Leo-Bloggen

Överbefälhavare Micael Bydén är mer än nöjd.

Stiligt blev det på Svenska Dagbladets första sida! En regnbågsfana värd att försvara! Viktigast är att radera ut allt skadligt testosteron som kan finnas kvar i “armén”. Skadliga, kontraproduktiva maskulina normer. Framöver blir det andra bullar. Vaniljbullar, närmare bestämt. Skönt att det nu är Pride, årets viktigaste vecka då alla människors lika värde manifesteras med hjälp av hyllningar till sexualitetens mångfald. Alla är lika mycket värda, ja alla utom landsförrädarna inom Sverigedemokratin. Nationalistiska svin!

Bydén lutar sig tillbaka och sluter ögonen. Regnbågsfärgade enhörningar materialiserar sig framför hans inre blick. Pressekreterare Therese Fagerstedt, inkvoterad livmoderkonsulent, gör ett lysande jobb när hon i medierna förklarar att försvarsmakten traditionellt förknippats med macho-kultur, något man målmedvetet arbetar för att komma ifrån! I Miljöpartistisk anda kommer man hädanefter nyttja flörtkulor som stridsmedel… ur färgglada vattenpistoler… drivna av kärlekens budskap.

Det finns inga gevär! Ur papprör skjuts gula ärter! Krigsföring måste värna såväl psykisk som fysisk miljö. Handhjärtan och klänning på “mannarna”. Retoriken är en smula förlegad men tack vare allt fler vaginabärare i försvaret är även det ordet snart borta. Penisen limmas upp mellan skinkorna, ingen bör ens tänka tanken på att stoltsera med ett manligt kön. Trosor… i rosa och gult. Delas ut på logementet. Genuskurs är obligatorisk, viktigast av allt när man “ligger” i fält. På mjuka madrasser, förstås. Specialkost! Till alla. Kvällstid talas känslor och alla människors lika värde. Fienden möts med relationsprat. Vilka trauman bär de på? Vad har de killarna varit med om? Man har gruppövningar i samband med workshops där man övar på kramar och våldsfritt bemötande. Låg-affektivt. Dialogplutoner visar vägen. Skjuter de skarpt, ska de få mjukt tillbaka. Ska bli härligt att tala ryssen tillrätta.

Häpnaden över svenskarnas taktik kommer få dem att droppa sina karbiner och släcka granatkastaren. I regnbågens glitter och svärmar av skära hjärtan kommer de fogligt dra sig tillbaka. Allt enligt soldat BOOOM!

Förlåt alla kommentatorer.. MEN, allt mjukt vilseledande bubbel från ÖB m.fl…DET är medveten desinformation för att skugga att SVERIGE är ett av världens främsta VAPENtillverkare och exportörer…dvs kanonbra enligt trähästen PH… en Trojansk paria av stora mått i förräderi mot Pride, kärlek och ett folk.

Ann Heberlein – biter till !

EN ANALYS AV DEN SVENSKA PROSTITUTIONSDEBATTEN

Paolo Robertos gästspel i podden ”Den sista måltiden” öppnade dammluckorna för den slumrande prostitutionsdebatten. Varenda moralistisk prussiluska i det här landet vädrar morgonluft och utnyttjar tillfället för att vräka ur sig det ena onyanserade argumentet efter det andra. Prostitutionsmotståndarnas argument kan grovt delas in i förenklade, moralistiska, känslomässiga och hobbypsykologiska.

Låt mig, innan jag går in på argumenten mot prostitution, definiera vad jag avser med begreppet: Prostitution innebär att en vuxen man eller kvinna, medvetet och frivilligt, säljer sexuella handlingar till andra vuxna män och kvinnor. Prostitution är således att förstå som en frivillig transaktion mellan två autonoma subjekt. Eftersom jag utgår ifrån att vuxna människor – också kvinnor – är autonoma menar jag att detta är giltigt även då en kvinna (eller man) väljer att sälja sex. Jag menar att vi måste respektera autonoma individers val också då vi finner valen dumma, omoraliska eller rentav obegripliga.

Notera att definitionen ovan utesluter alla situationer där tvång ingår, som vid trafficking. Det innebär att alla argument mot sexarbete som baserar sig på principen att det är fel att använda sin autonomi för att kränka andras autonomi, d v s tvinga den andre, faller. Om tvång är en komponent talar vi inte om sexarbete, utan om trafficking och människohandel.

Vilka argument finner vi då?

Jag börjar med 1) de förenklade:

a) ”Det är fel att köpa någons kropp”. Det här argumentet utgår ifrån en felaktig uppfattning om vad sexarbete är. Den som säljer sex, säljer inte sin kropp. Det är ett idiotiskt påstående. Hon eller han säljer en tjänst, på samma sätt som en frisör eller en terapeut. Sexarbetaren använder förvisso sin kropp i sitt arbete, men det gör byggjobbare, massörer och mannekänger också – utan att någon hävdar att de ”säljer sina kroppar”.

b) ”Ingen kvinna kan frivilligt välja att prostituera sig”. Varianter av det här argumentet finner vi i de flesta debatter som innehåller en moralisk dimension: Misstaget som görs här är att debattören förväxlar sin egen uppfattning om vad som är normalt med vad som bör vara normerande. Det vill säga, eftersom man själv anser det vara motbjudande att sälja sex/ha sex med någon av samma kön/äta hundar/ et cetera så utgår man ifrån att alla andra har samma preferenser som man själv har.

Vidare finner vi en uppsjö av 2) moralistiska argument mot prostitution:

a) ”Ingen kvinna vill ha sex med så många män”. Det här argumentet är besläktat med argument 1b ovan och grundar sig på en syn på kvinnlig sexualitet som något ömtåligt, skört och skirt. Föreställningen innebär att kvinnor bara vill ha sex när de är förälskade, och att sex är synonymt med kärlek för kvinnor. Glöm det. Det är en essentialistisk syn på kvinnlig sexualitet som hör hemma i romaner av systrarna Brontë men har ytterst lite likheter med hur kvinnlig sexualitet de facto fungerar. Argumentet används nämligen aldrig i relation till manliga prostituerade, sannolikt eftersom manlig sexualitet uppfattas som rå, primitiv och omättlig.

b) ”Sex får inte kommodofieras och bli till en vara att köpa och sälja”. Det här argumentet bygger på uppfattningen att sex är en alldeles särskild form av aktivitet, som skiljer sig från andra aktiviteter som två eller flera människor kan ägna sig åt, som att spela tennis, äta middag tillsammans, samtala: Som om sex innebär direktkontakt med den andres själ. Som om sex skapar ett alldeles särskilt band mellan människor för att deras könsorgan vidrör varandra.

Sen har vi de 3) känslomässiga:

a) ”Men om din egen dotter sålde sex då?” alternativt ”skulle du själv vilja sälja sex kanske?”. Det finns en mängd yrken jag avråder min dotter från, som beridare (det är farligt), frilansskribent (det är osäkert), balettdansös (kroppen tar stryk och karriären är kort). Det innebär inte att jag vill yrka på förbud för dessa yrken. Det finns också en rad yrken jag inte vill utöva själv, som slaktare (det verkar äckligt) eller obducent (samma sak) – men inte vill jag förbjuda dem heller.

b) ”Det finns inga lyckliga horor. Det är bara en myt”. Det är ett löjligt påstående: Majoriteten av världens befolkning arbetar för att försörja sig, inte för att uppleva lycka. Hur många lyckliga mellanchefer känner du?

