Blog Image

Leo-Bloggen

“Ber 365” – Ska KYRKAN spela under bordet med Guds Budord? I bet you!

RELIGION Posted on Fri, September 27, 2019 08:31:42

I skuggan, eller som effekt, av Greta-rörelsen tar två organisationer tillfället i akt att ta plats i det politiska landskapet trots att dessa i grunden står utanför det politiska systemet. Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan.

Dessa tar tillfället i akt att bli en del av Greta-rörelsen trots att de har en annan agenda. Genom att ta det slutliga steget ut i politiken bryter främst Svenska Kyrkan med den lutherska traditionen.

Equmenia-kyrkans diakon Anna Ardin var tillsammans med Joakim Kroksson, miljödiplomerare i Svenska kyrkan tidigt ute och utropade Greta-rörelsen förgrundsgestalt som profet;

En profet är en person som kallats av Gud att förkunna Guds vilja.Vi påstår att Greta Thunberg bär ett budskap från Gud.

Ardin har ett politiskt engagemang i Socialdemokrater för Tro och Solidareitet och Kroksson var tidigare politiskt sakkunnig i Miljöpartiet och den politiska dimensionen i deras kyrkliga engagemang är väl känt. Ardin är aktuell som projektledare för Equmeniakyrkans införande av profetisk diakoni vilket Ledarsidorna.se tidigare rapporterat om.

Mer läsning: Equmeniakyrkan inför politisk diakoni

Ardin avser tömma den del av Equmenia-kyrkan som benämns ”Sociala missionen” på den tidigare verksamheten, den klassiska diakoin för att fylla det med en ny diakoni och omorganisera verksamheten till en stiftelse utan insyn. Att den nya diakonin som Ardin kommer införa kommer präglas av profetiskt förkunnande av en generösare migrationspolitik inbäddad i samma form av domedagsprofetior som Greta-rörelsen kommunicerar bör bedömas som sannolikt. Samma väg ser den svenska kyrkan ut att gå .

Banden mellan Equmenia-kyrkan och Svenska Kyrkan är starka inom detta område och själva idén att göra även Svenska Kyrkan till mer av en politisk kraft går tillbaka till ärkebiskop K-G Hammars dagar som inledde processen. En helt och hållet politisk process vars rörelse och agenda blir allt klarare. 

Ärekebiskop Antje Jackelén menade tillsammans med ärkebiskopen av Konstantinopel Bartolomeus I i DN att de stora flykting- och migrantströmmar Europa fått uppleva de senaste decennierna beror på klimatförändringarna samt att den andliga dimensionen måste vara en del av lösningen då den, enligt dem själva som källa efterfrågas.

Ett direkt sakfel,  eftersom de migrantströmmar som nått Europa, har sin botten i konflikter som främst orsakats av just den andliga, religiösa, dimensionen som huvudorsak! Endast i det somaliska inbördeskriget utgör klimatförändringarna en liten del av konfliktorsakerna. I samtliga övriga fall, men även i det somaliska exemplet, är den religiösa dimensionen en av huvudorsakerna till att människor tvingats på flykt sedan 1986.

Om vi vill ha ett ekologiskt, socialt, ekonomiskt och andligt hållbart förhållningssätt till världen – och det måste vi! – så räcker det aldrig med individuella eller kommersiella lösningar. Därför är det andlig mognad som nu är efterfrågad.

Inte heller definierar Jackelén och Bartolomeus I vems eller vad  den ”andliga mognaden” innebär och med tanke på hur nära den Svenska Kyrkan och Equmeniakyrkan idag arbetar med det Muslimska Brödraskapet i Sverige, kan det inte med säkerhet uteslutas att dessa kommer vara med i kanske framför allt Ardins och Jackeléns lösningar.

Muslimska Brödraskapet kan i Mellanöstern i allra högsta grad härledas till att vara en av huvudorsakerna till flyktingströmmar och förtryck i olika utsträckning. 


Svenska Kyrkan lämnar därmed det som kallas för Tvåregementsläran. Tvåregementsläran är den centrala byggsten och lära som ligger till grund för hela den Lutherska kyrkan och baseras på främst två passager i Bibelns nya testamente:


I Johannes 8:15 säger Jesus ”I dömen efter köttet; jag dömer ingen” samt Johannes 18:36 där han mycket tydligt säger ”Mitt rike är inte av denna världen”.


Med tvåregementsläran avses den lutherska uppfattningen om att Gud har två sätt att styra och ta hand om den värld han har skapat. Å ena sidan styr Gud ”med sin vänstra hand”, dvs. genom den lagstadgade överheten, samhällets lagar och rättssystem, samt genom olika ämbeten och uppgifter som skapats och förvaltas av människan. Allt detta kallas det världsliga regementet.


Å andra sidan använder sig Gud av sin makt via sin ”högra hand”, dvs. kyrkan. Det sker när kyrkan ombesörjer förkunnelsen av Guds ord och sakramenten. Avsikten med dessa är att föda och stärka tron samt att hjälpa kristna att leva enligt Guds vilja. Denna del av Guds makt kallas det andliga regementet. Den har samma mål som det världsliga regementet men medlen är annorlunda.

Genom att Jackelén och Ardin nu pressar på för att respektive kyrka nu lämnar Tvåregementsläran och tar steget in i att forma politiska lösningar, kommer inte lösningarna på klimatproblemen präglas av konfessionell neutralitet. Religion är inget annat än en ideologi och en idé om hur samhället skall organiseras vilket framgår tydligt av Tvåstegsregementet. Målet med den världsliga maktens delas med kyrkans – Men Jackelén och Ardin suddar nu ut gränserna mellan rollerna varför de politiska lösningarna kommer få en religiös dimension!!!

