Blog Image

Leo-Bloggen

Massinvandringen har slagit sönder nationen! Vi vill ha ett Sverige som håller ihop igen.

Life in Balance, Politik Posted on Sat, November 23, 2019 09:39:18
Vi är många som minns ett annat Sverige. Ett Sverige som höll ihop. Massinvandringspolitiken har bit för bit slagit sönder den bärande väggen i vårt nationsbygge, skriver Jimmie Åkesson.

Kommuner som går på knäna. Skjutningar och sprängningar var och varannan dag. En eskalerande otrygghet som steg för steg bryter ned vårt land. Har Sverige problem? Ja. Är S-regeringen med sina stödpartier kapabla att lösa dessa problem? Nej. Inte ens regeringens egna väljare tror på den passiva samtalspolitiken längre.

Misslyckandet är totalt. Men misströsta inte, det finns hopp.

Vi är många som minns ett annat Sverige. En vardag som hade sin del av utmaningar, men samtidigt en vardag där känslan av trygghet och sammanhållning var en del av livsluften.

En vardag där det fanns en tillit till sin näste och en grundmurad känsla av ett samhälle som står redo, den dagen då allt faller isär.

I dag återstår blott en spillra av det som en gång var. Samhällskontraktet har rivits itu. Värdet som väglett tidigare generationer – principen om gör din plikt kräv din rätt – har reducerats till ord utan praktisk mening.

Vi är många som minns ett annat Sverige. En vardag där brottslighet fanns men inte så nära inpå. En brottslighet som inte var lika rå och hänsynslös som den vi ser i dag.

Stefan Löfven verkar inte minnas det Sverige vi minns. Statsministern är nämligen övertygad om att sprängningar och skjutningar skulle ha inträffat oavsett vilken invandringspolitik som förts. Vi som lever i verkligheten utanför statsministerns bubbla vet att så inte är fallet.

Stefan Löfven bevisar gång på gång att han lever i en annan värld, en värld präglad av illusioner, lögner och svek. Motivet? Makt.

Fattigdom betyder inte per automatik brottslighet, Stefan Löfven. Detta land byggdes av människor som varje dag slogs för mat på bordet och tak över huvudet.

De må ha varit fattiga men de drevs av att göra det moraliskt rätta. De drevs av principer. Ingen av dessa sprängde huset på andra sidan gatan. Ingen av dessa såg en möjlig försörjning inom knarkhandel. De kunde nämligen skilja mellan rätt och fel och var fullt upptagna med att bygga en framtid för sig själva och sina familjer.

Vi är många som minns ett annat Sverige. Ett Sverige som höll ihop. Ett Sverige som hade utmaningar men som bands samman av gemensamma nämnare. Massinvandringspolitiken har bit för bit slagit sönder den bärande väggen i vårt nationsbygge.

Splittringspolitiken har inte medfört annat än destruktivitet. För att ha möjlighet att reparera den skada som skett, är ett nettominus vad gäller asyl- och anhörighetsinvandring en absolut nödvändighet. Fler måste lämna och färre komma in.

I grund och botten handlar detta om medmänsklighet. Om vi ska ha en chans att ge de människor som fått en fristad i vårat land en skälig tillvaro, måste vi lära oss att säga nej.

Låt oss vara tydliga: Det finns hopp. Det finns en stark tro för ett bättre Sverige. En stark vilja för förändring. Vi är många och vi blir bara fler. Fler som minns ett annat Sverige, ett bättre Sverige.

Vägen är lång men vi kommer att ta oss ur den här krisen, vi har gjort det förut. Inte genom kylig individualism, en spelare är aldrig starkare än laget. En nation måste vävas samman av sammanhållning, stolthet och framtidstro i kombination med individuell frihet för att ges styrka.

Likaså måste ett parti bäras fram av samma känsla. Vi skäms inte för vilka vi är. Det har vi aldrig gjort. Vår ambition har aldrig varit makten i sig. Inte heller har vi ambitionen att sätta upp utopiska mål om EU:s lägsta arbetslöshet eller klimatmål som ingen kommer att nå.

Mål av denna typ är lättvindig symbolpolitik som har föga med verkligheten att göra. Vårt mål, det övergripande och det enda, är att göra Sverige till ett bättre land. Tillbaka till det Sverige vi minns.


Jimmie Åkessonpartiledare (SD)




Det är inte omanligt att visa sig sårbar«

Life in Balance Posted on Wed, November 20, 2019 09:33:27

MANSROLLEN 7 av 10 som tar sitt liv är män. 9 av 10 som döms för misshandelsbrott är män. Experterna ser en utveckling där mansrollen diskuteras mer, men inte så mycket som den borde i aktuella frågor som gängkriminalitet.

Till vänster maskulinitetsforskaren Jesper Fundberg och till höger utbildaren Luis Lineo på organisationen MÄN. Foto: Wikimedia, Roger Gustafsson, MÄN

Män löper större risk att utsättas för våld, men också av våld som till absolut majoritet utövas av andra män. 70 procent av de 1268 personer som tog sitt liv 2018 var män. Sakkunniga och organisationer som hjälper barn och vuxna som mår dåligt larmar gång på gång om att män och pojkar är mindre benägna att söka hjälp.

Det finns gott om forskning och statistik som visar hur destruktiva normer kring maskulinitet, vad som anses vara en ”riktig man” och vad som är kvinnligt, slår mot enskilda personer och hela samhällets struktur. Efter uppropet #metoo diskuterades mansrollen och kvinnors strukturella utsatthet i större utsträckning. Men hur har mansrollen utvecklats? Inför mansdagen kontaktade Dagens Arena utbildaren Luis Lineo på organisationen MÄN (tidigare Män för jämställdhet) och maskulinitetsforskaren Jesper Fundberg för att prata om mansrollen.

–  Det är svårt att ge ett entydigt svar på hur mansrollen ser ut i dag, men jag ser väldigt liten utveckling av könsordningen. Den är väldigt stabil, män har fortfarande oerhört mycket mer makt än kvinnor för att de just är män. Så det går väldigt segt, säger Jesper Fundberg.