Slutligen finner vi argument av mer 4) hobbypsykologisk art:

a) ”Alla som prostituerar sig har någon form av trauma i bakgrunden”. Det här argumentet hänger ihop med både 1b och 2b, d v s subjektiva uppfattningar om vad som är normalt och en normal sexualitet. Den som utför något som går på tvärs med debattörens preferenser – uppfattningar om normalitet – patologiseras och etiketteras som ett offer som inte förstår sitt eget bästa. Det är direkt oförskämt mot de sexarbetare som med emfas hävdar att de medvetet och frivilligt valt att tjäna pengar genom att sälja sexuella tjänster.

Jag menar med bestämdhet att kvinnor är autonoma. Vuxna kvinnor kan själv bestämma hur de vill leva sina liv. Vuxna kvinnor kan välja att sälja sex. De kan också välja att bära slöja, vara hemmafruar eller gå i kloster. Tror vi på autonomiprincipen måste vi respektera andras val (så länge valen inte skadar andra) även om vi finner valen dumma eller rent av obegripliga.

Text: Ann Heberlein

EN BARNBRUD – GILLAS AV EN MYTOMAN !

Bråda tider i Svea rike när landet ska arabiseras på bred front.

Regeringen gör undantag på undantag för att inte stöta sig med den socialdemokratiska kärnväljartruppen. Barnäktenskap till exempel är okej – så länge de sker just på arabiska. Likaså månggifte.

Vafalls, muttrar Morgan Johansson besviket. Ska inte en svensk få gifta sig med ett par fräscha små barnbrudar, om han blir sugen? Han tystas snabbt ner av sin före detta fjälla Annika Strandhäll. Vissa barnäktenskap är mer motiverade än andra, förklarar hon. Att du är KORT ger dig inte rätten att äkta en grupp icke fullvuxna minderåriga. Även om ni råkar matcha varandra storleksmässigt, vilket skulle kunna bjuda på en inkluderande helkroppsupplevelse…

Den här polygamipositiva informationen måste nå ut till det tolkbehövande nysvenska folket. Därför har nu Sveriges Radio dragit igång sändningar på arabiska, Sveriges näst största – snart STÖRSTA! – språk sedan halva Mellanöstern bosatt sig från Ystad till Haparanda. Sverigebilden behöver slipas inför Ramadan och vad passar bättre än att statsradion sänder halalextra 24/7?

Kanske borde man framöver skippa svenska som språk överlag, funderar en av arabradions initiativtagare. Svennarna behöver känna på hur det är att inte förstå ett skvatt och språket är ett utmärkt integrationsverktyg så de lär sig acceptera att landet snart ska bli moskétätast i Europa.

När islam (ordet betyder underkastelse – min anmärkning) råder är alla lyckliga, bögar övar balkongflygning och fruarna lyder sina män. Man har redan lovat den kända salafistprofilen Zuzu Moummo fast tjänst som kulturminister i en framtida socialdemokratisk regering. De andra ministerposterna är också vikta, åt Afghanistans, Irans, Iraks, Syriens, Nigerias och Sydsudans ämbetsmän som alla ska uppträda i färgrika folkdräkter i Sveriges riksdag, för att manifestera och värna mångfald.

Arabradions krismöte idag lördag handlar annars om att Macron förbjuder slöjor för barn under 18 år i Frankrike.

Tack och lov kommer samma övergrepp aldrig ske i Sverige! Har de huckle på sig vet hen inte hur gamla de är!!! Och då kanske till och med jag kan få mig en barnbrud eller två, önsketänker Morgan.

Fri media Swish 0733 28 91 22

Jag hade inte kunnat skriva denna text på Facebook – eller Instagram – för där råder CENSUR – styrd av landets REGIM, via sk Faktakontrollanter samt NÄTSTRUMPEHATARNA – “Armbandet” och han man spyr av -> ÅGREN!

TEXT: Stefan Torsell

Jag har haft turen att träffa många intressanta människor under åren.Men en stor social förändring har skett. Under alla decennier, 1970-tal, 1980-tal, 1990-tal och 2000-tal har jag kunnat träffa författare, konstnärer, politiker, ämbetsmän, journalister, kulturpersonligheter och även umgåtts och ibland festat med några. En och annan mycket framstående. Men mest vanligt folk, arbetskamrater, grannar och sjömän givetvis.

Men sedan 2010 har det blivit totalt förändrat. Det är som en samhällsmur har byggts genom Sverige. En social apartheidbarriär som ett hinder för möten. Hela den sfär av möten som jag tidigare har varit med om är i dag som bortblåsta. Det forna Sverige finns inte mer. Var är politikerna, journalisterna, konstnärerna, ämbetsmännen och alla de andra? De verkar leva bakom gated communities, bakom skyddsvärn och bortom egna skyddszoner. Samtidigt har jag aldrig träffat så många skribenter, entreprenörer och mediamänniskor som under mitt 2010-tal som uppstått i samband med fria medier. Under hela mitt 2010-tal har jag haft förmånen att sitta och prata med människor som verkligen tänker och funderar över vårt Sverige.

Under de senaste 10 åren har jag förstått mer om Sverige än under alla åren dessförinnan tack vare dessa samtal och möten. De människor och grupper jag tidigare hade möjlighet att träffa har dragit sig undan. De har blivit en liten sammanhållen etablissemangselit som lever bakom ett skyddsvärn för att kunna bevara sina samhällsprivilegier.

De kontrollerar statens kassakistor som de roffar åt sig ur. De befinner sig på samma nivå som förtappade laglösa personer i skurkstater eller rena skitländer. Sveriges journalistkår har blivit en samling intellektuella svindlare. Våra politiker har blivit lögnare och kultureliten snyltare. De gräver åt sig av medborgarnas pengar. Men en dag faller skyddsvärnet omkring dem. Förut på den tiden deras samhällsgrupper var friska i huvudet kunde jag fika med dem eller dricka en öl. I dag vågar de inte ens samtala. De vet att hela deras tjuveriverksamhet är på väg att falla. De har förskansat sig bakom lögner om dem själva och ännu större lögner om de människor som de bedrar. Deras anseende är fullständigt förbrukat. Till min sorg kan jag konstatera att de som förråder Sverige i dag och Sveriges anseende är vänstern och vänsterliberaler. Deras föregångare inom vänstern och bland vänsterliberaler stod för musik, teater, publicistik och kultur. I dag står de för unkenhet, falskhet, tjuvnad och intellektuellt hyckleri. De isolerar sig bakom sina apartheidmurar för att kunna överleva ännu några år.

Linda Snecker, rättstalesperson för Vänsterpartiet, får mig att känna mig som ett gråtande barn som tappats bort i ett köpcentrum. En gosse som till följd av skam vägrar hjälp. När ett par snälla främlingar vill leta upp min “trygga” hemmiljö, då ljuger jag om att jag inte alls är vilse. Att jag leker kurragömma med andra barn som därför inte syns till, tårarna kommer av allergi. Sedan vandrar jag tyst och ensam vidare tills jag hittar de alkisföräldrar jag skämdes för mycket för att namnge. Går vid deras sida och ber till gud att vi ska hem snart. Hukar mig när de skriker och dricker offentligt, hoppas att ingen ser att jag tillhör dom. 