Med den andliga och religiösa dimensionen i konflikt- och problemlösning kommer ytterligare friktioner och konflikter att följa då det i samtliga militära konflikter som orsakat flyktingströmmar är just denna andliga dimension som står som en av de absolut mest känn- och mätbara grundorsakerna. Med detta följer att Svenska Kyrkan och Equmeniakyrkan inte längre är politiskt neutrala och riskerar exkludera eller stöta bort människor i behov av andlig vägledning.

Antje Jackelén och Anna Ardin pressar nu på för att Svenska Kyrkan och Equmeniakyrkan slutligen lämnar Tvåregementsläran och blir en del av den världsliga politiska makten. Detta kommer att innebära att de släcker nu lampan för sina respektive organisationer samt skapar grogrund för eskalerande religiösa konflikter. Genom att lösningarna kommer präglas av någons andliga och religiösa perspektiv blir inte lösningarna konfessionellt neutrala och allomfattande. De blir, tvärtom, polariserande och konfliktskapande. 


Nu släcks lampan.

Johan Westerholm


Min universella rätt att kritisera din religion står över din gud

RELIGION Posted on Mon, September 16, 2019 09:13:46

Min universella rätt att kritisera din religion står över din gud

TEXT: Johan Westerholm

Det finns hos flera samhällsdebattörer en glidning mot att det är religionens utövare och tolkning som skall kritiseras, inte religionen i sig. Dessa debattörer befinner sig på ett sluttande och apologetiskt plan som på sikt kommer att hota de universella mänskliga rättigheterna att kritisera en idé. För religion är inget annat än en idéburen företeelse om världsordning, maktfördelning, normer och värderingar.

I debatten ryms endast två positioner som utgår ifrån att religionen islam är si eller så, god eller ond.

Den utgångspunkten är felaktig menar Mustafa Panshiri och Callis Amid i en debattartikel i Dagens Samhälle. Muslimer är inte vad som står i koranen, muslimer är det som muslimer gör, vilket också gör dem till både problemet och lösningen i diskussioner kring exempelvis jämställdhet och huvudduken. Mustafa Panshiri tar avstamp från dr Eli Göndör ”I guds namn”, att religionen är lika anpassningsbar som ryggradslös. Göndör anser att muslimer tolkar det som står i religiösa skrifter utifrån det sammanhang de verkar i. Därmed är religion ett resultat av dess utövare och inte tvärtom.

I viss mån har Panshiri och Amid, samt därmed Göndör, rätt. Men samtidigt öppnar detta i grunden ursäktande och apologetiska resonemang upp för att inte kunna kritisera religioner eller idéer. Ett resonemang som obevekligen för den svenska demokratin ytterligare ett steg ut på ett sluttande plan om synsättet får fäste i de politiska partierna.

Det var kritiken mot kristendomen som födde reformationen. Det var resultatet av reformationen, att ge religionen mindre makt, som födde upplysningen. Kritiken mot religionen var inledningen till upplysningen. De naturvetenskapliga framstegen gjorde att religionen förlorade sin trovärdighet. Ifrågasättandet av den av Gud givna ordningen, t.ex. att kungar utsågs av Gud. Detta var en grund till människans demokratiska framsteg. Människan kunde befria sig från sitt självpåtagna fängelse. Om religion inte hade fått kritiseras på 1700-talet (eller snarare: om ingen hade vågat kritisera religion då) hade detta att vara människa i Europa varit något helt annat än vi känner det.

De sekulära parallellerna är uppenbara när även politiska idéer inte får ifrågasättas. Sovjetunionen under Stalins tid som ledare för Sovjetunionen där han själv, enväldigt, prioriterade vilken forskning som var politiskt korrekt och ibland beslutade om vilka forskningsresultat som var önskvärda. Och folket som förutsattes lyda blint. Sovjetunionen hade under denna tid adapterat Zhdanovshchina. Zhdanovshchina är uppkallat efter Andrei Zhdanov, under Stalin ansvarig för kulturområdet. Ingen forskning fick bedrivas om den inte höll sig inom eller anpassades efter partilinjen. Teorin om “Big Bang” bannlystes som politiskt inkorrekt för att ta ett exempel. Det innebar även att den rasbiologiska forskningen kom att fortsätta långt efter andra världskrigets slut och något som även har effekt in i dagens svenska mer Moskva-trogna politiska partier och partifalanger.

Utan kritk – ingen reform. Utan reform – ingen upplysning. Avsaknad av kritik, eller förbud mot kritik riktat mot en religiös eller politisk idé eller rörelse föder endast Ljusets fiender.

För att uppehålla sig vid just Islam, som Panshiri och Amid gör, är religionen ett problem i flera fall. Den skrift som ligger till grund för Islam, Koranen, är mycket tydlig på flera punkter som står i direkt motsatt position till FN:s deklaration om de universella mänskliga rättigheterna. De suror, eller verser, som behandlar apostasi, dvs avhopp eller konvertering, är explicita med vad påföljden blir. Döden. Lika tydlig är Koranen i sin syn på sådana som sprider alternativa läror och nyheter. Även där är straffet döden. Dessa skall enlig Koranen jagas till världens och tidens ände. I dessa suror handlar det inte om en tolkning eftersom den är explicit på den punkten – det som i detta fall skall kritiseras är därmed Koranen i sig. Själva fundamentet för religionen.

Om Koranen skall vara anses bunden av sin tid eller tidlös är en befogad frågeställning och kritik mot detta verk och religiösa urkund är relevant även från de som står utanför religionen så länge den framförs som kritik och inte som hat eller hets.

I fallet med slöjan, som Panshiri uppehåller sig vid, är skrivningarna i Koranen mer otydliga. De stadgar att kvinnan bör skyla sig – inte skall. Det öppnar för de alternativa tolkningar som Panshiri et al resonerar kring och ett tydligt behov av att bara muslimer kan reformera synen på sin religion inifrån. Vilka suror, hadither och delar av profetens Sunna som skall anses vara universella och tidlösa och vilka som skall anses vara bundna av sin tid.

