Blog Image

Leo-Bloggen

www.det ar allvar.se

Politik Posted on Sun, April 26, 2020 19:10:22

Det är allvar.nu – också!

Det här med pandemihysterin är på många sätt i hög grad förvirrande.

Å ena sidan är den förfärlig. Ingen vet med säkerhet när ett fungerande botemedel kan vara tillgängligt. Det finns botemedel – men att dessa funkar i andra länder – säger ju ingenting hur de verkar i Sverige – eller hur? Människor blir arbetslösa, sjuka och dör. Företag går i konkurs på löpande band. Gator ligger öde. I många länder är upplopp och plundring redan vardag utifrån pandahysterin. I Sverige har vi detta UTAN pandemi – som ett naturligt inslag i vår vardag inkl våldtäkter, bilbränder och barn som rånar andra barn – och politiker – som anser att det blir så – med en alltför stor åldrande befolkning !!!!

Å andra sidan kommer dödssiffrorna inte i närheten av dem som visar hur – under normala förhållanden – många som varje dag, året runt, dör i malaria, tyfus, svält, krig, hjärt- och kärlsjukdomar, trafikolyckor, självmord och annat elände.

Men våra statlig media gör sitt bästa för att piska upp paniken hos oss.

Varje dag.

De flesta länder har enats om stränga regler för att begränsa smittan.

Sverige, landet som alltid vet bättre, går en annan väg – S klart!

Jag är varken läkare, forskare eller epidemiolog, så jag ska egentligen inte yttra mig om vad som kan vara rätt och fel, eftersom de båda adjektiven har en tendens att byta plats… likt ett Flipperspel…

Men vissa saker upprör mig mer än annat…

För någon vecka sedan arrangerade Systembolaget (ägt och drivet av staten, för helvete!) en vinutförsäljning (hallå!) i butiken i PK-huset i Stockholm. Detta jippo orsakade hundratals meter köer där människor glatt stod för nära och hostade på varandra.

Om jag var ledare för dagens Regim: 100 miljoner kronor i böter för Systembolaget. Minst. Och företagets VD Magdalena Gerger ställs till svars i tv. I direktsändning. För att sedan få sparken. Utan avgångsvederlag.

Läs hennes uppenbart icke helt ärligt menande uttalande här:

https://www.omsystembolaget.se/vart-uppdrag/omtanke-viktigare-an-nagonsin/

Så ordnade klädföretaget MQ utförsäljning i sina butiker. Resultat: Likadana köer av hostande, lågbegåvade människor.

Jag funderar.

Enligt min gamla tes om att det bara finns två språk som alla vi människor på jorden förstår – pengar och smärta – så får hen ta till det andra när det första inte fungerar.

Till skillnad från i de flesta andra länder så har vi i Sverige hittills fått en frihet under ansvar. Bland annat:

*Vi får gå ut. Vi kan promenera på gator, torg och i skogar

*Vi kan rasta våra husdjur utan meter-restriktioner som i exempelvis Spanien

*Vi får köra bil utan restriktioner

*Vi bör inte, men kan om nödvändigt, resa inom landet

*Vi kan gå till de restauranger som följer rekommendationerna och ser till att gästerna håller avstånd

*Vi kan vandra runt i shoppingcentra

*Våra barn kan träffa sina kamrater

Och vad händer?

Naturligtvis bestämmer sig en alltför stor skara lågbegåvade individer att de vet bättre och gör som de vill.

De sitter tätt på uteserveringarna och skålar för sina permitteringspengar, för att det är ballt i city och för att solen skiner. De går nära andra i livsmedelsaffären och hostar på både dem och grönsakerna. Under påsken reste de mot bättre vetande till Skåne och Dalarna och fjällen och …

Kort sagt – de skiter i allt. Vilket naturligtvis ökar risken för en total lock-down för oss alla.

Det som bekymrar mig mest är egentligen inte just det -> utan mer, att dessa människor faktiskt får rösta, ta körkort och försöka föröka sig.

Det är allvarligt, och dessvärre inget att göra åt. Eller ?

Själv sitter jag hemma, isolerad sedan långt före pandemin av helt andra skäl.

Jag har inga problem med det. Jag har det bra. Jag har massor att göra, jag är omgiven av omtanke och kärlek.

Hur kan det bli bättre? Hur kan det vara svårt?

För övrigt skiljer det sig inte mycket från mitt vardagsliv före coronan.

Ensamhet, isolering, är inget straff. Det kan vara rätt nyttigt.

Tidigare har jag bekymrats mer över de kommande ekonomiska konsekvenserna av pandemin, än de rent sjukdomsmässiga. Att vi kanske är på väg in i det värsta tillståndet sedan depressionen. I ett Sverige som varit förskonat från – allt.

Men när verkligheten kommer nära, är det lätt att revidera sitt synsätt.

När rädslan tränger in, kastas vi alla närmare något högre vi vill tro på.

I kväll messade först några goda vänner att tre av deras vänner redan dött i den förfärliga verklighet vi nu lever i.

Sedan ringde Lena.

Hon är en vän som står mig nära. En på in- och utsidan mycket vacker människa. En kärleksfull människa, mor till fyra barn som behöver henne.

Lena grät och var fruktansvärt rädd. Hes, kunde knappt få fram några ord.

Hon har nyss tillbringat två veckor på sjukhus och svävat mellan liv och död, på grund av en kombination av olika tillstånd. Fyrtionio år och pigg, levnadsglad, framåt.

Nu livrädd och nyss införd med ambulans igen efter bara två dagar i hemmet. Livrädd.

Och i morgon?

Jag har, både förr och nyligen, legat tillräckligt mycket på sjukhus för att veta hur ångesten kan ta ett krampaktigt grepp runt halsen framåt natten, även när man inte är dödssjuk.

Men Lena har dessutom svårt att andas. Det är värre. Mycket, mycket värre.