Liknelsen må vara osmaklig, men den är träffande. När Snecker tas upp offentligt, då skäms jag för mitt parti. Det som utmärker riktigt dåliga föräldrar är deras oförmåga att se när de skämt ut sig via moraliska övertramp, då skam och självförbättring ofta utgör två sidor av samma mynt. Denna oförmågan till att se sig själv utifrån är ett drag som även delas av fördärvliga förtroendevalda.

Carolin Dahlman påpekade nyligen i KristiansstadsBladet att Snecker helt oblygt företräder en fullkomligt självmotsägande attityd till brott. Där hon vid ett tillfälle säger att: “Jag har inte sett någon korrelation mellan hårdare tag och mindre kriminalitet över huvud taget. Sambandet finns inte”. Vid ett annat tillfälle ropade hon på Twitter att: “Straff för sexköp måste höjas eftersom 1 av 10 svenska män köper sex. Högre straff = större benägenhet att inte begå brottet. I jämförelse med ex gängkriminell som inte berörs om straffet är ett, två eller fem år”.

Ett förhållningsätt som den antirasistiska aktivisten Henrik Johansson, känd för hemsidan Inte Rasist Men, kommenterade med orden: “Det här är faktiskt redigt jävla dumt. Erkänn som det är istället. Du brinner för frågan och känner extra för att sätta sexköpare i fängelset men låtsas inte om att det kommer leda till att färre personer köper sex.”

När jag först läste det Snecker skrivit på Twitter övervägde jag möjligheten att hennes konto hackats. Det framstod som om någon försökt driva med henne. Men sedan mindes jag vad hon tidigare sagt, vilket fick mig att inse det pinsamma faktum att tweeten var äkta. “Kriminella blir inte mindre brottsliga för att dom sitter i fängelse, precis som sjuka inte blir mindre sjuka bara för att dom är på sjukhus”, tweetade Snecker redan 2017.

När spegeln står tom

SD-företrädaren Katja Nyberg försökte nyligen uppmärksamma Snecker inför den ryckiga selektiviteten i hennes straffrättsliga retorik, genom att citera två av hennes tidigare uttalanden som inte rimmade med varandra. Snecker bemötte inte kritiken gällande inkonsekvent resonerande, utan mästrade istället över det faktum att SD delade hennes åsikt om att höja straffen för sexköp. Hon förstod till synes inte att Nyberg ville göra en poäng av att Snecker i själva verket stödde SD:s straffrättsliga politik men bara när det passade – där fängelser av oförklarlig anledning ansågs fungera mot torskar men inte mot yrkesmördare. I praktiken landade alltså rättstalespersonen i att håna sin meningsmotståndare för att vederbörande var konsekvent, och inte smart nog att hyckla som Snecker själv!

Det hela påminner mig om en anekdot som psykologen Paul Bloom tar upp i sin bok “Just Babies”. I boken rånar en ungdom med psykopati en blind äldre kvinna. Offret valdes ut för att hon inte kunde identifiera förövaren eller försvara sig. Ungdomen får den retoriska frågan om han inte skulle må dåligt om han stod i kvinnans skor, på vilket han svarar: “vad bryr jag mig, jag är inte hon”. Empati var ett så pass främmande koncept att han inte förstod frågans poäng, på samma sätt ligger bevisligen värdet av följdriktighet ljusår bort från Sneckers förståelsehorisont. 

Jag har ärligt talat aldrig i hela mitt liv sett någon missa poängen så fatalt som när Snecker möter kritik. Precis som de berusade föräldrarna i min inledande liknelse, förblir hon immun mot den effekt som speglar har på oss övriga dödliga.

Fler oskyddade mål än jag har fötter, men jag vill spela basket istället….

Det finns en hel del infallsvinklar man kan angripa Snecker från. Man skulle kunna kritisera dårskapen i att försöka bekämpa prostitution genom att enbart strama åt straffen för sexköpare, men samtidigt låta tunga kriminella mötas med en släpp-fångarna-loss-attityd. 

Kvinnor som fastnat i trafficking teleporteras inte in till Sverige av trollkarlar. De smugglas in av samma råskinn som skjuter varandra på gatorna och rånar butiker. Varje krona som tjänas in på barnrån eller säljande av dödsknark, riskerar att finansiera kidnappandet och smugglande av utsatta kvinnor. När vi väljer att låta våldsbrottslingar ges lägre fängelsestraff, då släpper vi inte sällan ut någon omotiverat tidigt som i hemlighet också är involverad i människosmuggling eller riskerar att bli det senare i den kriminella karriären. 

Annars kan man påpeka att hennes uttalande om att inte ha “sett någon korrelation” mellan längre fängelsestraff och lägre antal brott, antigen tyder på oärlighet eller okunskap i ämnet. För att citera en relevant sammanställning i tidningen Kvartal: “Tvärtemot vad tongivande kriminologer som professor Jerzy Sarnecki hävdar så tyder mycket forskning på att skärpta straff kan vara både bra och lönsamt för samhället och även sänka brottsligheten.”

Men att göra mål mot Snecker är egentligen inte mitt huvudsakliga syfte med denna text. Hon fyller rollen som exempel för att kunna belysa partiets förluster i alternativkostnader. Om vi tittar i backspegeln ser vi två motbilder till Snecker. Amineh Kakabaveh drevs ur Vänsterpartiet efter en rad kontroverser, bland annat för att ha delat en film som utgav sig komma från SVT men i själva verket var en förfalskning producerad av nazister. Kakabaveh påstod att hon blivit lurad av nazisternas förfalskade SVT-logga. Hon hävdade att motiveringen till exkluderandet från partiet var ett svepskäl, att hon egentligen kastades ut till följd av hennes aktivism mot hedersförtryck.

Efter att ha lämnat V har hon fortsatt i sin roll som ordförande för organisationen “Varken Hora eller Kuvad”, som arbetar med att bekämpa hedersvåld och är tonsättande i den svenska debatten kring våld mot kvinnor. 

Malcom Kyeyune kan nog vara den debattör i Sverige som når störst publik med klassanalyser, något som annars ofta stannar i socialisttidningar. Han uteslöts ur Ung Vänster efter att ha uttalat sympati för våldbejakande vänsterextremister. Han och de övriga som tvingades ut vid tillfället anklagades även för kuppverksamhet mot partiledningen, vilket Kyeyune nekat till.

Efter att ha lämnat partiet såg Kyeyune till att bli känd i både Sverige och Danmark som debattör. Han har därefter anställts av en konservativ tankesmedja.

Det som bägge dessa individer har gemensamt, är att de varit obekväma och stängts ute. Därefter har de framgångsrikt drivit opinionsbildande verksamhet på egen hand. Bägge beskriver också att de mobbades inom V.

Tänk dig att jag startar en ny religion och börjar mobba och driva ut flera medlemmar. Avfällingar vilka därefter leder framgångsrika andliga verksamheter eller anställs till en dyr peng av konkurrerande religiösa stiftelser som idéproducenter, behöver du rådfråga en religionsforskare för att svara på om att jag lagt grunden till en ny världstro eller ej? Känns det som ett vinnande koncept för kyrkan att orsaka sin egen braindrain?