Han har mångårig erfarenhet som forskare inom bland annat maskulinitet, genus och queerteorier. I dagsläget är Jesper Fundberg knuten till Malmö Universitet men arbetar även på enheten för likabehandling vid Polismyndigheten och som lektor inom polisprogrammet.

– En utveckling jag kan se är att det talas om mäns beteende och maskulinitetsnormen i större utsträckning. Att det kan adresseras är positivt, blir man medveten kan kunskapen leda till en förändring. Men det här behöver diskuteras mycket mer, kunskapen bland framför allt män om mäns makt och makthierarkier är väldigt låg. Och om vi ska komma någonstans måste män krympa sin makt och sitt handlingsutrymme till förmån för kvinnor, de som är underordnade.

Tiden efter de omfattande uppropen inom #metoo hösten 2017 ledde till en ökning av antalet män som sökte sig till MÄN, berättar Luis Lineo som är före detta ordförande och nu utbildare inom organisationen. MÄN arbetar brett med stöd till män, med bland annat pappagrupper, utbildning på arbetsplatser och i skolor, våldsprevention och nu senast i uppropet #allamän som syftar till att få just alla män att engagera sig mot våld.

– Det kommer väldigt många män till de samtalsgrupper vi har. Vi ser också att det finns en större medvetenhet om mansnormen och om att män borde prata mer med varandra. Det här är något vi skulle önska att alla män gjorde, började fundera kring hur de är som män och söka sig till sammanhang där de kan reflektera över den egna rollen, säger Luis Lineo.

En nyligen presenterad opinonsundersökning som MÄN genomförde för andra året i rad kring mäns attityder till #metoo visar att den reflektionen kring det egna beteendet ofta saknas. Resultatet visar att fler män blivit engagerade i jämställdhetsfrågor, men att bara hälften av de som svarat på enkäten (45 procent) har rannsakat sitt eget beteende.

För de män som börjar reflektera över sin egen roll finns mycket att vinna, menar Luis Lineo. På ett personligt plan bland annat bättre mående, sundare relationer, starkare papparoll.

– Mansnormen sätter begränsningar i att inte söka hjälp, inte vara schysst mot sig själv eller ta hand om sig själv. Att man ska stå ut med det som är jobbigt och inte känna efter. Att det är normaliserat med våld och att män både utövar och utsätts för det. Det ger inget positivt ur ett hälsoperspektiv, säger Jesper Fundberg.

När det finns så mycket fakta, forskning och berättelser som visar det negativa i den destruktiva mansrollen – varför engagerar sig inte alla män i ett förändringsarbete?

– Jag tror att vissa män inte känner igen sig i att de har makt. Det kan förstås vara så att de inte är medvetna, eller inte vill vara medvetna, om den makt de har för att de är just män. Men det finns också makthierarkier där män kan uppleva att de inte har någon reell makt, säger Luis Lineo.

Han säger att känslan av maktlöshet kan ha många orsaker, till exempel att bo i ett utsatt område eller i glesbygd där kvinnor väljer att flytta men man själv blir kvar, att sakna utbildning eller jobb, eller av andra orsaker få känslan av att inte ha en självklar plats i samhället. Men det fråntar inte män ansvaret för att granska och utveckla sig själva, menar Lineo.

Att skylla sin egen utsatthet på andra i stället för att jobba med sig själv riskerar inte bara bli destruktivt för mannen som individ, utan även för samhället i stort. I den mest extrema formen har den typen av beteende lett fram till så den kallade Incel-rörelsen, där män som upplever sig leva i ofrivilligt celibat skyller det på kvinnor och de män de anser att kvinnor främst väljer. I flera uppmärksammade våldsbrott tros detta vara en bidragande orsak.

Gängvåldet är en än mer aktuell, extrem följd av de destruktiva mansnormer, menar Luis Lineo.

– Just nu pratas det väldigt mycket om gängskjutningar och att gängvåldet i grunden skulle ha sin grund i sociala orsaker som fattigdom och annan utsatthet. Jag kan sakna en diskussion där det också talas om maskulinitetsnormer och hur de påverkar, säger han, och fortsätter:

– Tjejer växer ju upp under samma förhållanden men är inte de som utför de här extrema våldsdåden.

Jesper Fundberg håller med om att det här är något som tas upp alldeles för lite när kriminella gäng diskuteras.

– Det nonchaleras ganska mycket i debatten. Maskulinitetsnormen borde diskuteras mycket mer och då i en intersektionell analys, klass plus etnicitet plus kön. Det blir så mycket antingen eller i diskussionen, när det egentligen är många saker som samverkar. Analysen av mansnormens påverkan blir dessutom ganska platt när den väl tas upp, säger han.

Föreställningen om maskulinitet kopplat till våld, pengar och status påverkar, liksom upprättandet av hierarkier i gruppen av män. För det handlar om väldigt många män, nästan inga kvinnor, konstaterar Jesper Fundberg.

– Vad belönas i gruppen män, i gäng och i andra grupper i samhället? Det här är viktigt att reflektera kring.

En förändring av den destruktiva mansrollen och dess följder kan bara komma genom att män tar ansvar, anser Jesper Fundberg.

– Vanligtvis är det kvinnor som står för protesterna, men det är män som behöver ta större ansvar. Främst seniora män. Och där har jag inget positivt att säga, jag upplever inte att det finns en vilja att förändras. Det handlar om att män behöver krympa sitt handlingsutrymme och sin makt till förmån för kvinnor. Och vi kan inte räkna med att den yngre generationen blir ”räddningen”, de kommer att sugas upp av mansnormen som min generation män upprätthåller.

I detta är det viktigt att arbeta långsiktigt för att förändra strukturer och ge kunskap om det negativa som destruktiva maskulinitetsnormer leder till.

– Ett råd är att arbeta med enkönade grupper i längre processer, som jag bland annat gör inom polisen. Könsseparerat är väldigt bra eftersom det öppnar upp för så mycket djupare samtal, som jag av erfarenhet ser inte uppstår i grupper med både män och kvinnor, säger Jesper Fundberg.