Och hon vet hur mycket hennes fyra barn behöver henne.

De som hjälpte henne under dygnen hemma, men som nu inte får besöka henne.

Om jag trodde på Gud, skulle jag naturligtvis be för henne. Nu kan jag bara hoppas.

Hennes samtal blir ytterligare en påminnelse om mycket.

Om hur tacksam jag kan vara för min situation. Sjuk, ja, men långt, långt ifrån dem som nu lider på sjukhusen.

Om hur oerhört tacksam jag alltid har varit och är mot våra hjältar och hjältinnor inom vården. Jag låg inne på sjukhus långt före coronan, såg hur de gick på knäna redan då och jag törs knappt tänka på hur de har det nu. Så fuck youpolitiker (oavsett partifärg) som monterade ner vården under flera år.

Vakna nu, för helvete!

Om hur oerhört tacksam jag är för de andra hjältarna och hjältinnorna – hemtjänstpersonal, distriktssköterskor, brandmän, poliser, väktare med flera – som varje dag jobbar vidare i riskzon för att upprätthålla vårt samhälles allra, allra viktigaste funktioner.

Om hur viktiga de små, nära sakerna är. Om hur viktig vänskapen och kärleken är.

Om hur viktigt det är att ge och inte bara hoppas på att få.

Om hur viktigt det är att förstå vad som verkligen är viktigt i livet.

Möjligen låter det kommande som religiöst dravel för den icke-troende, men:

Vi svenskar är, generellt sett, några ohyggligt bortskämda jävlar. Vi vet inte hur man stavar till naturkatastrof och vi har inte sett skuggan av ett krig på många hundra år.

Vi är inte offer för något.

Förrän nu.

Naturligtvis är det hemskt. Men ur kaos och elände kommer förhoppningsvis också något gott. På sikt.

Insikt om hur förbannat bra vi har det. Och om hur viktigt det är att vårda det lilla i det stora.

Ta hand om dig nu – och sedan. Ta hand om dina nära på det sätt du klokast kan. Följ det sunda förnuftets rekommendationer.

Och snälla, bli inte en av de där översmarta som tycker att det är kul att resa till where-ever eller sitta tätt på en uteservering i solen.

Det kan bli det sista du gör. Eller de runt omkring dig.

Och det vore väl synd, ändå?

Det är allvar nu.

I telepatiska samtal med Dag Öhrlund



Tankar i svåra tider

Life in Balance, Politik, Relationer Posted on Sat, April 18, 2020 18:50:41

Postat 18 april, 2020

En tanke i Coronatider

Text. dag Öhrlund

Note: I texten nedan kan varje “billigt” läsas som “konsumtion“.

Det är en besvärlig tid. För världen, för de andra, är det långt ifrån den första.

Men för oss, i Det Lilla Landet Som Alltid Vet Bäst, tycks det vara värre än för de flesta andra, om man får tro nyhetsrapporteringen.

Utom möjligen för USA. För allt är i vanlig ordning Trumps fel och det är jätte-jätte-jätte-konstigt att dödstalen där är större än hos oss, i ett land med 330 miljoner invånare, och med ett väsensskilt skattesystem. Så låt oss tala om det, för då behöver vi inte tala lika mycket om det som händer här.

Och det är ju befriande. Bäst så. Puh.

Däremot är det inte alls konstigt att vi under pandemin har mycket större dödlighet per capita än Tyskland, med sina 70 miljoner. Eller Finland. Eller Norge. Eller Korea.

För vi vet ju bäst.

Alltid.

Så låt oss istället tala om det som händer hos de andra, där det alltid är värre.

Den obehagliga sanningen är att vi – i det stora perspektivet – är några bortskämda jävlar som har varit förskonade från riktiga naturkatastrofer, och från krig i hundratals år, medan våra grannländer och har lidit så sent som under andra världskriget. Andra länder, långt senare.

Den obehagliga sanningen är att vi har levt på lån och i överkonsumtion och med tanken på att allt ska vara billigt. Därför har vi fyllt våra hem med asiatiska varor, för det är ju trevligare att betala 79 kronor för en t-shirt eller att handla från skojsiga ”Wish”, eller hur? Därför har vi också tillåtit oss (skäms!) att beklaga oss för att vi under Thailandssemestern sett sjuåriga flickor sitta och sy på nätterna, medan vi på en dag har druckit för mer pengar än de tjänar på en månad. Guuuuud, så hemskt!

Dubbelmoral kallas det. Hyckleri, om du hellre vill.

När nu våra egna mindre butiker, större företag, barer, restauranger, hotell, reseföretag, flygbolag, småföretagare och gudvetvilka får klappa igen, så får vi stå där med långnäsan.

För att billigt vann.

Häromdagen sa min älskade:

”Det vore nog bäst om det kom ännu en pandemi, en ännu värre, som raderade ut mänskligheten så att djuren äntligen får leva ifred.”

En krass, svart syn?

Kanske har hon rätt. Just nu tycks jorden må bättre än på länge och naturen hjälpligt, om än haltande, försöka återhämta sig från vår brutala misshandel.

Billigt regerar inte för tillfället.

Kanske, förhoppningsvis, har vi något att lära på sikt, av det som nu sker.

Lära oss vad som egentligen är det viktiga i livet.

Gamla grundvärden som vänner, närhet, kärlek, omtanke, respekt.

Båda fötterna på jorden. En jord att respektera.

Inte billigt.

Möjligen kan det tolkas som en haltande jämförelse, men jag önskar att du nu tillämpar din bästa skoldanska och lyssnar på en av salig Kim Larsens absoluta mästerverk – ”Jutlandia”.

Det handlar om krigsskeppet med samma namn, som skickades till ett brinnande Koreakrig i slutet av 1940-talet, och där 16-åriga flickor fick agera sjuksköterskor för att ta hand om unga män, skickade i döden av de idioter som alltid styr krig.