Att surorna kring dödsstraffet för apostasi är tidlösa för många muslimer ger annars bland annat imamen vid Islamic Center i Malmö, Salahuddin Barakat vittnesbörd om. Salahuddin Barakat talar i en intervju i DN om det som i klassisk teologi betraktas som det muslimska idealsamhället, med en lärd, rättfärdig kalif som upprätthåller ordningen. I ett sådant samhälle skulle det vara dödsstraff på att lämna islam. Men nästan ingen skulle vilja överge islam i ett sådant samhälle, menar han.

– Varför skulle man vilja lämna sanningen, det som är självklart och tydligt?

– Det finns ingen förlåtelse för apostasi, att överge religionen. Allt annat faller inom Guds förlåtelse.

Barakat är en av Sveriges mest inflytelserika imamer och muslimska samhällsdebattörer. Hans tolkningar av sin religion har ett mycket stort inflytande på muslimer. Barakat har bland annat tillämpat könssegregering när han själv föreläst för andra muslimer.

Religion är, precis som politisk ideologi, en idé om samhällsordning och för gruppen av anhängare då gemensamma normer och värderingar. Vad som är önskvärt eller tillåtet respektive vad som är förbjudet eller icke normativt. Såväl religion som politiska ideologier slåss om initiativet. Vilken av rörelserna som skall ha ett problemformuleringsinitiativ och vems lösningar som skall lösa problemen. En kamp om den världsliga makten. Den ena rörelsen med en idé om en allomfattande gud i världsalltets skapare, oavsett om guden heter Gud eller Allah. Den andra rörelsen med en, ofta men inte alltid, bas av politiska följare. Under vissa tider har politiker haft samma ställning som en gud eller åtminstone profet. Som Hitler, Stalin och Mao. Där kritik mot dessa renderade i just dödsstraff.

Det är idag självklart i en sekulär stat att kritisera kapitalism respektive kommunism eller marxism. Men Sverige rör sig, delvis med hjälp av den form av apologetiska resonamang som Panshiri, Amid och Göndör för, mot en punkt där religion inte kan kritiseras. Där endast den individuella tolkningen är möjlig att kritisera.

Sverige rör sig i en riktning där en framtida blasfemi-lagstiftning i någon form inte längre kan uteslutas. En lagstiftning som går emot de universella rättigheterna att kunna kritisera en idé. Religion är på samma sätt som en politisk övertygelse i grunden en idé om samhällsordning med mer eller mindre fanatiska anhängare.

Kritik, såväl extern som intern, mot det som håller en religiös eller politisk rörelse samman är nödvändig för att den skall kunna reformeras och de unviersella rättigheterna försvaras. Oavsett om den är religiös eller politisk. Rätten att kritisera en idé, inklusive en religion är en lika självklar som universell rättighet som Sverige dessutom anslutit sig till. Att inte tillåta kritik mot en religion leder tanken till “Ljusets fiender”.

Min universella rätt att med ordets eller pennans makt ifrågasätta och kritisera din religion eller din politiska idé står över din gud och din politiska ledare.

Johan Westerholm



SVERIGE BÖRJAR ALLTMER LIKNA MELLANÖSTERN

RELIGION Posted on Tue, July 10, 2018 08:49:48

Det islamiska begravningsföljet i Malmö eskorterades av polispatruller, något som är vanligt i Mellanöstern. Man vill förhindra hämndattacker. Sörjande på begravningen bar skottsäker väst.

Massinvandring till Sverige är ett dåligt sätt att hjälpa världens flyktingar. Det kostar mycket och leder till att vi importerar just de problem som gjorde invandrarnas hemländer dåliga. Få kan idag förneka att delar av Sverige alltmer börjar likna Mellanöstern.

Den 18 juni sköts tre unga män till döds i centrala Malmö. ”Jag hade fönstret öppet, så hör jag hur det smattrar, riktigt högt. Det lät som minst 15-20 skott, och som att det kom från ett automatvapen”, sa ett vittne som bor i närheten. Flera andra skadades i attacken.

Polisen beskriver de som besköts som gängkriminella, så man får förmoda att det handlar om en uppgörelse inom den undre världen.

Vad vet vi mer? Jo, vi vet att en överväldigande majoritet av alla gängmedlemmar i Sverige har invandrarbakgrund. Vad hade just dessa för bakgrund? Man får en ledtråd när man läser om begravningen som skedde några dagar efteråt. Det var en muslimsk begravning. I media framgår att anhöriga har arabiska namn.

Det islamiska begravningsföljet eskorterades av två polispatruller. Förmodligen eftersom man ville hindra hämndattacker. Vissa av de sörjande på begravningen bar skottsäker väst. Tidigare har vi kunnat läsa om att folk kommer beväpnade på begravningar i Malmö.

Det här är något vi känner igen från Mellanöstern, från länder som Libanon, Irak och Syrien där begravningsföljen eskorteras av beväpnade män som tillhör samma parti, klan eller religiösa grupp, och hur dessa begravningar görs till manifestationer.

Att det är män med muslimsk bakgrund som ligger bakom gängskjutningarna bekräftades av imamen Salahuddin Barakat i Malmö. I ett inlägg på Facebook berättade han att många av offren och gärningsmännen i har anhöriga i hans församling. Han skriver: ”Tyvärr är det muslimska ungdomar som både står för våldet och de som drabbas främst av det. En efter en faller de!”

Lördagen den 30 juni skedde en skjutning i Helsingborg. På ett videoklipp från platsen kunde man se skaror av män som pratar upphetsat och ropar på arabiska. Man ser en man ligga utslagen på trottoaren, framför en butik eller ett kafé med arabisk text på skylten. Ett helt gäng står omkring den liggande och sparkar på honom. På samma gata ligger en libanesisk restaurang. En polisbil med blåljusen på står parkerad strax intill den liggande mannen. Men polisen gör ingenting. Förmodligen av rädsla.