Skälet till att Snecker får chansen att göra bort sig, är att Vänsterpartiet inte har tillräckligt högt i tak för att benen ska kunna sträckas på. De längsta måste därför söka sig någon annanstans och de intellektuellt kortvuxna blir kvar samt ges roller de skämmer ut sig själva och partiet när de ska försöka fylla. I ett friskt parti måste man kunna göra misstag, säga provocerande saker, tycka olika i känsliga frågor. Vänsterpartiet har i praktiken ersatt meritokrati som värde med att belöna förmågan att bära upp plakatpolitik, där vinnaren blir den som är bäst på att inte märka när plakaten säger emot varandra.

Med tanke på Linda Sneckers ofta uttalade ord om att : “svenska, vita män – är alla våldsverkare” – då blir jag än mera fundersam: HUR och med VEM blev LS gravid???

Kultur- och idrottsminister Amanda Lind är djupt bekymrad där hon sitter vid skrivbordet på Rosenbad och tvinnar sina dreadlocks. Corona kommer ytterst olämpligt när vi betänker genus- och flytningskonstens viktiga samhällsbärande funktion, inser hon panikartat.

Kraftfulla åtgärder krävs för att inte en kulturkatastrof ska drabba befolkningen. Pensionärerna i respirator behöver ändå ingen brunsås till kåldolmarna så där har vi en slant och därför är Lind stolt när hon kungör att regeringen nu skjuter till en nätt summa för att rädda Sveriges viktigaste kärnverksamhet, nämligen de feministideologiska centra och dess aktivister som skyddar medborgarna från självständigt tänkande.

– Vi presenterar därför ett akut stöd på en miljard till hbtq-certifieringen av balalajkaworkshops, normkritisk vaginapoesi, sydnigerianska livmoderritualer samt tillverkningen av surdegsbakverk med tillsatser av underlivssvamp, informerar hon stolt på den extrainsatta presskonferensen där även en nervöst bligande Lena Hallengren medverkar.

– Vi kan inte stillatigande åse en total lock down av det livsnödvändiga värdegrundsarbetet” fyller Hallengren i.
– Kampen mot de förödande CIS-strukturerna och den destruktiva machonationalismen måste fortsätta, oavsett vilka utmaningar vårt land än tvingas möta!

Menskosten får en särskild öronmärkt peng, försäkrar Lind medan kamerablixtarna smattrar. Lyckligtvis är COVID-19 ett synnerligen rättvisemärkt virus som främst skördar äldre mäns liv, skrockar Lind belåtet utan att möta Stefan Löfvens nollställda blick.

Löfven hostar diskret i nacken på Morgan Corona-Bob Johansson och torkar sen sin svettblanka panna på Anders Tegnells kind. “Det är KRIS i menskonstfrågan” säger han bestämt, ett uttalande som genast syntolkas samt realtidöversätts till dari, pashtu, somaliska och arabiska.

– Men vi gör allt, jag säger ALLT som står i vår makt för att rädda tillverkningen av klitorismodeller i 3D-format. The show must go on!

Ann Linde nickar nöjt. Ännu ett plan med hemlandsturistande marockaner har precis landat på Arlanda. Karantän bör gälla främst dem med mentala avvikelser som kan nazist-smitta mediefolk. ?

Text: Katerina Janouch

Dela gärna!
Swish 0733289122 till Katerina

Jag har en medveten känsla: Medberoende (INTE medvetna medborgare) i dagens Ljugo-S-lavien – är försedda med såväl skygglappar, hörselskydd som antidemo-knark – FÖR ->

2019 års Leninpris går till Kajsa ”Ekis” Ekman, journalist och författare, som snabbt utropade ”Hurra! Tack!” Det är en obegripligt positiv reaktion, för vem vill förknippas med en massmördare? Själv skulle jag bara ha känt vämjelse och äckel.

4 017 000 personer ska Vladimir Lenin ha mördat via dekret och utsända order via telegram, något som placerar honom på plats fem på folkmordsforskaren Rudolph Rummels lista över världens värsta mördare.

Under de första nio årens kommunistiskt styre efter oktoberrevolutionen 1917 dog 37,5 miljoner sovjetmedborgare, vilket motsvarade var fjärde invånare. Cirka 20 miljoner var offer för revolutionen, terrorn och inbördeskriget, men åtminstone fyra miljoner mördades av kommunisterna.

Omedelbart efter statskuppen lät Lenin upprätta en hemlig polis som började rensa ut motståndare och döma dem till döden, kasta dem i fängelse eller förvisa dem till Sibirien. För detta krävdes inte att man gjort sig skyldig till något som stämplades som brott, utan det räckte med att man var klassfiende.

I januari 1918 undertecknade Lenin ett utkast som innebar att den skadliga “ohyran” på landsbygden skulle utrotas, exempelvis tidigare medlemmar av byråden, husägare, läroverkslärare, präster, munkar och nunnor och pacifistiska tolstojaner. Han underströk att ”ju fler företrädare för det reaktionära prästerskapet och de reaktionära borgarna vi kan avrätta, desto bättre”, berättade historikern Kristian Gerner i Populär Historia (16/3 -01).

• Gerner har också skrivit om hur Lenin den 10 augusti 1918 sände ett telegram, där han gav order om att statuera exempel och inleda “slutstriden” mot de bönder, som vägrar lämna ifrån sig skörden till de kommunistiska trupperna: ”Häng minst hundra rika och som blodsugare bekanta bönder (och häng dem så att folk ser det), offentliggör deras namn och beslagta all deras säd. Identifiera gisslan som jag angav i gårdagens telegram. Gör det på ett sådant sätt, att folk i en vid omkrets ser det, darrar, vet och säger sig att man dödar och fortsätter att döda de blodtörstiga kulakerna. Telegrafera att ni har fått anvisningarna och effektuerat dem. P.S. Finn de mest hårdföra männen.”

Men denna blodiga, ondsinta historia tycks inte beröra dem som varje år sedan 2009 delar ut Leninpriset till ”en i Sverige verksam författare eller konstnär som verkar i en samhällskritisk och upprorisk vänstertradition”.

2019 Års pris går till Kajsa ”Ekis” Ekman som bland annat skriver för Dagens Nyheter, Aftonbladet, Dagens ETC och Brand.

Hans Wallmark (M) reagerade med rätta på Facebook: ”Det är allvarligt och anmärkningsvärt att någon på fullt allvar i Sverige delar ut ett Leninpris. Ännu mer allvarligt och anmärkningsvärt är att någon kan tänka sig att ta emot detta!”

Det är lätt att hålla med honom.

Årets pris delas ut den 18 april. Ekman har alltså några månader på sig att öva upp sitt ”nej tack”. Men sannolikheten är väl inte så stor för på sin Facebooksida jublade hon: ”Hurra! Tack! Ni förstår inte hur mycket detta betyder!”

Nej, vi förstår inte. Vi är få som förstår hur någon kan känna stolthet över att kopplas till en massmördare.

Ett nytt år står på glänt och det gamla har börjat smyga ut genom bakdörren.

Istället för att nonchalant vända ryggen åt det förgångna, OCH för att sedan, med hull och välkammat hår, kasta mig in i det nya decenniet, så tänkte jag stanna upp här -> på tröskeln mellan två år.

Ett årsskifte är ett utmärkt tillfälle att ta en stund och tänka efter hur jag har det med sig själv – det senaste året, åren och även åren dessförinnan….