Och här sitter vi och tycker synd om oss själva.

Med all rätt, när vi sörjer de nära och älskade som hastigt lämnar oss i den förfärliga pandemin.

Utan någon rätt, för att vi lät oss dras med i allt som strider mot naturens lagar.

Med kärlek och omtanke hoppas jag att du och dina närmaste kommer ur det här så bra som möjligt.

Och att jag själv lär mig något viktigt av det.



Vi formar hela generationer som blir fiender till fritt tänkande

Life in Balance, Politik Posted on Fri, March 27, 2020 11:31:32

Det är inte idéerna. Det är Makteliten som är problemet.

Universitet är socialisationsfabriker. De producerar personligheter, med värderingar, världsbilder och fördomar av ett visst slag.

Det är inget konstigt med det. Socialisation är en viktig uppgift för nästan alla institutioner. Den har sin praktiska sida, till exempel genom att spara en massa tid, eftersom man kan förutsätta en gemensam grund på en relativt hög nivå.

Den har också sidor som går utöver det i enkel mening praktiska. Människan behöver ingå i sammanhang, för att inte slitas sönder av tvivel och oro. Att socialiseras in i ett sammanhang av rätt och fel, intressen och ointressen, förakt och förundran, ->hjälper oss med det.

Inget av det här är nytt. Varken för människan eller universiteten. Men en del problem med den här ordningen har blivit akuta och stora.

Om man uppskattar eller inte uppskattar intersektionalitet, genusteori, postkolonialism, normkritik, rasifiering och allt det som nu hör till mittfåran i den akademiska världen, -> har inget att göra med socialisationsprocessens existens. Den finns där oavsett vilka idéer som för tillfället är på modet. Men, för att förstå hur universiteten har avlägsnat sig alltmer från idén om öppen och sakorienterad diskussion, måste vi förstå varför de här idéerna fått sådan genomslagskraft.

LÄS OCKSÅ: Hakelius: Vad kostar Samoaöarna? 600 miljoner dollar

Att tänka fritt och pröva nya sanningar var ett ideal på universiteten långt före 60-talet, men studentrevolten slipade tanken till ett svärd. Den fick en riktning. Svärdet lades mot det rådande samhällets hals. Vad som menades med kritiskt tänkande smalnade av. Det slutade egentligen att handla om idéer – vad som var rätt och fel slogs helt enkelt fast och sedan var det bra med det – och började i stället handla om makt.

Den fria tanken fick ett tydligt uppdrag: att utmana »Makten«.

Ich bin der Dritten Reich !

Så snart makten är huvudsaken ligger ärligheten risigt till. Om sanningen redan är uppenbarad och kampen mot »makten« det viktiga, är ärligheten inget stort offer.

Dessutom: så snart makten är huvudsak blir den också just det. Inte bara den makt som ska bekämpas, utan den makt man själv har. Lyckas man med att slå tillbaka »makten«, måste luckan fyllas med något. Vad skulle det vara, annat än den egna, goda makten?

Där makttänkandet går in, går helt enkelt idéer, ärlighet, prövande och öppen diskussion ut.

Det är här problemet med dagens modeteorier på universiteten finns. De är alla uttalade maktteorier. De är alla riktade -> mot vad som upplevs som rådande ordningar. Alla föreskriver de andra, goda maktordningar.

Det är ett missförstånd att se den här maktfixeringen som en idé. Den är snarare en praktik. Och det är den praktiken vi ser utspela sig på universiteten i dag. Att de starka rösterna på universiteten har gått från att pröva idéer till att utöva maktpraktik är förklaringen till mycket.

Till att lektorn Inga-Lill Aronsson vid Uppsala Universitet åthutas av sin institution, guidad av en »lika-villkors-specialist«, för att ha använt ett kränkande ord.

Till att psykologiprofessorn Johan Grant vid Lunds universitet avsatts, efter att ha upprört studenterna med sina tankar och idéer.

Till att forskare som docent Erik Lindborg vid KTH avkrävs »köns- och genusperspektiv i forskningens innehåll« för att få finansiering till sin forskning om svaga stötvågor i akustiska fält.

LÄS OCKSÅ: Hakelius: Partipolitik är för galningar – i alla fall i början

Den organiserade maktkamp som inleddes på 60-talet har fått resultat: nu har de som upplever sig utmana makten i själva verket fått makten. De har sina allierade i myndigheter och politiska församlingar. De utnyttjar makten för att stärka sina egna idéer och driva bort alternativ. För så agerar den som först och främst är intresserad av makt, inte av att pröva idéer.

Problemet är alltså inte idéerna. Problemet är att det som kallas idéer i själva verket är döda farkoster för maktbegär.

Det här är ett problem. För universiteten. Men också för samhället i stort. Om universitet är socialisationsfabriker och andelen högskolestuderande är större än någonsin, innebär det att vi är på väg att forma hela generationer av maktfixerade fiender mot fritt tänkande.

Jag befarar att det inte kommer att sluta lyckligt, för den oundvikliga motreaktionen riskerar att komma från ytterkanter som vill politisera och beskära det fria tänkandet enligt andra idéer. Samhällets balanserade mitt har, i rädsla för att verka reaktionär, låtit universiteten ostört gräva det fria tänkandets grav.



Mal-el-Mena – en stad i förfall

Life in Balance, Politik, Rättssystemet, Relationer, RELIGION Posted on Mon, March 23, 2020 09:32:33

En kvinna med sin ettåriga bebis. Finns det någonting vårt samhälle betraktar som mer heligt skyddsvärt, utan att man ens ska behöva yttra det högt? Men inte i Mal-el-Mena, dvs fd Malmö, Sverige, nådens år 2020. Det handlar om ännu ett överfall, vid sextiden på lördagskvällen 2020-03-21 i en av stadens många invandrartäta statsdelar, dvs Bellevuegården, som tillsammans med Holma och Kroksbäck utgör ett av alla dessa ökända utanförskapsområden, de där som fungerar som importerade röstreservoarer för skurkregimen – och enorma nettoslukare av socialbidrag och andra skattemedel.