Fokusera på mäns handlingsutrymme, råder han. Det finns mycket män kan göra för att förändra sin egen och andras situation. För att nå dit behövs kunskap och insikt om den egna maktpositionen.

– Det är också viktigt att samtalen visar respekt för individen. Det hjälper inte att börja med att skälla ut en grupp män, det är bara kontraproduktivt. Det här handlar inte om individen utan om föreställningen av hur män förväntas vara och hur vi arbetar för att ändra den normen – och konsekvenserna av den.

Luis Lineo håller med om vikten av att män tar ansvar för en förändring och att se sin egen roll i att upprätthålla negativa mansnormer.

– Ta inte till det typiskt manliga att skylla på något utanför dig själv. Då tar du inte ansvar, säger Luis Lineo.

Som exempel pekar han på studier som visar att det främst är medelålders män som sprider hat på nätet mot allt det som de anser att andra gör fel.

– Välj det som du mår bäst av på lång sikt. Kanske känns det bättre för stunden att skicka den där hatiska kommentaren, det är så våld fungerar. Men det är destruktivt för dig i långa loppet.

Ett sätt att få en positiv förändring är också att konkret ta det egna måendet på allvar, inte tränga undan jobbiga känslor för att det anses ”omanligt” att visa sårbarhet.

– Var inte rädd för att söka hjälp när du behöver, öppna upp med dina vänner och prata om känslor och mående. Du kan vara en vän som får andra män som behöver det att söka hjälp. Att prata om känslor sänker trösklarna för den som mår dåligt. Och det är inte omanligt att visa sig sårbar, det modigaste du kan göra är att jobba med dig själv, säger Luis Lineo.



Bommersviksvänstern beseglar Socialdemokraternas öde

Life in Balance, Politik, Relationer Posted on Sat, November 16, 2019 14:43:04

Socialdemokraterna är i kris. Och krisen går att härleda till den handfull personer som bäddade för Bommersviksvänsterns seger. En seger som, om den består, kan vara den som beseglar Socialdemokraternas öde.

Demoskop levererade under fredagen en i det närmaste chockartad läsning för mer parten av Socialdemokraternas medlemma. Nästan var fjärde väljare skulle lägga sin röst på Sverigedemokraterna om det var val i dag. Då skulle partiet få 24,0 procent, vilket är en ny rekordsiffra och en kraftigt ökning sedan valet förra året. Socialdemokraterna får bara stöd av 22,2 procent. Det är den lägsta siffran någonsin i en Demoskopmätning.

Lars Stjernkvist (S), kommunalråd i Norrköping, bekräftar att det finns en stor oro inom partiet.

– Mätningen bekräftar det allvarliga läget. Det har skett en förskjutning av väljarkåren, vi har den största borgerliga övervikten sedan demokratin infördes, det är egentligen det som är mer bekymmersamt. Det är en långsiktig trend som vi sett och det är självklart väldigt oroande, säger han.

Men även om trenden sägs vara långsiktig så går Socialdemokraternas problem ännu längre tillbaka i tiden. Och förstärks av att det finns partiaktiva som fortfarande på fullt allvar tror att alla opinionssiffror under 35 procent är ett tillfälligt hack i kurvan. Denna brist på insikt föder ett självgott arrogant beteende i relation till andra partier och slår igenom även bland oroväckande många av regeringskansliets politiska tjänstemän. Arrogans är en beskrivning på något som numera går hand i hand med titeln politiskt sakkunnig för Socialdemokraterna i regeringskansliet. Det uppger källor från flera olika departement till ledarsidorna.se från opolitiska tjänstemän som blir allt mer frustrerade över arrogansen och attityden.

Socialdemokrater är helt enkelt inte trevligt folk är bilden i regeringskansliet. Merparten är helt enkelt inte speciellt sympatiska personer alls. Och definitivt inte i flock.

Men dagens utförslöpa i opinonen går inte så långt tillbaka i tiden som många kanske tror. Även om stora omvälvningar internt partiet kom att iscensättas under Mona Sahlins tredje år som ordförande, vid den s.k ”Jobbkongressen 2009” då de sista resterna från Göran Perssons kår av kompetenta tjänstemän rensats ut inleddes de avgörande förändringarna två år senare.

När Håkan Juholt tillträdde sitt enda turbulenta år som partiordförande. Till partisekreterare valdes Carin Jämtin och som partisekreterare ansvarade hon för partiorganisationens utveckling. En lika stor och avgörande utnämning som den av Mona Sahlin fyra år tidigare. Jämtin kom att förstärka det som Mona Sahlin och hon såg som förutsättningarna för förnyelsearbetet. Det var nya medlemmar som skulle förnya partiet. Och dessa nya medlemmar skulle främst SSU stå för. LO pressades tillbaka och framtiden skulle byggas främst på unga, gärna med utrikes bakgrund. Äldre, med kanske decenniers arbetslivserfarenhet från livet utanför politiken var inte intressanta vilket Jämtin sade till mig rakt ut vid ett möte 2011.

Jag inser numera att det jag såg var hur Bommersviksvänstern, en alldeles särskild politisk ideologi, formades. Bommersviksvänstern ligger mycket nära Aftonbladets Ledarsida med ”allt åt alla, alla problem är någon annans fel och allt till höger om miljöpartiet är rasistiskt”. Det blev under dessa år viktigare att åsiktsposera mot rasism och Sverigedemokraterna än att ha en arbetarbakgrund eller föra en politik som gynnade LO-medlemmarna. Det är detta som kännetecknar Bommersviksvänstern. Åsiktsposerandet. Inte den traditionella socialdemokratiska sociala ingenjörskonsten. Samhällsbygget.

Det är vid Bommersviksakademin som framtidens socialdemokratiska ledare danas. Ett program som genomförs vid kursgården. Där band skapas. Mer kända kursdeltagare genom åren har varit Omar Mustafa, studieförbundet Ibn Rushd tidigare förbundsrektor och tidigare ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige samt Anna Ardin, idag diakon i Equmeniakyrkan. De  lärde känna varandra som kurskamrater på Bommersvikakademin 2012/2013. Vid avslutningsmiddagen vände sig en av värdarna, LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson direkt till Omar Mustafa och sade

“Du kommer alltid vara en av oss”.