Jag kan förstå deras rädsla. Dessa män som kommer från länder där det har varit krig i decennier och som är vana vid våld är inget att leka med. Det är länder som har präglats av brutala diktaturer, islamistisk extremism och klanfejder.

I Irak har det till exempel varit konstant krig i 38 år. I stort sett alla män, till och med små pojkar, kan hantera skjutvapen. Libanon har haft ett långt och blodigt inbördeskrig och de ständiga striderna mellan olika religiösa och politiska fraktioner fortsätter. Syrien behöver vi inte ens nämna. Där pågår fortfarande ett oerhört hänsynslöst krig mellan islamister och Assad-regimen.

Dessa män kommer till ett land som har varit i fred i två hundra år och har politiska ledare som oironiskt gör handhjärtan. Snacka om kulturkrock!

Det jag vill säga med denna krönika är detta: vi har facit i hand. Massinvandringen från Mellanöstern gör helt enkelt Sverige – steg för steg – till Mellanöstern. De religiösa striderna, fanatismen och brutaliteten, klanfejderna och korruptionen som präglar dessa länder kommer hit.

Polisen kommer inte att klara av situationen om de fortsätter att låta sig bakbindas av politiskt korrekt media som alltid ser förövarna som offer, särskilt om de har invandrarbakgrund. En första åtgärd måste vara asylstopp. För annars kommer snart delar av Sverige vara så otrygga att vi svenska medborgare behöver fly.

Jag bodde i det mångkulturella området Gottsunda i tretton år. Jag känner mig inte trygg där. Många anser att en person som, liksom jag lämnat islam, ska dödas. Vad händer när tillräckligt många med en sådan övertygelse samlas i ett område? Jo, du får ett parallellt samhälle, ett ”förortskalifat”, där andra regler gäller än i övriga Sverige. Men de goda och humana politikerna vill inte hjälpa oss som känner oss otrygga i Sverige, de som blir förföljda och hotas av islamister här, nej, det ger dem inga godhetspoäng.

Kvällen den 24 augusti 2015 sände Aktuellt ett reportage från Rinkeby. Reportern befann sig på torget med den somaliska ex-muslimen Mona Walter. Ett gäng aggressiva ungdomar samlades och jagade iväg Mona medan de skrek: ”Det här är inte Sverige!” och ”Hora!” Det finns alltså redan nu områden, som till exempel Rinkeby, där sharia gäller. Inte på pappret, men i praktiken.

Men de gängkriminella och värstingar är väl inte goda muslimer? De kanske inte ber sina fem dagliga böner. Men som imamen Salahaddin Barakat skrev i sitt inlägg på Facebook så delar de islams grundläggande tro och värderingar: ”De är muslimer och känner sig som muslimer. De har en respekt för religionen i grund och botten, även om de inte följer den.”

TEXT: Mohammad Omar



Sekularisering går INTE med Islam!

RELIGION Posted on Sat, January 06, 2018 15:45:23

De senaste veckorna har begreppet svenska värderingar varit på tapeten. Politiker och opinionsbildare som tidigare förnekat förekomsten av svenska värderingar framhåller nu just svenska värderingar som lösningen på de problem med en bristfällig integration som det, långt om länge, är tillåtet att tala om. Vilka dessa svenska värderingar är tycks dock fortfarande vara ganska dunkelt för flera av dessa nyvaknade värderingsvurmare samtidigt som ett antal uthålliga värderingsförnekare hårdnackat ihärdar att hävda att det inte finns några specifika svenska värderingar – och skulle det finnas några specifikt svenska värderingar så är dessa med all sannolikhet suspekta.

Självfallet finns det svenska värderingar. Begreppet ”svenska värderingar” betyder givetvis inte att det är värderingar som bara finns i Sverige – flera av de värderingar som förs fram i debatten som just svenska är i själva verket klassiska humanistiska värderingar. Att en värdering kan betecknas som svensk innebär att det är en värdering som omfattas av de flesta svenskar och att det är en värdering som på olika sätt präglar vår kultur och vårt samhälle. Att män och kvinnor bör tillerkännas samma värde, möjligheter och rättigheter är ett exempel på en sådan humanistisk värdering som också kan betecknas som en svensk värdering. Det finns dock några värderingar som med fog kan kallas svenska i meningen att de är tämligen unika för just Sverige. En sådan värdering är uppfattningen att religion tillhör privatlivet, en uppfattning som är extra stark i Sverige.

När jag studerade religionssociologi i mitten av nittiotalet så inskärptes att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Det är ett påstående som jag själv upprepat alla år jag undervisade i etik vid Lunds universitet: Sverige tillhör de länder i världen där lägst andel invånare betecknar sig som religiösa, där religionen har förpassats till det privata och där religiösa argument inte tillmäts någon vikt, ja Sverige är så sekulariserat att religion i breda lager betraktas som något avvikande. Blott Kina och Japan är mer sekulariserade än Sverige, vilket ju har sina förklaringar. I Kina handlar det givetvis om landets förhållande till kommunism, en ideologi som inte tolererar religion. Den konfucianism som präglat Japan är snarare en filosofisk livshållning än en religiös sådan.

I Sverige hänger sekulariseringen ihop med att vår kultur är en syntes av protestantism och socialism. Socialism är, som bekant, föga förtjust i metafysiska förklaringar. Protestantiska länder är generellt mer sekulariserade, helt enkelt eftersom protestantismen skiljde mellan det världsliga och det religiösa. Luther formulerade tvåregementsläran, vilket kortfattat innebär att det finns två regementen, det andliga och det världsliga. I det andliga styr den andliga makten och i det världsliga den världsliga makten, och dessa två regemente ska hållas isär. Här grundläggs alltså förutsättningen för sekularisering, alltså den process som innebär att religionen förlorar i betydelse i ett samhälle.