Ett medvetet reflekterande, som vilar på en kärlekssökande grund, fördjupar troligen insikten och stärker självtilliten. Jag blir (?) helt enkelt både klokare och starkare genom att ta mig en funderare på hur det står till på min insida. -> Även OM ett ”jag vet inte, men det tål verkligen att tänka på” -> så det får duga i mitt sammanhang… just nu!

SO here I go…

En tillåtande attityd kan och bör jag använda IFALL tillbakablicken väcker obehag i form av skuld eller skam – enligt samhällets gängse normer. Kanske upptäcker jag sådant som jag borde ha gjort, men som jag istället sköt upp eller sådant som jag gjorde, men som tyvärr gick åt skogen – eller någon annan manligt (hår)resande – resa!  

DÅ-> vill jag att Universum ska påminna mig om att obehagliga känslor ÄR, precis som alla andra känslor,.. De är bara och mest på visit, och NÄR de obehagliga besöker mig, så tar jag modet och insikten till mig att förstå dem, -> för att därefter visa ut dem via utvisningsbåset för miss conduct med ett: ”Jag gjorde så gott jag kunde och det är okej för mig nu.”

Under merparten av 2019, försökte jag leva med min sambo Karin i återkommande turbulens – av att inte vara i balans, varken med oss själva, vår relation och vår omvärld. Vi drog på oss den ena långvariga ”sjukdomen” efter den andra – och mådde, rent ut sagt skit – och attraktionen till varandra blev till en dimma… i en märklig tystnad att inte störa den andre – med förljugen tystnad och märklig respekt, som om vi sårade våra närmaste och vår omgivning.

Vi hade och har – såklart – helt olika svar på de tillstånd som rådde, men vi kämpade på – trots att våra sinnen blev angripna och kropparna svarade med allehanda symptom, som migrän, jobbig mage, hudutslag och svårt att sova…  dvs i en situationer som inte var berikande – utan blev dess motsats.

Strax innan Jul, tog det slut…. Energibrytaren/reläet slog till med omedelbar tydlighet att alla faser var i olag och att proppen gått! Kommunikationen var bruten – och kvar fanns mest tomma ekon mellan oss! Ekon OM hur det kunde ha blivit… OM…

Jag hade träffat vännen Lars någon vecka innan Jul – och besannats i mina omtankar om Karin – i att jag INTE skulle ha dessa omtankar – då dessa mina omtankar och stöd blev till hinder och broms för henne  – och för det liv som hon egentligen OCH hela tiden vi försökt leva tillsammans sedan 2011  -> hade velat ha. Jag var och blev en kil i hennes liv – utifrån mina knepiga programmeringar i kroppen.

SÅ -> Någon dag – före Jul, flyttade Karin till vägg-i-vägg med sin dotter – 27 år gammal – för att lättare kunna öppna ett nytt decennium i och som kommunicerande kärl i den kärlek som råder mellan dem för att deras navelsträngar ska bli uppdaterat återinkopplade till Universum – för dem båda i deras sökande efter Livets mening +Universums mening – enskilt och sammankopplat. Stöd för detta antagande har jag via den gudomliga röst som kom till mig och tydligt nämnde för mig om att Universum värnar extra mycket om dottern och att hon har en unik uppgift att genomföra..

När jag skriver detta, så – är det NyÅrs Afton 2019/2020, och jag sitter vid datorn med Spotify och reflektion, allt medan solen dalar sakta över trädtopparna i Fyledalen – utanför mitt fönster – här vid porten till Österlen!

Kaffet är urdrucket och den sista biten Snickers har åkt ner med förbjuden njutning!  Tankar finns att ta ett glas Clarke Bourbon med Ginger Ale – även om kvällen är ung. I kylen väntar en bit lax och bubblor för gemenskap i att omfamna ett hjärta och berika en mage!

Är jag ledsen att vara ensam på Ny Års Afton?

Nej – det är jag inte – eftersom jag i nuet är lugn i förväntan att jag ska hitta den mening som Universum menat för mig… Låt mig förklara;

Jag har under alla år haft frågetecken kring den mission som Universum kan ha med mig, dvs min uppgift på Jorden … och explicit min roll i relationer med kvinnor – och deras barn. Jag tänker: Vilka programmeringar inom mig – från Tethavågornas barndom – är det som ännu styr mig? Varför blir det så “fel”?

Jag mötte min första egentliga långvariga kärlek 1966 – under ett matsalsbord på en ”fyllefest” – där vi fann lugn i stormen, som pågick utanför. Ett lugn som varade i många år – men också innebar alltför tidigt ansvar (enligt mig) för barn, dvs Ninas småsyskon på 1 och 3 år. Plus ensamstående mor! Samtidigt var jag på väg att skjuta ut mig – utan fallskärm – från ett uppdrag, som min uniformskåta mor velat in mig i, dvs Flygvapnet – mot mitt hjärtas väg och min kropps förstånd – som sextonåring!  MEN – ur hennes passion till sin uniformsklädde far inom incest!

Nina blev min oas och vi blev som två upptäcktsresande mot vuxenlivet – dock utan het passion, men med samtidigt ansvar för hennes mammas val – att ha 6 barn! I längden funkade detta så klart inte för mig – och Nina fann sin till slut sina stora kärlek på en grannes 50-årsfest – och försvann i tre veckor… Jag visste och Polisanmälde inte! Deras kärlek varar än – trots att hennes man dog i ALS – för 5 år sedan! Vi har mist kontakten – trots att Nina kallade mig sin storebror!

Jag stod med ett mer än halvfärdigt hus i omfattande renovering – en småskola, som Nina och jag velat ha….  Då 1981, så jag föll in i ett maniskt sökande efter kärlek, sex, tröst och mening med att vara man!  Den ena donnan kom och försvann under några år – jag minns inte alla med namn! Sturm und Drang var det – med sliten snopp – tills det sa stopp!  

FÖR -> på en JULFEST på Sparbanken några år senare, där jag jobbade – så blev jag intensivt uppvaktad av en ung kvinna i röda manchesterjeans och med grym rumpa, ljuvlig figur – och en ängel på att dansa… Jag blev fast – för några månader, men känslan vilade inom och över mig… Fan Leo – hon är 11 år yngre än du! Skärp dig! Jag drog ut snorren och …. MEN,  två månader senare stod hon där igen – med sitt stora hjärta, sugande mun och ville bli min…. Tja – sex månader senare var hon bredvid mig – varje natt.  Så intensivt att två barn föddes – trots flera missfall… Så vad var Universums tanke – att denna kvinna skulle förvandlas till en zombie via ett brutalt bankrån – där hon miste ljuset om livet, när en kall automatpistol ”man-i-festerade”  i hennes öra…. Och smulade hennes hjärna till stoff!

Jag orkade några år – som far och “sjuksyster” ( E var ofta på behandlingshem, som banken pröjsade) –> FÖR, sen kom ett skogsrå och fångade in mig i sin fälla av outstanding Outdoor Sex och visioner om världsomspännande företag inom Personlig Utveckling och Utbildning av coacher. Jag blev totalt förälskad/förhäxad – och höll nästan på att glömma bort mina barn…. MEN – det blev – som det blir med ett skogsrå… Jag blev till slut ett “kalhygge” – dränerad på allt….

Jag skrev en bok – om denna tid under 12 år – ut och in som en återgångsförbrytare… Jag kallade den Wanted Dead – Life as Reward!