Det är allmänt känt att Thorwaldsson är mer att betrakta som politiker än facklig ledare. Thorwaldssons bakgrund är den som SSU- och ABF-ordförande med endast en kortare period som ombudsman på IF-metall. Thorwaldssons livskamrat Carina Persson är idag VD för Campus Bommersvik och var en av de som internt partiet drev Omar Mustafas namn hårdast. Som banade vägen för Mustafas rekordsnabba väg in i partistyrelsen 2013. 

Bommersviksvänstern är närmast att betrakta som en sekt. Med bland annat aktiviteter för många av dess anhängare som gemensamt midsommarfirande. På Bommersvik. De umgås med varandra. Lever med varandra. I den suggestiva miljö som Bommersviks kursgård utgör och vars bastu nere vid sjön bevittnat allt från hur relationer inleds till hur politiska pakter sluts.

Om dessa bastuväggar kunde tala. Men det som sker i bastun på Bommersvik stannar i bastun på Bommersvik. 

Profiler som gynnades av denna utveckling av Bommersviksvänstern var till exempel Sandro Scocco med sin ”900-miljarders rapport” om migrationens positiva effekter på samhällsekonomin och Lisa Pelling vid Dagens Arena. Dagens Arena tog plats, LO-ekonomerna trycktes undan. Idéer och känslor tryckte undan fakta och kalkylblad. Bommersviksvänsterns avancemang hade börjat. Detta avancemang kröntes till slut med en seger i samband med att Stefan Löfven utsågs till partiordförande 2012.

Det är sannolikt få som kommer ihåg presskonferensen med den efterföljande intervjun av Carin Jämtin i SVT fredagen den 27 januari 2012. Men den intervjun är avgörande för att förstå att just där och då kapades slutligen partiet av Bommersviksvänstern. Inför öppen ridå. Carin Jämtin fick frågan vad som skulle hända nu, när Stefan Löfven blivit vald av partistyrelsen till ordförande efter en historiskt turbulent tid. Carin Jämtin svarade kort:

”Nu ska Stefan skickas på politikerinternat på Bommersvik i två veckor. Så han lär sig bli politiker”.

Löfven hade inte trots sin plats i Verkställande Utskottet några vidare begrepp om partiet. Han skulle behöva bli beroende av sina rådgivare. Bommersvik. I två veckor. Det var under dessa två veckor som Stefan Löfvens stab, som sedan följde med in i Regeringskansliet handplockades av främst Carin Jämtin. Emma Lennartsson och Christina Persdotter fick centrala roller. Bägge Stockholms Arbetarekommun som då leddes av Veronica Palm. Bägge närstående föreningarna Rebella och Hjärta. Föreningen Hjärta en del av Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Bommersviksvänsterns slutliga kapning av partiet fullbordades. Emma Lennartsson avskedades senare för att hon undanhållit statsministern avgörande information i turerna kring Transportsstyrelsens läckage av sekretessbelagd information till främmande makt. Emma Lennartsson var ett av de filter runt Stefan Löfven som byggdes upp under de två veckorna på Bommersvik.

Denna vänster drog upp kartan för Stefan Löfven. Hur politiken fungerade och hur partiet skulle hanteras. Och framför allt:

Hur världen såg ut utanför.

En partiledare i ett parti som socialdemokraterna är extremt beroende av sina rådgivare. Men det var inte Stefan Löfven som valde dessa primärt. Det var inledningsvis Carin Jämtin och Stockholms Arbetarekommun som försåg honom med råmaterialet som sedan sållades av främst Emma Lennartsson som stabschef. Identitärerna och Stockholms Arbetarekommun i en allians som slutligen tryckte bort LO och arbetarklassen.

Bommersviksvänstern styrde nu partiet. 

Och det är tydligt idag. Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna är jämnstora inom LO. Socialdemokraterna krymper inom LO på samma sätt som LO tryckts bort från Socialdemokraterna. Socialdemokraterna är idag nere på det som för några år sedan identifierats som kärnväljarnivå, 22 procent. 22 procent som aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på något annat parti än Socialdemokraterna. Motsvarande siffra för till exempel Liberalerna låg då på 1,5 procent även om de vid tiden hade runt sex procent av väljarnas stöd. Idag ser siffrorna sannolikt annorlunda ut och Socialdemokraternas största konkurrent Sverigedemokraternas kärnväljarstöd bör rimligen ligga i nivå med valresultatet i valet till riksdagen 2018.

För Socialdemokraterna är veckans opinionssiffror ren skräckläsning. Men de borde inte förvåna. Partiet är nere på, eller nära kärnväljarnivån samtidigt som väljarna på denna nivå inte alls är representativ för partiets historia. Bommersviksvänstern har pressat ut arbetarna, LO-folket, till andra partier och då främst Sverigedemokraterna och har inte kunnat kompensera med de nya grupperna av migranter som väljare i samma utstråckning.

Socialdemokraterna är i kris. Och krisen går att härleda till den handfull personer som bäddade för Bommersviksvänsterns seger. En seger som, om den består, kan vara den som beseglar Socialdemokraternas öde.

Johan Westerholm

Johan Westerholm



Sverige är en fristat för terrorister och kriminella

Life in Balance, Politik Posted on Sat, November 09, 2019 18:03:10

BJÖRN RANELID Publicerad 9 nov 2019 kl 08.11 i Expressen

Regeringen har beslutat att sex imamer skall utvisas från Sverige, men det utslaget kan inte verkställas. Säkerhetspolisen bedömer att dessa imamer är ett hot mot rikets säkerhet.

Skälet till att de inte utvisas är att det anses föreligga en hotbild mot männen och en fara för deras liv i hemländerna. Om de riskerar att dödas där, så kan de inte utvisas. Det är ytterst sett en bedömningsfråga vilket som är viktigast. Deras liv eller de svenska medborgarnas?