I ett sekulariserat land – som Sverige – vilar samhället på den världsliga lagen, inte på någon gudomlig sådan. Religionen påverkar därför inte ickereligiösa områden, som lagstiftning, undervisning i skolan, sjukvården. Religiösa argument och religiösa värderingar är helt enkelt inte giltiga i andra sammanhang än just religiösa sammanhang. Det är en utmärkt princip som bör vara grundläggande för alla demokratier, ty i demokratier är inte argument som bara en liten del av befolkningen anser vara giltiga gångbara. I ett sekulariserat land råder religionsfrihet. Det innebär att var och en är fri att utöva sin religion, liksom det innebär varje individs rätt att slippa religiös påverkan och indoktrinering. Den religiöse får, i ett sekulariserat land, rätta sig efter det de sekulära lagarna, inte tvärtom.

Jag ser med oro på hur religiösa argument allt oftare lyfts fram som giltiga i samhällsdebatten, och hur religiösa organisationer utövar olika typer av påtryckningar för att påverka politiska beslut. Ett tydligt exempel är svenska kyrkan, som med hänvisning till bibelcitat hävdar att en annan migrationspolitik bör föras. Med lika delar förfäran och förundran ser jag hur liberala debattörer som frankt tillstår att de inte tror på Gud hävdar svenska kyrkans bibelcitat som övertygande argument. Andra exempel är krav på specialkost, rätten att bära religiös klädsel, rätten att slippa hantera griskött med mera som framförallt muslimer hävdar. Argument hämtade ur Koranen är definitivt inte giltiga argument i ett sekulariserat land.

Trots att jag själv är troende kristen ser jag stora problem med att ge religiösa argument legitimitet i ickereligiösa sammanhang. Eftersom människor tror på olika gudar – eller inte alls – i vårt land ska våra gemensamma lagar, institutioner och organisationer vara fria från religion. Vill du inte utföra abort på grund av din tro bör du välja ett annat yrke än barnmorska, eftersom aborter tillhör barnmorskans uppgifter. Vill du inte hantera fläskkött på grund av din tro kan du inte arbeta i hemtjänsten där svenska pensionärer vill kunna äta fläskkotletter. Om din tro förhindrar dig att utföra sådana uppgifter som tillhör ditt arbete får du antingen ändra på dig eller byta arbete. Det är inte det sekulariserade majoritetssamhället som ska ändra på sig – den religiöse individen får ta fullt ansvar för sin tro själv.

Erfarenhet och empiri visar att sekularisering leder till tolerans, jämställdhet och individualism, attityder som i sin tur ger frihet för hbtqpersoner, respekt för varje individs sexuella integritet, yttrandefrihet, jämlikhet mellan könen, religionsfrihet och möjligheter för varje individ oavsett vem hon är och var hon kommer ifrån att själv påverka sitt liv. Vi bör därför värna vårt sekulära arv och försäkra oss om att Sverige också fortsättningsvis är ett sekulariserat land, gärna det mest sekulariserade i världen.

Ann Heberlein



Vill DU 800 år bakåt?

RELIGION Posted on Wed, March 22, 2017 17:48:11

För att få ett rätt perspektiv på vad som nu händer med det svenska samhället måste man gå nästan tusen år tillbaka i den Svenska historien. Egentligen bör man börja redan 4000 år bakåt i tiden, till uppkomsten av de s.k. Abrahamitiska religionerna judendomen, kristendomen, och islam. Deras profeter Moses, Jesus och Muhammed var enligt urkunder ättlingar till patriarken Abraham.

Vad det ursprungligen handlade om, var att de ledande i det dåvarande starkt patriarkala samhället ställde samman sin bloddrypande skrift det Gamla Testamentet som man påstod var den dyrkade gudens ord. I realiteten handlade det om att forma en av dem själva dikterad ideologi för att konsolidera sin egen makt. På detta sätt skapade man en härskarklass som vi lärt känna som Saddukéerna och även deras motståndare Fariséerna. De utmärktes genom sin traditionalism och bokstavstrogna efterlevnad av patriarkernas stadgar.

Dissidenten Jesus dök upp för 2000 år sedan och ifrågasatte makthavarna (överstepräster och andra) och lanserade sin egen humana ideologi som handlade om kärlek till nästan, om tolerans mot alla människor, ickevåld m.m.. Alla hans lärjungar var dock män även om han avvek genom att visa respekt även för kvinnor. Jesus reagerade bl.a. mot bestialiska straffmetoder som stening av människor som inte underordnade sig patriarkatets regler. Alla vi som gått i söndagsskola som små har Jesus ord i bakhuvudet; Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen.

Precis som dissidenter i dagens samhälle blev han ett hot mot makten och avrättades. Jesus ideologi blev själva basen för det som kom att kallas Kristendomen och som finns beskriven i Nya Testamentet. Sexhundra år efter Jesus dök profeten Muhammed upp och formulerade sin egen ideologi Islam som nedtecknats i den likt Gamla Testamentet bloddrypande Koranen. Jag anar att hotet mot patriarkernas traditionella ställning från den mer humana Kristendomen kan ha varit en anledning.

Idag kallas dessa patriarkala ideologier för religioner eftersom man försöker framställa dem som kommande från en gud. Jag tror det är ytterst viktigt att vi slutar att ge gudomliga ideologier någon sorts särställning och istället jämställer dem vid marxism, nazism, liberalism, ekologism, konservatism m.fl..

Den kristna ideologin kom till Sverige någon gång på 800-talet och fick efterhand stor betydelse vid framväxten av en svensk kultur och svenska grundvärderingar. Själv är jag inte religiöst troende men jag bekänner mig till den kristna kulturtradition som format vårt tidigare så humana samhälle. En viktig milstolpe i formandet av svenska värderingar var 1200-talshövdingen Birger Jarl. Han var svåger till dåvarande kung Erik. År 1275 blev Birger Jarls son Magnus även kallad Ladulås Sveriges kung.