En misstänkt gärningsman, för en gångs skull redan gripen. Inga av de tidiga rapporterna i MSM innehöll signalement, såsom brukligt är, om det inte gäller etniska svenskar. Den här gången lyckades man tydligen få tag i honom ändå. Och hans offer? Kvinna, 40 år. Svårt knivhuggen med flera hugg. Livshotande skador. Vårdas på intensivvårdsavdelning. Även hennes bebis, ett litet flickebarn, har fått knivhugg. Gärningsmannen är anhållen för mordförsök, på dem båda.

Detta är alltså verklighet, i Sverige. Ingen osmaklig splatterfilm, med mordiska utomjordingar inblandade. En till det yttre, såsom mänsklig individ identifierbar varelse, har överfallit en kvinna och hennes ettåriga lilla flicka, och med upprepade knivhugg uppsåtligen försökt ta livet av dem båda.

DN antyds ingenting om att det skulle ha varit fråga om ‘ett familjegräl’, övergreppet beskrivs som ett ‘överfall’. Gärningsmannens motiv kan vi alltså bara spekulera i, men rån, hat eller hämnd är alla tänkbara det vet vi, för liknande förekommer ju titt som tätt i Sverige nu för tiden.

Jag är infödd svensk, med svenska föräldrar och har bott i det här landet i större delen av mitt liv. I den kultur jag är uppvuxen i, d v s den som Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin påstår inte ens finns, så gör man bara inte något sådant här.

ÖPPNA era hjärtan – för ISLAM och The New World Order – DET är min order!!!

De värderingar jag fått säger att detta är det fegaste, ynkligaste, mest avskyvärda man i stort sett kan hitta på. Det är moraliskt så tabu att man inte skulle komma på tanken. Och dessa värderingar vet jag delades av dem jag växte upp med – inte bara de skötsamma, utan även rötäggen. Dessa värderingar har jag, liksom alla andra som också har växt upp i Sverige och vars föräldrar också är svenska, sedan fört vidare till nästa generation. Detta är ingenting vi har behövt säga högt: du ska aldrig ge dig på en mor med sin lilla bebis. Det vet vi alla ändå. Det ligger nedärvt.

Ändå är detta långt ifrån det första övergrepp av detta slag jag hört talas om i närtid, i Sverige. Nej, det är långt ifrån något unikt undantag.

Vad jag säger? Att den som påstår att sådant här skulle vara en produkt av ‘socioekonomiska förhållanden’ och att det inte finns kulturella skillnader som förklarar tragedier som denna, den har så fel som det kan bli. Men de finns ju ändå. Sådana som Sarnecki et al. Och de har styrt vad som får sägas och tros om brott begångna av etniska icke-svenskar i trettio år nu. Regeringen har inte ens dragit sig för att skuldbelägga offren; allt för att undvika att peka ut en immigrant som mindre värd, en kultur som mindre attraktiv, en religion som annat än fredsälskande.

Men sanningen är att sådant här av somliga som nu befinner sig i vårt land betraktas som fullt möjligt och motiverat. Att sådana kulturer nu rotats här, i vilka den så kallade ‘hedern’ går före all form av empati. Och att den gemensamma nämnaren utgörs av en religion där vissa handlingar, som är fullt förenliga både med svensk lag och moral, betraktas som ‘synder’ som enligt ledande företrädare för denna religion kan och ska bestraffas på detta vis, och där trosutövaren utlovas belöning, inte straff, i livet efter detta, om han begår en sådan handling. I paradiset – så väntar ju 21 jungfrur!!!!

Om det nu inte är en etnisk svensk som utfört detta – som jag ju inte ska få säkert veta, DN vill ju inte berättar det – så har det faktiskt betydelse för läsaren. För vi har rätt att få klarhet i om åklagaren yrkar utvisning på livstid. Vilket hen borde, men vilket är långtifrån säkert. Än mindre vågar vi hoppas på att detta döms så – och att domen även verkställs.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft



AKUT 1 MILJARD I KRISPAKET TILL MENSKONST!!

Feministiska initiativ Posted on Fri, March 20, 2020 15:21:04
Visa källbilden
Jag bara ÄLSKAR ironi- DET är själens KONST, säger Amanda Lind om nedan skrivet !

Kultur- och idrottsminister Amanda Lind är djupt bekymrad där hon sitter vid skrivbordet på Rosenbad och tvinnar sina dreadlocks. Corona kommer ytterst olämpligt när vi betänker genus- och flytningskonstens viktiga samhällsbärande funktion, inser hon panikartat.

Kraftfulla åtgärder krävs för att inte en kulturkatastrof ska drabba befolkningen. Pensionärerna i respirator behöver ändå ingen brunsås till kåldolmarna så där har vi en slant och därför är Lind stolt när hon kungör att regeringen nu skjuter till en nätt summa för att rädda Sveriges viktigaste kärnverksamhet, nämligen de feministideologiska centra och dess aktivister som skyddar medborgarna från självständigt tänkande.

– Vi presenterar därför ett akut stöd på en miljard till hbtq-certifieringen av balalajkaworkshops, normkritisk vaginapoesi, sydnigerianska livmoderritualer samt tillverkningen av surdegsbakverk med tillsatser av underlivssvamp, informerar hon stolt på den extrainsatta presskonferensen där även en nervöst bligande Lena Hallengren medverkar.

– Vi kan inte stillatigande åse en total lock down av det livsnödvändiga värdegrundsarbetet” fyller Hallengren i.
– Kampen mot de förödande CIS-strukturerna och den destruktiva machonationalismen måste fortsätta, oavsett vilka utmaningar vårt land än tvingas möta!