De sex männen är så farliga att de varit omhändertagna, men likväl utvisas de inte. Det är ett mycket intressant dilemma som staten, regeringen, säkerhetspolisen och vissa andra myndigheter i Sverige försatt sig i. Nu är de frisläppta och de bor och rör sig fritt i Sverige.  

Det är ett etiskt, juridiskt och filosofiskt problem som har sitt ursprung i att Sverige hyser terrorister, krigsförbrytare och presumtiva brottslingar av ytterst allvarlig karaktär. 

Sverige har i många avseenden bytt skepnad, blodomlopp och syresättning. Här kan en massmördare från krigets Syrien andas fritt och gå lös på våra gator och torg. Det är ett vetenskapligt faktum som ingen med rätt kan bestrida.   

I förra veckan detonerade tre sprängladdningar under ett enda dygn i Malmö. Sådana brott mot allmänheten i en stad skall klassificeras som terrorism och ingenting annat. 

Under 2019 har hittills mer än 100 sprängladdningar blivit ett hot mot barn och vuxna människor på olika platser i Sverige. Ingen gärningsman har fram till i dag blivit lagförd och straffad för dessa illdåd. Det betyder att terroristerna går fria och kan upprepa sina brott.

Terrorister som placerat sprängladdningar i olika fastigheter, restauranger och butiker stjäl min och hundra tusentals andra malmöbors barndom.”Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Terrorister som placerat sprängladdningar i olika fastigheter, restauranger och butiker stjäl min och hundra tusentals andra malmöbors barndom. De rånar oss på våra vackra minnen av en fridfull och vacker stad. 

Jag föddes i Malmö och bodde där i tjugosju år. Min dotter bor i staden och likaså två av mina barnbarn och jag är delägare med dottern i ett café i Malmö.

Bilbrännare, tjuvar, rånare och mördare skändar våra bilder och upplevelser av sommardagar på Ribersborg, fotbollsmatcher på idrottsplatsen och promenader och picknickar i stadens underbara parker. 

Hur vågar du göra så mot oss i ditt namn av mördare, terrorist, bilbrännare och gangster? How dare you? How dare you?

En journalist i Göteborgs-Posten undrade vad som hade hänt med Björn Ranelid när jag skrev om Sverige som en nation i krig. En annan person på Sydsvenska Dagbladet skrev ett öppet brev till mig och menade att han tidigare i olika sammanhang hade försvarat mig, men nu skulle det bli ett slut med det.

Dessutom hävdar jag att min sorg och vrede över tillståndet i Malmö och resten av Sverige är äkta, men jag betvivlar på goda grunder att Stefan Löfven och hans statsråd och regeringskumpaner känner en riktig smärta i kropp och själ inför förvandlingen till det sämre av Sverige. De beter sig i varje fall som det inte vore fallet. 

Under september och oktober i år skedde 1 204 bilstölder i Sverige. I nio av tio fall är det utländska ligor som begår de brotten. Är det fortfarande tillåtet att skriva att dessa brottslingar är utlänningar och inte svenska medborgare? 

Det som sker i Sverige nu i fråga om ett krig som riktas mot allmänheten är inte en skillnad i grad utan i art. Det är en viktig markering av utvecklingen. Sprängdåd som utförs av terrorister, bilbränder, avrättningar och annan mycket grov brottslighet förekom inte alls eller ytterst sällan i Sverige på 1950-, -60, 70- och 80-talen i riket.  

Alla laglydiga och skötsamma medborgare i Sverige är mer värda som människor än samtliga mördare, dråpare, våldtäktsmän, pedofiler och rånare i Sverige. Det är hög tid att begreppet värde i förhållande till människan analyseras på ett förnuftigt sätt. 

Det har blivit en betydelsetom och enfaldig ramsa eller ett mantra i Sverige att politiker, präster och många andra personer brister ut i följande påstående: Alla människor är lika mycket värda. 

Fråga statsministern Stefan Löfven och ärkebiskopen Antje Jackelén om de anser att en massmördare, pedofil eller terrorist är lika mycket värd för sina medmänniskor som en läkare utan gränser, en filantrop eller en moder som uppfostrat sex barn med kärlek och omsorg är. Om de skulle bejaka den frågan, så är de antingen falska eller dumma i huvudet. 

Alla människor föds med ett värde som bör vara lika. Det skall inte vara hudfärg, härkomst, nationalitet eller kön som bestämmer en individs värde i begynnelsen av livet, men därefter gäller det att personerna förvaltar gåvan att få födas utan egen förtjänst och beter sig och handlar efter devisen att de inte är ensamma på jorden. 

Jag och alla andra blir till genom två föräldrar och ingen lever i ett absolut vakuum. Vi är en del av en familj, ett samhälle, en nation och ytterst sett hela mänskligheten i världen.   

Nu och här ämnar jag belysa varför vissa individer har förbrukat sina ursprungliga värden som människor. Om en person dräper eller mördar, våldtar eller på ett annat sätt förgriper sig på sin nästa, så har denna person i värsta fall tagit livet av en människa som föddes med ett unikt värde i likhet med andra individer.

Det är förpliktigande att tilldelas ett värde från livets begynnelse som är oavhängigt föräldrarnas rikedom i pengar, ära, berömmelse och börd. Kungens, presidentens och den mest förmögna människan i världen är således inte mer värd än ett barn som föds i slummen i Calcutta eller som dotter och son till en mördare, rånare eller våldtäktsman. 

Om det däremot visar sig att denna individ under livets gång försnillar och faktiskt förbrukar sitt unika värde genom att ofta eller rentav konsekvent göra andra människor illa, så kan denna brottsling inte vara lika mycket för sin nästa, sitt samhälle och sin nation som de skötsamma och laglydiga individerna är.

Den hållningen utgår ifrån och får sin innebörd av en konsekvensetik. Det innebär att vissa eller så gott som alla mänskliga handlingar får följder. En planmässig och upprepad brottslighet i mer eller mindre grov form leder så gott som alltid till men och skada för andra människor inom familjen, släkten, vänkretsen och samhället i stort.

En terrorhandling kan skada tusentals människor. Mord innebär obotlig sorg och ett lidande för de anhöriga till offret som inte läks med tiden. Det vore cyniskt och grymt att säga till mamman, pappan och syskonen som sörjer den döda dottern eller sonen att terroristen Anders Behring är lika mycket värd för dem och det norska samhället som offren är.