I Alsnö stadga (omkring 1280) lagfäste Magnus Ladulås sin fars förordningar för främjande av trygghet och lugn i riket. Det blev bl.a. förbjudet att våldföra sig på kvinnor (kallat kvinnofrid), att sarga eller dräpa någon i hans eget hus eller för herremän att våldgästa andras hemman (därav tillnamnet Ladulås). Denna lag som är ett viktigt fundament i den svenska kulturtraditionen fanns kvar som speciellt kapitel i svensk lag fram till 1864.

Den person som bröt mot kvinnofridslagen kunde dömas till döden. I 1734 års lag gjordes skillnad för påföljd beroende på kvinnans civilstånd. Kvinnorov av en gift eller en förlovad kvinna stadgade dödsstraff oavsett om sexuellt umgänge förekommit. Kvinnorov av en ogift kvinna eller en änka stadgade dödsstraff enbart om sexuellt umgänge förekommit. Gustav III:s straffrättsreform på 1770-talet ändrade straffet för våldtäkt till högsta kroppsplikt (9 gatlopp eller motsvarande), två år på fästning och förlust av egendom, medan kvinnorov i betydelsen kidnappning behöll dödsstraffet.

När obildade och historielösa politiker som Fredrik Reinfeldt m.fl. pratar om att Sverige saknar en egen kultur och egna värderingar så pratar de som ni ser i nattmössan. Att öppna landets gränser och våra hjärtan för hundratusentals människor som bekänner sig till en grym patriarkal ideologi utan krav på erkännande av landets grundläggande värderingar, är att föra utvecklingen 800 år bakåt i landets historia. Att därtill i namnet av mångkultur stämpla dem som försvarar dessa grundläggande värderingar som rasister och islamofober, är inget annat än ett stort svek mot landets kvinnor och ett bedrägeri mot Sverige som nation.

Kaplan-skandalen har fått varbölden mitt i vårt etablissemang att spricka. De totalt osvenska och inhumana värderingarna som många av de muslimska flyktingarna och migranterna fört med sig in i det svenska samhället, har tillåtits infiltrera nästan hela det etablerade Sverige och detta trots att många av våra tidigare invandrare från patriarkala samhällen varnat upprepade gånger. Här handlar det om en ideologi som inte tillåter män att ta en kvinna i hand för att det är för intimt, men som samtidigt legaliserar våldtäkt och pedofili.

Nästan samtliga politiska partier, möjligen med undantag av Kd och Sd, har okritiskt släppt in islamister i sina organisationer. Den numera knappast kristna Svenska Kyrkan har blivit en tummelplats som anser sig kunna härbärgera totalt motsägelsefulla värderingar och inhumana politiska ideologier, allt i en desperat ambition att överleva och inte bli stämplad av en relativiserande vänsterpress. Gudrun Schyman och hennes högljudda vänsterfeminister är knäpp tysta, när den ena efter den andra unga kvinnan mördas eller får sitt liv totalt spolierat av våldtäktsmän som aldrig hört talas om kvinnofrid och som betraktar kvinnor som husdjur.

En av mina kämpande tappra invandrarvänner den kurdiska kvinnan Sara Mohammad skriver (lätt redigerat) på Facebook:

Jag saknar jämställdhetsministern Åsa Regner och demokratiministern Alice Bah Kuncke i debatten? Jag vet att Schyman har viktigare saker att göra och diskutera! Hon kommer säkert analysera senare och komma fram till att det var en islamofobisk och rasistiskt debatt för att återigen försvara islamister.
I världens ”mest feministiska” och demokratiska regering:
– kallas kvinnliga och manliga Islamister för ”feminister” och ”demokrater”
– ersätts i praktiken definitionen av FN deklarationer om mänskliga rättigheter med Kairodeklarationen som styrs av sharia lagar.
– kallas islamistiska och fascistiska organisationer för ”civila samhällets folkbildningsrörelse”
– får ”trevliga” islamister skattepengar för att ”bekämpa” extremism.
– får kvinnliga och manliga islamister stöd för sina stenåldersgamla föreställningar om kvinnors värdighet genom att omdefiniera jämställdhets principen i rädslan för att inte bli kallad rasist eller islamofob och för att fiska röster.
Detta handlar om en värderingskrock mellan sekulära värderingar bland svenskar, icke svenskar, muslimer och icke muslimer och bakåtsträvande religiösa och traditionella värderingar i första hand! De som har representerat svenska ”muslimer” hos både politiker och media har värderingar som muslimerna själva har rymt ifrån!

”Ansträng” er för ”gud”s skull för att förstå skillnaderna mellan muslimer (som min fantastiska pappa) och islamister som har en islamistisk politiskt agenda!

Jag saknar det solidariska Sverige som jag kom till 1993! Då solidaritet med de utsatta var i centrum istället för dagens tolerans för intolerans mot FN deklarationer om mänskliga rättigheter och feminism!

Sara kämpar en förtvivlad kamp inom nätverket Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF), för över 800 år gamla svenska värderingar i motsats till inhumana patriarkala värderingar som förstör livet för tiotusentals unga kvinnor i det vårt etablissemang kallar en humanitär stormakt. Sara är ofta motarbetad och negligerad av den infödda svenska feministrörelsen under Schymans ledning.

Det är mycket hög tid att sätta stopp för relativiserandet av grundläggande värderingar och att försvara den snart tusenåriga svenska kulturella traditionen att skydda våra kvinnor från våld och övergrepp. Det som nu sker hotar att helt destabilisera landet . Och om det blir så, vilka har vi då hjälpt? Vi bör även se till att räkenskapens timme kommer vid nästa val, då vi vanliga svenskar har vår chans att ställa de ansvariga till svars för sitt svek mot vårt land, vår kultur och vårt invandrade såväl som infödda folk.



