. Det är helt oacceptabelt att kvinnors frihet begränsas. Likaså är det oacceptabelt att nyanlända inte ges en rimlig möjlighet att förhålla sig till de normer som vi tar för självklara, men som inte är lika självklara överallt.

Jag föreslår att en obligatorisk utbildning i svensk lag, synen på jämställdhet, sexualitet och kvinnofrid genast införs för alla nyanlända. Slutsatsen vi kan dra med hjälp av Stavangerexemplet är att ett framgångsrikt preventivt arbete handlar om att identifiera riskgrupper och vända sig snävt direkt till dem: så vänder man en olycklig utveckling.

Jag föreslår att Sverige, i all ödmjukhet, faktiskt ser och lär av hur våra grannländer agerar. Vi måste revidera den uppblåsta idén att Sverige är bäst i världen på nästan allt. Det är vi helt uppenbart inte.

Ann Heberlein



BANKERNA – tar över HELA dig

Rättssystemet Posted on Fri, September 08, 2017 12:41:29

Swedbank Labs och Handelsbanken Din Ekonomi skriver att tiden NU är inne för att låta DU ska chippas. Bankerna utger sig för att -> de trendspanar, men skapar egentligen chip-trenden själva. Labs meddelar att avdelningens projekt tidigare var hemliga, men att de valt att glänta på dörren.

Text: Torbjörn Sassersson. Fri debattör – som jag delar uppfattning med!!

MEDDELANDE (kl 20:43 , 4 sep): Swedbank raderade de tre sidorna som denna artikel hämtade sina referenser ifrån efter att artikeln publicerats. Dessa lades därför till nedan och sist under referenser.

I mitten på 00-talet spreds konspirationsteorin i USA att det fanns långt gångna planer på att bankerna ville chippa alla. Aktivisten och opinonsbildaren Mark Dice skrev att chippet kunde liknas vid odjurets märke, en idé baserad på texter i Bibeln. Bortsett från det senare bekräftas nu spekulationerna på flera sätt.

Både Handelsbanken och Swedbank presenterar chippning som en naturlig del av utvecklingen av den allt mer utbredda kontantlösheten, en trend som bankerna driver. Swedbank Labs skriver på sin hemsida att tidigare var arbetet hemligt [PDF] ända fram till lansering av färdig tjänst, men att avdelningen nu tror på en öppnare inställning för att få feedback från kunder tidigt i processen. Swedbank behöver veta vad som kan vara en framgångsrik implementering.

Bankerna vill bortom alla tvivel skapa det kontantlösa samhället, trådlös identifiering och betalning. Bankerna verkar dock inte nämnvärt driva processen så att allmänheten eller politiker får vara med i besluten trots att samhället påverkas i stort. Vanligt folk ska endast haka på trenden, som om människor bara är passiva följare av fantastiska trender skapade av affärsbanker.

Swedbank och Handelsbanken förklarar vad de vill realisera. Några exempel:

· Trådlös identifiering. Ögon-, röst-, handflats- eller ansiktsigenkänning. Swedbank Labs skriver om aktivitetsarmband som använder din unika hjärtrytm som ID när du ska betala något.

· Contextual payments. Gå in på matbutiken och plocka allt du vill handla. När du passerar utgången identifieras du och de varor du plockat på dig. Pengarna dras automatiskt från ditt konto. Du ska alltså kunna shoppa utan att behöva passera en manuell betaltjänst.

· VR-glasögon. Med Handelsbankens egna ord: ”Så snart kanske du inte behöver tänka på betalningen alls, utan bara sätta på dig dina VR-glasögon och säga vad det är du vill ha. Snacka om science fiction!”Handelsbanken* [PDF]

Det ledande företaget för 10 år sedan var VeriChip Corporation som dock inte lyckades få fart på försäljningen i USA trots att myndigheten FDA godkände bolagets chip för implantering 2004. Chippet såldes vidare till PositiveID, VeriTeQ och senast JAMM Technologies.

Tillbaka till Sverige 2017. Swedbank Labs presenterar i sitt nyhetsbrev att du som läsaren får följa med bakom kulisserna och vara först med det senaste. Labs presenterar trender och tendenser som påverkar det mesta som händer i samhället. Ambitionen är tydlig. Swedbank har en agenda och är en trendledare i denna chippningsutveckling.

Ska affärsbankerna ha rätt att stänga av ditt chip?

Swedbank Labs medger riskerna:

Ett kort som blir stulet kan man spärra. Det går att byta lösenord och pinkoder. I en värld där du själv är din identifieringsmetod kommer säkert mycket att gå fortare och smidigare, men om något går fel finns risken att det blir svårare att bevisa din oskuld. Kommer du kunna ringa och spärra ditt fingeravtryck?

Andra frågor:

· Hur skyddar du dig från biohackers som tar din chip-identitet och sedan begår ett brott i ditt namn?

· Vilka hälsorisker finns?

· Var sker de etiska och kritiska diskussionerna? Nu sker de i skymundan långt bortom bästa TV-tid.

· Kommer bankerna att stänga av ditt chip om du inte betalt dina lån? Hur ska du då kunna handla mat till din familj? Är tanken orimlig? Vi vet att telekombolagen och internetleverantörerna stänger av din möjlighet att ringa och surfa om du inte betalt räkningen.

· Bör inte rättigheten att stänga av ett chip fritas från bankvärlden och istället överföras till en myndighet, förutsatt att det är en mer etisk och rättvis lösning?

Chip med GPS

Vi kan även föreställa oss problemen om GPS-inkluderas i chippet. Visserligen finns fördelarna med att ett GPS-utrustat chip kan geolokalisera försvunna personer, lokalisera smitare från trafikolyckor och polisen kan jaga de få brottslingar som har kvar sina egna chip i kroppen.

Kritiker menar att i vissa länder – eller alla – kan GPS-chip innebära att politiska dissidenter och aktivister kan spåras och lokaliseras av myndigheter som vill förtrycka dessa.

Ett annat allvarligt problem är att kriminella kan använda GPS-chippen för att lokalisera tex barn för att kunna kidnappa eller föra bort dessa.

Det råder ingen tvekan om att om bankerna och marknaden får fritt spelrum kommer chippning vara implementerat brett i samhället inom förslagsvis 10-20 år. Vi kan även vara säkra på att de morötter som nu delas ut för att folk ska chippa sig med tiden kompletteras med bestraffningar om man inte gör det i form av högre försäkringspremier, skolledningar som ifrågasätter föräldrar som har o-chippade barn, problem med att handla och resa med mera.

Idag finns det 1500-2000 personer i Sverige som är chippade, uppger SJ.

*Sajten anpdm.com ägs av Apsis International AB (www.apsis.se) som hjälper företag att marknadsföra sig med tex nyhetsbrev per mail. Därav URL:n ovan gällande meddelandet från Handelsbanken.

Referenser

MEDDELANDE (kl 20:43 , 4 sep): Swedbank raderade de tre sidorna som denna artikel hämtade sina referenser ifrån. Dessa har i efterhand lagts till nedan.

· Vad är Labs? https://web.archive.org/web/20170904064007/https://www.swedbank.se/privat/digitala-tjanster/labs/?contentid=CID_1842053

· Välkommen till Labs
https://web.archive.org/web/20170904063931/https://www.swedbank.se/privat/digitala-tjanster/labs/

· Swedbank: När du är koden
https://web.archive.org/web/20170903185305/https://www.swedbank.se/privat/digitala-tjanster/labs/?contentid=CID_2014074



Next »