Tänk även på terroristen som med en stulen lastbil mejade ner människor på Drottninggatan i Stockholm. Är han lika mycket värd som de fullkomligt oskyldiga offren och deras familjer och anhöriga är?

MIN ANMÄRKNING om händelsen på Drottninggatan.

Självklart – är han (metoden) mer värd för Regeringen och dess justiemini – än vad Ranelid menar! Detta och eftersom det får anses som troligt att att han värderas högt av Regeringen som ombud för The New World Order i att skapa kaos i Sverige och radera ut nationen till att bli en pytteregion i norra EU ! Regeringen visste med stor sannolikhet om vad som skulle ske ( bl.a efter SÄPOs rapporter och andra säkerhetstjänster) ….

Detta ÄR precis som den konsekvens det blev av USA.s blockad av olja till Japan – som ledde till Pearl Harbor och att USA;s vapenindustri kunde förmå landet att delta i 2 VK… Med andra ord – det finns alltid de som tjänar – både pengar och makt på terrorhandlingar. Så tro INTE på att religiösa förklaringar låg bakom dådet!!!…. Judarna inom familjen Rotchilds medverkade medvetet till att Hitler kom till makten – via “dotterbolag i Tyskland” till judefamiljen Rotchilds…. “Döda sina egna” – DET gjorde svenska Regeringar via Estonia och den vapensmuggling som där och då skedde… – så Det kommer att komma fler sk attentat… mot svenska folket – för att kuva folket i rädsla – och att BEHÅLLA MAKTEN.

MAKTEN – går alltid före FOLKET !



“We will get back to you” – Ylva Johansson, alias Yj-Yj

Life in Balance, Politik Posted on Wed, October 09, 2019 10:55:06

Text: Bianca Muratagic

För tre år sedan förfasades jag över arbetsmarknads-och etableringsminister, numera känd som ”I`ll get back to you” minister Ylva Johansson lögner i hennes intervju med BBC där hon påstod att våldtäkterna i Sverige sjunker när sanningen egentligen var helt annan. Tittade man på statistiken från BRÅ ökade våldtäkterna lavinartat och i skrämmande fart.
När man ser en politiker ljuga så ohämmat utan att blinka begriper man snabbt att skrupulös propaganda, korruption och samvetslös maktgirighet är ett faktum.

Jag slängs tillbaka i tiden när jag som 14-årig krigsflykting satt och tittade på nyheterna i Serbien där de t o m översatte nyheter från CNN på så sätt att som inte förstod engelska kunde manipuleras med lögner och desinformation genom att ändra rapporteringen i nyhetstexterna.

Från den dagen har jag lärt mig att aldrig mer lita på varken media eller makthavare.

Idag förfasas jag ännu mer över Ylva Johanssons totalitära metoder och nya värdegrundsindoktrinerande begrepp som ”tvingande solidaritet” i skattefinansierade regim television som själv sprider vänsterpropaganda och gång på gång misslyckas med opartiskhet.

Du ser Ylva, jag har funderat mycket över definition av ”tvingande solidaritet” och vad du menar med det.

Är ”tvingande solidaritet” att din partiledare först påstår att ”inget är mer grundläggande för en stat, än att skydda sina medborgare och sina gränser och att regeringens främsta uppgift är försvara rikets säkerhet i varje läge” -> för att ni ska i nästa stund öppna gränser och dessutom hemlighålla Schengen rapport strax innan valet om att Sverige har Europas sämsta gränskontroller och att personalen saknar kompetens att upptäcka förfalskade dokument, pass och jihadister?

Är ”tvingande solidaritet” att först ljuga om att vuxna afghanska män och ekonomiska migranter som saknade asyl-och skyddsbehov, identitetshandlingar och vars bakgrund vi har ingen aning om kallades för ”ensamkommande flyktingbarn” och trots lagbrott, massivt bedrägeri mot svenska folket och hederliga skattebetalare samt lögner om deras ålder fick särbehandlas och belönas med en färskbakad gymnasielag.

Är ”tvingande solidaritet” att låta jihadister och IS-terrorister återvända till Sverige? Är tvingande solidaritet att de som har begått vidrigaste brott mot mänskligheten få ekonomisk och socialt stöd, skyddade identitet och boende, att förövare, våldtäktsmän och mördare som begår grova brott ska lindriga straff, straffrabatt och få stanna i Sverige samtidigt som allt fler ensamstående mammor blir bostadslösa, låta våra äldre bli fattigare och hemlösa och frysa på ålderdomshem, dra in assistans för sjuka barn som drabbas hårdast och som tar sitt liv, kvinnor och flickor gruppvåldtas?

Är ”tvingande solidaritet” att en kvinna ska få svåra skador och hennes kläder slitas från kroppen när hon en vanlig dag promenerar bredvid en kiosk som exploderar och polisen varnar allmänheten att hålla ögonen öppna efter bomber?

Är tvingande solidaritet att en far till en ung flicka som miste sitt liv i terrordåden i Stockholm ska få ynka 60.000 kr i skadestånd och en rysk kvinna som förlorade sitt ben hotas med utvisning?

Är ”tvingande solidaritet” att bestraffa laglydiga skattebetalare med låg och mager pension oavsett deras slit, insatser och avgiftsbetalning, att allt fler flickor vårdas för könsstympning och faller offer för hedersrelaterade brott, att bilar brinner varje dag, att bombdåd ökar, att brottsligheten och otryggheten med misshandel, personrån och trakasserier slår nya rekord, att rånoffer, oftast barn och äldre körs till sjukhus och vårdas för skador eftersom de blir attackerade av utländska ligor och kriminellagäng med machete, kniv, pistol och batong? Att kvinnor och deras hundar misshandlas och terroriseras?

Är ”tvingande solidaritet” att kriminella ungdomar håller en hel stad som gisslan och att butik och restaurangägare hotas och förlorar kunder p g a dem när ni avnjuter champagne och kaviar bakom höga staket och grind i Sveriges tryggaste och hårdbevakade område?