Överlappande RELIGION

RELIGION Posted on Sat, March 18, 2017 10:31:37

Värdegrunden och Kairodeklarationen


Text: Patrik Engelau

Nu har jag kommit på varför PK-sekten visar sådan förståelse för islam, till exempel varför ärkebiskopen gör gemensam sak med muslimska ledare med nära kopplingar till det Muslimska brödraskapet. Jag skrev till kyrkan och fick ett svar från ärkebiskopen Antje Jackelén där hon förespråkade ett ”överlappande konsensus” mellan religionerna.

Då förstod jag inte vad överlappande konsensus betyder, men nu har jag börjat fatta, tror jag i alla fall. Det räckte med att åter läsa Kairodeklarationen, de muslimska staternas motsvarighet till FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

För några år sedan gjorde Marika Formgren en mycket klargörande distinktion mellan två olika och oförenliga demokratiuppfattningar, som hon kallade ”åsiktsfrihetsdemokratin” respektive ”värdegrundsdemokratin”. Hon skriver:

Den ena sidan, som jag själv tillhör, säger att grundförutsättningen för demokrati är fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och en fri debatt. Endast när alla politiska alternativ har fått framföra sina åsikter och argument i en fri, offentlig debatt kan väljaren/medborgaren på ett informerat och underbyggt sätt forma sin egen ståndpunkt inför allmänna val… Vi kan kalla dess anhängare för åsiktsfrihetsdemokrater.

Den andra sidan menar istället att grundförutsättningen för demokrati är ett knippe åsikter. Åsiktspaketet brukar kallas ”demokratiska värderingar”, eller ännu hellre ”demokratisk värdegrund”, men alternativa formuleringar som ”allas lika värde” förekommer också. Endast när alla människor delar den demokratiska värdegrunden kan vi uppnå demokrati, och därför kan debatten och åsiktsbildningen inte vara fri. Den måste villkoras och begränsas så att människor vars åsikter avviker från värdegrunden inte ges möjlighet att påverka omgivningen… De som ser ett gemensamt åsiktspaket (”värdegrunden”) som demokratins grundförutsättning anser… att det är en demokratisk plikt att tysta meningsmotståndare.

Det finns ett ganska spritt mail där bibliotekarien i Ekerö kommun motiverar sitt – sedermera överprövade och av högre instans ändrade – beslut att inte köpa in Tino Sanandajis bok Massutmaning. Här blommar värdegrundsdemokratins tänkande:

Ekerö biblioteks verksamhet utgår från Ekerö kommuns biblioteksplan, bibliotekslagen samt FNs konventioner om mänskliga rättigheter. Vårt yttersta syfte är att verka för det demokratiska samhällets utveckling… Målsättningen är att inte köpa in böcker som stöder rasism, uttrycker könsfördomar, manar till förföljelse eller på annat sätt strider mot de mänskliga rättigheterna. [Eftersom Sanandajis bok inte recenserats av Bibliotekstjänst] får [vi] söka omdömen någon annanstans ifrån. I det här fallet… ledarsidorna och avpixlat. För oss är inte det trovärdiga källor.

Det verkar räcka med att en bok blir omnämnd på olämpliga sajter för att få giftstämpel av kommunens bibliotekarie. Biblioteket har en agenda. Bara vissa särskilt ädla åsikter ska förekomma på dess hyllor. Det är ganska långt från åsiktsfrihetsdemokratin, du vet det där ”jag hatar dina åsikter men vill dö för din rätt att framföra dem”?

Poängen med värdegrundsdemokratin är att det finns ett regelverk som står över och begränsar yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen. I Sverige är det värdegrunden, i Kairodeklarationen sharia. Så här står det i Kairodeklarationens artikel 22:

a; Alla ska ha rätt att fritt framföra sina åsikter såframt de inte strider mot sharias principer.

1 [sic!] Alla ska ha rätt att framföra det rätta och förespråka det goda och varna för det felaktiga och onda enligt det islamiska sharias normer.

c; Information är av avgörande betydelser för samhället. Den får inte utnyttjas eller missbrukas så att den kränker det heliga eller Profeternas värdighet, undergräver moral och etiska Värden eller förstör, korrumperar eller skadar samhället eller försvagar dess tro.

d; Det är inte tillåtet att uppmana till nationellt eller trosmässigt hat eller att göra någonting som kan leda till något slags rasistisk diskriminering.

Det var när jag läste detta som jag förstod vad som kan menas med ”överlappande konsensus”, nämligen att den svenska pk-sekten känner igen sina egna värdegrundsdemokratiska värderingar i islams shariademokratiska uppfattningar. Det är möjligt att ärkebiskopen har mer gemensamt med Muslimska brödraskapet än med Marika Formgren.

Värdegrundsbibliotekarier är samma andas barn som de som jagar Salman Rushdie och Lars Vilks däri att de alla vill underkasta de mänskliga rättigheterna, såsom de exempelvis presenteras i FNs allmänna deklaration i ärendet, ett högre och tvingande ändamål.

Jag förstår nu också att islam är oförenligt med demokratin – ”åsiktsfrihetsdemokratin” – som vi känt den.



Konstnär – kan inte vara muslim!

RELIGION Posted on Sun, February 26, 2017 11:49:50


Han kunde inte måla och vara muslim

Text. Mohamed Omar

I inlägget ”Kan man vara svensk och muslim?” den 24 februari tog jag upp en del motsättningar mellan islam och svensk kultur. Inlägget fick många kommentarer, både här på Det Goda Samhället och på Facebook. De flesta höll med om att det finns flera verkliga motsättningar mellan svensk kultur och islam.