Så -> vad var Universums tanke – att denna kvinna skulle förvandla mig till en utfattig självmordsbenägen “Enea på irrfärder” via landets rättssystem – medan hon valde att han sin tonårsson i sin säng!  Samme son – som – tack och lov nu efteråt – såg till att få sin mamma att bryta den förlovning som var på G inför 10 inbjudna bekanta! Ja – det är svårt att förstå – som man – det där med navelsträngar! Det var något mycket märkligt med sonen, som aldrig fick annat än IG i alla ämnen i skolan under alla år. Hon dog 2018 i magcancer – vilket jag inte önskar någon – inte ens en psykopat!

Jag for vidare i livet – ner till sydkustens sanddynor, älskade naturen och de kvinnor som ville… – men det gick sand i maskineriet – igen. Det ena huset, efter det andra blev som korthus – byggda som luftslott – i tron att manlig-kvinnlig kärlek är byggstenar som håller…

Det finns de som säger och menar att jag är en urusel byggmästare – som inte inser och fattar att blod är tjockare än vatten… Jag skrev detta poem 2007 – när jag slutligen sköt ut mig från skogsrået bl.a. utifrån hennes relation med sonen – men även det som beskrivs i boken – ovan. Efter 2007, kom det att bli 5 förnedrande år via Rättsystemet – för att försöka få lite av det som var mitt i gemensam ägd gård och företag.

Det var ett hårt erkännande att JAG återigen 2019 – inte förstått – det där med OCH inte inser och fattar att blod är tjockare än vatten… och att navelsträngar är kontakten till Universums mening.

HAR vi män – dvs vi med öppet medvetade – något att lära och förstå ur detta! Jag har kämpat och kämpat, men inte kommit i närheten av insikt – bara frågetecken – om att JAG är så fel på det! Du vet MÄN från Mars och KVINNOR från Venus…

Nu sitter jag således här ensam – “konfundersam” – kring VAD ÄR det för meningen från Universum att jag ska ha nära relationer med kvinnor, dvs kvinnor som – och via mina sinnen – inte kan låta sina vuxna barn ta ansvar för sig själva och försöka bli vuxna med eller utan egna barn.

SÅ -> VAD – gör JAG för ”fel” – Universum – som närmar mig kvinnor, som enligt mig inte kapat …. ja, vad? Eller ska det INTE kapas – utan snarare bindas samman – än mera? Är detta mannens roll – att inte förstå – och stå vid sidan om – känslomässigt, för att KVINNORNA ska kunna ta nya steg i att vara de som kan och ska rädda Jorden – från Homo Economicus!

VAD är det jag ska förstå????

Jag hade intensiv romans under delar av 2017- 2018 – med 4-barnsmamman Maya …. Där jag blev rannsakad via GUDS sändebud (en Messias i Uddevalla) och att inte ”se tillräcklig bra ut” – i jämförelse med hennes vackre, atletiske son på 39! Samme son – som hotade begå självmord – OM han inte fick det stöd han ville – direkt – ha från sin mamma 7/24 – även om jag var där just då. Jag förstod – att jag blivit en kil i hennes liv, så jag kilade vidare….så att hon kunde återgå till att vara mamma, mormor( barnvakt) och farmor (lektant) – medan omgivningen undrade! Han var ju sååå trevlig – och såg så bra ut!

Jag valde bjuda hem min fd sambo Karin igen, då hon verkade vara lite mer ”befriad” från sin dotters liv, eftersom dottern träffat och blivit förälskat sammanboende med en tysk man. MEN – det blev dock aldrig som det kanske kunnat bli – för att JAG återigen 2018 – inte förstod – det där med att blod är tjockare än vatten… och att navelsträngar är DNA till Universums mening med livet – dvs de skapar enhet för evigt, som de flesta av oss män – troligen INTE förstår och kan ta in…

-> SÅ när dottern utan förvarning drabbades av en sorts dödlig variant av MS (glömt namnet) – så rubbades luckan in till min hjärtekammare åter med back-slash till det som skrivs nedan om 2016…. medan Karin for som en ambulans-helikopter till dottern – som blivit utkastad av mannen, som inte ”förstod” henne och hennes sjukdomstillstånd – plus att hon är hyperaktiv kreatör – och kommer från en annan planet. (läs finns inte på sinuskurvans mittdel) . Jag menar INTE att Karin skulle gjort annat, så klart, men det var något som fick mig att “komma än längre bort” från Karin.. i den siamestvillingrelation, jag upplevde hon hade med dottern, dvs att Karin också blev sjuk! Mera utvecklat kan du läsa via denna artikel: https://stegforhalsa.se/det-intima-och-emotionella-bandet-mellan-mor-och-dotter/

Jag visste egentligen om detta om deras nära band – plus att pappan hade kopplat bort henne helt – eftersom jag redan i november 2016 – fått Universums budskap i mitt öra om detta via en ängels röst (Ja – det är faktiskt så det var – även om det låter helt obegripligt)… dvs nästan 2 år i förväg… plus att damerna enligt rösten från Universum, ska komma att träffa en person som de båda älskar – och som kan “ta över” Karins ansvar för dottern… när Karin inte orkar längre av olika skäl. Jag har kvar den utskrift jag omedelbart gjorde efter ängelns berättelse, där bl.a det med pappan sades tydligt… Nästan ruggigt, eller hur och jag undrar än idag om VAD som fick pappan att bryta helt med dottern. Fick han också Universums budskap om det fetstilta ovan om annan person?

VAD ska jag tro – när Universum förberedde mig?

Jag läste en gång och tro mig minnas att Patricia Sandahl-Tudor, skrev i sin bok om Tredje Åldern – att kvinnor – när de är kring 60 – “inte behöver män mer känslomässigt och inte minst sexuellt (men kanske ekonomiskt) ” – utan väljer att fokusera på sina barn och barnbarn. Minns inte vad Patricia Sandahl-Tudor menar att detta emanerar ur, dvs om det är biologiskt, vuxet ur samhällen – eller Universums mening via eviga navelsträngar…

Med detta som en form av facit – så kan jag förstå att män – över 60 – väljer att välja ny livspartner från kvinnor 45-50 ( kanske mest dem med utflugna barn) – även om dessa män (och som min mor ofta cyniskt anklagade ) -> att dessa män lider av GUBBSJUKA! Det är nog ingen “sjuka” – utan snarare en önskan att bli sedda – och få kärlek!

MÄN – är som barn, enligt en del kvinnor!!!

SÅ – NU sitter jag vid datorn – medan Karin och dottern badar SPA, dricker bubblor och njuter tillsammans ur Netflixserien Sense 8 – eftersom båda är HSP (High Sensitive Persons) och gillar mystiken om sensitiva personer i den där serien. -> Det gör jag med – som HSP – och ser att serien även innehåller många varianter av sex – och så befriande kärlek – men även omvärldens våld mot dessa kärlekar.

Så – jag skrev om Timglaset nedan om vad Universum KAN förmedla i att: Det är kvinnor som SKA rädda Jorden:

Timglaset – hade länge vilat

I sin Törnrosasömn

Dagar blev till nätter

Sanden motstod

Jordens gravitation

…

Inget kunde förändras

…

De lärda stod i zenit

Men bländades

Av sina egna

Tvivel

…

Kan timglasets sand

Vara Universums

Nollpunktsfält

Bevarande en födsel

Med bibehållen kontakt

För evigt

…

Timglasets orubblighet

Kan inte förstås

Utanför

Den själv(klar)heten

Som råder i dess inre

…

Timglasets väntan

Manifesterar

Moder Jords symbol

Kvinnans moderkaka

I längtans förlösning

…

Timglaset motstår

Tiden

I relativitet

Då sand är

Universums stoff

…

Bara den som känner

Kan Timglaset

Förstå

I dess innefattande

Innebörd

….