Ylva Johansson, dina metoder att tvinga svenska folket att finansiera korruption, hyckleri, ohederlighet och ansvarslöshet som du kallar för solidaritet tar sönder vårt land.

Gör oss alla en stor tjänst.
Don`t come back.



Näthatsgranskaren – bättre än kommunal ättestupa för S

Life in Balance, Rättssystemet Posted on Mon, October 07, 2019 09:40:59

Katerina Magasin kan idag avslöja den statligt avlönade Näthatsgranskaren Tomas Åbergs nya, lukrativa affärsidé: Att stämma gamla och sjuka människor på skadestånd i civilrättsliga processer. För en insats av 900 kronor får Åberg i snitt 10-15 000 per anmälan – pengar som är undantagna utmätning och är dessutom skattefria. Samtidigt har han beviljats över två miljoner av våra skattepengar för att jaga svenskar med “fel” åsikter – medan han själv har 800 000 kronor i skuld hos kronofogden. Ombudet för flera av Näthatsgranskarens offer, juristen Ola Bengtsson, ger ett skakande vittnesmål om ett skrupelfritt förfarande av en cynisk angivare i statens tjänst, som skor sig ekonomiskt på det lidande han orsakar.

Läs mer på Katerina Magasin. Dela gärna.



Jag uppmanar alla Sveriges skolbarn att skriva, handla och tala om otryggheten i riket vars klimat är viktigare än alla regn, snöfall, stormar och köld- och värmegrader i luften.

Life in Balance Posted on Sun, September 29, 2019 09:19:15

Mördarnas offer skall sättas i det första rummet. ALLTID i All Tid !

TEXT. BJÖRN RANELID


När ett barn mördas lyfter modern ut sitt öga och säger att hon har sett tillräckligt av världen. Både offer och gärningsman har en gång legat som foster i mödrarnas varma innanhav som saknar fryspunkt.


De efterlevande föräldrarna döms till kronisk och livslång sorg som tiden aldrig läker. Alla skolbarn i Sverige borde enas i kampen mot den grova brottsligheten, ty det handlar om deras framtid i riket och världen omkring. Där finns inga gömställen för en enda människa.


Den röda pelaren i brottstermometern i Sverige visar på ett hundra grader. Det är kokpunkten enligt Celsius. Alla skolbarn i Rosengård, Biskopsgården, Rinkeby, Vivalla i Örebro och i tusentals byar och samtliga städer i landet borde visa i ord och handling och hålla upp plakaten på gator och torg där skriften är rättstavad och tydlig med svenska ord: Vi vill inte att en enda människa, stor eller liten, mörk eller ljus mördas, dräps eller misshandlas i Sverige.


Trafikverket och politiker har ofta talat och skrivit om en nollvision av döda personer på vägarna och gatorna i Sverige, men inte en enda gång och inte någonstans har skribenter, opinionsbildare eller politiker fört fram visionen om att inga mord och inga dråp skall ske i riket från och med en viss tidpunkt.


Ni läser det för första gången i era liv här i denna krönika. Det är hög tid att våra döttrar och söner i förskolor och de litet äldre barnen bestämmer sig för att inga föräldrar, syskon, kusiner och kamrater skall mista sina liv som en följd av mord, dråp eller misshandel.


Den riksomfattande manifestationen om brott och kriminalitet har ett eget klimat som handlar om etik, moral och föräldraskap. Ett par journalister ljuger om vad jag skrivit i mina krönikor som handlar om kriget i Sverige mot den organiserade brottsligheten. De skribenterna förfalskar bevisligen mina ord så att det tjänar deras syften att misskreditera mig, men de kan inte stoppa mig.


Medkänslan mellan dig och mig och oss handlar inte om politik och ideologi. Det rör sig om vad du gör med ditt liv i konkreta handlingar och att du tar ansvar för dessa. Vi föds med samma värde, men det gäller att förvalta och efterleva den dogmen.


Den tjugoåttonde maj 1999 mördades polismännen Olle Borén och Robert Karlström med sina egna tjänstevapen på en väg i Malexander. Tre nazister hade rånat en bank i Kisa.
De tre gärningsmännen flydde i en bil och jagades av poliserna. I ett visst ögonblick började en ny tideräkning för offrens föräldrar. Det blev före och efter när de miste sina barn.


Den sjuttonde augusti 1995 mördades John Hron vid Ingetorpssjön invid Kode. Han var fjorton år. Han och en kamrat skulle tälta invid sjön. Fyra ynglingar hade av en slump fått syn på dem. En av gärningsmännen kände igen John Hron. De var elever på samma skola.
John misshandlades svårt och kastades i vattnet. Han hade simmat ett par hundra meter när vännen ropade på hjälp. John vände om. När han återvänt till klippan fortsatte misshandeln under tortyrliknande förhållanden. Sedan slängdes han ännu en gång i vattnet. Där dog han.
Robert Karlström var enda barnet till Astrid Gladh. Även John Hron var ensambarn till föräldrarna Marie-Louise och Antonin. Polismördarna dömdes till livstids fängelse, men i fallet med John Hron blev domarna betydligt mildare och det motiverades med de skyldigas låga åldrar.
Sommaren 1974 träffade jag en ung kvinna vid namn Marie-Louise Axelsson i Göteborg. Tjugo år senare blev jag varse att John Hrons moder var identisk med Marie Louise.
Jag blev en av styrelsemedlemmarna i stiftelsen till John Hrons minne. Jag åkte med hans föräldrar Marie-Louise och Antonin och talade om pojken och vad som låg bakom mordet. Vi besökte många platser i Sverige och samlade in miljoner kronor till stiftelsen i John Hrons namn som delades ut till olika organisationer vilka arbetade mot våld och nazism. Jag gjorde detta helt oavlönad.
Jag var även med i styrelsen till Stig Dagerman-Sällskapet och jag lade mitt ord för att John Hron skulle bli den förste mottagaren av priset i författarens namn. Så blev det. Han tilldelades den utmärkelsen postumt året efter sin död.
I en manisfestation på Liseberg var jag en av talarna till minne av John Hron. Cirka 50000 människor hade samlats för att hedra pojkens minne. Det blev en fin och värdig eftermiddag.