Menskosten får en särskild öronmärkt peng, försäkrar Lind medan kamerablixtarna smattrar. Lyckligtvis är COVID-19 ett synnerligen rättvisemärkt virus som främst skördar äldre mäns liv, skrockar Lind belåtet utan att möta Stefan Löfvens nollställda blick.

Löfven hostar diskret i nacken på Morgan Corona-Bob Johansson och torkar sen sin svettblanka panna på Anders Tegnells kind. “Det är KRIS i menskonstfrågan” säger han bestämt, ett uttalande som genast syntolkas samt realtidöversätts till dari, pashtu, somaliska och arabiska.

– Men vi gör allt, jag säger ALLT som står i vår makt för att rädda tillverkningen av klitorismodeller i 3D-format. The show must go on!

Ann Linde nickar nöjt. Ännu ett plan med hemlandsturistande marockaner har precis landat på Arlanda. Karantän bör gälla främst dem med mentala avvikelser som kan nazist-smitta mediefolk. 🎉

Text: Katerina Janouch

Bilden kan innehålla: en eller flera personer

Dela gärna!
Swish 0733289122 till Katerina



Nyans = att leka med Grå Vargar + Erde-Gun van Turk

Politik Posted on Thu, March 12, 2020 17:11:46

Så har då Sverige fått sitt första ”muslimska” parti – Nyans. Det har grundats av den förre centerpartisten, den turkättade politikern Mikail Yüksel, som uteslöts från Centern efter upprepade kontakter med den turkiska extremistorganisationen De grå vargarna.

Visa källbilden

Yüksel presenterade sitt parti på Aftonbladets debattsida, där han förklarade att man ämnar ta avstånd från de etablerade ”ideologierna” i Sverige för att med en lustig formulering, delvis hämtad från Hälso- och sjukvårdslagen, låta ”logik och beprövad erfarenhet” gå före ”populism och ideologiskt låsta argument”.

Partiet Nyans säger sig ha identifierat tre ”problem” som man vill prioritera, nämligen islamofobi, bostadsbrist och integration. Man vill ha nya lagar som specifikt skyddar muslimer i det svenska samhället. Muslimer – oavsett nationalitet eller grad av religiositet – skall få status som officiell minoritet i Sverige, kanske i likhet med exempelvis samer, och att det han kallar ”islamofobi” (utan att ge detta fenomen någon närmare definition) skall lösgöras ur samlingsdefinitionerna ”hatbrott” och ”hets mot folkgrupp” och förvandlas till en egen särskild brottskategori under strafflagen.

Tydligen är muslimer särskilt drabbade av bostadsbrist i vårt land och detta vill partiet komma tillrätta med via inrättandet av en jättelik statlig bostadsmyndighet som skall kunna köra över det kommunala självstyret och bygga hyreshus runt om i Sverige med reglerad hyressättning. I väntan på detta bör man göra det möjligt för privatpersoner att ”investera i mer än en bostad och hyra ut dem skattefritt”. Integrationen gynnas bäst genom att frångå ”värderingsfrågor” och krav på assimilation, till förmån för arbetsmarknadspolitiska åtgärder med inriktning på yrkesförberedande utbildning.

Kan detta vara något? Finns det ett utrymme för ett parti som särskilt tillvaratar de kanske åtta procenten av landets medborgare, som i någon mening är att betrakta som muslimer och har rätt att rösta vid nästa riksdagsval? I debattartikeln förespråkar inte Yüksel någon specifik form för islam och ingenting som skulle peka mot något slags extremare form av religionstolkning, med införande av sharia, eller liknande, lyfts heller fram i artikeln.

Om man vill spekulera över ett svenskt muslimskt partis framtida öden finns det paralleller på ganska nära håll, närmare bestämt i Nederländerna där ett muslimskt intresseparti under namnet ”Denk” (holländska för ”tänk!”; turkiska för ”likaberättigande”) skapades 2015. Dess allmänna utveckling och krumsprång i medierna är minst sagt instruktiv.

2015 skedde en utbrytning ur det nederländska socialdemokratiska partiet PvdA, när två turk-holländska parlamentariker – Tuhanan Kuzu och Selcuk Öztürk – bildade fraktionen Denk, som beskrevs som en rörelse som skulle ta till vara invandrares intressen och arbeta för ett samhälle byggt på ”tolerans och solidaritet”.

Till en början sågs partiet som en allmän rörelse för att ”synliggöra” personer med utländsk bakgrund i Nederländerna. Framtoningen var inte påfallande muslimsk och en hel del personer med rötter i den forna kolonin Surinam – ett land som sannerligen inte är känd för någon religiös renlärighet i någon riktning – slöt sig till rörelsen. De generösa reglerna för partistöd kunde snabbt infrias och vänsterintellektuella började i etablerade medier med illa dold tillfredsställelse beskriva partiet som ett intersektionalistiskt genombrott i nederländsk politik.

Det där skulle dock inte hålla så länge. Den utomeuropeiska invandringen till Nederländerna domineras sedan ett par decennier framför allt av tre stora grupper, nämligen turkar, marockaner och surinameser, som var och en utgör cirka 4 procent av befolkningen. Under senare år har landet också fått ta emot sin beskärda del av legitima och illegitima flyktingar från Mellanöstern, Somalia och Eritrea. Antalet bekännande muslimer i landet uppgår enligt den mycket noggranna statistiken på området till 7,5 procent, vilket är ungefär på Sveriges nivå. Steg för steg kom Denk att utkristalliseras som ett parti som framför allt tog till vara den muslimska invandrargruppens intressen.