Den resa som nu tar

Sin början

Utan evigt

Slut

kan inte rinna ut

…

Timglaset

Sluter

En

Cirkel

Tidlöst

Jag har en manlig vän, som säger att han haft 52 relationer med kvinnor hittills i sitt liv… Han är idag 65 och med ny relation ( nr 53 – kanske?)

Femtiotvå ! Ja, livet kan vara såväl en kortlek – som kort lek! Är jag månne, den där Jokern – som ger pass – när kärlek spelas med märkta kort – och när sex inte blir den drog som borde ha gett trumf på hand !!!

SÅ ->

Med kärlek till er alla, som kommit med mig – och ur minnen av lustfyllda sexstunder !

• Linda
• Ylva
• Maggie
• Åsa
• Lena
• Nina
• Bodil
• Lena
• Ann-Helene
• Ewa
• Anna
• Ingrid
• Elisa
• Christina
• Pella
• Alice
• Nenne
• Helena
• T
• Karin
• Maya

Hmmm …. 21 namn -> 21 är väl ett KORTSPEL – det också – eller hur?

KOMMENTERA -mer än gärna -> vad DU ser och anser kring mig – Please!

Tänkbara Svaret och ur tankar kring ”Problemet Leo”

Det kan låta märkligt, men jag tror mig komma underfund med – VAD det är som stör i och för mitt liv – dvs det som sabbar mina kärleksrelationer… och mig själv att bli hel.

Svaret kan tyckas både för enkelt, men samtidigt lika komplicerat!

Först det som stör mig i mest nuet. Det är hur lögnaktiga, korrumperade politiker kört fd landet Sverige ner i bottenlös kvicksand. Jag har tappat förtroendet för det som de opålitliga vill kalla demokrati – och därmed hela samhällskontraktet. Jag försöker skapa mig förståelse kring det sker och varför… MEN – allt är så beräknat inhumant kyligt – att det som kvarstår hos mig – är nästa apati -> på väg in i en depression.

Jag är en HSP – och utifrån detta – kan det tyckas att jag överreagerar kring samhällsförfallet, med dess kriminalitet med våldtäkter, sprängningar, skjutningar osv – alltmedan de ansvariga folkvalda – ser mellan fingrarna och böjer sig för de krav som kommer från Globalisterna inom The New World Order, samt BilderbergsGruppen via USA:s oligarker. Jag har inte den förmågan och viljan – att självmant ta på mig skygglappar och bli fanatisk drogad miljöpartist/Gretaist – eller medarbetare på SVT och PK MSM.

Så, vad har ovan med mina kärleksproblem att göra, dvs att jag inte förmår låta en kärleksrelation överleva mer än några år…

Jag skrev ovan att min mor hade ett incestförhållande med sin far – sedan hon var 14 och fram till troligen en tid strax före hans död 1980 – dvs med en start ur att hennes mor hade dött med hjärtfel 1935. Detta klaffel, hade kirurger säkert klarat under 1960-talet, men inte 1935! Efter detta tappade min morfar helt förtroendet för läkare – och anförtrodde sig enbart till GUD, såsom den fanatiske Pingst-Vän har var.

Min morfar sa ofta att jag var hans son…. Vilket jag inte är. Däremot fick min mor en son med sin far – som idag är en halvbror till mig. Vi har ingen kontakt – efter skändliga beteenden från honom – när min far dog 2014. Min far hade – under starka påtryckningar från min morfar och pingstförsamlingen – godkänt min halvbror som sin. Det kan tyckas svagt av min far, men det trista var att trots att han visste om incesten – försökte ”rädda” min mor… Mina föräldrar bröt samma dag som min halvbror tog studenten 1973. Min far var sedan borta i 22 år, dvs fram till 1995 – då hans nya hustru hastigt dött i cancer. Under alla åren hade den nya frun förbjudit min far att träffa mig, så ur den aspekten var det ”kanon” att få tillbaka honom. Det tog 5 år, innan han släppte in mig och mina barn. Så manipulerad var han av historien och kvinnor. Min farmor var en dynamisk kvinna, som ensam fick ha ansvaret för 2 barn, när farfar dog alldeles för tidigt i stenlunga – endast 47 år gammal. Min var då 12 år.

Under åren som kom, så kom min far att berätta om den trasiga familjen – som han med alla medel försökte hålla en socialt accepterad fasad…. Vilket bl.a. innebar att vi flyttade så många gånger att jag nästan tappade räkningen. Min far ville långt bort från morfar – medan min mor ville motsatsen. Så höll det på – likt en pendel….

Du undrar så klart – visste jag om incesten? NEJ – inte under uppväxten, men under tonåren dök tvivlen ständigt upp att något var som det inte borde vara… Det var först efter jag slutat i Flygvapnet 1969, som jag tog tag i frågan – och konfronterade min moster om incesten. Jag fick detta bekräftat och som svar på varför familjen inte hade några vänner – eller umgicks med släkten. Min far hade – vad som sägs – kommit i luven på hans systers man… och så var det kört att träffa kusinen. Samma sak med min andra kusin, dvs min mors brorsbarn. Det var så spänt att det rann ut i sanden. Vi har idag ingen kontakt – då vi blev främlingar för varandra…

Så, och åter igen -> vad har detta med mina kärleksproblem att göra? Tillåt mig komplettera ytterligare:

Min morfar sa ofta att jag var hans son – vilket jag inte är enligt min far och utifrån mitt utseende. Men, under uppväxten gillade jag min morfar, eftersom jag träffade honom rätt så ofta. Min far hade 3 jobb, för att försörja familjen och troligen även för att slippa vara hemma. Det mer än tragiska var och är – att min mor vidhöll att jag ”kommit till” via våldtäkt från min far…. Dvs hennes verklighet i att älska sin far och ha en son med honom. Jag minns (och har upplevt under Resan-terapi) att jag såg en barnkista i min morfars källare, när jag var omkring 5 – 6 år, så kanske det fanns ett barn till mellan dem, som min mor fött hemma hos morfar. Min styvmormor – förmedlad via Pingstförsamlingen att gifta sig med min morfar som förtäckt skydd mot vad som pågick med incesten -> Hon blev med åren ett totalt förstört nervvrak i rädsla och förnedring. Men församlingen tvingade henne att vara kvar, för det var vad Gud ville.  Det var så befriande att se vem hon egentligen var – efter min morfars död. Jag förstår att hon efter ett tag, släppte taget om allt som kunde relateras till min morfar.  

När jag – efter att ha skrivit om detta som pseudonym i boken Wanted Dead – Life as Reward om skogsrået 2012 – och i samband med den att åter ta upp min mors syn på mig och min fars våldtäkt – med min far –> då grät han – vuxne gamle mannen. Min morfar dog 1980 – och min mor 1990 i sorgen efter honom och 5 år som konvalescent på Långvården – efter hjärnblödning.  Saknar ingen av dem och har aldrig besökt deras gemensamma grav.