Jag träffade den mördade polismannens mamma i Malexander. Astrid Gladh tog mig med till brottsplatsen och hon berättade om sin enfödde son Robert. Den stunden glömmer jag aldrig.
Astrid talar inte om hämnd, ty hon är klokare än alla mördare och dråpare i hela världen. Hon är en av många kvinnor som burit och fött barn som senare mist sina liv i mord, dråp eller misshandel. Det är den tyngsta sorg som kan drabba en moder.


John Hrons pappa Antonin har sagt de kloka orden att han inte skulle vilja hämnas sin sons mördare genom att kopiera deras nidingsdåd, ty de förtjänar inte att likställas med sitt offer.
Jag vet att Marie-Louise blev gråhårig av sorg en kort tid efter sonens död. En människas själ verkar i kroppen. Myndigheter måste ge stöd till de drabbade och visa det med kraft.
Offrens anhöriga skall sättas i det första rummet, inte gärningsmännen. Jag minns att Marie-Louise och Antonin fick 30,000 kronor som skadestånd efter mordet på John. Så litet ansåg staten och den ansvariga myndigheten att den fjortonårige pojkens liv var värt.


Astrid Gladh söker inte hämnden, men ingen och ingenting kan läka hennes sorg efter sonen Robert. Den andre polismannen Olle Borén var inte bara arbetskamrat med Robert; de var vänner i livet.
När jag läser och hör att en brottsling i Sverige kan göra sig skyldig till över 200 brott och erbjudas och få tillgång till lägenheter i Stockholm av sociala myndigheter i staden, fastän han fortsätter att råna, hota och misshandla människor så är all rättslig klokhet, sans och vett satta ur spel.
Den notoriske brottslingen, som därtill inte säger sig ångra sina dåd, går därmed före många hundra tusen bostadslösa ungdomar och vuxna individer i Stockholm. Det är vansinnigt.


Många grova brottslingar i Sverige behandlas bättre och skonsammare än sina offer. Den ordningen kan aldrig försvaras och den ger upphov till vrede och vanmakt hos de drabbade.


Jag uppmanar alla Sveriges skolbarn att skriva, handla och tala om otryggheten i riket vars klimat är viktigare än alla regn, snöfall, stormar och köld- och värmegrader i luften. Våldet är ett gift i mänskligheten och det kan inte botas med att koldioxidhalten i atmosfären sjunker.


Föräldrar, lärare i skolorna, politiker och var och en av oss måste hjälpas åt så att barnen kan leva och leka i frid och fred i glädje med sina föräldrar och kamrater.
Denna önskan är ett syskon till kärleken och större och viktigare kan det inte bli.


Björn Ranelid. 2019-09-29



Är Leo konspiratör?

Life in Balance Posted on Wed, September 11, 2019 10:42:22

Är Leo konspiratör?

Ja, säger säkert många – som har valt att läsa min rader här i bloggen, samt på sociala medier.

Vad är då att vara konspiratoriskt?

Det finns ett begrepp – NORMOPAT – som kan tolkas som så här:

Självklart svenskt – precis som ordet Lagom.

Normopat beskrivs som ” en person som är ONORMALT stabil och socialt välanpassad” -> Dvs normopaten uttrycker sig uteslutande i klichéer och allmänna tankeformer – för att undvika all kontakt med varje form av psykologiskt djup”

Jag vill inte se mig som en normopat – ej heller mytoman – eller än värre psykopat – genom att göra det som är självklart – ha synpunkter på den verklighet som skapas via ett genomruttet, manipulerande styrelsesätt via de sk folkvalda i Risk Dagen.

Ja, jag skriver Risk Dagen… då denna församling för mig snarare utgör risker – än dess motsats – när det gäller konsekvenser för medborgarna. Ta t.ex denna kvinna !

Jag är en av dem som medvetet känner att hela det politiska etablissemanget i landet – de är marionetter till Globalisterna och deras The New World Order (NWO). Globalisterna gör alla de möjliga påtryckningar de kan – via banker och finanssystem – för att hota och bryta ner Nationalstater i akt och mening att skapa lydstater inom NWO. De tar stöd av Agenda 2030 (Mp.s Bibel) samt att Sverige har sedan flera år tillbaka varit den största givaren av kärnstöd till FN.s UNHCR. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/06/sverige-skriver-rekordstort-flerarigt-avtal-med-fns-flyktingorgan-unhcr/

Du får inte glömma avtalet om Global Compact ( https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/lofven-skriver-under-fns-kritiserade-migrationsavtal-/)

ALLA dessa avtal – sker med piskan vinande från Globalisterna – där Kung Carl den STORE Bildt – är den som via BilderBergsGruppen (likt sheriffen i Nottingham) håller i piskans snärt mot svenska folket..

Där till kommer The Dirty Dozen inom UD – som ser till att allt annat än fördummande S-politik kommer att härska inom UD – för det har S under 50 år sett till att skapa värdegrund i och för… Det finns nu de, som nenar att fd utrikesminin Pierre Schori låg bakom likvideringen av Palme…. eftersom Palme blev för ‘obekväm’ – för S-demagogerna i deras maktsträvanden. Detta må vara konspiratoriskt för många – men lika troligt för andra. Min fd svåger dog helt plötsligt 44 år gammal i hjärtinfarkt – när han hade ordat om just det om Palme. Svågern var Sosse sedan unga tonår och kände många sossar på olika nivåer i samhället… Jag tror att han blev obekväm med livet – och framkallade sin egen hjärtinfarkt – eller vad tror du?

Jag skrev att fd Sverige håller på att begå hierarki i ett annat inlägg – MEN det avser såklart enbart de naiva medborgarna…. Politikerna de har sedan länge skapat reträttposter – typ den som Hjärtekrossaren Fredrich von Reich-Wälder fått inom Världsbanken m.m.

TYCKER DU – att jag fortfarande ska betraktas som en konspiratör?
Skriv gärna din kommentar nedan.



Next »