I det partimanifest som publicerades i god tid innan parlamentsvalet 2017 kunde man konstatera att en av de viktigaste punkterna handlade om bekämpandet av ”islamofobi”. Man krävde att staten skulle upprätta ett offentligt register över personer som uttalat sig ”islamofobiskt”, bland annat på sociala medier, och utesluta dessa från anställning inom offentlig förvaltning. Integration, som ett politiskt mål skulle avskaffas och ersättas av ”acceptans” – en möjlighet för invandrarkollektiv att kunna odla sin kulturella och religiösa särart i så hög grad som möjligt, utan att tvingas till kulturell eller värderingsmässig anpassning till det nederländska samhället.

På den ekonomiska sidan kom politiken att handla om ren socialism, med tyngdpunkt på massiva transfereringar till ”utsatta grupper” i samhället. Med denna inställning kom man att ligga ganska nära de traditionella vänsterpartierna i landet. Man kan hålla i minnet att vänstern i Nederländerna, såsom PvdA eller det VPK-liknande SP aldrig har varit särskilt angelägna om att utomeuropeiska invandrargrupper skall integrera sig. Man hyst in dem i stadsdelar som Amsterdam-Noord, sett till att de fått sina bidrag och tacksamt tagit emot deras blockröster vid varje val på ett sätt som liknar Sverige i hög grad. Välintegrerade invandrare, såsom den stora grupp som kom från Indonesien i samband med avkoloniseringen, driftiga ostasiater, samt flyktingar från Iran har inte varit lika intressanta. De har haft den tråkiga vanan att klara sig själva, skaffa jobb, se till att barnen läser läxor, följa lagarna och – rösta borgerligt.

I takt med att partiets muslimska profil blev allt tydligare kom Denk att stöta bort de surinameser som annars hade varit en naturlig målgrupp och inför valet 2017 bestämde man sig att gå ”all in”, bland annat med krav på skolundervisning som skulle anpassas till önskemål från de som bodde i upptagningsområdena. Man spelade också på potentiella väljares offermentalitet i det att det nederländska samhället förklarades vara strukturellt rasistiskt och ”islamofobt” erbjöd den trösterika förklaringsmodellen att alla problem egentligen var de gris- och potatisätande holländarnas fel.

Vid valet hade partiet också lyckats framställa sig som ”hippt” bland unga människor med invandrarbakgrund och när rösterna väl räknades på kvällen den 15 mars kunde man konstatera att partiet klarat enprocentsspärren, med sina 2,8 procent av elektoratet och kunde så besätta tre mandat av 150 i det nederländska underhuset. Till vänsterpartiernas fasa kunde dessa konstatera att samtliga röster plockats bland personer som tidigare röstat rött. Detta påverkade resultatet bara marginellt på riksnivå, men kom att betyda stora förskjutningar i de invandrartäta stadsdelarna i Rotterdam, Haag och Amsterdam.

Eftersom det borgerliga maktpartiet VVD under premiärminister Mark Rutte kunde sy ihop en ny borgerlig regering kom Denk att isoleras från inflytande vilket skapat stora spänningar inom partiet, vilket emellanåt lett till regelrätta skandaler i pressen. Att partiet skulle vara muslimskt inriktat kan man inte ta miste på, men här finns flera faktorer som spelar in. Partiet leds av två turkar – Kuzo och Öztürk – vilket har lett till att partiet i princip domineras av den turkiska invandrargruppen på marockanernas och andra arabers bekostnad. Kopplingen till Erdogans och det turkiska regeringspartiet har gått så långt att Denk i breda kretsar ses som ett slags språkrör för den turkiske presidenten. Gång efter annan beslås partimedlemmar för kontakter med De grå vargarna. I ett par högprofilerade voteringar har partiet alienerat sig, såväl från sina potentiella arabiska väljare, som från holländska vänsterintellektuella. Detta kom till uttryck bland annat vid omröstningen om det turkiska folkmordet på armenierna, liksom när den turkiska regimens gripande av Amnestyordföranden Taner Kilic skulle fördömas.

Efter att legat på siffror på upp mot sex procent i början 2018 har opinionssiffrorna sakta man säkert dalat. I valet till Första kammaren och provinsparlamenten lyckades man knappt upprepa siffrorna från tidigare val, och valet till Europaparlamentet blev ett misslyckande. Under sommaren har partiet pendlat mellan en och två procent i opinionsundersökningarna och man riskerar nu att inte ens komma in i parlamentet vid nästa val. Samtidigt har medievänstern blivit alltmer skeptisk till detta parti. I takt med att Denk ställs inför konkreta frågor, som Israels existens, närvaro av kvinnor i vissa sammanhang, inställningen till homosexuella och till den turkiska regimen, har västerjournalister på de stora tidningarna och i etermedierna allt mer kommit att inse att partiets avoghet mot det holländska samhället inbegriper dem själva också. Detta blev särskilt tydligt när Denk vägrade att medverka i en kampanj mot antisemitism anordnad av Amsterdams stad.

Vad skulle då lärospånen från Nederländerna säga oss om vilka utsikter Partiet Nyans skulle ha i Sverige? Jo, att islam är en sak och att muslimer är något helt annat. Precis som Denk leds Nyans av en turk med kopplingar till De grå vargarna. När den första yran över att det överhuvudtaget finns ett muslimskt parti som tar muslimernas önskemål på allvar väl har lagt sig börjar den interna kampen om pengar och inflytande. Om vi skall gå efter det nederländska exemplet, så har vi sett hur ett närmast klanliknande mönster har uppstått där turkar och marockaner bedriver skyttegravskrig mot varandra inne på partikansliet i Rotterdam. Att partiet dalar i opinionen beror till stor del på att arabiska väljare lämnar ett parti som de tycker bara har blivit en turkisk angelägenhet. Samma splittring ligger i korten även för Partiet Nyans. Vilken kurd skulle rösta på ett parti med kopplingar till Erdogan och De grå vargarna? Vad har shiitiska afghaner att hämta bland sunniförespråkande turkar och araber som i hög grad ser dem som kättare och andra klassens människor? Varför skulle en somalier rösta på en slipad turk i kostym som kapar åt sig pengar ur partistödet? Och om nu Nyans fick en företrädare ur den somaliska diasporan i Sverige – vem, förutom en annan somalier, skulle rösta på honom? Jag har känslan att Muhammed från Aleppo hellre lägger en röst på Jimmie Åkesson än på Abdi från Mogadishu.