Som du nu och säkert fattar – så hade min mor knepiga känslor för mig. Kanske inte så konstigt – med hennes syn på hur jag blev till! Hon fokuserade på min halvbror och bodde med honom under hans studieår. Min far var ju mestadels borta hos sin älskarinna – som min mor öppet sa! Han hade haft ett annat skäl än min mor till att jag skulle in i Flygvapnet. Min far hade stigit i graderna inom Armén och Ingenjörstrupperna, så han såg nog möjligheter för mig också inom Försvaret PLUS att slippa vara hemma!  Jag menar – jag kände egentligen inte min far och någon närhet fanns inte. När han sen försvann 1973 – då stod jag ensam utan förankring – så det blev Ninas mamma som blev ”familjen”. Hon var en kvinna med särdeles stort hjärta och aptit på män som hette Sven ! Det var och blev i och för sig lärorikt – eftersom min mor hade förkastade alla de tjejer jag träffat och även Nina. Efter Flygvapnet läste jag upp betyg på Folkhögskola och bodde där. När Nina fick sk ”tjänstebostad” via Landstinget, så flyttade jag hem till henne – och lämnade i princip min sk familj – för Universitetsstudier i Lund.

Jag har en stark känsla av att den både känslovridna, känsloförnekande och absurda tillvaron – bidragit till att jag hämmats i kärleksmöten med kvinnor med barn. Jag förstår dem inte (efter förälskelseperioden) och det blir som med min mor… och hennes dragning och känslor till sin far – att jag ser de kvinnor jag möter och deras barn – som om det var min mor och min morfar, dvs jag ställs utanför. Absurt, tänker du säkert – MEN tänk om det ÄR som jag skriver!

När jag blev 14 och mera manligt utvecklad, (hade försökt sex som 13-åring med Anja 15 en sommar, vilket min mor kom på) -> då kom min mor in till mig mitt i en natt, en sommar endast iklädd tunt genomskinligt nattlinne -> och ville…. Mysa! HON inledde sin incest som 14-åring…. Så hon trodde kanske att livet skulle se ut som det gjorde för henne!!!

Min far var mycket borta och morfar bodde just då långt bort från oss. Jag har i princip både medvetet och omedvetet blockerat händelsen och vad som hände, men obehaget finns kvar än idag. Vid InstantTransformation 2017 – kom föreläsaren Michael Säflund fram till och via Regression – just en dramatisk händelse när jag var 14! -> Inom psykoanalytisk teori inträffar regressionen när våra medvetna tankar förskjuts till vårt omedvetna

Ska jag skriva ”stackars kvinna”? Jo, det borde jag. Djävla psykopat till far – det hade hon – som var styrd av hans relation till GUD och tillåtelse enligt Bibeln (GT) att ha sex med sin dotter, när frun dött. Min mor kunde inte erbjudas ett normalt liv. Behöver jag skriva att jag näst intill ”hatar” religioner? Nej. Förstår att du ser det så – också!

VAD – är det som jag är ute efter? Vad tror du?

Jag skrev i början: Svaret kan tyckas både för enkelt, men samtidigt lika komplicerat!

Är svaret – så enkelt att jag ”blivit lärd” – att kärlek inte finns – annat än mellan förälder och barn? Att jag inte kan förmedla och njuta av den närhet som kvinnor troligen kan? Är det så grymt att konstatera att avsaknaden av den kärlek som ska finnas mellan mor och liten son – bygger ärr, som leder till frustration in i det vuxna livet – och sluter en cirkel? Sigmund Freud eller kanske än mera Carl Jung hade nog svaren….

Jag fann visst stöd kring den sk Anknytningsteorin om detta:

Anknytningsteori Anknytningsteorin utformades av en känd psykolog från Storbritannien, John Bowlby, som började sitt arbete på 1950-talet. Nyfödda barn anses vara genetiskt programmerade att knyta an till sina föräldrar för att i första hand säkra sin överlevnad och även för att skapa en trygg och säker uppväxt, genom anknytningsteorin förklaras vikten av en nära relation till föräldrarna, som det lilla barnet använder som en trygg hamn att återvända till vid utforskning av omgivningen. Barnets anknytningsrelation till föräldern (omsorgspersonen) utvecklas och skapas under de två första levnadsåren, sedan stängs ”fönstret” för anknytningsuppgiften. Bowlby menar att utvecklingen av anknytningen påverkar individens relationer genom hela livet.

Jag får leta vidare… och inse att kvinnor och just nu inte är svaret!

Så här i slutet, bör jag nämna om några av kvinnorna med barn, som jag haft nära kärleksrelation med och under en längre tid:

Nina – det blev jättebra med hennes småsyskon. De växte upp till finfina personer och fick normala liv, med familj. Nina fick aldrig egna barn, utan adopterade två killar under 80-talet. Som sagt, hon har brutit kontakten med mig, sedan några år tillbaka. OBS! 2020-01-12 -> ringde Nina efter mer än 5 års tystnad. Det blev ett bra samtal, men jag undrar – Hur kom det sig att hon ringde just nu?

Eliza och jag fick två barn, som idag har bra liv. Min dotter har precis fått sitt första barn, medan sonen i nuet letar nytt boende på landet. Eliza och jag är mycket bra vänner och ses när det faller in.

Helena ( 4 barn) – drog 2010 efter 3 års relation, när det inte funkade med hennes minste son på 12 och min på 18 i ett gemensamt boende. Det var inte bara åldersskillnad mellan killarna! Vi hade en hund tillsammans (Frippe), som följde med Helena – bort till att aldrig mer höra av sig. Men avgörande är nog också att jag var inom rättstvisten med Christina och mådde allt sämre. Ledsen Helena – men våra ryggsäckar var både för stora och för tunga!

Christina (4 barn) – har jag nog beskrivit i min bok. Jag förstod aldrig hennes relation och val att ha 4 barn! De var alla osociala och hatiska mot mig och omvärlden i Skåne. Jag var så enfaldig att jag trodde jag kunde “rädda” Christina in till ett bättre liv och såg inte hur hon istället dränerade mig på allt och blev en Copy-Cat på mina bästa sidor.

Nenne (2 barn) – dog ifrån mig i leukemi…. och med att ha avbrutit relationen, för att “spara mig” inför döden. R.I.P Nenne… Du är saknad.

T – (4 barn) drog efter 1 års relation – bl.a. och troligen av att hennes två döttrar hade förlorat sin barnvakt – när T valde flytta till mig och 50 mil bort. ( Ena dottern tjatade ofta om hur hon skulle kunna lösa sitt liv, när mamma inte fanns nära) Hennes två söner, sa inget om mammans val. Vi har ingen kontakt alls längre. Men avgörande är nog också att jag var kvar inom rättstvisten med Christina och mådde dåligt i all förnedring. Sorry T, men jag var inte mig själv…

Maya. (4 barn) Skrev jag om ovan – och frågetecken kvarstår än idag om varför – hon egentligen bröt relationen. Jag tror och känner som varande HSP att jag kom “för nära” och störde det liv, som hon valt att leva med sina barn, barnbarn, syster och lärarjobb. Det fanns inte plats för kvinna-man kärlek – i alla fall inte prioriterat, utan endast som en markering om möjliga möten utifrån hennes kalender, när det andra ”fått sitt” – inkl golf!

KOMMENTERA -mer än gärna -> vad DU ser och anser kring mig – Please!