Ett färre antal kommentatorer höll inte med mig. Det beror dock inte, förstod jag, på att de tror att svensk kultur och islam är samma sak och aldrig krockar. Alla förstår att det finns krockar. Utan de som invände hade missförstått mitt inlägg. De trodde att jag påstod att alla muslimer skulle vara på ett visst sätt och att alla svenskar skulle vara på ett annat sätt.

Något sådant påstående gör jag inte. Jag skriver om skillnader mellan svensk kultur och islam. En sådan skillnad är spritens betydelse i svensk kultur, samtidigt som sprit är haram, helt förbjudet i islam. Det betyder inte att det inte finns muslimer som dricker sprit eller svenskar som är nykterister. Det finns också ett fåtal svenskar som har konverterat till islam, men det gör inte svensk kultur islamisk eller islam till en svensk religion.

Kristendomen däremot är en svensk religion och svensk kultur är på många sätt kristen. Det beror på att svenskarna har varit kristna i tusen år. Jag är inte troende. Jag tror inte på något övernaturligt överhuvudtaget. Inte på islam och inte på kristendom. Men jag är svensk är därmed i någon mån kulturkristen.

Eftersom jag också har varit muslim vet jag hur pass kristen svensk kultur är. Vår syn på religion som något uteslutande andligt till exempel. Religion ska vara en hjärtesak. Denna syn är väldigt kristen. Få muslimer tänker så. Det beror på skillnaden mellan Muhammed, islams grundare, och Kristus, kristendomens grundare. Muhammed ledde arméer och styrde ett rike, Kristus var en förkunnare som led och dog på ett kors.

I islamiska texter skiljer man inte på religiös lag och sekulär lag. Om religionen förbjuder något, om något är haram, så är det förbjudet för alla, inte bara för de troende. Det är bland annat av den anledningen vi ser islamiska protester mot Muhammedbilder. Det finns tydliga, islamiska texter som förbjuder att man gör bilder av levande varelser, och också texter som förbjuder att man framställer Muhammed på ett vanvördigt sätt.

Bildförbudet är som sagt tydligt i islamiska texter. Det är därför det inte finns en lika rik konsttradition i islamvärlden som i väst. Men man kan hitta en del konst, även bilder av levande varelser, och till och med Muhammedbilder! När fotografiet kom blev det svårt att upprätthålla bildförbudet, idag är de flesta lärda muslimer överens om att det går an med fotografier.

När det kommer till skulpturer råder ett mycket strängt förbud. Skulpturer förknippas med avgudadyrkan och Muhammed själv befallde att de skulle förstöras. Vi ser att militanta, fundamentalistiska grupper som Islamiska Staten och Al-Qaida i Muhammeds efterföljd förstör alla skulpturer de kan hitta. Men trots detta har det rests statyer i islamiska länder. Det är dock stor skillnad mellan en europeisk stad med dess myller av statyer på gator och torg, broar och fasader, och en stad i ett islamiskt land med en enskild staty här och där, ofta resta av mer sekulärt orienterade nationalister på 1900-talet. En skulptör kan aldrig bli erkänd som en rättrogen muslim och vinna respekt i moskéerna.

Den svenske konstnären Ivan Aguéli konverterade till islam i slutet av 1800-talet. Påverkad av romantiska föreställningar om Orienten flyttade han till Egypten. Han var tvungen att sluta måla för att bli accepterad som riktig muslim. Med tiden, efter 1910, började dock Aguéli längta tillbaka till måleriet. Det var dock inte helt ofarligt att vara ute och måla. I ett brev berättar han hur han blev attackerad av fanatiker: ”När jag åker ut till en by och sätter upp mitt staffli och mitt provisoriska parasoll, blir jag trakasserad utan orsak. Pengar, målargrejorna – de bara tar sakerna!”

Aguéli får anställa en vakt för att skydda sig. Efter att ha blivit misshandlad av uppretade muslimer, skriver han:

Det är nog av vidskepelse som de handlat. De se att jag är ensam ute o. sysslar med saker som de ej förstå o. som de ej ha sett förut. De inbilla sig alla möjliga galenskaper, o. ingenting i världen kan få dem att taga reson. Om jag ej kan få myndigheterna på min sida så är det rakt ingenting att göra.

De hava blivit upphetsade av någon fanatiker, som ingen kan få reda på. Liknande saker hända ofta, o. det kunde ha gått mycket värre.

I ett brev till modern i juni 1914 berättar han om sina svårigheter:

Jag vill nu sända på en höft de få tavlor jag har, möjligen någon av dessa behaga, ehuru jag så gärna velat sända något präktigt härifrån. Men då jag ej kan sätta mig ute, utan att packet kommer o. kör bort mig med stenar o. påkar. Det är inte en eller två, men flere dussin. o. polisen säger ingenting.

Tidigare hade Aguéli i många år arbetat för ett närmande mellan islam och väst. I tidningen Il commercio italiano i april 1903 hade Aguéli utropat att det var tid att ”göra slut på legenden om den muselmanska fanatismen”. Men efter ett tjugotal års erfarenhet av islam och muslimer var han alltså tvungen att erkänna att den islamiska fanatismen inte var en legend. Han blev själv drabbad.

Även i våra dagar vore det omöjligt för en västerländsk konstnär att ströva omkring på landsbygden i länder med traditionell muslimsk befolkning som Jemen, Pakistan, Afghanistan eller Egypten med sitt staffli och sina penslar och sätta sig ner någonstans och måla porträtt av byborna. Dels finns det ett hat mot väst och dels en syn på konsten som en hädisk verksamhet.

Aguéli förstod att det fanns en skillnad mellan västerländsk kultur och islam. Han blev muslim och försökte på olika sätt överbrygga skillnaderna, men insåg att det inte gick. Så småningom valde han att följa sitt målarkall, trots det islamiska förbudet, och i de sista breven uttrycker han sig allt mer kärleksfullt om sitt hemland. Han kom dock aldrig hem utan dog i Spanien, överkörd av ett tåg, i oktober 1917.