Och om partiet trots allt skulle lyckas samla tre procent, likt sitt nederländska systerparti – var skulle då dessa röster komma ifrån? Jo, de skulle med all säkerhet komma från de grupper som idag gör Socialdemokraterna till största parti i våra utanförskapsområden. Nyans och Socialdemokraterna slåss här om samma väljare. Ett bra resultat för Partiet Nyans skulle faktiskt kunna göra sossarna till ett 20-procentsparti vid nästa val, 2022.

Till sist handlar det om en läxa som även kulturvänstern kommer att tvingas att lära sig. Min fiendes fiende är inte nödvändigtvis min vän – han kan mycket väl vara även min fiende.

Erik van der Heeg



Grodan i grytan

Politik Posted on Sun, March 08, 2020 17:21:22

Jag kommer ihåg att jag i slutet av 70-talet läste en engelsk skrivande “upprorisk konspiratör” – som hette Gary Allen. Om jag minns – så hade han en mycket bra metafor på manipulering och indoktrinering av ett helt folk .via att jämföra en groda, som hamnat i en gryta med ljummet vatten – Jag tror den fanns i boken nedan .

Bok av Gary Allen

Historien / fabeln/ antologon lär vara ungefär så här:

Gay Allen var nog den förste jag såg använda analogin om “Hur man kokar en groda” – och jämföra grodan med ett folk.

Han sa, Om någon släpper en levande groda i en gryta med alldeles för varmt vatten, DÅ hoppar grodan ut – direkt . Men släpper någon ner grodan i ljummet vatten, så och då väljer grodan troligen att stanna i kvar det ljumma sköna vattnet.- det är ju behagligare än iskallt!

Sedan höjer någon sakta temperaturen på vattnet. Grodan kommer först INTE att märka att det blir varmare och varmare tills den till slut inser att vattnet blivit för varmt för att vara Ok.

MEN – då har grodan blivit så avtrubbad och så svag att den inte kan ta sig ur det heta vattnet – utan dör sakta, sakta en grym död!

Det är på samma sätt som den lilla “Makt-Eliten”+ The Deep State i vårt sk land och hur de handskas med oss,- Folket!

VI – > det naiva folket som drillats i och till funktionell dumhet – Fast detta vill inte feminister och C-vänstern – se. De som än mera eldar på under grytan – medan Makteliten och Bilderbergsgruppen mer än ler i mjugg!

Makt-Eliten gör små justeringar i vårt samhälle varje år. Det är knappast att vi märker någon skillnad från år till år.

MEN och snart har Makt-Eliten något som är långt ifrån vad det som var och som vi trodde på en gång – dvs de friheter och rättigheter vi en gång hade, DE, som nu är bara ett minne blott….

De flesta av oss har dött en mental långsam död – precis som grodan! Vi har blivit lobotomerade till enfald och oförmåga att rädda våra egna liv. Vi har blivit slavar i Ljugo-S-lavien!

PRECIS vad makteliterna önskat och önskar…. så snart är Alarma Love – landets heta kärleksgudinna – Vesta !



Nu lämnar svenskarna Sverige

Life in Balance Posted on Tue, March 03, 2020 13:52:49
Bananstat – eller ett land med på banan???

Att svenskar emigrerade till Amerika under slutet av 1800-talet brukar omskrivas som ”den stora utvandringen” och har skildrats i filmer och böcker. Men den största utvandringen pågår i dag. Medier och myndigheter använder detta för att få invandringen att verka mindre genom att prata om ”nettoinvandring”, alltså invandrare minus utvandrare. Statistik visar dock att det är etniska svenskar som lämnar landet medan dörrarna står öppna för invandring från Afrika och Mellanöstern.

Redan år 2015 slogs det tidigare rekordet från 1887, som var kulmen av den stora emigrationen av svenskar till Amerika. Det året lämnade ungefär 50 000 svenskar landet, vilket kommit att bli en av våra mest omskrivna historiska händelser.

Men 2015 lämnade 55 000 människor skutan. Visserligen är befolkningen större i dag, men å andra sidan var utvandringen i slutet av 1800-talet koncentrerad till en period runt sekelskiftet, medan den utflyttning som pågår nu inte visar några tecken på att avstanna.

En annan skillnad är uppmärksamheten kring de båda vågorna av utvandring. Den första massflykten var mycket omskriven och man analyserade olika orsaker såsom missväxt, fattigdom och ofrihet. Något som staten genom Amerikautredningen försökte åtgärda för att stoppa flykten. Den massutvandring som pågår i dag är närmast okänd.

Några utredningar för att hitta orsakerna för varför svenskarna är så missnöjda med sitt fädernesland att de inte längre vill stanna kvar har inte heller gjorts. Istället har myndigheterna intensifierat jakten på svenskar som klagar i sociala medier och menar att dessa ”skadar Sverigebilden”.

Nyligen beviljade regeringen, genom myndigheten MUCF, 600 000 kronor till ”Näthatsgranskaren”, en organisation med uppgift att leta reda på svenskar som på Facebook klagat över hur invandringen förändrat Sverige och anmäla dessa svenskar till polisen.

Regeringen har också låtit trycka upp en manual för svenska ambassader utomlands för hur de ska bemöta de allt vanligare reportagen i utländsk media om hur Sverige försämrats.

De förfärade reportagen från utlandet och de missnöjda inläggen på sociala medier påstås bara vara ”falska nyheter” från ”trollfabriker” i Ryssland för att destabilisera Sverige som i själva verket fungerar alldeles utmärkt, bortsett från vissa utmaningar. Ett budskap som regimen också får hjälp att sprida av regimvänlig media.

Förra året gick statsminister Stefan Löfven så långt att han offentligt skällde ut författarinnan Katerina Janouch för att hon i tjeckisk tv berättade om vad som händer i Sverige. Detta eftersom hon, enligt regeringen, var oansvarig och skadade Sverigebilden.

”JAG TRIVS JÄTTEBRA I MALMÖ”, säger Herr Lögn Fen. Medan allt fler svenskar vantrivs till den grad att de överger sitt hemland är det många nyanlända som stortrivs.

Svenskar flyttar ut – muslimer flyttar in

Den absolut största gruppen av utflyttare är infödda svenskar, som enligt siffror från Statistiska centralbyrån utgör närmare 37 procent av alla som lämnade Sverige förra året. Det vanligaste är att flytta till något annat nordiskt land och majoriteten flyttar inom Europa.

Efter svenskar är hemflyttande finländare den största utvandrargruppen. Också danskar, tyskar och polacker tillhör de stora utvandrargrupperna, liksom indier och kineser.

Personer från Somalia, Afrika och Mellanöstern trivs desto bättre i Sverige. Inte bara är nästan all invandring därifrån, personer födda där utvandrar även betydligt mindre från Sverige, och utvandringen bland dessa minskar dessutom. Exempelvis utvandrade bara runt 400 somalier från Sverige förra året, vilket är en minskning med runt 30 procent.

Varför svenskar flyr till grannländer och européer, indier, kineser och amerikaner flyttar hem, har inte utretts. Men den gemensamma nämnaren för de människor som tycks trivas bättre i Sverige är att de har ursprung i muslimska områden medan utflyttade är från kristna eller asiatiska länder.

I ett inslag i SVT Rapport den 11 mars 2007 berättade en muslimsk kvinna varför hon trivdes. ”Det känns som Irak eller något annat arabland. Jag trivs jättebra i Malmö”, berättade hon.

En annan gemensam nämnare för de stora utvandrargrupperna är att de har en låg brottslighet och hög sysselsättning medan grupper som trivs bättre i Sverige i högre grad lever av bidrag och är överrepresenterade bland dömda.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att de så kallade ”utsatta” grupperna gillar Sverige bäst, medan de så kallade ”privilegierade” trivs sämst.

Lämnar våldet och otryggheten

En av de tiotusentals svenskar som lämnade Sverige förra året är Natalie Contessa af Sandeberg. Hon flyttade till Ungern, som valt att nästan helt stoppa den muslimska invandringen som landets premiärminister jämfört med en invasion. Natalie blev nyligen intervjuad i ungersk tv om sin utvandring, något som nättidningen Svegot varit först att skriva om:

”Flera ur min familj har redan utvandrat till USA och Australien och alla mina vänner planerar också att flytta utomlands”, säger hon och fortsätter med att berätta att situationen i Sverige har förändrats drastiskt de senaste två, tre åren. Hon har själv utsatts för ett sexuellt övergrepp i tunnelbanan utan att någon ens kom till hennes hjälp.

Hon berättar också att de flesta svenskar inte känner till vad som sker eftersom medierna mörkar det mesta. När reportern frågar varför media mörkar säger hon: ”För att länder som Ungern inte ska få veta hur illa det blir i ett land om man släpper in så många utlänningar”.

”Nettoinvandring” allt vanligare begrepp

Den stora utflyttningen av svenskar är inte något som väckt självkritik hos regimen. Istället används utvandringen för att få asylinvandringen att verka mind­re genom att tala om ”nettoinvandring”, alltså antalet invandrare minus antalet utvandrade. Ett retoriskt grepp som medier, myndigheter, politiker och invandringsförespråkare allt oftare kommit att använda.

Exempelvis skrev Svenska Dagbladet den 21 oktober 2017 lugnande att ”enligt Statistiska centralbyråns prognos väntas nettoinvandringen, resultatet av all invandring minus all utvandring, från och med nästa år fram till 2030 minska från 68 900 till 42 300”.

Att 37 procent av dem som utvandrar är etniska svenskar meddelar SCB på sin hemsida genom att skriva att majoriteten av dem som utvandrar ”har tidigare invandrat till Sverige och flyttar nu utomlands igen, oftast till landet där de föddes”.

Det är formuleringar som får det att framstå som att asylinvandringen är betydligt lägre än vad den egentligen är och att en majoritet flyttar hem igen. Men i själva verket betyder siffrorna att befolkningsutbytet är ännu mer omfattande.

Två läger om utvandring
Det finns olika sätt att se på trenden med invandring från Afrika och Mellanöstern och utvandring av svenskar och andra europeiska folk. Ett argument som ofta framförs i media och av politiker är att invandringen ökar BNP, vilket följer av befolkningsökningen.

BNP säger emellertid inte mycket annat än att det blivit trängre – fler människor ska dela samma land. För välfärden är det däremot ett problem att det främst är svenskar i produktiv ålder som flyttar ut. Det är precis de människor som förväntas bära upp systemet genom att betala skatt.

Även bland invandringsmotståndare råder det delade meningar, där vissa anser att utvandringen snabbar på folkutbytet och att svenskar ska stanna kvar och kämpa för sitt land i­stället för att fly och låta det fyllas av andra folkgrupper.

Andra hävdar att utvandring i sig är en kamp eftersom man då inte stannar kvar och bekostar folkutbytet. Så länge det finns tillräckligt många skötsamma skattebetalare kan den nuvarande politiken fungera och därför menar de att utvandring är ett sätt att strejka.

”Av mig får det här landet inte en spänn mer”, som en av Nya Tiders läsare uttryckte det när han meddelade att han ville gå över från papperstidning till bara nätprenumeration på grund av utlandsflytt.

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.nu) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

TEXT: ANDREAS JONSSON

andreas.jonsson@nyatider.nu



« PreviousNext »